Spänningar igen

Idag föll viktiga saker på plats, vågar jag hoppas på. Jag borde kunna släppa på spänningarna i kroppen. Jag önskar att jag kunde känna mig som en trasa men jag är spänd som en fiolsträng. Idag erfor jag en ny märklig känsla av att någon trycker ner mig, som en slags tung filt över axlarna. Jag blev så där trög i benen som vid utmattningskänslan. Förmodligen en stoppsignal – ta det lugnt! Jag ska försöka göra ingenting eller rättare sagt göra sånt jag vill och orkar. Jag har tagit semester måndag-tisdag – vältajmat! Verkstan har stått öde i några dagar, orken har väl funnits men inte lusten riktigt. Nu känner jag mig sugen igen! Jag har flera idéer till broderier, det känns roligt!

Igår slank jag in på Stadsmissionen här i Väsby centrum (det är sällan så bråttom att jag inte hinner slinka in där!). Jag tar alltid en sväng runt textilierna. Där finns enstaka garnnystan, trådrullar, knappar och en del tyger som kan vara intressanta ibland. Den här gången blev jag alldeles till mig: det fanns flera stora rullar med fint tunt lingarn för 10:- styck! Jag köpte dem förstås, och även ett nystan glittrigt och glammigt silvergarn.image

Vilsam dag

Kanske jag inte var riktigt tydlig i förra inlägget om Paradiset: jag är alltså här nu! Med min mamma, syster och dotter – hur mysigt som helst! Jag vaknade tidigt tidigt (förstås) och satt länge på bryggan och tittade ut över det öppna havet med en kopp kaffe och digestivekex. Jag läste en stund i Wislawa Szymborskas samlade dikter, det var många jag tyckte om och som berörde. Jag kanske återkommer om dem senare.

image

Jag har med mig ett av broderierna från kursen som jag fortsatt med idag. Och jag kunde inte låta bli att brodera på en av filtarna i huset!image

Senare låg jag i hängmattan och ömsom läste, ömsom bara låg och lyssnade på vinden i asplöven – så vilsamt och skönt.

Har man riktig tur när man är här blir kvällen solig och då finns få saker som slår en kväll på bryggan. Vi åt dessutom surströmming vilket är flera år sedan sist jag åt. Underbart (även om dottern hade en del synpunkter!) och lättlagat! Vi satt en lång stund på bryggan, spelade spel och njöt av den sista solen som gick ner i säck.

image

Molnen var lekfulla den här kvällen och visade upp vackra och roliga formationer.

image

Nu är det tidig morgon igen, alla andra sover. Det är kyligare idag och det ska regna en del. Jag gick nyss ut en stund och det surrar i hela skogen av humlor och andra surrare, fåglarna kvittrar och vattenskotrarna sover tack och lov. En och annan mås skränar lite, och sedan är det bara surret som hörs igen. Jag har inte bestämt mig för om jag ska göra en kopp kaffe eller om jag ska försöka somna om en stund. Så skönt, det spelar ingen roll, jag har semester!

I Paradiset

Nu ska jag berätta om Paradiset, den lilla ön Bonnorn i Midsommarfjärden i Söderhamns skärgård. Min mormor och morfar köpte det lilla huset på arrenderad mark 1948 när min mamma var 6 år. Familjen bodde då inne i Söderhamn och hade Bonnorn som sommarställe. Man tar sig hit med egen båt, vatten fraktas hit i dunkar och behoven uträttas på utedass. När jag var liten lagades maten på fotogenkök (jag minns ljudet av pumpandet!) och kylvarorna hissades ner i hink i den obrukbara brunnen eller i ställdes in i matkällaren. Min syster tog över stugan för en hel del år sedan och hon och hennes man har moderniserat mycket. Nu lagas maten på gasolspis och det finns också ett gasoldrivet kylskåp, diskar gör man utomhus. De har också byggt en vedeldad bastu. Och sitter man på bryggan och tittar österut ser man öppet hav, och långt där ute anar man fyren Hällgrundet som kom till när ett skepp gick på grund där 1950. Min mamma minns det sedan sin barndom.imageimage

Bryggan består av massor av stenar som framför allt mormor plockat upp från botten. Morfar gjöt betong runt omkring stenarna och voilà – en brygga! Jag minns hur vi inte fick bada utan att plocka upp stenar från botten när vi var barn.

