Puttas lätt omkull


Jag var så trött i söndagskväll att jag knappt kunde röra mig. Det var med en ansträngning som jag ens orkade prata, och jag insåg att jag måste vara hemma någon dag i alla fall. Måndagen kändes lite bättre och på tisdagen åkte jag till jobbet för ett kort möte, och tog sedan med mig datorn hem. Idag har jag jobbat hemma och det har funkat bra.

Så fort det blir det minsta lilla motstånd så blir jag som fylld med bly. Kroppen orkar knappt bära sig själv, och tankarna blir en klibbig gröt. Mina värsta triggers är på tå och uppfattar varje oförsiktigt stängd dörr eller höjt röstläge som fara.

Jag har ingen ork för vardagliga sysslor, och att ha saker inbokade känns som ytterligare en blytyngd. Idag skulle jag laga tidig middag eftersom barnen skulle iväg på aktiviteter, jag ska hämta dottern lite senare ikväll och jag ska på yoga. På grund av tidigare nämnda trigger gick jag och la mig med en kudde över huvudet och somnade. Min man var snäll och lät mig sova. Han gjorde middagen och jag vaknade inte förrän de redan satt och åt. Jag får se om jag orkar med yogan ikväll, men jag ska verkligen försöka komma iväg.

Jag har inte hört något från min husläkare angående kompletteringen av läkarintyget. Det har gått två veckor nu så jag hoppas att jag hör något snart. I morgon ska jag till psykiatern och får höra vad hon tänker om medicinering och mående.

Lugn

I fredags eftermiddag åkte jag och T till hennes stuga i Roslagen. Hon håller fortfarande på att flytta in i stugan, och vi ägnade en del tid åt att packa upp och fundera på var saker och möbler ska vara. Jag kände mig hyfsat pigg ända fram tills mitt på dagen igår, men då dippade jag. Jag har mest legat och löst korsord eller sovit. Pratat mycket, ätit god mat och så myst med hennes lurviga hundar. Inga måsten, inga krav, inga önskemål. Så befriande skönt.

Just nu är T och hundarna på långpromenad och jag sitter på verandan i solen. Jag hade hoppats orka gå med, och skulle velat ta höstbilder att lägga upp här, men det finns ingen ork i kroppen.
På vägen hit åkte vi igenom odlingslandskap och skogar i Uppland, och det var så fantastiskt vackert med alla höstfärger! Tänk att man slås av det varje år, och det är ju tur att man inte blir blasé på det vackra och på årstidsväxlingarna.
De ljud som hörs just nu är några enstaka fåglar, en gnällig mamma med gnälligt barn hos grannarna, en sågmaskin (?) i fjärran och trädens sus. Inga bilar, inget bakgrundssus från motorvägen. Bara ljud som var för sig går att urskilja. Nu gick gnällspikarna inomhus och sågen har tystnat. Vinden friskar i och de kvarvarande asplöven darrar högljutt. En bildörr stängs, motorn går igång och bilen försvinner iväg. En fluga viner förbi. Ett sällsamt fågelläte som jag inte känner igen.
Jag ska göra mig en kopp kaffe.
Här en bild från förra helgen.

Jag förstår inte

Hur ska det gå för mig? Jag förstår inte. Jag är så himla trött. Orkar jobba någorlunda men sen finns ingen energi, annat än mycket korta stunder. Idag har jag jobbat hemma, och efter ett par timmars vila på eftermiddagen kände jag en liten gnista lust att fortsätta med ett silverarmband som jag påbörjade i förra veckan. Jag höll på i tio minuter och sedan blev det soffan igen.

Det är till och med så att jag ångrar att jag betalat yoga för hela terminen. Jag vill inte ha någonting mer än nödvändigt inbokat, men jag vet ju att jag mår bra av yogan så jag ska gå dit. Förra veckan sa jag till yogaläraren att jag hade ångest och kanske måste gå hem mitt under passet, men jag blev så avslappnad så att det inte blev nödvändigt.

Något jag har inbokat är helgen då jag ska åka till min vän T:s stuga på landet. Det ska bli riktigt skönt att göra ingenting, att ingen vill ha någonting av mig. Bara vara, sova och vila.

Höstsol

Igår fick jag lite oväntad energi och den promenad som jag trodde skulle bli både kort och långsam, blev en förvisso inte helt rask men desto längre stund i höstsolen tillsammans med min goda vän E. Samtalet med henne har pågått i många år under miltals promenader, och är viktigt för mig.

