Lite hängig

Jag känner mig fortfarande tröttare än vanligt (vad nu det är!) och lite hängig. Har inte riktigt haft ork till någonting, och bara suttit kortare stunder i verkstan. Jag ägnar mig mycket åt att lägga patienser på telefonen, och ett spel där man ska lägga tio i rad. Det är någonting lugnande med det hela, och jag tycker om när det liksom går ihop på ett snyggt sätt. Något för en psykolog att sätta tänderna i!

Någon kanske undrar om hur det ligger till med broderiet nuförtiden? Jodå, jag har ett yllebroderi på gång, även om det går långsamt. Jag fick frågan häromdagen om vilken av de olika tekniker jag håller på med som jag gillar mest. Det är tveklöst broderiet, även om silversmidet känns väldigt roligt också. Men broderiet kommer jag nog att över tid ägna mig mest åt. Där finns en möjlighet till kreativitet som känns mer gränslös än med silvret. Och så är det alla färgerna som jag älskar, och det taktila i textilierna.

Kärleksörten blommar för fullt

Jag åkte för att ta blodprover i morse, men när jag kom dit visade det sig att jag skulle vara fastande, och det hade jag glömt bort. Jag får åka dit i morgon bitti igen.

Idag var det plötslig betydligt kallare ute, och jag njuter av att inte svettas. Jag hade jacka på mig och strumpor i skorna, och det var längesedan.

Sitter på tåget …

… som nyss lämnade Söderhamn – på väg hemåt. Jag har haft två fina dagar i sakta mak. Jag har varit trött, vilat mycket och sovit en del. Jag mår så bra av att bara vara här med allt välkänt: den stora roten utanför dasset, stenarna i form av en döskalle på stigen upp från bryggan, den enorma gamla aspen, ljudet när man går in i köket, den branta stegen upp till övervåningen och så mycket som minner om mormor och morfar. Och så den vackra vyn över Bottenhavet förstås – den är svårslagen och den tröttnar jag aldrig på. Ibland syns Hällgrundets fyr långt ut i havsbandet och ibland är den som osynlig. De två stora grunden därute ser ibland ut att sväva i luften och ibland som två stora båtar långt ut. Dimman kan ligga tung och mystisk, och dölja skogen på andra sidan fjärden. Men framför allt är det den långa obrutna horisontlinjen som fascinerar.

Jag hade med ett pågående yllebroderi och satt en stund med det, men blev inte nöjd med garnet jag hade med mig så jag repade upp allt.

Ångesten jag hade på kvällarna under senaste veckan har inte dykt upp dessa dagar – skönt. Nu har två veckor av min semester gått och jag har fortfarande kvar tre. Det känns bra att komma hem igen!

Fler bilder från verkstan

Jag trodde inte att jag skulle få plats med allt mitt material i verkstan, men i och med att andra saker flyttade ut så fick allt mer plats där. Jag har ju fantiserat om att ett av barnens rum ska bli mitt när någon av dem flyttar hemifrån så småningom. Nu har jag nästan fått ett sådant rum, om än minimalt. Det jag skulle vilja ha är ett stort bord där jag kan ha två arbetsstationer igång samtidigt – från varsitt håll. Till exempel symaskinen på ena sidan av bordet och något annat projekt på det andra. Gärna en fåtölj i ett hörn också. Men det jag har nu är så fantastiskt ändå!

På vägghyllan till vänster om arbetsbordet frigjordes två hyllplan så mina kuddar fick en fin plats.

Bakom mig står kofferten och över den finns de tovade  och broderade bilderna jag gjorde i somras och höstas. På dörren till skåpet en klenod som min dotter gjort i förskolan!

I skåpet fick alla mina tyger plats.

Och en av mina favoritbilder bland de jag växt- och skrotfärgat och broderat på fick en given plats ovanför dörröppningen!

Verkstan i förändring

Igår tog min man och jag itu med ett kraftprov: vi flyttade alla LP- och CD-skivor till sovrummet där mannen har sin musikstudio, och flyttade min koffert med tyger och ett skåp till verkstan. Vi bytte alltså plats på dem, så att de hamnade där de hör hemma. Det tog större delen av dagen; framför allt för mannen som har en del skivor och de hyllorna är både höga och tunga. Men det blev bra till slut.

