Jag vaknade bara en gång i natt! Väcktes sedan när väckarklockan ringde – det var längesedan. Jag var mitt i en dröm där jag åt middag tillsammans med Carl-Gustaf Lindstedt! Ställde om väckarklockan men somnade inte om. Jag hade sovit klart – en bra start på dagen. Nu kör vi på den här modellen!
Marina i vårsolen
Den här helgen har jag inte behövt göra någonting, varken roliga saker eller annat. Ändå är jag så oerhört trött. Jag tål ljud ännu sämre än vanligt, och får dåligt samvete för att inte orka ta om hand. Idag har hela familjen varit igång med olika saker som låter – samtidigt och på samma ställe. Jag flydde in i sovrummet, och efter att ha blivit uppsökt där flera gånger med typiska frågor-till-mamma (vár finns …? har vi … ?) sa jag ifrån att jag måste få vara ifred.
Kanske jag är extra trött på helgerna för att alla är hemma då? Jag behöver några timmar för mig själv varje dag. Det får jag på eftermiddagarna under arbetsveckorna. Jag tror också att det är trötthet efter en vecka på jobbet som tar ut sin rätt på helgen.
Jag har suttit i verkstan en liten stund i alla fall. Jag lagade ett paraply och en tygkasse, samt fick ihop en pippi. Det var flera veckor sedan sist!
Pia Dellsons bok Väggen igen. Jag känner väl igen mig i båda citaten, fast vid olika lägen av utmattning. Att inte kunna skynda, rent fysiskt, är jobbigt för en snabb person som jag. Jag minns hur jag försökte springa till ett pendeltåg vars dörrar stängde när jag hade ett par meter kvar. Det fanns inget spring eller skynda i mina ben alls. En bagatell att missa pendeln, men inte en bagatell för känslan att det inte gick att skynda. En annan gång: jag är med min mamma och syster på spa. Den vänliga kvinnan i receptionen säger att om vi skyndar oss så hinner vi till introduktionen som äger rum alldeles strax. Hennes ord blir en trigger. Hela min kropp blir som gelé och jag gråter. Vi slår oss ner och väntar in mig. Vi har inte bråttom, det är ju själva grejen med att gå på spa!
Det andra citatet innehåller ett bra ord som jag ska lägga på minnet: dumstark. Det är jag alldeles för ofta! Jag är tillfälligt piggare och då vill jag göra en massa saker. Dels saker jag längtat efter men inte orkat, men också sånt jag tycker att jag borde göra. Sånt som min man får göra alldeles för mycket av när jag är sjuk. Det handlar om att städa, tvätta, handla, hjälpa med läxor, skjutsa barn och annat vardagsgöra. Inte för att han klagar alls, men det känns inte bra alls. I synnerhet som det pågått så länge.
Att vara dumstark straffar sig, det vet jag av bitter erfarenhet, men jag fortsätter ändå. Min dotter är min dumstark-polis. ”Ska du verkligen göra det där? Du vet hur trött du kommer att bli!” Ibland har hon rätt, och jag lyssnar på henne ibland. Men andra gånger vet jag att summan av energin jag får minus ansträngningen blir på plus, som för två helger sedan när jag hälsade på min bästis i Småland. Jag visste att det skulle vara värt ansträngningen, att det skulle ge mig massor, och det stämde! Samma sak med skidresan till Romme. Det innebör inte att såna aktiviteter går på plus i alla lägen. Ibland finns inte energin till att skapa ny energi helt enkelt. Jag försöker lära mig att skilja på dem åt. Jäklar vad svårt det är att vara sjuk!
Dottern och jag var i Romme i helgen och åkte skidor. Det är femte året i rad som hon och jag åker dit, och två gånger har vi åkt tillsammans med hennes bästis och bästisens mamma. Det var mysigt som vanligt, härligt att vara utomhus så mycket och alltid underbart att åka skidor.
