Broderier i olika material

Jag tycker mycket om att använda olika material och textur, både i broderierna och i de smycken jag gjort. Ibland funkar det inte som jag tänkt men det är spännande att testa. Broderier är ju alltid lite tredimensionella men det kan förstärkas av material som står ut från underlaget. De yttersta lagren av björknäver har jag testat, det spricker lätt och jag fick göra om några gånger. Gasbinda gillar jag mycket, det kan dras isär och fransas i kanten, målas på och läggas transparent ovanpå annat. Jag har en samling mycket tunna tyger i organza och chiffong som passar bra just för att de är transparenta och går att lägga i lager.

Jag har hittat en sommarkurs jag ska söka till. Den är på Eskilstuna folkhögskola, men till skillnad från de andra sommarkurser jag gått ordnar man boende och mat själv. Kursen beskrivs så här:

”Du kommer att få vaxa papper, limma tyg, leka med roliga stygn, stora stygn, osynliga stygn, samt pröva på textiltryck… med kapaskivor. En annorlunda kurs där det bara finns möjligheter i materialet. Målet med kursen är att fördjupa sig i olika papper med vax och stygn och jobba fritt eller utifrån givna uppgifter. Du kommer att få möjlighet att göra installation och jobba med ditt eget formspråk i detta material.”

Det låter som att det kommer att passa mig perfekt! Jag har kollat upp kursledaren AnnMargret Johansson Pettersson och hon gör spännande saker i både keramik och textil.

Fördelen med Eskilstuna är att det är så nära. Förra sommaren var jag på en underbar broderikurs på Capellagården på Öland, men det blev en lite väl dryg resa för mig eftersom jag inte var så pigg då heller. Själva kursen gick bra, dels arbetar man på i sin egen takt och dels gick jag varje dag ifrån och vilade. Det finns en kurs på folkhögskolan på Tjörn (ännu ett underbart ställe!) som jag vill gå, där man tillverkar papper och broderar, men det känns lite för långt och krångligt att ta sig dit när jag inte mår så bra. Eskilstuna blir toppen! Kanske kanske jag går ännu en kurs där som handlar om att färga tyg med skrot och växter, men jag får se.

Här är några av mina senaste broderier som jag gjort de ganska korta stunder jag suttit i verkstan på sistone. Jag har målat linnetyget först, och även använt ett vackert grovfibrigt papper jag köpt i Sydkorea.

IMG_1451 IMG_1452 IMG_1453 IMG_1454

En hjälpsam tanke

Jag kom precis på en hjälpsam tanke: att Försäkringskassan skickade tillbaka mitt läkarintyg i höstas berodde på hur det var skrivet. De ville veta mer om varför jag inte kan arbeta, och mindre om anledningen. Det var min läkare som blev underkänd, inte min sjukdom som blev ifrågasatt! Kanske kan jag släppa lite av oron för att FK ska underkänna alla intyg hädanefter.

Jag har inte haft något samtal med handläggare på FK under hela denna sjukperiod, om jag inte räknar ett samtal där en medkännande tjänsteman ringde för att fråga en sak angående datum i intyget. Jag har tyckt att det är skönt att de inte hör av sig för möte. Men kanske det vore bra ändå så jag får höra hur de tänker.

IMG_1446

Lite bättre idag!

Jag känner mig lite piggare, härligt! Jag var för första gången på taktil massage idag. Det var väldigt skönt. I 75 minuter låg jag inbäddad i filtar och enbart den kroppsdel som massören arbetade med för stunden var utanför. Hon drog sina inoljade händer med lätt tryck över rygg, ansikte, mage, armar, händer, ben och fötter. Jag somnade säkert 20-25 gånger!

Akupunkturen har gett resultat och jag har inte lika ont i axlar och nacke längre. Den behandlingen fortsätter ett tag till. Jag är så glad att jag kom på att söka upp en sjukgymnast!

Jag har suttit mer i verkstan idag igen. Det blev fler fåglar på mitt Stygn-varje-dag-broderi och även en del på min nya idé.

IMG_1444 IMG_1443

Ostadigt

Idag räcker det med en vindpust så ramlar jag. Minsta krav eller uppfordrande  röst får mig på fall. Ett i vanliga fall ganska obetydligt meningsutbyte i morse fick mig att lägga mig i soffan med tryck över bröstet och en känsla av att jag inte kunde andas djupt, att det tog stopp. Jag försökte förklara men det är inte alltid så lätt att förstå, även om viljan finns.

