Lite piggare idag

Jag har jobbat hemma idag, som jag brukar på onsdagar. Det gör att jag orkar bättre, när jag slipper resan dit och hem. Jag har känt mig piggare idag, och inte lika nere som de senaste dagarna.

Jag ringde min husläkare idag och han sjukskrev mig en månad till. Eftersom vi inte hinner träffas innan hans semester så är det bra att skriva en kortare period. Försäkringskassan vill gärna att patient och sjukskrivande läkare träffas. Vi har bokat in en tid att träffas i slutet av juli och så får vi se hur läget är då. Det känns bra.

Idag har det regnat mer eller mindre hela dagen. Det går nästan att se hur all växtlighet i trädgården njuter! Den stackars pionen låg nästan på marken av all väta, men har börjat resa sig igen med sina lysande ceriserosa blommor. Även bladen är så vackra på pionerna så när de blommat över finns bladen kvar som en mörkgrön buske.

I morgon kväll ska jag träffa en kär vän som jag inte träffat mer än flyktigt på väldigt länge. Det ser jag verkligen fram emot! Efter jobbet i morgon ska jag gå till min syster och svågers lägenhet och vila under eftermiddagen, innan vi ses. Där ska jag sova över i morgon också, så får jag nära till jobbet på fredag.

Samtal om medicinering

Idag ringde psykiatern enligt överenskommelse för att höra hur det gått med den nya antidepressiva medicinen som hon bytte till, Venlafaxin. Jag sa att det gått bra med övergången men att jag inte mår så bra. Hon sa att det kan dröja ytterligare några veckor innan effekten av den högre dosen märks av (jag inledde med lägre dos i kombination med min förra medicin, Fluoxetin, för att successivt byta). Jag fick en återbesökstid hos henne i slutet av augusti. Jag hade hoppats på att hon skulle öka dosen, men då får jag avvakta och se i några veckor till.

Midsommarhelgen var tuff och bådar inte så gott för sommarens välbehövliga ledighet tyvärr. Men vi har försökt ha samtal i familjen, och hoppas att det kan bli bättre.

Jag känner mig så trängd i de där lägena! Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vart jag KAN ta vägen. Jag vill bara bort bort bort. Som om att det bara är en tunn hinna som skiljer mig från att vara hel till att totalt brista.

Jag vill bara att det ska vara lugnt omkring mig. Är det för mycket begärt?


Just nu halvligger jag i utesoffan i vår lilla trädgård. Det är lite drygt 20 grader varmt och molnigt, mycket behagligt. En talgoxen sjunger envetet i närheten, och några koltrastar hörs mer på avstånd.

Jag har utsikt över vår fina pion som precis har slagit ut. Den fanns här redan när vi köpte huset så det blir vår sextonde sommar tillsammans. Vi har till och med flyttat på den för några år sedan, och den fortsätter att blomma. Humlorna tumlar lyckligt omkring i de ceriserosa blommorna! Det känns bra att bjuda humlor och bin på lite blommor. Vi har en hel del lavendel som också precis börjat blomma. Även den populär hos bina.

Nere till höger syns ett av våra vattenhål för humlor och bin!

 

Spänningar och ångest

Det är visst vanligt att människor kommer in akut till sjukhus med befarad hjärtinfarkt, och så visar det sig att det är ångest de känner. Symptomen kan vara liknande, i synnerhet trycket över bröstet. Igår kände jag som ett band som tryckte över bröstet, och en känsla av att det var svårt att andas fast det inte var det egentligen. Jag googlade och hamnade på sidor om kärlkramp och hjärtinfarkt, men det stod också om att det kunde vara utlöst av stress. Jag gick och la mig och till slut släppte det.

Det är inte så konstigt att det kom just igår. Det var en riktigt dålig dag med inslag av det som gjort mig sjuk från början. Inte av den digniteten men min kropp går i försvarsställning så snart hotet dyker upp. Jag blir spänd, i synnerhet i axlar och rygg, och får ont i kroppen.

Jag grät till och med en liten skvätt igår, och det är mycket länge sedan sist. Sedan jag börjat med antidepressiv medicin är det som om att medicinen täckt över gråten så att den inte kommer ut. Men igår brast den täckelsen, och det sipprade ut lite.

Jag känner mig rädd och orolig inför hela långa sommaren. Jag måste kunna känna mig trygg och avslappnad i mitt eget hem!

 

Dålig dag

Jag har jobbat hemma idag och det var skönt. Men jag har inte mått så bra. Höjd ångestnivå och trötthet. Jag var och klippte mig på eftermiddagen och fick nästan panik vid tanken på att prata med min urtrevliga frisör. Jag fick verkligen anstränga mig för att orka med mig själv.

