Kategoriarkiv: Återhämtning

Orolig, hur ska jag veta?

Publicerat av
Svara

Igår var jag på jobbet på förmiddagen. Jag och min kollega hade möte om vårt gemensamma projekt och om hur vi ska lägga upp arbetet under våren så det blir hållbart. Vi kommer att få flera nya kollegor och en ny chef inom kort, vilket vi ser fram emot men inser också att det kommer att ta mycket tid.

Jag kände mig trött och trög i huvudet under mötet, och blev frustrerad över att jag inte var mig själv. Eller rättare sagt, att jag inte var den jag ville vara – pigg och smart. På väg från jobbet kände jag mig ledsen och orolig. Jag trodde att jag var piggare än så här. Jag känner mig vilsen – hur ska jag veta hur jag ska göra? Kroppen säger att jag ska vila, och den brukar ha rätt. Men jag vill verkligen undvika att bli sjukskriven på mer än 50 % igen.

Jag försöker ta reda på hur det ska kännas: är det ok att jag mer eller mindre varje dag känner mig på gränsen till vad jag orkar? Att jag ibland måste ligga i vilrummet innan jag kan åka hem, och att resten av dagen tillbringas i soffan?

Jag tänker långsiktigt – kan det skada tillfrisknandet att jag pressar mig, eller är det ok eller rent av bra?

Jag hade en tid hos psykolog Siri före jul, men hon blev sjuk och skulle höra av sig senare. Det är nog hon som kan svara på mina frågor bäst. Jag hoppas få träffa henne snart.
image

I morgon är det nyårsafton och vi ska fira med våra goda vänner som vanligt. Jag var lite tveksam först, men kom på att de är så nära vänner att jag kan gå och lägga mig att vila eller rent av att sova när de är här. Vi har knytkalas så allt ligger inte på mig, och jag har planerat mat som går att göra i ordning i förväg. Strategisk nyårsafton!

Nu lägger vi skit-året 2016 bakom oss, och hälsar 2017 välkommen med en sträng förmaning om att rätta till allt!

Gott nytt år!

Känns bättre

Publicerat av
1

Dagarna strax innan jul var tunga. Minsta ansträngning blev övermäktig. Jag påbörjade saker jag fick ge upp, blev tung och trött i kroppen och fick stillestånd i huvudet. Min förhoppning var att det handlade om just julen, inte en egentlig försämring av mitt tillstånd. Och det visade sig stämma. Min kropp och knopp minns kaotiska jular, och protesterar med varje cell.

Men julen avlöpte väl, jag la upp en strategi för att orka. Jag låg i sovrummet när gästerna kom eftersom det brukar vara en bullrig och högljudd stund då all mat som mamma och syster har med sig ska lassas in i kylen, alla ska kramas God jul och min man slutför tillagningen av julgröten. När bullret lagt sig klev jag upp. Jag gick undan för att vila kortare stunder under dagen, och det funkade bra.

Jag struntade också i att det stod tomma mjölkförpackningar uppochner på tork i köket när vi dukade upp julmaten. Alla har bara ögon för maten i alla fall! Jag släppte lite på perfektionen helt enkelt, det gick bra!

Nu, några dagar efter julhelgen, känner jag hur krafterna är tillbaka där de var innan sista veckan före jul. Det känns väldigt bra! Jag har varit ute och gått några gånger, och igår var jag på akupunktur på morgonen och yoga på kvällen. Jag somnade visserligen några gånger under yogan, men det kanske är ett gott tecken?

Jag skrev tidigare om utmaningen Stygn varje dag 2017 och nu har jag bestämt mig för vad jag ska göra. Igår duttade jag textilfärg på ett av mormors gamla linneörngott. Jag ska brodera fåglar av duttarna, det ska bli jättekul!

img_1404

Dags att summera 2016

Publicerat av
Svara

Året börjar lida mot sitt slut. Det år jag utropade till mitt. Jag tyckte att det var dags för mig att efter lång tid av främst psykisk ohälsa må bra, att ta plats och att tänka på mig. Jag hyste en försiktig optimism om att jag var på väg åt rätt håll. Att jag lärt mig mycket på vägen som skulle hjälpa mig att leva hållbart. Men också att min familjs omständigheter skulle utvecklas på ett bra sätt, som är mer eller mindre nödvändiga för mitt tillfrisknande. (Jag upprepar att jag enbart lämnar ut mig själv här, därav de kryptiska formuleringarna.) Nu blev det inte som vi hade tänkt. Jag ska inte säga att vi är tillbaka på ruta ett, men för mig blev det ett stort bakslag och möjligheten till återhämtning har reducerats betydligt. Oron inför framtiden gnager också, och jag känner att jag borde vara på topp för att kunna vara med och ta itu med situationen. Som vanligt ska en vara som starkast när en är som svagast!