Jag var helt ensam hemma i ett par timmar på eftermiddagen, sällsynt numera och oerhört skönt. Jag gjorde inget särskilt men det var bara så vilsamt att veta att ingen skulle kunna komma och pocka på.

I morgon ska jag prova på taktil massage för första gången. Det frigör oxytocin och ska vara bra för att skapa lugn i kroppen. Det kostar en del men jag vill verkligen prova.

Jag har suttit i verkstan aningen mer igår och idag. Målat på lintyg som jag ska brodera på. Jag har en idé som jag ska testa, vi får väl se om det blir nåt! Här är en början:

IMG_1441

Testar att öka dosen

Jag tar sedan ett par år sedan medicin som är stämningshöjande, dvs den höjer min nivå av den kroppsegna signalsubstansen seratonin så att jag inte deppar ihop alldeles. Min läkare säger ”lyckopiller” med stora citationstecken och vad jag anser om det uttrycket kan läsas här.

Eftersom jag har så pass mycket ångest nu ska jag prova att gå upp lite i dos. Jag testade att höja för ett år sedan också, och tyckte inte att det hade någon effekt då, men ger det en ny chans.

Det som varit skönt med effekten av Sertralin, och som jag först upplevde som nästan kusligt (läs mer här), är att jag mycket sällan gråter numera. Det var det som var mest hjälpsamt med medicinen när jag började med den. Det är väldigt tröttande att gråta även om jag saknar de positiva effekterna av gråten, känslan av lättnad – att ha fått ur mig någonting.

image

Jag skrev till redaktionen för Insidan på DN i morse, om att de borde ta upp stressproblematiken ur det perspektiv jag skrev om igår: om familjer med funktionsnedsättningar och brist på stöd från samhällets sida. Jag fick svar omgående med frågan om de kan citera mig anonymt i uppföljning med läsarreaktioner. Alltid något. Jag har försökt intressera redaktionen för radioprogrammet Kropp & själ också.

Det blir inte långa stunder i verkstan för tillfället, orken räcker inte riktigt. Men jag fortsätter på mitt Stygn-varje-dag-broderi, även om det bara blir några få stygn per dag. Och så har jag målat och broderat det här:

img_1432

Ska det vara så här?

Jag försökte ta en promenad med min jullovslediga dotter idag, men jag orkade inte. Hela kroppen sa ifrån. Jag har sovit en del, och legat i soffan tillsammans med katterna,

Det är ju inte som att detta är mitt första bakslag. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag får acceptera att jag inte orkar. Ska det vara så här jämt? Snart är det två år sedan jag arbetade heltid senast, och det var inte mer än några få månader då heller.

Det blir ett kort inlägg idag, hjärnan är inte riktigt med.

image

Stygn varje dag

Den här utmaningen var precis vad jag behövde! Att sy på ett och samma img_1404broderi varje dag under 2017. Jag skrev förut om hur jag duttade textilfärg med pekfingret på ett bottentyg av mormors lintyg, baksidan av ett örngott. Jag ska sy fåglar av dem. Idag började jag med en röd fågel. Jag såg den tecknad någonstans och ritade av den, den var så söt.

Efter en jul utan verkstad i verkstan känns det väldigt bra att vara igång igen! Jag behöver nog mål och uppdrag för att få fart ibland.

img_1407

Känns bättre

Dagarna strax innan jul var tunga. Minsta ansträngning blev övermäktig. Jag påbörjade saker jag fick ge upp, blev tung och trött i kroppen och fick stillestånd i huvudet. Min förhoppning var att det handlade om just julen, inte en egentlig försämring av mitt tillstånd. Och det visade sig stämma. Min kropp och knopp minns kaotiska jular, och protesterar med varje cell.

Men julen avlöpte väl, jag la upp en strategi för att orka. Jag låg i sovrummet när gästerna kom eftersom det brukar vara en bullrig och högljudd stund då all mat som mamma och syster har med sig ska lassas in i kylen, alla ska kramas God jul och min man slutför tillagningen av julgröten. När bullret lagt sig klev jag upp. Jag gick undan för att vila kortare stunder under dagen, och det funkade bra.