Första dagen snöade det och det låg massor av lös snö i backen, vilket gjorde det lite tungt att åka. Jag som är allt annat än vältränad fick ont i lårmusklerna och fick pausa ibland. Nästa dag hade de pistat backarna och de var hårda och krispiga – mer eller mindre perfekta tyckte jag. Vi hann inte åka så många åk förrän olyckan var framme. Vi hade stannat mitt i en backe, och jag skulle glida ner till dottern. Någonting blev fel, vi hann inte uppfatta vad det var, jag åkte in i dottern och plötsligt låg jag på backen. Min första tanke var hur det gått för henne, men det var ingen fara med henne. Därefter hur det kändes i kroppen, har jag gjort mig illa? Benen kändes bra konstaterade jag lättad, men så kände jag hur ont det gjorde i högerhanden. Jag lyckades kravla mig upp och vi tog oss ner för backen. När vi ätit lunch gick jag till sjukstugan där en snäll sjuksköterska la ett stödförband om handleden. Troligen bara stukad var hans omdöme, men om jag fick mer ont skulle jag röntga.
Det blev ingen mer skidåkning för mig den dagen, handen gjorde ont och jag ville inte riskera att behöva använda högerhanden. Jag fick be om hjälp att ta av mig pjäxorna, det var omöjligt med bara en hand.
Helgen blev väldigt mysig i alla fall, fint att få rå om varandra.
I morse när jag vaknade var handen och fingrarna rejält svullna. Jag läste på 1177.se att det kunde vara viktigt att få hjälp tidig om det var en fraktur. När det är just höger hand tänkte jag att jag inte vill chansa. Det är ju min skrivar-, målar- och broderihand! Efter jobbet åkte jag till närakuten och röntgade handen, men det visade sig inte vara någon fraktur utan en rejäl stukning – vilken lättnad! Jag fick ett nytt stödbandage och kunde åka hem. Det blir inget broderande på några dagar, så det där med Stygn varje dag 2017 får bli med lite fusk.
En annan glädjekälla är att jag känner mig så pigg! I fredags kände jag fortfarande av tröttheten från torsdagen, och var orolig för helgens skidresa. Idag har jag suttit med i ett möte i 2,5 timme utan att blir trött! Något att glädjas mycket åt!
När sjukgymnasten frågade hur jag mådde idag, insåg jag att jag inte haft ont i axlar, nacke eller huvud på hela helgen och inte idag heller! Härlig känsla, men visst är det lustigt att inte komma på det förrän jag fick frågan? Det var den lugna och sköna helgen utan stress och press som gjorde susen tror jag. Jag fick också min tolfte akupunkturbehandling idag, den har också hjälpt till. Sjukgymnasten sa att jag inte alls blev lika röd i huden av behandlingen, och det berodde på att jag var avslappnad.
Idag undersökte hon min rygg eftersom jag har ont i ländryggen. Jag är rejält svankryggig och på senare tid har jag fått ont ibland när jag står och går. Hon konstaterade att jag belastar en kota i ländryggen särskilt mycket och att vissa muskler behöver tänjas ut. Jag fick några stretchövningar och så ska vi fortsätta med fler övningar på torsdag. Vilken lyx detta är! Jag har frikort så det kostar mig ingenting, vilket fantastiskt land vi lever i! (Även om somliga tror att det håller på att kollapsa!)
Jag har varit i Småland hos min kära vän Anna över helgen. Vi har egentligen inte gjort någonting annat än att prata prata prata, och det var helt underbart! Så fint att vara vänner som följts åt genom nästan hela livet! Som vet hur det var när vi var små, när vi var i tonåren, unga vuxna och när vi fick våra barn. Som vet mycket om varandra, men inte allt. Det finns alltid nya saker att prata om.
Börsen som Anna fick
Jag skulle ha åkt dit i mitten av januari men då fick jag ställa in, jag orkade inte. Även om det var trist då är jag glad att jag var så mycket piggare nu när jag var där. Istället för tröttande blev helgen stärkande, trots tågresa med byte. Dottern var förstås orolig hur jag skulle orka, men det var inte jag. Jag visste ju att jag kunde vila när jag behövde, och med så fina gamla vänner är allt så avslappnat.