Jag är så glad över skåpet som numera står i verkstan. Det tillhör mina svärföräldrars allra första möblemang sedan flykten från Estland till Sverige 1943. Fraktsedeln finns kvar på baksidan och den är ställd till dem på Antuna gård där de arbetade en tid i början. Hyllorna är klädda med ett papper som jag hade i min skolbänk och på mina skolböcker när jag gick i 2:an – vilken rolig slump!

Kofferten utgår jag ifrån är från min mormor och morfar. Jag hade den som brudkista när jag var i tonåren. Det vill säga att jag köpte och önskade i present sådant jag kunde ha när jag flyttade hemifrån, och la dem i kistan. Idén hade jag fått från en äldre kusin.

Nu fick jag en stor bit vägg på köpet, ovanför kofferten, och jag har en del funderingar på vad jag ska sätta där. Antingen hyllplan, snören att hänga pågående broderier och inspirationsbilder på eller så spikar jag i spikar och hänger upp bilder jag gjort. Just nu lutar det åt det senare. När jag flyttade saker, från en byrålåda i sovrummet till skåpet i verkstan, hittade jag de tovade och broderade bilder jag gjorde förra sommaren. Jag blev så glad att se dem, jag tycker verkligen om dem, och funderar på att ta nya tag med tovningen. Det tar bara sådan tid och kraft. Men de bilderna ska jag nog sätta upp på väggen i verkstan.

I ensamhet

Det var fint att träffa min vän A igår, det var väldigt längesedan sist. Och så skönt att inte behöva träffas på någon stimmig restaurang, utan att vi kunde sitta och prata här i lägenheten!

Idag hade jag tänkt gå till det nyrenoverade Stadsmuseet som ligger på promenadavstånd. Jag gav mig iväg vid 14-tiden men hann inte långt förrän jag drabbades av ganska stark ångest, och vände på klacken. Kanske det förra museibesöket spökade? Jag gick tillbaka igen och provade att lyssna på en intressant podd om historia samtidigt som jag broderade. Men jag var för uppjagad och ångestfylld, så jag satte på en tv-serie som jag följer och den fick mig lugn igen.

Nu längtar jag hem. Till familjen, katterna, trädgården, verkstan och hela huset. Jag åker hem efter frukosten i morgon.

Jag har fortsatt på mitt linnebroderi med bottensöm. Frågan är vad det så att säga ”ska bli”?

 

Långt ut på glasspinnen

Jag tror att jag skrivit om hur min goda vän E fick en träspatel (en sån som används i sjukvården när de ska titta en i halsen) av sin terapeut. Hon skulle föreställa sig var på spateln hon befann sig. Om hon var på mitten – i balans – eller började komma nära kanten och måste backa. Tanken var att inse att det var dags att sätta stopp innan det gått för långt, och idén med just spateln var att den är lätt att bära med sig och känna i fickan för att ständigt påminna sig om det.

Linden blommar nu och doftar rent himmelskt!

Jag tycker att det är en bra idé och i brist på träspatel tog jag en glasspinne som jag har i handväskan. Idag kom jag åt den när jag grävde efter nycklarna, och stannade upp en stund i tankarna för att känna efter. Jag var på väg in på en restaurang för att köpa sushi till barnen eftersom jag unnat mig att inte laga mat ikväll. Jag kände hur yr jag var och konstaterade att jag hamnat en bit ut på glasspinnen. Vi har haft hantverkare hemma i två dagar och min man är bortrest så det kanske inte är så konstigt att jag är lite sliten.

På hemvägen idag blev jag nästan som överfallen av WED/RLS. Jag kände det i tandköttet, i skallen – i synnerhet vid ögonbrynen – och under naglarna. Jag satt och försökte klämma där jag kom åt, och tryckte in en nagel under de naglar som kändes värst. Just under naglarna har jag ofta obehag. Det gick över ganska så fort ändå. Det varade kanske i 20-30 minuter

Jag har legat i soffan hela kvällen, och varje gång jag rest mig känner jag hur trött jag är. I morgon ska jag jobba hemma och det ska bli SÅ skönt! Och på fredag är det dags för fem veckors semester!

