Försiktigt optimistisk

Jag är glatt överraskad över att jag inte varit tröttare än jag varit efter konferensen. Visserligen var jag duktig och såg till att jobba halvtid, jag strök vissa delar i programmet och vilade på hotellrummet. Men en resa är ändå tröttande, så det känns väldigt bra att inte vara helt slut nu i helgen.

Min axel och arm gör fortfarande ont men jag tror det blivit lite bättre. Jag har inte tagit full dos av värktabletter, och skippat de starkaste eftersom jag fick känningar av magkatarr av dem. Det finns anledning att känna en viss optimism alltså! Och det måste man tillåta sig – man måste ibland ropa hej innan man hoppat över bäcken och sälja skinnet innan björnen är skjuten! Själva känslan av att det är på väg åt rätt håll kan säkert påverka i positiv riktning, skapa en god spiral.

image

Som jag längtat!

imageNu sitter jag i min kära verkstad igen! Klockan är kvart i 7 på morgonen och jag har redan varit här en stund. Jag håller på att packa upp de saker jag köpte i Borås och njuter av alla vackra trådar, garner, band och tyger.

 

 

Allt kostade mig en spottstyver (om du vet hur lite det är!) som det ska vara i Borås!

image

Den trevliga textilbutiken Handa och Röda korsets second hand-butik stod för det mesta. Det sista jag gjorde innan tåget gick hemåt var ett kort besök på den fina hantverksbutiker Vävkompaniet. Där köpte jag vadmal i små bitar (25×25 cm) och duvblått papperssnöre.

image

 

Det här oemotståndliga tyget var en stuvbit av ett dyrt tyg på Handa, men kostade nu 20:-. Jag vet inte vad jag ska göra av det, men det är inte omöjligt att jag sätter det på väggen. Det är som ett konstverk!

 

 

 

 

image

 

Och den här lilla bonaden/duken betalade jag 10:- för på Röda korset, så fin!

Ensamhet

Jag mår väldigt bra av att vara ensam då och då, och jag har haft mycket tid för mig själv hemma när jag varit sjukskriven. Jag skulle vilja påstå att jag behöver vara för mig själv mellan varven.

Numera är det i stort sett alltid någon hemma och jag saknar ensamtiden! Men jag vill helst ha den hemma, det är inte samma sak att resa bort. Jag vill skrota runt hemma, jobba i verkstan och spela musik på hög volym.

Just nu ligger jag i sängen på ett hotell i Borås. Jag ska på konferens som börjar i morgon. Åkte redan idag för att inte behöva stressa i morgon, och dessutom hann jag med ett studiebesök på Borås stadsbiblioteks fina Knacka på-avdelning. Och inte minst så hann jag träffa min fina vän Lena och ta en långfika med henne! Ett sånt där samtal med utgångspunkt i gemensamma erfarenheter och upplevelser, samtal som stärker. ❤️

Jag hann med en kort sväng på stan också, och hittade Röda korsets second hand-butik där jag fyndade tre knappar och en sidensjal att använda till broderier. I morgon förmiddag innan konferensen ska jag ta en sväng igen och leta upp Vävkompaniet som verkar vara en fin butik med hantverk och material.

Jag njuter av att vara ensam i mitt lilla hotellrum, och även om det inte är samma sak som att vara ensam hemma så är det inte så dumt.

image

Avstämning

Jagvhar en påminnelse i telefonen som plingar till kl 16 varje fredag. Där står Avstämning och tanken är att jag då ska utvärdera veckan. Hur gick det? Har jag kunnat jobba på i lagom lunk och inte försökt göra ett heltidsjobb på halvtid? Har jag sagt nej till mig själv och andra som velat att jag ska göra mer än jag orkar? Det handlar egentligen om jobbet men nu inser jag att jag måste tänka in hela veckan i avstämningen. Har jag sett till att återhämta mig? Jag tror jag måste ta tag i det. Numera är jag i stort sett aldrig ensam hemma, och det har jag behov av. Om jag nu inte kan vara det måste jag se till att det är SOM OM ATT jag vore ensam hemma. Be om att få ostörd tid.

image

Här är ännu ett tovat fodral jag broderat. Jag älskar den här färgkombinationen!