Rent fysiskt har det inneburit att spänningarna i axlar och nacke kommit tillbaka, med spänningshuvudvärk, tinnitus och värk. RLS/WED har också blivit sämre på sista tiden, men å andra sidan fick jag väldigt bra hjälp av patientföreningen för sjukdomen tidigare under året, så summa summarum har det blivit bättre.

Året inleddes med sjukskrivning på heltid, men jag började hälsa på på jobbet redan under slutet av januari, och började jobba 25 % från februari. Sedan april jobbar jag halvtid. Det tror jag att jag kommer att göra under lång tid. Det är på gränsen att det funkar och en del dagar går det knappt. Jag tänker ibland på om det är bra att vara så nära gränsen för sin förmåga och kraft?

Sara Lidman-tunneln i Umeå med bra devis!

Sara Lidman-tunneln i Umeå med bra devis!

Det fantastiskt positiva och en stor del i mitt tillfrisknande är allt kreativt jag ägnat mig åt: broderi, smyckestillverkning, nålfiltning, linoleumtryck, fotografering och inte minst den här bloggen! Här har jag kunnat formulera för mig själv om hur jag mår och mina tankar om tillfrisknandet. Skrivandet, i synnerhet för andras ögon, har tvingat mig att tänka till och det har gett mig så enormt mycket! Dessutom har jag haft en plats att visa upp broderier, smycken och annat, och på så sätt fått uppskattning som betyder massor.

Året har således innehållit både sådant som påverkat mig i positiv riktning, och sådant som satt krokben för mig. Det blev kanske inte riktigt mitt år som jag tänkte, och den hoppfulla andan i vilken jag utropade året som mitt finns inte riktigt nu. 2017 känns mer osäkert.

Jag ska fundera på några löften eller föresatser att ta med mig in i det nya året, sådant som får mig att må bra. Jag återkommer med dem.

Tunga dagar

Publicerat av
2

De sista dagarna har varit tunga. Jag är tröttare än jag varit på mycket länge. Jag var på jobbet i måndags och hade semester i tisdags. Resten av veckan skulle jag ha jobbat men det har inte blivit många knop. Jag får väl ta ut det senare men lite innestående komptid har jag att knapra på i alla fall.

Jag hade några få saker jag ville inför julen fixa under veckan, men det har varit med stor självövervinnelse jag lyckats beta av det mesta. Inga stora saker alls, men mentalt påfrestande just för att det är jul tror jag.

Jag som vanligtvis lyssnar mycket på P1 och poddar har inte orkat med att lyssna utan passat på att ha det helt tyst den tid på dagen jag är ensam. Det räcker med tjutet i öronen!

image

Idag gjorde jag något riktigt smart och snällt mot mig själv! Istället för att åka till Arlanda och hämta min pappa som kommer i eftermiddag, så bad jag honom ta taxi hem till oss. Det sparar mängder av energi åt mig. Det är inte enbart själva bilturen som känns jobbig, utan än mer att ha det liggande framför mig fram tills dess. Nu kan jag slappna av och gå och skrota runt lite här hemma. Ligga i soffan och titta i taket med en katt på magen.

 

Tinnitus

Publicerat av
Svara

Jag har börjat inse att den höga och envetna tonen i öronen är tinnitus. Jag hör den inte alls jämt, men mer eller mindre varje dag. Jag googlar och hittar många länkar om stress och tinnitus. I många beskrivs hur spänningar i nacke och axlar kan orsaka tinnitus. Flera behandlingar beskrivs och en av dem är just behandling av muskelspänningar som till exempel massage.

Jag kan ju inte säga att det kändes bra att lägga till ytterligare symptom men det är i alla fall bra att det är något som hänger ihop med utmattningssyndrom. Att det är något jag jobbar på att bli frisk(are) ifrån.

De senaste dagarna har jag inte haft någon riktig ork till broderi. Kanske beror det till en del på att jag inte har något särskilt på gång just nu. Då blir tröskeln extra hög. Annars vet jag ju att jag brukar må bättre av att sätta mig i verkstan. Ibland sätter jag mig där och bara städar upp bland alla grejer som ligger där. Då ser jag också saker jag gjort och blir glad!

Det är en jobbig vecka. Förhöjd ångestnivå, svårt att koncentrera mig, trött och spänd. Och till det en inre kamp om att inte göra saker inför JULEN! I mitt huvud kan jag mycket väl resonera med mig själv om good enough, att resten av familjen också kan fixa (och gör det dessutom!) och att det löser sig. Men en annan del av mitt huvud vill springa på och fixafixafixa. Jag ser med ens alla konstiga ställen som aldrig städas i vanliga fall (gallret under kyl/frys, jag säger bara – det gallret!) men tvingar mig att tänka att det får räcka nu.