Här är en bit ylle med fler bottensömmar.

Skönt med helg

Igår försköt jag min arbetstid så att jag var hemma under förmiddagen och kom till jobbet först vid 11-tiden. Anledningen var ett externt möte på eftermiddagen, som drog ut på tiden längre än jag hade räknat med. Det tog på krafterna ska jag säga! Att arbetsdagen dels blev lite längre än vanligt och att jag kom hem först på kvällen. Jag brukar ju vara hemma halv ett på dagarna, och har hela eftermiddagen att återhämta mig på.

Vår arbetsgrupp skulle på visning på nyrenoverade Nationalmuseum idag på eftermiddagen, men jag bestämde mig redan på hemvägen igår för att hoppa över den. Jag har verkligen sett fram emot att se museet, men jag visste hur mycket det skulle kosta. Det visade sig vara helt rätt, för jag har varit väldigt trött sedan jag kom hem idag. Jag la mig direkt att sova med en av katterna i knävecket.

Det känns bra med två lediga dagar nu, utan något inbokat. Jag ska arbeta lite i trädgården, spika upp några spaljéer, och förhoppningsvis få tag på en planta vildvin. Jag har ett roligt broderi på gång också så det kan nog bli en del tid i verkstan också.

Arbete och vila

Det blev en riktigt fin helg det här. Vi har arbetat mycket – målat hela uthuset med grundolja och med hälsingeröd färg. Det återstår dörrfoder, vindskivor och en hel del annat, men mycket är klart.Jag har vilat mycket också. Framför allt på torsdagen och fredagen då jag låg mycket och även sov en del på dagen. Mest har jag legat och blundat eller tittat i taket, inte orkat läsa eller lyssna på något. Det är så tyst och rofyllt här. Man hör fåglar sjunga. Bofinken sjunger i skogen, men man hör förstås också sjöfåglar som måsar, strandskator och tärnor. Ett måspar ligger på ägg uppe på skorstenen!

Det har varit precis lagom varmt, och det har hänt en del i naturen medan vi varit här. Liljekonvaljerna har slagit ut, och den gamla fina aspens löv darrar knallgröna. 

Jag har gjort en liten insats i den lilla trädgårdstäppan, och rensat bort en del ogräs. Annars är det mest blåbärsris här, och det är ju verkligen vackert!

Jag har med mig två broderier, men har bara sytt några kortare stunder. Det är inte utan att jag längtar hem till verkstan!

Backar lite

Jag fick tag på min husläkare igår och bokade in en tid nästa måndag. Som jag skrivit flera gånger tidigare så känns det tryggt att ha honom som känner till min historia och som lyssnar. Sen kanske han inte är bäst på att skriva sjukintyg men man kan ju inte få allt! 🙂

Det blev en konstig dag igår som började med att jag följde dottern till vårdcentralen. Därefter åkte jag till jobbet för att upptäcka att jag glömt mitt tjänstekort hemma. Det är en slags id-kort som jag måste sticka in i datorn för att den ska fungera. Det var bara att ta datorn under armen och åka hem igen. Jag jobbade hemma under eftermiddagen och la mig att sova i en och en halv timme på kvällen. Jag var så trött och funderade över hur jag ska göra nu. Svaret var ganska enkelt: jag får jobba hemifrån i morgon igen och så avstå konferensen på torsdag och fredag som jag skulle gå på. Det är bara att tugga i sig det bittra att jag faktiskt inte orkar mer än det nödvändigaste just nu. Sedan höll jag mig vaken till 21.30 då jag somnade igen.

Jag vaknade klockan 4 nu på morgonen. Jag släppte ut den ena katten och in den andra, och gick ut ett slag i trädgården. Det var en väldigt skön morgon, och det är verkligen härligt att se hur det växer i våra odlingslådor!

Jag har suttit och broderat och lyssnar på Naturmorgon i P1 från i lördags, som mest handlat om fåglar. Det är ett rofyllt program som jag lyssnar på när jag inte orkar annat.

Här är en glimt att mitt nya broderi.