Trött

Jag är inne i en tröttare period nu, och inte blev det bättre av att jag satt kvar längre än jag egentligen orkade på ett möte idag. Den sista sträckan på min hemväg är en buss som bara går en gång i timmen när det inte är högtrafik. När jag insett att jag missat tillfället att åka hem när jag borde, stannade jag kvar nästan en timme till. Jag hade kunnat välja att lägga mig i vilrummet den stunden i stället, men pliktkänslan tog över. Inte plikten jag har mot mig själv utan mot arbetet och kollegorna. Så dumt. När jag kom hem orkade jag först inte ens göra lunch till mig själv.

En kort stund i verkstan har det blivit men orken finns inte riktigt, och inte lusten heller. Jag har fortfarande min förbaskade hosta som gör det tungt att andas ibland, den tröttar också. En hopplöshetskänsla lägger sig som en blöt filt över mig. Den går att mota vissa dagar, andra inte.

Ett kroppsligt symptom på att jag mår sämre är att jag återigen fått så infernaliskt ont i nacke och axlar. Jag spänner mig som jag gjorde förut då jag fick ont. Nu tar jag värktabletter för att stå ut.

Så trött på det här.

image

Katter eN jacm bcskma

((;(;(00!  Tyn. BB kvvviio

Jag har fått hjälp i verkstan igen. Semlan traskar omkring på arbetsbordet, provtuggar på zbmhvr lite allt möjligt, jagar efter garnändar, fläker ut sig mellan mig och skärmen och skriver en stump på min blogg.

image

Det finns tydligen forskningsresultat som visar på flera hälsovinster med att ha katt. Att mysa med en katt frigör hormonet oxytocin som bland annat ökar ens tillit och minskar ångest och troligen även stress.

När jag träffade min man hade han en katt, Elvis. Han blev drygt 20 år gammal innan han fick sluta sina dagar hos veterinären. För en utespringande hankatt är det väldigt gammalt. För två år sedan kunde vi inte längre stå emot vår längtan, och skaffade två katter från ett katthem. Knäkatten Marina och skygga Zelda. En dag ringde djursjukhuset och sa att någon lämnat in Zelda som blivit överkörd. Sorgen var stor och vi såg hur även Marina påverkades. Hon gick upp i vikt och blev tovig i pälsen. Vi beslöt oss för att skaffa en ny kompis till henne och lät oss övertalas av dottern som ville ha en kattunge. Vi kontaktade ett katthem igen och fick besöka en kull kattungar som hittats i en kartong utan sin mamma. Vi fastande direkt för en ljuvlig liten kattflicka och tingade henne. När hon blev 12 veckor gammal fick vi hämta henne.

imageimageimageDet vore synd att säga att det var kärlek vid första vittringen mellan katterna, men så småningom blev de förtjusta i varandra. Kattungen Selma aka Semlan och Memlan mopsade tidigt upp sig mot Marina och det är lite olika vem som är boss över vem. De brottas intensivt mellan varven, men ligger ofta tätt sammanslingrade och sover tillsammans.

imageimageJag kan intyga att i alla fall jag mår väldigt bra av dem. När Semlan kom till oss var jag sjukskriven och vi låg tillsammans i soffan hela dagarna. Hon blev min katt och är det lite fortfarande, men inte lika utpräglat.

imageDet är verkligen inte klokt hur många katter det finns på katthem! Omhändertagna katter som folk lämnat. Kattungar i en låda, katter som troligen varit sommarkatt i en familj, okastrerade honor som föder kattungar  och vanvårdade katter som hittas. En och annan av dem kanske är på rymmen men det stora flertalet är lämnade. Av människor, eller vad de nu gör anspråk på att kallas. Jag har hört så många berättelser om katter som det tar månader eller år innan de vågar lita på en människa igen. Vår Zelda var sån. Det gick framåt men riktigt tam hade hon kanske aldrig blivit. Vad har de varit utsatta för?

imageKatthemmen gör vad de kan och lägger ner massor av tid och pengar på att ta hand om katterna, ge dem veterinärvård, kastrera och försöka hitta nya hem åt dem. Som tur är finns det många så gärna tar hand om dessa katter istället för att köpa raskatter. Många som också kan vittna om hur bra de får oss att må!