Jag struntade också i att det stod tomma mjölkförpackningar uppochner på tork i köket när vi dukade upp julmaten. Alla har bara ögon för maten i alla fall! Jag släppte lite på perfektionen helt enkelt, det gick bra!

Nu, några dagar efter julhelgen, känner jag hur krafterna är tillbaka där de var innan sista veckan före jul. Det känns väldigt bra! Jag har varit ute och gått några gånger, och igår var jag på akupunktur på morgonen och yoga på kvällen. Jag somnade visserligen några gånger under yogan, men det kanske är ett gott tecken?

Jag skrev tidigare om utmaningen Stygn varje dag 2017 och nu har jag bestämt mig för vad jag ska göra. Igår duttade jag textilfärg på ett av mormors gamla linneörngott. Jag ska brodera fåglar av duttarna, det ska bli jättekul!

img_1404

Ett stygn varje dag

Jag är med i en Facebook-grupp som heter Fritt broderi. Där fick jag tips om en nystartad grupp som heter Stygn varje dag. Det är en utmaning att på ett och samma broderi sy minst ett stygn varje dag under 2017. Det var just vad jag behöver! Igår satt jag i verkstan en lång stund men kom mig inte för att börja på någonting nytt. Jag hade lite ångest och kände mig håglös. Häromdagen fick jag en idé att måla på tyg för att sedan brodera på det, men när tyget torkat (jag blöter det innan jag målar så att färgen flyter ut) blev det inte som jag tänkt. Jag tappade lite styrfart.

Nu ska jag alltså ägna resten av 2016 åt att fundera på vilket bottentyg jag ska ha på broderiet och vad jag ska sy. Ska jag bara brodera helt utan plan? Blanda olika sorters garn? Tema? Jag har sett en del dagboksbroderier, men det låter lite väl häftigt att göra när det är varje dag. Jag kommer nog på nåt!

När jag gick akvarellkurs för 20 år sedan lärde jag mig ett citat: Nulla dies sine linea – Ingen dag utan ett penseldrag. Enligt min akvarellärare Jan Ahlandsberg var det Plinius d.ä. som måste måla varje dag, om så bara ett streck. Om jag ska göra om citatet att handla om sömnad (utan att kunna latin) så blir det Nulla dies sine sutura.

image

Tinnitus

Jag har börjat inse att den höga och envetna tonen i öronen är tinnitus. Jag hör den inte alls jämt, men mer eller mindre varje dag. Jag googlar och hittar många länkar om stress och tinnitus. I många beskrivs hur spänningar i nacke och axlar kan orsaka tinnitus. Flera behandlingar beskrivs och en av dem är just behandling av muskelspänningar som till exempel massage.

Jag kan ju inte säga att det kändes bra att lägga till ytterligare symptom men det är i alla fall bra att det är något som hänger ihop med utmattningssyndrom. Att det är något jag jobbar på att bli frisk(are) ifrån.

De senaste dagarna har jag inte haft någon riktig ork till broderi. Kanske beror det till en del på att jag inte har något särskilt på gång just nu. Då blir tröskeln extra hög. Annars vet jag ju att jag brukar må bättre av att sätta mig i verkstan. Ibland sätter jag mig där och bara städar upp bland alla grejer som ligger där. Då ser jag också saker jag gjort och blir glad!

Det är en jobbig vecka. Förhöjd ångestnivå, svårt att koncentrera mig, trött och spänd. Och till det en inre kamp om att inte göra saker inför JULEN! I mitt huvud kan jag mycket väl resonera med mig själv om good enough, att resten av familjen också kan fixa (och gör det dessutom!) och att det löser sig. Men en annan del av mitt huvud vill springa på och fixafixafixa. Jag ser med ens alla konstiga ställen som aldrig städas i vanliga fall (gallret under kyl/frys, jag säger bara – det gallret!) men tvingar mig att tänka att det får räcka nu.

Bilderna som jag ställde ut på Klappsalongen har jag hämtat hem nu. Ingenting såldes, men det gällde för det mesta som ställdes ut. Det var inte alls mitt syfte heller, jag tyckte bara att det var en sån häftig känsla att få vara med på utställningen! Nu hänger bilderna hemma istället.

img_1395

img_1394