Det är galet vackert nu och så många stora träd i alla nyanser av gult, orange och rött. 

I Upplands Väsby där jag bor finns rester av en park från slutet av 1600-talet som restaurerats av kommunen på senare år. Barockparken kallas den och hörde ursprungligen till godset Stora Wäsby men delades från byggnaderna när järnvägen drogs fram. Här är väldigt vackert, inte minst på hösten. Det var härikring vi promenerade.

Idag har jag varit desto tröttare, och en rekognosceringstur till Bauhaus gjorde det inte bättre. Det var hemskt med alla ljud och människor. När kom hem la jag mig att sova i ett par timmar, och resten av kvällen blev det soffan.

Och apropå ljud: när jag åkte hem från Södra station i fredags var jag väldigt trött, och oerhört ljudkänslig. En rullväska över golvet, metall mot metall, ett barnskrik. Jag fick nästan panik och försökte skynda därifrån.

Jag hade hoppats orka och hinna med tid i verkstan den här helgen, men det har bara blivit nån timme. Jag har inte varit riktigt sugen på sistone, och det hänger förstås ihop med att jag varit så trött och nere. Men igår kände jag lite lust och fick en idé om ett silverarmband som jag påbörjade i alla fall.

 

Hopplöst trött

Jag är fortsatt väldigt trött. Igår jobbade jag hemma som vanligt på onsdagar, och det gick jättebra. Efter en rejäl vila tänkte jag passa på att sätta mig jag i verkstan en stund, men hade ingen riktig lust att göra någonting. Kände mig ganska håglös. Dottern ringde och frågade om skjuts då hon missat bussen, och jag ställde upp. Jag passade samtidigt på att åka förbi Ica för att hämta ut ett paket till hennes födelsedag, och köpte några få saker. Sedan var det klippt. Resten av dagen och kvällen låg jag i sängen och sov eller i soffan och vilade. Jag orkade inte laga middag så familjen fick äta rester (tur att det finns sånt att ta till!). Yogan orkade jag inte heller gå till, även om det skulle vara skönt att vara där. Men då måste jag ha ork att ta mig dit.

Idag skulle jag fika med  fina vänner L, men jag ställde in det, och jobbar hemifrån idag också. Jag ringde till min husläkare och fick en tid på måndag för fortsatt sjukskrivning. Den nuvarande går ut 30 september.

I helgen ska min syster och jag åka till vår pappa i Jämtland. Det blir en stillsam helg så det känns inte jobbigt. Jag kan ligga och vila där.

Den här ringen påbörjade jag i förra veckan och gjorde klart häromdagen. Den är inte färdigputsad men jag vill ändå visa den – jag är riktigt nöjd!

Yoga igen

Det är ett bra tag sedan jag gick på yoga senast, men nu har jag anmält mig till den här terminen. Jag missade första passet men igår var jag där. Det kändes väldigt bra, även om tiden är i lite senaste laget för mig – kl 20 – 21.15. Jag somnade mycket riktigt några gånger, men genom att titta istället för att blunda när jag låg ner kunde jag hålla mig vaken hyfsat bra i alla fall!

Yogaledaren sa att det här passet kommer att fokusera på styrka och energi,  och det kan jag behöva några ton av. Hon bad oss reflektera tyst för oss själva vad vi lägger i de orden. Styrka har jag skrivit om flera gånger här på bloggen, att jag är stark. Men jag är samtidigt skör, känslig och utmattad. Styrka behöver inte innebära att vara på topp jämnt, utan om att ha en stark grundkapacitet. Det har jag. Energi däremot är något annat. Det är något som måste fyllas på regelbundet för att man ska orka. När min energi nästan enbart knapras på och påfyllningen inte räcker, då fungerar jag inte oavsett styrkan.

Idag la jag mig och gjorde yogisk andning på eftermiddagen. Efter en stund hände något märkligt och härligt. Från en sekund till en annan blev det tyst i mitt huvud! Där är nästan jämt liksom ett brus och ibland ett högt tjut, som jag knappt tänker på. Men nu blev det alltså tyst! Så skönt!

Nu ser jag fram emot helgen i min nära vän T:s stuga. Långt ute på landet med blåbärsskogen bakom knuten. Inga krav, bara vara.

