Kategoriarkiv: Återhämtning

Tröttare än på länge

Publicerat av
Svara

De två senaste dagarna har jag varit betydligt tröttare än vanligt efter jobbet. Igår gick jag och la mig att sova under kedjetäcket direkt när jag kom hem. Sonen hade gjort kaffe som han brukar, men det fick stå och kallna. Även sedan jag sovit var jag trött i både kroppen och hjärnan på ett sätt jag inte varit på länge länge.

Jag blev lite fundersam och tänkte att jag kanske borde vara hemma och vila, men bestämde mig för att sova på saken. I morse kändes det ganska bra så jag åkte iväg och jobbade.

När jag kom hem tog jag min kaffekopp och gick ut och satte mig i vår nya utefåtölj som jag köpte på loppis i helgen. Jag blundade mot solen och lyssnade på fåglarna – de var riktigt skönt. Så kröp jag ner i utesoffan med en filt virad om mig och njöt av tanken att det är flera månader som jag kan ligga och sova utomhus (kanske inte oavbrutet!) – den där soffgruppen som vi köpte förra året är det bästa vi köpt på länge!

På kvällskvisten försökte jag ta mig samman och satte mig i verkstan. Jag hade ett par saker jag skulle göra färdiga, till exempel en silverring som en bekant ska köpa på torsdag. Dessutom fyller min mamma år men vad hon ska få tänker jag inte avslöja förrän hon fått presenten! 

Det här är en blåsippsbild från förra våren, men jag har faktiskt sett några enstaka i år också. Och snart kommer vitsipporna med sina vita fält!

Jag är inte så orolig för den här plötsliga tröttheten, bara lite. Men jag tänker hjälpsamma tankar och vet att om jag stressar upp mig för heltidsarbetet så löser det ingenting – det blir det bara jobbigare. Jag försöker lägga samma lugnande hand på mina egna axlar som jag gjort på tre personer i min närhet idag! Det har sina sidor att vara högkänslig, och många av dem är bra.

På hemväg

Publicerat av
2

Jag sitter på tåget någonstans mellan Göteborg och Stockholm, på hemväg från en konferens i Trollhättan. Jag åkte redan igår och tillbringade kvällen tillsammans med min goda vän A (ännu en A!) och hennes man i deras ljuvliga gamla prästgård ute på landet. Jag sov som en prinsessa i totalt mörker och total tysthet. Jag vaknade av mig själv kl 5 och började genast leta efter hus på landet! Kanske inte riktigt på allvar, men nog hade jag blivit sugen av att strosa runt på deras ägor och lyssnat på fåglarna. Inget brus av motorväg. Inga flygplan. Bara fåglar.

Jag känner ibland en väldigt stark längtan till någon slags enkelt liv, med få intryck utifrån. Antagligen skulle jag inte vilja leva så i längden, men det känns frestande. Min romantiska sida!

Här är en fantastiskt underbar tapet som fanns i mitt sovrum:

När jag kom till Trollhättan igår hade jag fått tips om en butik med konsthantverk, och sett på deras hemsida att de hade en utställning med en favoritbrodös: Emma Ihl alias Stygnen Kolla gärna in henne på Instagram! Det var bara någon dag kvar på utställningen så jag hade tur som en tokig! Jättefina, egensinniga och roliga yllebroderier att njuta av. Och bli inspirerad av, inte minst.

Jag känner mig lite trött av alla intryck från de här två dagarna och av många känslor som bubblar omkring på utsidan. Jag såg till att dra mig undan i tysta vrår i pauserna på konferensen. Det blev väldigt surrigt av alla röster. Jag låg till och med och slumrade en stund på en soffa under en trappa!

Nu är jag snart i Hallsberg. Tåget är försenat så jag vet inte säkert när jag kommer hem, men jag lär somna gott.

Sömnbehov

Publicerat av
Svara

Den första veckan när jag börjat jobba 75 % sov jag ovanligt mycket. Jag sov på pendeltåget både på vägen till jobbet och på hemvägen. Jag sov en stund i vilrummet under arbetsdagen, och när jag kom hem på eftermiddagen. En gång somnade jag sittande i väntrummet hos doktorn! Jag somnar tidigt på kvällen och väcks av väckarklockan, vilket är ovanligt för mig som brukar vakna av mig själv lite väl tidigt på morgnarna.