Den ultimata dagen inleds med kaffe med digestivekex vid morgonstenen, där det är mer lä än på bryggan, och avslutas med middag vid bryggan och solnedgång. Då är allt i balans.

image

 

Återhämtning

Jag gav mig ut på stan igår, men det blev en kort tur. Efter en halvtimme var jag helt slut av alla ljud och intryck. Jag plockade ihop en räksallad på Hemköp och drog hem till lånelägenheten igen.

Så otroligt skönt att få denna tid för mig själv! När man inte är hemma hos sig själv finns inte en massa måsten och borden heller i form av tvätt och städ. Bara att slappa! På eftermiddagen och kvällen kom en mycket god vän och före detta arbetskamrat, som jag saknar mycket i vardagen eftersom hon bytt jobb. Vi drack lite bubbel, pratade, skrattade, åt middag, pratade, drack vin och skrattade mera. Några riktigt härliga timmar tillsammans, och jag mådde så bra! Intressant iakttagelse: jag hade ovanligt små problem med ryckningar och krypningar i kroppen. Delvis kan det bero på den ändrade medicineringen men jag tror att det mest berodde på att jag mådde så bra och kunde släppa tankarna på den jobbiga veckan.

namnlöst-77

Blommande taklök i vår trädgård

Idag kommer min naprapat hit (!) och behandlar/misshandlar min tennisarmbåge. Därefter åker jag hem. Jag har hämtat åter en del av det jag behöver för att orka lite till, återhämtning.

Nionde bilden – öppenhet

011Den öppna dörren med det varma ljuset där inne står för att jag mår bra av att vara öppen med hur jag mår och hur jag har det. Det är många bra saker som följer av öppenheten. Jag slappnar av mer, vet att jag inte måste hålla uppe ett sken av att allt är bra. Jag behöver inte förklara eller bortförklara de gånger jag inte orkar hålla ihop. Människor i min närhet visar en enorm empati och sympati, och erbjuder sig att hjälpa och stötta. Jag tänker att vi i stor utsträckning blir till i relation till andra, och då blir ju det jag upplever och känner inte bara hjärnspöken och inbillningar, utan något som andra bekräftar. Jag får en bekräftelse på att det är fullkomligt normalt att reagera som jag gör på den extrema stress jag utsatts för under så många år, utan möjlighet till återhämtning. Att hämta åter det som behövs för att stå upprätt.

Det är givetvis upp till envar att vara så öppen med sig själv som passar en. Det är ingenting jag bestämt mig för. Snarare något jag kommit underfund med, att jag tagit till det som en strategi helt utan medveten planering.

Ännu en sak jag får av att vara öppen är att andra öppnar sig för mig. Att få del av andras erfarenheter och samtala gör att jag får nya insikter och nya funderingar att ta med mig. Inte minst har det varit viktigt med igenkänning som en slags bekräftelse, att höra någon annan beskriva samma erfarenhet som jag har. Då FINNS det!

Jag skrev i inlägget om vänner att jag har några nära vänner som också har erfarenhet av psykisk ohälsa. Med dem känner jag inte att jag behöver lägga locket på, att jag inte tillåter mig att ta all den plats jag behöver just då. Med de flesta andra portioner jag ut lite mer så de inte ska tröttna på mig! Och jag vill ju för all del prata om annat än mig själv också! ?

Egentid på annan ort

Min syster och hennes man är bortresta och jag bestämde redan för ett par veckor sedan att jag skulle sova ett par nätter i deras lägenhet på söder för att få lite egentid. Jag är ju van vid att vara ensam några timmar nästan varje dag, och behöver det för att återhämta mig.

Igår kväll efter middagen tog jag min ryggsäck och åkte till lägenheten. Det känns oerhört skönt och vältajmat med tanke på inledningen av veckan. Gissa om det dök upp påfyllning av De Stora Problemen igår? Rätt svar, det kom ett till som troligen löstes med hjälp av ett antal telefonsamtal med tillhörande 45 minuters telefonkö samt viss åverkan. Åtminstone 75 % av familjen är nu på bristningsgränsen och det kändes inte alls bra att överge dem, men jag MÅSTE. Om jag inte tog Sertralin skulle jag ligga i en hög och gråta nu.