Den enda anledningen jag kan komma på är att jag inte har något broderi på gång! Jag gjorde klart yllebroderiet med bottensöm och sydde ihop till en kudde igår.

Jag behöver nog sätta igång med ett nytt broderi för att må bättre. Kanske att jag borde ha två på gång samtidigt så att de går lite omlott och jag aldrig står utan? Startsträckan är så lång och närmast oöverstiglig ibland.

En arbetsdag kvar och sedan en tredagarshelg. Vi firar midsommar i Vaxholm som vi brukar. Sedan är det två arbetsveckor innan min fem veckor långa semester börjar. Det regnar och är soligt om vartannat, och det växer så det knakar i trädgården!

Godkänt läkarintyg

Igår loggade jag in på Försäkringskassans hemsida och såg att de godkänt det senaste läkarintyget. Väldigt skönt att veta. Oron kommer och går över att jag aldrig kommer att orka mer än så här, och idag har den varit starkare än vanligt. Det känns lite jobbigt att det blir semestertider så att mina läkare är lediga, men min nya psykiater sa att hon skulle se till att de läkare som är i tjänst finns tillgängliga om jag behöver. Och jag ska prata med min husläkare om sjukskrivningen veckan innan han går på semester. Däremot har neurologen inte hört av sig. Han sa att vi skulle utvärdera förändringen i medicineringen i början av juni. Jag kanske minns fel, och att det är jag som ska ringa? RLS/WED är bättre med den här kombinationen av Gabapentin och Sifrol, men det kan förhoppningsvis bli ännu bättre.

Jag är hemma igen från min lillsemester i Söderhamns skärgård. Idag har jag jobbat, och sedan åkt hem och vilat. Jag har också ägnat mig åt min trädgårdsterapi och tittat över mina täppor. Rensat lite ogräs och vattnat där det behövdes. Dragit med handen över kryddväxterna och känt doften av salvia, mejram, rosmarin, citronmeliss, dragon, oregano och lavendel. Salvian, ja – den blommar som allra ståtligast nu!

Jag fick så vackra vita rosor av min man på vår silverbröllopsdag i förra veckan. De har blivit lite omilt behandlade av en av våra katter så jag hängde upp två av dem på tork. De andra tre skar jag ner ordentligt och så plockade jag rosa blommor i trädgården och satte allt i samma vas: stjärnflocka, akleja och rödklöver. Visst blev det fint! 

Potatisen och morötterna har börjat komma upp under odlingsduken (som skyddar dem mot katterna som tror att odlingslådorna är deras toalett!).

Och vildvinet har äntligen kommit igång efter att jag klippte ner det helt i våras! Jag blev lite orolig att det hade dött, men nu så klättrar det igen. Jag måste skynda mig att sätta upp en ny spaljé så de har något att klänga fast vid.

Arbete och vila

Det blev en riktigt fin helg det här. Vi har arbetat mycket – målat hela uthuset med grundolja och med hälsingeröd färg. Det återstår dörrfoder, vindskivor och en hel del annat, men mycket är klart.Jag har vilat mycket också. Framför allt på torsdagen och fredagen då jag låg mycket och även sov en del på dagen. Mest har jag legat och blundat eller tittat i taket, inte orkat läsa eller lyssna på något. Det är så tyst och rofyllt här. Man hör fåglar sjunga. Bofinken sjunger i skogen, men man hör förstås också sjöfåglar som måsar, strandskator och tärnor. Ett måspar ligger på ägg uppe på skorstenen!

Det har varit precis lagom varmt, och det har hänt en del i naturen medan vi varit här. Liljekonvaljerna har slagit ut, och den gamla fina aspens löv darrar knallgröna. 

Jag har gjort en liten insats i den lilla trädgårdstäppan, och rensat bort en del ogräs. Annars är det mest blåbärsris här, och det är ju verkligen vackert!

Jag har med mig två broderier, men har bara sytt några kortare stunder. Det är inte utan att jag längtar hem till verkstan!

Ångestfylld eftermiddag

Efter att ha putsat några fönster och rensat lite i trädgården – varken det ena eller det andra så anmärkningsvärt ansträngande – har eftermiddagen varit tyngre. Jag har haft ångest med ett tryck över bröstet och lätt andnöd, och tvingat mig att bara ligga och vara.

På sistone har jag lyssnat mycket på Anna Ihlis cd med tonsatta dikter av Erik Axel Karlfeldt. Jag kände sedan tidigare till Pär Lagerkvists dikt som börjar Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen. Det jag inte visste var att det är en travesti på Karlfeldts Längtan heter min arvedel. Den finns med på den här cd:n som jag kan rekommendera.