Bilderna som jag ställde ut på Klappsalongen har jag hämtat hem nu. Ingenting såldes, men det gällde för det mesta som ställdes ut. Det var inte alls mitt syfte heller, jag tyckte bara att det var en sån häftig känsla att få vara med på utställningen! Nu hänger bilderna hemma istället.

img_1395

img_1394

Sjukgymnastik

Publicerat av
2

Igår var jag på ett första besök hos en sjukgymnast, eller fysioterapeut som de heter. Där fick jag berätta allt om bakgrunden till mina spänningar i rygg, axlar och nacke. Sedan undersökte hon olika delar av kroppen och såg snabbt att jag har ett ben som är kortare än det andra, och rekommenderade ett inlägg under hälen! Tänk att man ska leva med ett för kort ben i 52 år innan det uppdagas! Kommer min längd att ändras nu? Jag som mätt 173 cm i hela mitt vuxna liv, nu kanske jag blir en cm längre?

img_1364

Det var inte det enda hon gjorde. Hon justerade något högt upp i nacken, tryckte till bäckenet och bände upp en låsning i ryggen (aj!). Hon konstaterade att jag är extremt spänd i övre delen av ryggen och i nacken. Det är därför jag har ont och får spänningshuvudvärk, och det visste jag ju. Hon tycker att det är toppen att jag går på medicinsk yoga och att jag får massage med regelbundenhet, så det är bara att fortsätta med det. Jag ska dit igen nästa måndag.

Återigen en skön känsla av att jag tar hand om mig själv!




Medicinsk yoga

Publicerat av
2

Psykologen tipsade mig om medicinsk yoga som är mer fokuserad på andning och avslappning. På gångavstånd hemifrån mig hittade jag ett yogaställe som erbjuder just det, så redan ikväll var jag där för första gången. Det kändes väldigt bra, det här passar mig bra just nu. Jag fick en känsla av att jag tar hand om mig själv när jag var där i den ombonade atmosfären. Det är en fin känsla som jag försöker satsa mer på. Vara snäll mot mig, göra saker som är bra för mig, avstå saker som inte är bra för mig. Säga nej eller rent av strunta i att göra saker rent reflexmässigt. Se om någon annan gör dem, de kanske inte behöver utföras? Förmå mig att be om hjälp, vara besvärlig. Ligga till last, ja det ska jag göra – jag ska ligga till last! Nej, det är ju förskräckligt! Det är ju den känslan jag får från Försäkringskassan redan, att jag ligger dem till last. På Studio Ett idag intervjuades socialförsäkringsministern Annika Strandhäll om att så många läkarintyg får i retur till de sjukskrivande läkarna för komplettering. Allt merarbete för läkarna och Försäkringskassan men framför allt all oro för oss sjukskrivna! Det är ingen framgångsfaktor för tillfrisknande, det kan jag försäkra. Nu pratade ministern om att det är tänkt att läkare och Försäkringskassan ska arbeta tillsammans för allas bästa, att det är där det brister. Till slut klämde de ur henne att regeringen har något på gång kring detta. ”Redan i år?” frågade  journalisten. ”Ja” svarade ministern och journalisten kom helt av sig. Det ska bli intressant att se vad de har tänkt sig för åtgärd.

Inlägget började med yoga, passerade att ta hand om mig själv och slutade på ministernivå – så kan det gå!

Här är två små tovade börsar som två personer ska få i julklapp.

img_1338 img_1337

Om hopp

Publicerat av
2

Så lustigt vi fungerar egentligen! Av att bara få sätta mig ner hos psykolog Siri och ha ett inledande samtal kände jag mig starkare än på flera veckor. Igår blev en betydligt intensivare dag är jag tänkt. Efter att ha skjutsat dottern till stallet för ridlektion fick vi bråttom hem så att hon kunde duscha och packa, och så skjutsade jag henne och hennes kompis till pendeltåget. På hemvägen handlade jag några få saker. Bagatellartat kan tänkas, men att det var bråttom brukar inte jag må bra av, och i synnerhet då kan ett besök i mataffären få mig helt ur balans. Men det blev inte så. Visserligen vilade jag när jag kom hem, men för några dagar sedan hade en sådan förmiddag fått mig att ligga med en kudde över huvudet resten av dagen, förbannande mig själv.

Jag funderade på vad det var som gjorde att det kändes förhållandevis helt ok. Jag tror att det är hopp det handlar om. Att få prata med Siri, som jag har så god erfarenhet av sedan tidigare, och veta att jag ska träffa henne igen om ett par veckor gjorde att jag kunde känna hopp om bättring. Att jag ska få med mig tankar och råd för att må bättre, och framför allt om att det KAN bli bättre.

Nu har jag bokat in medicinsk yoga till på onsdag och besök hos fysioterapeut (som sjukgymnaster heter numera) på fredag. Det ska bli väldigt intressant att se vad det ger, men framför allt får jag en fin känsla av att jag gör något för min skull!

