Jag övervägde att vara uppe i natt och valvaka, vilket är ett skämt eftersom jag har svårt att hålla mig vaken längre än till kl 21 de flesta kvällar. Däremot är jag en fena på att vakna tidigt, så jag klev upp strax före kl 4 och la mig i soffan framför tv:n. Då kändes det fortfarande möjligt att tro på mänskligheten och att Hillary Clinton skulle bli USA:s första kvinnliga president Men nu är klockan snart 8 och allt verkar komma på skam.

Dottern frågar om det kommer att påverka oss i Sverige, och jag svarar henne lugnande att även om det kommer att göra det så behöver hon inte oroa sig för vår familj. Det är ju en sanning, men det finns ju fler sanningar. Jag känner mig orolig för många saker som rör hela mänskligheten. Inte minst för att ännu en populist långt till höger röstas fram i ett demokratiskt val. Att världen ser ut så att så många bara ser till sig själva och sina närmaste. Och jag förstår också att många i USA känner sig övergivna av politikerna. Många har till och med gett upp att söka jobb vilket innebär att de inte syns i arbetslöshetsstatistiken. Då är det begripligt om än förfärligt sorgligt att människor börjar slå omkring sig, och lyssnar på en som kommer utifrån och lovar att ta i med hårdhandskarna och sätta USA först.

Valet är ännu inte helt avgjort. Nu ska jag gå och lägga mig att sova någon timme till. Jag önskar att jag vaknar till ett mirakel.

Att det aldrig tar slut! Sedan i somras har jag känt hur spänningen i axlar och nacke tilltagit igen. Framför allt är det den högra axeln som smärtat och varit spänd. Jag avslutade min naprapatbehandling av tennisarmbågen i somras och de sista gångerna masserade hon nacken också eftersom jag fått ondare där. Kanske jag får återuppta besöken på Naprapathögskolans elevklinik.

I några dagar nu har jag undvikit att sova på höger sida eftersom det gör ont, och sedan i går morse har jag fått väldigt ont i höger arm. Det är inte ont i musklerna utan det känns som en nerv. Inte alls osannolikt att en nerv kommit i kläm i nacken eller axeln och orsakar smärtan. Jag har tagit drygt maxdos av Ipren och Alvedon sedan igår och det lindrar lite i alla fall, men bra är det inte. Det skär till i armen när jag rör den i sidled framför allt. Jag ringde till Vårdguiden och sjuksköterskan där tyckte att jag skulle åka till vårdcentralen. Så det blir ännu en förmiddag i väntrummet i morgon! 🙁

Håll nu alla tummar (igen) för att jag får snabb hjälp, för jag kan nästan inte använda armen som det är nu.

Vår fina katt Marina

Jag vet flera av mina vänner som läser min blogg regelbundet. Min syster har installerat Google Analytics på bloggen och jag får en rapport varje vecka om hur många som läser och en del annat. Bland annat får jag veta hur läsarna hittat till bloggen. Denna vecka var det en som kom från en blogg på alltforforaldrar.se. Så otroligt nyfiken jag blir! Jag har ägnat en lång stund åt att leta runt i bloggarna där men inte sett någonting.

Berätta gärna hur ni hittat hit!

När jag kom hem hade en kopia av det nya läkarintyget kommit från husläkaren. Det förklarade bättre varför jag inte kan arbeta mer än 50 % och varför det inte spelar någon roll att prova annat arbete. Nu hoppas jag att Försäkringskassan förstår och godkänner ansökan om sjukpenning. Läkarintyget sträcker sig fram till sista oktober.

Jag är så in i baljan sugen på att jobba mer! Och den tiden måste ju komma någon gång, eller hur?

Äntligen har jag fått bort skräppostmeddelandena som översvämmat bloggen! Många av dem hamnade där jag måste godkänna dem innan de kunde hamna i kommentarsfältet, men måste ändå tas bort för att se att ingen riktig kommentar hamnat där. Och en hel del  av skräpet slank förbi och publicerades. Mycket jobb, så trist!

Men nu har jag äntligen fattat att jag måste aktivera spamfiltret Akismet jag redan trodde att jag hade installerat. En sån lättnad – nu har det inte kommit något skräp på flera dagar. Förut kunde det komma 50-100 på en dag!

Keramik på Capellagården