Det är något bitterljuvt över att längta, men det finns inte en gnutta ljuvt över ångest. Jag har haft mycket ångest i mitt liv, och accepterar att det kommer att vara så. Men det är verkligen ett sänke för mig, en tyngd som drar ner mig som blyklumpen på en metrev håller nere Läs mer

Ny medicin, igen

Igår var jag hos den nya psykiatern. Min vanliga var sjukskriven fick jag veta. Jag var lite orolig inför besöket. Dels för att jag inte hade en aning om hur denna nya läkare skulle vara, och dels för att behöva dra min historia igen.

Men hon var bra: trevlig, frågade och lyssnade. Det jag ville ha sagt var att jag vill prova ny medicin eftersom jag varit så låg en tid. och det tyckte hon också. Nu ska jag fasa ut Fluoxetin under två veckor samtidigt som jag trappar upp den nya, Venlafaxin. Vi bokade också ett telefonmöte i slutet av juni för att utvärdera. Hon berättade om när hon har semester, och att hon kommer att se till att någon läkare som är på plats kan hjälpa mig om det skulle behövas under hennes frånvaro. Det kändes bra och omhändertagande.

Vårt lilla stenparti klarade vintern i krukan!

På eftermiddagen låg jag utsträckt på en schäslong i min nära vän T:s uterum, och hade ett långt bra samtal – som vi brukar ha när vi ses. När vi skiljdes åt frågade jag, orolig att vi inte hunnit prata om allt hon hade på hjärtat, om vi hunnit prata klart. ”Det gör vi väl aldrig!” skrattade hon, och det är så det är såklart. Vilken tur!

Skört

Häromkvällen hade jag känningar av WED/RLS i vänster smalben på ett ställe som var svårt att stretcha eller spänna. Till slut hittade jag en ställning som mildrade obehaget, och jag såg nog rätt så knasig ut där jag låg i soffan! Idag fick jag plötsligt, från ett steg till ett annat, liksom kramp i vaden. Den enda förklaringen jag kan komma på är just det där hävandet av eländet! Jag linkade hemåt och fick ta hissen vid pendeltågsstationen eftersom det gjorde så ont att gå i trappor. Det är lite mildare nu ikväll. Ja, är det inte det ena så är det det andra!

Jag åkte hem tidigare idag eftersom jag drabbades av akut hjärntrötthet. Det var riktigt hemskt! Det började på fikapausen då det var skrattigt och stimmigt, och jag la mig i vilrummet. Sedan åkte jag hem och jobbade lite hemma på eftermiddagen. Men direkt när jag kom hem gick jag och la mig att sova en god stund. Jag kände mig lite bättre efter att ha sovit men senare på eftermiddagen gick jag och la mig igen, och sov en halvtimme till. Tur att det är helg, och sedan två korta arbetsveckor!

Semlan i favoritposition!

Jag lyssnade på HSP-podden och ett avsnitt om utmattning. De två terapeuterna som har podden pratade om vikten av att vila, och att inte känna skam och skuld för att man blivit utmattad och att man verkligen behöver vila. Kroppen har sagt ifrån att nu är det dags att vila och det ska man lyssna på. De sa detta med emfas och många gånger, men det enda jag tänkte på var att visst, man måste vila men Försäkringskassan kanske säger något annat. Det är inte alls säkert att man får den där tiden att bara koppla av och vila utan tankar på en morgondag. Det vore intressant om det gick att mäta hur mycket skada som rädslan för Försäkringskassans bedömning gör för sjukdomsbilden och för sjukdomens varaktighet!

Ny läkare

Psykiatern lämnade återbud på grund av sjukdom i förra veckan och idag fick jag kallelse till nytt besök, men till en annan läkare. Jag vet inte varför men hoppas att det bara beror på att han fortfarande är sjuk och att jag inte ska behöva vänta så länge på att få komma, och inte på att min doktor har slutat på mottagningen. Det känns lite oroligt att behöva byta läkare. Det är så viktigt att det är en bra kontakt, inte minst inom psykiatrin. Men det är tur att det i alla fall inte är han som sjukskriver mig – då hade det känts värre.

Det var en dålig dag som jag fick den här kallelsen. Jag har haft en riktigt tung dag idag, med stark känsla av meningslöshet som lagt sig som en blöt filt över allting.

För säkerhets skull tog jag hem datorn, ifall jag skulle behöva jobba hemifrån. Men jag hoppas att jag vaknar med lite mer energi i morgon.