Gamla mönster

Idag hamnade jag i en situation jag försöker undvika att försätta mig i. Men utan att jag märkte det gled jag snabbt in i ett gammalt beteende med tillhörande stress och utmattningssymptom: tung i benen, svårt att tänka, grund andning och overklighetskänsla. ”Andas” sa min dotter som genast märkte min reaktion. Jag skyndade hem utan att slutföra mina ärenden. La mig i sängen och undrade vad som hände. Varför hamnade jag här? Jag ska säga NEJ från början! Jag är i alla fall glad att jag hade sinnesnärvaro att åka direkt hem och inte göra alla ärenden jag tänkt.

Så svårt det är med gamla mönster och beteenden! Jag måste komma ihåg att stanna upp och andas när sånt här händer. Analysera vad som triggat igång mina reaktioner. Titta på det lite utifrån, så gott jag kan.

En fin sak hände också: sonen kom in till mig där jag låg i sovrummet med en kopp kaffe! Han kanske också såg att jag behövde lite omtänksamhet.

image

Tack för alla glada tillrop!

Det känns varmt inombords att ni är många som gläds med mig! Just idag blev jag ganska ordentligt trött på eftermiddagen men det är den efterhängsna förkylningen som är boven i dramat. Jag hostar mycket på nätterna och sover kanske inte riktigt bra. Jag hostar så mycket att jag har ont i de muskler som används.

Jag bestämde mig för att jobba hemma i morgon, och ska börja med att se över de närmaste veckorna och om jag behöver skjuta fram arbetsuppgifter. Det är svårt att jobba halvtid! Jag måste skärpa mig så jag inte jobbar fortare för att hinna.

Igår när jag kom hem efter att ha jobbat 4 timmar kunde jag ändå inte låta bli att kolla e-posten och svara på mejl. Då fick jag ett svar från en kollega med en fråga om jag ”tjyvjobbade”! Det var bra, jag la genast bort datorn och slutade jobba. Tur att någon håller efter mig! Den omtänksamheten känns också väldigt bra.

image

 

Jag mår bättre!

Jag har insett att jag faktiskt är piggare och mår bättre! Det har liksom krupit på, lite omärkligt, dolt sig bakom min ruskförkylning för att slutligen visa sig som en insikt. ”Jag vet” sa min man. Han har också noterat skillnaden. Det är en ljuvlig känsla ska ni veta! Men nu är det ändå dags att hålla i hatten och skynda långsamt så det inte blir för mycket och jag sätter snubbeltråd för mig själv. Jag gläds alltså med förnuft, ler lite hult och jublar som en sockerdricka inombords!

image

Skratta i samvaro

Igår praktiserade jag två saker som ska vara bra för välbefinnandet. Jag skrattade mycket och det i samvaro med min syster, hennes man och min man. Lustigt nog firar vi 25-årsjubileum som par med en månads mellanrum och det firade vi igår. Min syster och jag bokade redan i januari biljetter till Mammas nya kille på Södra teatern, och höll hemligt ända tills vi var där igår vad vi skulle göra denna kväll. Våra kära hade bara bokat in dagen.

Vi började med en flaska bubblande cava i en ishink i Södra teaterns bar med kanske Stockholms bästa utsikt. Föreställningen var fantastiskt rolig! Jag skrattade så jag fick ont i käkarna! Om du inte känner till Mammas nya kille så kan jag tipsa om deras radioprogram med samma namn. De är mästare på krumeluriga figurer med speciella röster, och det var häftigt att se hur de kunde få till det bra även på scenen. Och så kul att SE livsstilscoachen Peter Nilsson, folklivsexperten Job, Pautrik och Schteffe, Tråden & Lacken, Kicki Tapper, Thunder, Katla och alla andra karaktärer. Rekommenderas varmt, ja nära på anbefalles!

image

Kvällen avslutades med en dubbel espresso efter en mycket god middag på La Patagonia.

Egentligen är det inte förrän 25 januari som vi firar 25 år, men det var ju nu tillfället gavs. Det hindrar inte att vi firar igen om ett halvår, kanske en resa på tu man hand. Florens kanske …