Fullt så stort sömnbehov har jag inte nu, men den här veckan har jag börjat sova mer igen. Lite på jobbet, på pendeltåget (jag ställer klockan i mobilen så att jag inte ska missa att kliva av!) och när jag kommer hem. I morgon ska jag ta sovmorgon och vakna utan väckarklocka – det ska bli skönt!

Det känns ganska bra ändå, att det verkar som att kroppen hittat ett sätt att få återhämtning på. Och jag känner mig nöjd med mig själv eftersom jag bejakar detta behov och prioriterar att sova.

Jag gjorde ett par broscher häromdagen. Jag syr på linnetyg och monterar dem på stora träknappar. Ett bakstycke av mormors lakansväv från Tuppens linneväveri med en broschnål och sen är den klar!

Ovanligt trött dag

Publicerat av
Svara

Jag hade otur när jag åkte hem från jobbet idag: en stor grupp fritidsbarn i lågstadieåldern åkte i samma del av pendeltåget som jag hela vägen till Upplands Väsby. Om jag tänkt till lite och om jag vetat att de skulle åka ända dit så hade jag försökt hitta plats i annan del av tåget, men jag blev sittande och led. Det är inget konstigt att en stor grupp barn är stojiga. De hade varit på utflykt till ett museum inne i stan – vilken heroisk insats av personalen! – och var nu på hemväg. Som sagt, inget ont sagt om barnen, men det blir ett himla liv! Och personalen, som hyssjade på barnen då och då, pratade högljuddast av alla!

Jag vacklade av tåget och tror ni inte att de skulle med samma buss som jag! Jag satte mig längst fram och intalade mig själv att det snart skulle vara över, och att jag skulle kunna krypa ner under mitt kedjetäcke om bara några minuter. Och det gjorde jag också, direkt när jag kom hem.

Allt detta ljud hade verkligen tagit musten ur mig. Jag var så trött resten av kvällen.

Idag blev jag också varse att jag bär på en liten orosunge inför att börja jobba heltid om drygt sex veckor. Det var bra att jag insåg det så att jag kan mota den oron. Jag ska inte ta ut något i förskott, och det är inte säkert att det kommer att fungera, och det är i så fall HELT OK! Bara jag är på rätt väg och inte blir sämre så kan nog Försäkringskassan tycka det också. Om tiden för heltidsjobb bara blir framskjutet. Jag måste släppa den oron. Men det är klart att den poppar upp när jag är tröttare än vanligt.

Jag pratade med en vän om att jag är så pass mycket piggare nu, och blev nästan rörd när jag beskrev hur mycket frånvaron av känningar av RLS/WED betyder för mitt välmående! Det är helt klart den enskilt viktigaste anledningen, och så att jag fick ännu en medicin mot depression. Jag känner en sån tacksamhet!

Strategier

Publicerat av
3

Det är roligt att så många kommenterar och skickar tummen-upp när jag lägger ut glada inlägg. Tack för de rara orden – de värmer!

Jag känner mig riktigt nöjd med mig själv denna vecka. Igår blev jag väldigt trött, och inte blev jag piggare av att tänka på allt som skulle göras innan det blev helg och ledighet: idag hade jag till exempel flera saker i min kalender inbokade vilket inte är så vanligt – jag brukar ransonera mig bättre. Jag visste att jag också skulle stå i kaféet på dotterns ridskola hela kvällen. Dagen innan, i tisdags, hann jag vila i en halvtimme innan dottern och jag åkte till stallet för att för första gången ta hand om den häst hon är medryttare på. Det blev sen kväll innan vi kom hem. Till råga på allt skulle jag på yoga igår kväll! Det är skrattretande att det skulle vara stressigt att gå på yoga som är så avslappnande, men det var just att ha det inbokat som kändes tungt. Och jag gick på yogas och ANDADES!