Det var också mysigt att komma hem till familjen som blev glada att se mig, och katterna verkade också ha saknat mig. I synnerhet Semlan som höll på att äta upp mig! En skön natts sömn, och jag är sugen på att åka till jobbet!
Jag har börjat vakna kl 4 sedan någon vecka tillbaka. Det känns onödigt tidigt måste jag säga. Häromdagen vaknade jag kl 3 men då lyckades jag somna om på soffan efter två vakna timmar. Rätt dag att jobba hemma! Jag hoppas att det bara är tillfälligt, jag behöver sova.
Jag fick sällskap i soffan, katten Semlan tyckte om att jag vaknade och tvättade mig grundligt i ansiktet.
Och sen fick jag klia henne länge på magen.
Sömn är livsviktigt och problem med sömnen är väldigt vanligt vid utmattningssyndrom. Första gången jag fick diagnosen märkte jag inga förändringar på sömnen, men den här gången har jag haft så pass stora sömnsvårigheter att jag behöver ta lugnande medicin på kvällen för att kunna få en hel natts sömn. Tråkigt att vara beroende av medicin, men samtidigt är jag glad att det finns. Om inte sömnen funkar så funkar inte resten av livet. Det är när vi sover som hjärncellerna återhämtar sig och intryck bearbetas.
Idag sov jag när jag kom hem från jobbet och utvecklingssamtal med dotterns mentor. Så himmelskt skönt att kunna sova! Ofta är jag för påverkad av RLS/WED och alldeles pirrig i benen, och då kan jag inte slappna av och somna. På kvällen går det oftast bra, jag tar den största dosen av den medicinen ett par timmar innan läggdags.
I morgon ska jag jobba hemma på förmiddagen och sedan ska jag äntligen åka till min Anna i Småland! Jag hade ju tågbiljetter till en helg i januari, men då fick jag ställa in resan. Jag orkade inte. Till den här helgen beställde jag ombokningsbara biljetter, men allt tyder på att resan blir av. Jag mår i alla fall finfint och ser fram emot en vilsam, rolig och givande helg med min vän som jag känt i 46 år. Vi var 6 år när vi träffades, jag hade nyss flyttat till Lit i Jämtland. Jag minns inte när vi träffades första gången men det sa i alla fall klick direkt, och vi blev bästisar. Min pappa kallade oss för Två Knas!
Jag har gjort en present till henne men den kan jag ju inte lägga upp här ännu!
Det får bli en pippi istället.
Det gick lite snett idag och nu ska jag försöka att skriva mig till bra och hjälpsamma tankar så jag kan släppa det och må bättre. De senaste 2-3 dagarna har jag verkligen mått betydligt bättre än innan. Det har känts väldigt skönt förstås, som att jag är på gång att må lika bra som tidigare i höstas.
Idag bestämde jag mig för att ta itu med en hög med papper som låg i verkstan och tog plats på skrivbordet. Högen kom från matbordet och jag minns att jag tänkte att jag kan ta hand om den när jag sitter och lyssnar på nån trevlig pod. Vad jag glömde så snart jag la den i verkstan, var att det var en del saker som behövde åtgärdas, inte bara sorteras in i pärmar eller kollas upp en-annan-gång. Jag har dessutom vare sig haft lust eller ork att sitta i verkstan, och de stunder jag gjort det har jag inte klarat av att lyssna samtidigt.
Det jag hittade i högen var bland annat fullmakt till vårt nya försäkringsbolag att säga upp avtalet med vårt gamla, samt anmälan om autogirobetalning till dem. Min sorteringsiver kom helt av sig och jag gick och la mig under en filt. Jag tror att det som tog mest var att detta misstag var ett symptom på hur jag mådde, att hjärnan inte fungerade ordentligt.