Lite hängig

Jag känner mig fortfarande tröttare än vanligt (vad nu det är!) och lite hängig. Har inte riktigt haft ork till någonting, och bara suttit kortare stunder i verkstan. Jag ägnar mig mycket åt att lägga patienser på telefonen, och ett spel där man ska lägga tio i rad. Det är någonting lugnande med det hela, och jag tycker om när det liksom går ihop på ett snyggt sätt. Något för en psykolog att sätta tänderna i!

Någon kanske undrar om hur det ligger till med broderiet nuförtiden? Jodå, jag har ett yllebroderi på gång, även om det går långsamt. Jag fick frågan häromdagen om vilken av de olika tekniker jag håller på med som jag gillar mest. Det är tveklöst broderiet, även om silversmidet känns väldigt roligt också. Men broderiet kommer jag nog att över tid ägna mig mest åt. Där finns en möjlighet till kreativitet som känns mer gränslös än med silvret. Och så är det alla färgerna som jag älskar, och det taktila i textilierna.

Kärleksörten blommar för fullt

Jag åkte för att ta blodprover i morse, men när jag kom dit visade det sig att jag skulle vara fastande, och det hade jag glömt bort. Jag får åka dit i morgon bitti igen.

Idag var det plötslig betydligt kallare ute, och jag njuter av att inte svettas. Jag hade jacka på mig och strumpor i skorna, och det var längesedan.

Jobbar halvtid på konferens – igen

För vilken gång i ordningen är jag på konferens och är sjukskriven på halvtid? Jag har verkligen rutin på det. Den här gången har jag bett om ett rum i anslutning till konferensen så att jag enkelt kan gå undan kortare och längre stunder.

Måltiderna är tuffa. Det är så högljutt omkring mig att hjärnan blir överkokt! Jag äter upp och går sedan och vilar. Kvällsaktiviteterna är bara att glömma. Men jag är glad att det funkar att göra så här. Annars hade jag inte kunnat följa med alls.

Jag skulle egentligen gå på en 50-årsfest på lördag som jag verkligen sett fram emot. Men jag inser att det är helt orealistiskt. Det finns inte på kartan att jag skulle orka med en fest, i synnerhet efter den här konferensen. Så trist.

Det är så vackert här, och vädret kunde inte vara bättre. Vi är på Högbo bruk i närheten av Sandviken i Gästrikland. Hit skulle jag gärna komma tillbaka någon gång.

Någorlunda utvilad

Helgen har bjudit på både stressande inslag och vila, men summa summarum så här på söndagskvällen känner jag mig ganska utvilad och redo för en ny arbetsvecka. Det är dags för en årlig jobbkonferens i tre dagar i slutet av veckan, men jag har rutin på att jobba halvtid på konferenser så det ska nog gå bra.

Jag har gjort färdigt ett halsband som jag påbörjade på kursen, och har också gjort ett med ringar. Jag trodde att det skulle vara svårare att löda ihop ringarna än det var, men det gick ganska bra. Och jag kunde löda fast silverkedjan också – det blev snyggt,

 

Jag har uppdaterat min hemsida piaborrman.se med silversmycken och broderier. Jag gjorde hemsidan när jag jobbade heltid, och vågar nästan inte ha den nu när jag är deltids sjukskriven. Men jag gör ju inte mer än jag orkar, och det är ett sätt för mig att stressa ner och må bra. Det lilla jag får in går till nytt material. Så jag vågade mig på att göra reklam för hemsidan idag – kika gärna in där!

Tröttheten tröttheten

Jag har jobbat hemma idag och ska göra det i morgon också. Som tur är har jag arbete som lämpar sig bra för det. Jag är så trött.

Igår gick jag hem som vanligt mitt på dagen, men var ovanligt trött. Jag funderade på att gå hem till min mamma och vila innan jag åkte hem. Det kändes nästan oöverstigligt att sätta mig på pendeln. Men jag åkte hem i alla fall och gick direkt och la mig att sova. Vår katt Frasse satt bredvid sängen och jamade en stund. Han tittade uppfordrande på mig: ”jag är hungrig!” Men till slut gav han upp och la sig bredvid mig och så somnade vi.

Resten av kvällen tillbringade jag liggandes i soffan, och jag bestämde mig alltså för att jobba hemma idag. När jag äntligen satt mig i verkstan en stund blev det ”brandkårsutryckning” i familjen och ändrade planer. Nu när allt lagt sig är orken helt borta.