Jag kände starkt att jag måste rensa bort något rejält för att orka, och bestämde mig för att inte stå i kaféet på ridskolan. Jag skulle verkligen behöva ha en hel kväll hemma. Jag sa till min man att jag måste välja bort det, men det var ingen fara för honom (han åkte dit på egen hand och sålde fika!).

Det kändes så himla bra att jag kunde ta bort något. Jag prioriterar ju jobbet nu, och försöker ransonera mina krafter på kvällar och helger så att jag ska palla att jobba sex timmar om dagen. Vissa saker går bort, hur trevliga de än är.

Åh dessa garner i alla underbara färger!

Publicerat av
Svara

När jag började brodera för drygt två år sedan använde jag filt av polyester. Jag tänkte inte alls på att det inte var ett naturmaterial – jag bara älskade färgerna, lystern och känslan. Jag köpte tjock filt och sydde glasögonfodral i långa banor som jag gjorde applikationer och broderade på. Här är ett exempel:


Så blev jag varse att det finns naturmaterial som både var vackrare och mer miljöriktigt att använda. Såklart jag ville brodera på ylle! Jag hittade först bara återförsäljare på nätet som sålde hela metrar av ylletyg och blev lite modstulen. Det blev väldigt mycket pengar om jag skulle köpa upp ett lager av flera färger. Jag kom av mig lite. Men så kom jag på det här med de gamla beredskapsrockarna i vadmal, beställde såna och klippte isär dem till vackert gröngrått ylletyg som jag framför allt gjorde armband av. Det var så hårt stampad vadmal att det var lite svårt att brodera på jämfört med filt. (Det var nånstans här jag fick tennisarmbåge!)

Mitt ylle-genombrott kom på Syfestivalen där jag hittade en firma som sålde yllefilt i små lappar för ett par tior styck. En sån lycka! Jag köpte en bunt med olika färger och la firmans namn på minnet. Sedermera upptäckte jag butiken Fingerborg på Åsögatan i Stockholm, och den är bra nära himmelriket om det finns något! Där kan jag köpa kläde i vackra färger i antingen mindre lappar, för att kunna göra applikationer, och i större bitar. kän

Jag började på ny kula med att brodera på ylle för ett par veckor sedan, men kände inte riktigt att det nygamla sättet att göra yllebroderi på passade mig. Alla färger och glittret blev lite mycket. Jag är mer för sammanhållna färger och lägre glamfaktor. Så jag gick tillbaka dit jag började och gjorde som jag tycker är roligast att göra och vackrast att titta på: ylleapplikationer på ylletyg med merceriserad bomullstråd. Merceriserad innebär att den är behandlad så den blir blank och får en underbar lyster. Jag kan använda alla möjliga garn till detta (det gör yllebrodöserna också!) men jag tycker att just det garnet blir så fint. Det är sextrådigt och jag väljer oftast att dela det så jag broderar med ett tre trådar tjockt garn, eller också tvåtrådigt. Jag har massor av nyanser som jag samlat på mig som jag kan frossa i! Garn kan man fynda på Stadsmissionen, Myrorna och andra secondhandbutiker.

Ikväll har jag provat mig fram med olika färger och börjar bli klar med en lapp. Här kommer ett smakprov:

Jag känner en rent fysisk glädje i dessa garner och ylletyg i alla färger! Den glädjen liksom sitter inne i bröstet och uppfyller hela mig! Alla färgkombinationer – åh det är verkligen fantastiskt! Jag har bomullsgarnerna ordnade grovt efter färg, men jag måste nog skaffa bättre förvaring med finare fördelning – jag är ju ändå bibliotekarie! Jag har skissat på ett uppdrag åt sonen som gillar att snickra ihop grejer. En hylla att ställa på skrivbordet – vi får väl se …

 

Lillsemester

Publicerat av
Svara

I morse åkte min syster och jag till vår pappa i Jämtland. Vi åker hem i morgonkväll så det blir en lillsemester. Herregud så mycket snö det är här! Det blir en speciell akustik, en annan slags tystnad som är vilsam.