När jag gick ACT-kurs (Acceptance Committment Theraphy) för några år sedan lärde jag mig en teknik för att i rätt takt och med lagom krav komma närmare ett mål jag har satt upp. Jag skrev om det i våras här på bloggen. Jag tror minsann att jag ska plocka fram den tanken igen. Tanken om att förändring och acceptans går i små små steg, och att hitta riktningen som de små stegen ska gå i. Då blir det inte ett misslyckande om jag inte promenerar 30 minuter en dag som jag bestämt mig för, utan bara 15. Det är steg på vägen, åt rätt håll. img_1332

 

Samtalet med psykologen

Publicerat av
1

Jag hade alltså ett första samtal med psykologen Siri igår morse. Vi ska träffas igen om ett par veckor. Vi pratade om flera saker och hon menar att jag behöver värna mig själv ännu mer än jag gör. Det känns lite knepigt eftersom det lägger mer press på min man och det är svårt. Hon sa också att mina väldigt spända muskler verkligen skulle må bra av massage och sjukgymnastik. Jag sa att jag precis börjat söka efter fysioterapeut efter ett tips någonstans ifrån. Jag sa också att jag börjat med spikmatta och det hade hon tänkt tipsa mig om!

Hon frågade om jag provat yoga och rekommenderade medicinsk yoga som fokuserar mer på andningen och avslappning, och nu har jag anmält mig till medicinsk yoga på gångavstånd hemifrån! Det är den delen av yoga som jag tycker bäst om.

Hon sa också att jag absolut ska fortsätta med broderandet, skrivandet och allt annat kreativt. Att det får mig att må bra, och det kan jag verkligen skriva under på! Det kanske låter hemskt men ibland när det mesta känns svart kan jag tänka på min verkstad och bloggen som mitt ljus i det mörka.

img_1331

Advent

Publicerat av
Svara

Adventstiden är en lustig tid på flera sätt. Det är några veckor när vi inbillar oss att vi myser vid våra ljusstakar, går på julmarknader och sjunger med i julkonserter. Kanske går vi och lyssnar på våra barns körer eller konserter. Kliver upp tidigt för att rörda se våra små gå luciatåg på dagis. Hela familjen samlade kring pepparkaksbak och knäckkok. Skinkgriljering på kvällen dan före dan.

Det är den bilden som finns i snart sagt alla tidningar den här tiden på året. I hur många familjer ser det ut så? Vilka bilder visar svettiga människor i hetsen efter julklappar i överfyllda affärer? På trötta mammor och pappor som kanske till och med arbetar i julhandeln som också vill göra alla de där sakerna? Tillsammans med barnen. Och pengarna som inte räcker till.

Och det lurigaste av allt: det är bara några år sedan som jag kom på att tiden mellan första och fjärde advent bara är tre veckor! Inte konstigt att det blev stressigt! Vi har också ett barn som fyller år en dryg vecka innan julafton. Jag säger inte mer.

Advent har under stor del av mitt liv varit en riktig favorittid, kanske den bästa på året. Det är alla ljusen och känslan av värme oavsett hur kallt, blött eller snöigt det är utomhus som jag älskar. Julmusiken och så lite glögg tillsammans med dem jag tycker om. Men nu skulle jag gärna somna och vakna typ 15 januari. Och ändå drar vi ner på allt vi kan. Min man och jag kommer att skicka en rejäl slant till hjälparbetet i Haiti som julklapp till varandra. Sonen får en julklapp som också är en 17-årspresent så den är också avklarad. Återstår dottern, fler ger vi inte julklappar till. Julmaten har vi delat upp mellan oss, min mamma, syster och jag. De lagar den mest tidskrävande julmaten så det är inte heller någon stor sak. Vi brukar göra ganska mycket julgodis, men det kan också dras ned på. Pepparkaksbaket kan jag kanske dra mig ur (alla är entusiastiska men det slutar med att jag står och helt maniskt gör en massa hjärtan för att få slut på degen när alla andra tröttnat) eller åtminstone göra en mindre deg. Ja, jag vet att det går att köpa pepparkakor också!

Första julen som jag var sjukskriven för utmattningssyndrom, 2005, gjorde vi ingenting själva. Vi köpte pepparkakor, skinka, sill och så vidare. Det gick alldeles utmärkt det också. Förstås.

img_1315Igår satte dottern och jag upp adventsljusstakarna och julstjärnorna inomhus, och ljusslingor utomhus. Det vill jag inte vara utan, det är nästan det viktigaste. Och när jag klev upp tidigt i morse och möttes av det mjuka skenet  trots mörkret utanför, fick jag en känsla av det där jag tycker så mycket om med den här tiden. Kanske är det också en symbol för ljus i mörker? Det jag måste tro på.