Idag ska jag göra precis vad jag vill och orkar. En sväng på stan blir det. Jag har tänkt besöka garnaffären Litet nystan, tygaffären Tygverket och silveraffären Silververket här på söder. Om jag orkar mig vidare kan det bli till affären Lin & fin i Gamla stan och kanske till och med till konstnärsaffären IB Wahlström på Olofsgatan. Går jag förbi någon av Stadsmissionens eller Myrornas butiker kan jag nog inte stå emot att gå in där.

Troligen får jag dela upp det på flera gånger, men det ska bli inspirerande att strosa runt i de här butikerna!

Och i kväll kommer en mycket god vän på besök och jag ska bjuda på en enkel middag, det ser jag mycket fram emot!

image

Kirskålen blommar så vackert nu!

 

Lakritsglass och tillit

De Stora Problemen som jag trodde var över blev än större igår. De löstes inte heller, men förhoppningsvis blir det någorlunda så småningom. Just nu ligger det inte i våra händer. (Jag är kryptisk igen men det måste vara så.)

Min första semestervecka har alltså hittills enbart skapat ny stress. Men idag är jag helt ensam hemma i några få timmar och får lite tid för att andas (ordet andrum har fått lite dålig klang på sistone). Jag ligger i soffan och äter lakritsglass och tittar på sista avsnittet av House of cards.

Det värsta med de här stunderna är att då hinner tankar och känslor ikapp mig. Det finns plötsligt utrymme för dem, och jag mår sämre. Men det är ju samtidigt nödvändigt.

Jag försöker också använda mig av metoden att släppa på beredskapen och känna tillit till att det kommer att bli bra till slut och att det finns människor som hjälper oss med det, och att jag själv klarar av det! Jag frågade den terapeut jag fått mycket stöd av tidigare, det låter sig sägas att man ska släppa beredskapen men svårare att göra. Hon sa att jag skulle stanna upp när jag märkte att jag la mig i beredskapsläge. Notera vad som händer, vilka tankar jag får, bena upp dem, ta fram dem i ljuset och se vad de gör med mig. Se alternativa sätt att förhålla mig. Tänka in tilliten till mig själv och andra. Jag tror att jag tagit några steg mot det och det känns bra.

Och så lakritsglass, det är också bra. Läs mer

Tips för att komma till ro

När P1 slutar sända program på natten sänder de istället vågskvalp från klapperstensstranden vid Buske fiskeläge strax söder om Visby. Det är väldigt vilsamt och vaggande att lyssna på. Det går även att lyssna på närhelst man vill. Här är länken: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/495160?programid=4740

 

image

 

Sjunde bilden – ha roligt

Inte heller här lägger jag till bilden, den föreställer två av mina kurskamrater som skrattar. En ögonblicksbild utan planering eller komposition, men härlig i känslan.

Att ha roligt och att skratta finns det många belägg för att det får oss att må bra. Det blir väl en bra spiral som sätter snurr på glada och positiva tankar. Det händer att jag vill bli uppiggad av just humor och då brukar jag leta klipp på Youtube. Till exempel från tv-programmet Parlamenetet. Jag söker också på vissa namn som Johan Glans, Per Andersson, Anna Mannheimer och Robert Gustavsson.

Ett radioprogram som får mig att skratta är Lantzkampen. En frågesport om veckans aktuella händelser lett av Annika Lantz. En bra kombination av min vurm för nyheter och en supervass och snabb humor.

Ett annat pålitligt humorprogram är På minuten. Det snabba, påhittiga, intelligenta och fyndiga är det jag gillar. När Pia Johansson är på topp är hon svårslagen!

Något jag alltid återkommer till, och som min man och jag brukar citera för varandra, är Hemma hos med Kjell Alinge och Janne Forsell. Radioprogrammen sändes på 70-talet men jag lyssnade på programmen på kassett på 80-talet. Hysteriskt roliga på ett helt eget sätt. Vad sägs om blomman ”Björn Ulvaeus brottas med sin skugga i slarvigt sandade baksäten så att äldre damer tappar riktnumren” eller ”Tipsundulater som skriker Clint Eastwoods slutrepliker ur Dirty Harry till tusen baklänges såsom i en spegel om man stänger in dem i en vanlig kemtvätt mellan fyra och fem”? ???

image

 

Det får bli ännu en bild på Semlan som inte tycker att jag ska ägna den där mackapären med alla knapparna så mycket tid.