Pappa är förtjust i mina pippisar så jag broderade ett par stycken till honom.

Och när jag kommer hem väntar vår nya familjemedlem: Maine coon-kattungen Frasse 12 veckor gammal!

Sömn och stickning

Publicerat av
Svara

Jag somnade som vanligt vid 21.30 igår kväll och sov väldigt gott i natt. Ändå sov jag middag på jobbet efter lunchen, och även när jag kom hem. Det är nog mer tröttande att gå upp i arbetstid än jag trodde. Det känns i alla fall bra att kroppen verkar reglera det med sömn, och vilken tur att jag kan sova! Visserligen med en del hjälp av mediciner men ändå. Det finns dom som inte kan sova och det kan vara fruktansvärt.

Det har varit fullt spett på helgerna nu i några veckor, med bland annat skidåkning. Den gångna helgen tog jag två långpromenader på 1,5 timme vardera med två nära vänner. Socialt liv, motion och utomhusvistelse i ett – jätteskönt och mysig att långprata. Men det tar på krafterna. Vi var hembjudna till nära vänner på lördagen, och så har jag varit med dottern i stallet. Inte många mellanrum, och jag behöver uppenbarligen såna lite extra just nu.

Helgen som kommer ska jag och min syster till vår pappa i Jämtland, och det ska bli jättemysigt! Vi ska umgås, laga mat och skämma bort honom lite. Då finns utrymme att vila, det känns skönt. Helgerna framöver är inget inbokat ännu och jag ska se till att tänka extra mycket på att det blir lagom med aktiviteter.

En sak jag känt ett sug och ett behov av är konstupplevelser! Jag har nog aldrig känt det så tydligt förut. För stunden får jag begränsa mig till virtuella konstvandringar, men så småningom kan det nog bli ett och annat museibesök.

Som bekant köpte jag garn till att sticka en tröja i vackert grönt lingarn med detaljer i svart och grått. Nu har jag provstickat för att se om min masktäthet stämmer med mönstrets och det gör det. Den ska stickas på rundstickor och jag har inte just den storleken. Hittade en hemsida att beställa från som jag inte kollat förut. Där fanns också en fiffig grej att hänga runt halsen med lampor i båda ändarna, så att jag kan belysa handarbetet jag har i händerna. Den tror jag kan bli användbar till både stickning och broderi så jag beställde även den.

Jag hoppas att det kommer att funka bra att sticka. Jag har haft en del känselbortfall i framför allt tårna de senaste veckorna, och när jag provstickade hände samma sak i händerna. Jag får väl kolla upp det om det blir långvarigt. Mina nerver alltså!

Nu jobbar jag alltså på att:

  • ransonera mig
  • bejaka mitt behov av vila och sömn
  • inspireras av konst

Jag har tillförsikt, jag tror att det kommer att funka bra. Men jag måste vara disciplinerad. (Att jag beställde rundstickor på nätet, istället för att söka upp en butik i stan, är ett sätt att spara mig. Bra tänkt Pia!) När jag la mig att sova idag efter jobbet sa jag högt till mig själv: ”det är helt ok att vara trött, det går bra.”

Jag har fått en idé om hur jag kan använda mina pippisar. Det är många som frågat efter dem, och kanske jag ska prova att brodera dem på ett slags fodral i vadmal?

På bilderna syns mitt fina förråd av vadmal och kläde, och broderigarn i ylle.

Dags att plocka fram de goda cirklarna

Publicerat av
Svara

Idag gick flera saker liiite fel och det räckte för att få mig i dallring. För det första var jag nog lite trött sedan igår. Så hade jag ett möte med två av mina närmaste arbetskamrater, och märkte redan från början att jag var trög i skallen helt enkelt. Synapserna kopplades inte ihop som de ska. Jag bad om ursäkt flera gånger, och det blev inte bättre av att jag var så medveten om att jag inte fungerade som jag borde. Jag hade också fått sms som fått mig lite ur balans. Det har att göra med det jag inte skriver om här på bloggen, så det räcker så.

