Idag tog jag bilen till Bålsta för att hälsa på min fd kollega och goda vän Malin. Vi började med en långpromenad i solen, och sedan plockade vi fram handarbetet och satt och pratade i några timmar.
Malin gör massor av vackra saker, främst i silver och ull. Ibland även silver och ull tillsammans. En inspirationskälla förstås. Här är hennes webshop Rut & Randi.
Idag stickade hon på en tröja i fint petrolfärgat garn hon köpt på Island. Själv broderade jag på filt. Jag fortsatte att göra löv. Alla blev inte så bra. Ibland biter man sig i svansen när man försöker förnya sig hela tiden.
Vid 4-5-tiden i morse kom jag på att jag kunde göra glasögonfodral av filt med broderade löv på. Varför vänta? Jag satte mig i verkstan och gjorde det svarta nedan. Det grå gjorde jag ikväll. Jag är mycket nöjd! Malin säger att nästa steg är att skaffa vadmal at brodera på.
Micke läste i DN i morse att det är Syfestival på Stockholmsmässan. Jag funderade en stund och sedan gav jag mig av. Drygt en timme senare befann jag mig i himmelriket: massor med garn, tovull, tyger, pärlor och smyckesdelar.
Jag gör ju inte av med några mängder av tovullen så det var så bra att kunna köpa små paket för 10:- styck. Men som ni förstår var det ändå svårt att begränsa sig!
Jag träffade också på föreningen Skapande broderi som träffas på onsdagkvällar på Medeltidsmuseet. Tyvärr krockar det med min yoga men det kan ju bli andra tillfällen. Jag satt faktiskt och broderade på pendeltåget! De här löven är min senaste passion, så roliga att sy! 
För ett par månader sedan letade jag efter tyg att använda till broderi. Mina tyger ligger i en gammal koffert och längst ner i den låg en gul påse. I påsen låg garn som jag helt glömt att jag har. Lingarn och ullgarn som min mormor gjort, och som hon växtfärgade 1927! Det finns små lappar på härvorna där hon skrivit vilka växter hon använt. Galläpple, kropp och stenlav. Det kändes högtidligt. Tänk att jag kan använda det garnet nu, nästan 90 år senare!
Jag visste att mamma har lingarn som mormor gjort men visste inte hur mycket eller hur det såg ut. Hon letade fram det och det visade sig vara 6 kg fint oblekt lingarn i prydliga härvor! Jag nöjde mig med en härva, det går inte åt så mycket när man broderar.
Linet kommer från mormors barndomshem, gården Permats i Änga i Järvsö. Där odlades lin och jag har en inspelning på kassett av när mormor berättar om alla stegen innan linet blev till garn. Fantastiskt att lyssna på samtidigt som jag syr med garnet så långt senare! En rikedom.
Så enkelt och så vackert!
Embroidery of Garden Flowers Japanese Stitch by JapanLovelyCrafts
Källa: Broderi
Jag kunde inte låta bli att ta med ett broderi till Romme, det är så kul att se det växa fram! Så här blev det, men jag tycker nog inte att bilden gör det rättvisa. Det är guldtråd som blänker lite tjusigt.
Nålfiltat hjärta på Alla hjärtans dag
Som en liten pepp till mig själv lägger jag upp en bild på en brosch jag gjort.
Det är en bit filt som jag broderat med mormors lingarn på. Jag har tovat en kula som också fick sig några stygn. Jag tycker mycket om den.
Jag har gjort ett andra försök att brodera fritt. Först målade jag med akrylfärg på min mormors nötta linnelakan, och sedan gick jag loss med tråden och pärlorna. Ingen plan, det fick växa fram. Det kanske är en del av idén. Det är så fruktansvärt roligt! Jag testade några nya stygn jag lärt mig. Min man tycker att det blev en rörelse, som en mobil.
Jag har målat några fler tygbitar och ska ta med mig till Romme i helgen. Jag har packat en burk med olika trådar och lite pärlor så får vi se om jag hinner något mellan skidåken.
Det här är min verkstad. Tidigare kallade vi detta minimala rum för datorrummet. Det hände sig på den tiden att familjen bara hade en dator med en stor bullig skärm och som satt fast där den stod. Numera har vi laptoppar och iPads lite var stans men aldrig i datorrummet! Så nu har jag tagit över med metalltråd, gummisnören, pärlor, ull, metallnät, filt, tyg, garn, tråd, allehanda smyckesdelar, tänger, hammare och nålar.
Här sitter jag och grejar medan jag lyssnar på P1 och poddar. Eller på kassettband där min mormor och morfar berättar om sina liv.
Jag har en medhjälpare också, eller rättare sagt en stjälpare. Det är vår nyfikna kattunge Semlan som vill ha en tass eller två med i det mesta. Trådar som viftar och skojiga pärlor som rullar lämnas icke i fred. Ibland tar hon en ulltuss eller metalltråd i munnen, tittar ett ögonblick på mig och så sticker hon blixtsnabbt iväg.