Vi ska köpa ny bil och skulle åka till några bilfirmor här i Väsby på eftermiddagen. Bara ta en första titt så vi får en bild av vilken typ av bil vi behöver. Vi hann inte så långt förrän jag kände att jag måste hem, nu. Jag kröp ner i soffan igen och kände mig eländig. Så svårt det var att tänka de hjälpsamma tankarna! Jag förstod ju att det inte var ett bakslag, utan bara en dålig dag. Att jag skulle vara tillbaka på banan i morgon igen. Men ändå. Att det är så lite som tippar mig!
Nu ska jag försöka komma på bra tankar: det där med försäkringen – det värsta som kan hända är att vi får betala dubbelt någon månad eller två, det överlever vi. Och framför allt: att detta överhuvudtaget hände hängde ihop med att jag, faktiskt, var i en tillfällig svacka. Jag är på bättringsvägen nu! Jag mår mycket bättre än veckorna kring jul, som var ett svart hål så här i efterhand. Nu känns mycket väldigt positivt. Min man sa igår kväll, när vi var på väg hem från en väldigt trevlig kväll med goda vänner, att jag ju orkade sitta med och prata hela kvällen!
Jag åkte aldrig på Sy- och hantverksfestivalen igår. Jag prioriterade om och åker kanske dit på söndag om andan faller på. Jag har inte samma trängandes behov av införskaffande av material som jag hade i höstas, då jag räknade dagarna tills jag skulle få frossa bland alla fina ulltussar i underbara nyanser. Tur att mässan är två gånger om året!
Jag uträttade några ärenden i Väsby centrum istället, och kunde som vanligt inte låta bli att ta en sväng på Stadsmissionen. Hyllan med garner brukar jag fynda på ibland, men det här slog alla rekord! Säkert 50-70 nystan med tunt växtfärgat ullgarn i vackra färger! Det satt små lappar på de flesta med uppgift om vilken växt som använts: en, hundkex, krapp osv. Helt underbart! Jag köpte 18 nystan för 10:-/styck – fynd! Färgerna på bilden blev lite för bjärta, de är mer dämpade.
Ett tecken på att jag mår bättre är att jag börjat fixa hemma. Jag njuter av att rensa ut och slänga, rensa och lägga i förrådet, stuva om så allt ryms bättre. Det är en stor tillfredsställelse! Jag var på en konferens en gång när var och en skulle presentera sig med en sak som man tycker om att göra. Jag var nästan sist i raden och hade tid att tänka efter. Precis innan det blev min tur kom jag på det: ”Jag tycker om att slänga saker!” sa jag. ”Kan du komma hem till mig?” ropade någon!
Det är en väldigt skön känsla att tro att det kommer att gå bra att jobba halvtid från och med måndag! Jag ska jobba smart: hushålla med mig själv och vara realistisk. Se till att ta pauser.
Strax ska jag iväg och träffa goda vänner, det ska bli jättekul! Jag längtar verkligen efter samvaro med andra. Att skratta tillsammans, prata om viktiga saker och tramsa. Jag kanske får vila en stund i halvtid, men det går ju alldeles utmärkt det också!
Idag blev det en ganska lång promenad i skogen. Vi har två ganska små skogar precis i närheten. I den ena finns ett löparspår, men i den mindre finns bara stigar lite kors och tvärs. Den heter Fylgiaskogen, det är så vackert tycker jag.
Jag gick följde en stig jag inte gått förut. Den bar iväg ganska långt men jag visste att jag skulle hitta hem förr eller senare, eller snarare skulle känna igen mig var jag än kom ut ur skogen. Det var 3 grader kallt och solen sken från en blå himmel utan ett moln, härligt!
Vi har kommit att behöva en ny tehuva enär den gamla är utsliten. Idag har jag gjort den färdig. Så här ser den ut på ena sidan …
… och så här på den andra.
Jag har använt tjock och lite styv polyesterfilt, och broderat fast urklippta bitar av vadmal. Inte så dum!