Det tog sig och mötet blev i alla fall good enough. Jag gick direkt till vilrummet och la mig och sov i en halvtimme. Tack och lov för vilrum! Vi har ett riktigt bra rum utan fönster men med mysig belysning, lite kuddar och en filt. Jag frös lite idag så filten kom väl till pass.

När jag skulle åka hem var pendeltågen försenade på grund av snövädret så jag kom hem en halvtimme senare än vanligt. Efter omständigheterna gick det riktigt bra. Jag slapp stå och vänta utomhus. Men det blev ännu en sak som lades till de andra. När jag kom hem var jag lite hungrig och ordentligt frusen så jag värmde på en stor kopp broccolisoppa som så påpassligt fanns i kylen – underbart!

Men jag fick verkligen kämpa emot de dåliga tankarna idag. De kom så snabbt och automatiskt att jag inte hann värja mig till en början. Det är som att en tung låda med negativa tankar tjongas ner i huvudet. Bam! Det kommer aldrig att gå det här. Bam! Kollegorna måste tycka att jag är helt hopplös. Bam! Jag får gå tillbaka till att jobba halvtid. Bam! Jag får jobba halvtid resten av livet. Bam! Försäkringskassan kommer att neka mig sjukpenning. Bam! Vi får leva på min halvtidslön. Bam! Pensionen blir därefter. Bam! Jag orkar inte leva så här!! Bam! Allt detta tänker jag på en och samma gång. Inte konstigt att jag behövde sova!

Nu när det gått några timmar och jag fått möjlighet att vila hemma känns det rätt ok ändå. Bakslag har jag haft förut, och det här är troligen bara en liten svacka, som dessutom är både naturlig och egentligen väntad. Som jag skrev häromdagen är det här en bra vecka att köra igång med utökad arbetstid. Tack vare att det är sportlov är det lite lugnare på jobbet, inte så mycket möten till exempel. I morgon ska jag träffa en kär vän på förmiddagen och det kommer att ge energi! Det är dags att plocka fram de där goda cirklarna för att bryta de onda.

Jag har jobbat sex timmar idag!

Publicerat av
2

Idag var första dagen som jag verkligen jobbade sex timmar. Förutom ett 45-minutersmöte i personalgruppen arbetade jag vid mitt skrivbord. Det kändes jättebra förstås! När jag gick hemåt strax efter klockan 2 var jag lite mosig i hjärnan, men inte så farligt. Däremot sov jag en hel del när jag kom hem, så det tog nog lite på krafterna ändå!

Igår åkte jag med skidbussen till Romme utan annat sällskap än mig själv och mitt alter ego Piero Gros! En helt fantastisk dag med sol, 10-12 minusgrader och hårt packad snö! Jag var i backen redan kl 10 och det kändes så himla bra att jag kom iväg! Det hade varit lätt att fantisera om att åka på egen hand men att lättjan tagit överhanden och jag stannat hemma. Det här gav mer energi än det tog! Jag ska nog göra om det nästa vinter. I år är jag nöjd.

Trots en del missöden i liften klarade jag mig oskadd med skidorna på, men när jag gick ut från en fikastuga halkade jag och for med fötterna i vädret rätt ner på ryggen. Och handen – känns det igen? Denna gång vänster hand, tack och lov, och den är inte bruten. Ett tag idag trodde jag nästan det. Den var så svullen, orörlig och gjorde ont. Men jag kan röra fingrar och hand på ett sätt som jag inte kunde när den var bruten i höstas, och det gjorde mycket ondare då också. Tur i oturen!

Det som gjorde att jag fick lov att ta det lite lugnare på eftermiddagen var att benmusklerna fått nog. Jag valde då mindre branta nedfarter och vilade ett par gånger. Eftersom jag som ensamåkare hade gräddfil i liftkön och fyllde på liftkorgarna när det var luckor, så fick jag inte så lång vila mellan åken. Skönt men slitsamt! Och eftersom jag inte hade någon att prata med så blev lunch- och kaffepauserna korta.

Jag kom hem halv 9 på kvällen, 15 timmar efter det att jag åkte hemifrån, trött och mosig som man bara blir av vinterdagar utomhus – härligt var ordet!