Backar

Jag var tjänstledig förra veckan och gjorde i stort sett ingenting. Det var lite tråkigt men nödvändigt tror jag. När veckan närmaste sig sitt slut, fick jag ett rejält stresspåslag i kroppen och mådde pyton. Min man hade två klockslag att passa den dagen, men det var som om att jag tänkte att det var MINA tider, och kunde inte slappna av. Dessutom blandade jag ihop vilka dagar vi skulle vaccinera oss, och trodde att det var ytterligare en tid att förhålla mig till den dagen. Jag som hade avbokat allt utom psykologen den här lediga veckan för att bara kunna vara! När jag insåg hur galet jag tänkt blev jag både lite rädd och sur. Jag som hade kunnat ha en lugn dag i fåtöljen med min ljudbok, utan att tänka på någonting alls!

Jag smsade till psykolog-J – min klippa – och beskrev hur jag mådde, och att jag funderade på att be doktorn sjukskriva mig ett par veckor. Hon tyckte att det lät klokt, och jag kunde långsamt gå ner i varv. Just nu funderar jag på om det kanske räcker att jag sjukskriver mig denna vecka. Jag tror inte alls att jag är på väg att krascha och bli helt sjukskriven en längre tid, utan behöver bara backa lite och ta det lugnt. Kanske är det fortfarande efterdyningarna av stressen tidigare i höst, när jag tänkte gå upp i arbetstid, som spökar?

Jag har gjort små försök att komma igång med saker i verkstan, men det blir bara kortare stunder för tillfället. Jag har några idéer till smycken, bland annat av material som jag skulle vilja kombinera med silver, till exempel plexiglas som jag verkligen gillar. Det går givetvis inte att löda fast, men limma eller sätta ihop som på de här örhängena och halsbandet som jag gjorde för en del år sedan.


Jag har också börjat på en kudde i yllebroderi som jag tycker att så kul att göra. Det blir i en teknik som jag inte kommer ihåg vad den heter. Så här, som på en kudde jag gjort tidigare, kan den se ut:


Det får ta den tid det vill, jag gör det ju inte för att producera utan för att jag tycker om och mår bra av det. Och yllebroderi passar att göra när årstiden blir kallare.

Skalar ner

Jag har svårt att komma till rätta med stressen i kroppen. I kväll har den gett mig spänningshuvudvärk av tredje graden, men den varade inte så länge som tur var. I måndags bad jag psykolog-J att hjälpa mig att bena ut och se vad jag kan ta bort. Det slutade med att jag ska pausa både mindfulnessdans och basal kroppskännedom. Ironiskt nog kan rehabinsatserna bli för mycket och skapa stress. Nu känns det klart lugnare, och jag hoppas att ron i kroppen från i våras kommer tillbaka.

Om tre veckor ska jag vara tjänstledig i en vecka. Jag tror att det blir bra att ta en paus under hösten, och inte ha så mycket planerat den veckan. Jag har ändå funderat på om jag inte ska passa på att fylla på det sociala kontot den veckan. Det jag saknar mest och har svårast för. Jag får se.

Vår dotter och hennes pojkvän fyllde år nu i september och åtminstone dottern hade önskat sig smycken. Jag blev så glad när jag kände ork och inspiration att göra ett armband och två ringar till henne, och en ring till honom. Hon hade visat en bild på ett armband som hon ville ha, och det visade sig vara min idol Torun Hübe Bülow som gjort den! Känn ingen press … Nåväl, den blev i samma stil i alla fall!

På silversmideskurs igen

Nu har jag kommit hem från sex dagars silversmideskurs på Mullsjö folkhögskola. Det är fjärde gången jag är där, och det är en fin känsla av återseende och att jag känner mig hemtam där. Jag känner två av kursdeltagarna sedan tidigare kurser, så det var extra roligt att träffa dem.

Jag har gått åtskilliga kurser och har stor erfarenhet av att lägga upp dagarna med en lagom dos vila — så även denna gång. Jag tog en lång vila i samband med lunchen, och satt inte kvar så länge på kvällarna som en del andra. Jag hade mina suveräna öronproppar: Happy Ears, så att jag kunde vila öronen mellan varven. Förutom en morgon då jag sovit dåligt på natten och prioriterade att sova en stund till, så badade jag varje morgon kl. sju vid den lilla fina badplatsen nedanför skolan. En bra start på dagen!

Jag koncentrerade mig på några få saker den här gången, och är nöjd med dem. Örhängena är beställda av en vän för att komplettera smycken hon redan har. Halsbandet med onyxkulan är en present till en som fyller jämnt nästa år.

Ringen är jag väldigt nöjd med, i synnerhet designen. Själva sågningen är urdålig, men jag kunde inte fila för mycket på insidan av ringen för då skulle den bli för stor. Det syns knappt när jag har den på mig tack och lov! Även här är det en kula i onyx, blankpolerad i ringen och matt i halssmycket ovan.

Jag hade också med mig ett halssmycke som jag gjorde på en tidigare kurs, och som jag ville göra om. Jag tycker att det är snyggt men det halkar alltid på sniskan, och då faller det snygga. Jag sågade av silvertråden, drev den platt och bockade den så att den kan sättas på en rem i gummi eller läder. Jag är väldigt nöjd med den!


Det är svårt att fotografera silver. Dels speglas både jag och mobilen i det, dels blir det lite oskarpt. Man behöver nog en vit kameralåda, och det har jag ju så någon gång ska jag fota bättre!

Det här halssmycket är ett bra exempel på spegling, men jag tog bilden från sidan och en bit ifrån så jag lyckades hyfsat. Jag gjorde även detta smycke på kursen, men glömde att jag inte tänkt att såga så långt ner. Risken är att smycket tippar framåt om remmen kommer för långt ner. Jag testade i alla fall att sätta ”märlorna”, som gummi- eller läderremmen ska träs igenom, så långt ner att remmen inte ska synas, och jag tror att det funkar.

Jag längtade hem en hel del, men det är ju egentligen en skön känsla: Jag har det bra där jag är just nu, men ser också fram emot att komma hem. Och jag ska definitivt söka till kursen även nästa sommar!

Jag minns hur man gjorde!

Det är bara en vecka tills jag äntligen ska åka till Mullsjö folkhögskola för fjärde gången, och jag börjar undra om jag kommer ihåg hur man gör. Det är länge sedan jag arbetade med silversmide, jag tror inte att jag gjort så mycket sedan senaste kursen för två år sedan. Men idag plockade jag fram alla grejer till själva lödningen i tvättstugan, och satte igång vid mitt silversmidesbord i verkstan. Jag gjorde två ringar till dottern som önskat det. Det gick som en dans, jag mindes hur man gör! Nu känner jag mig lugn. Jag har inte bestämt mig riktigt ännu för vad jag vill göra på kursen, men har tänkt att göra något som jag behöver hjälp med. Passa på när jag har proffsig handledning i form av guld- och silversmeden Anna Neudorf!

Jag har också kommit igång med blocktryck hemma, det är så kul! Två stämplar har jag gjort och testat att trycka. Det blev inte så dumt, men jag insåg framför allt efter att ha gjort det blå mönstret, att jag måste mäta ut var mönstret ska vara mer exakt. De olika delarna ska gå ihop hela vägen. Jag ska tänka ut ett sätt att göra det till nästa gång.

Här är det röda mönstret som jag gjorde först.

Stämpeln ser ut så här.

Igår gjorde jag en ny stämpel, och försökte att inte göra om felen med den första.

Det är faktiskt väldigt tillfredsställande att se vilka fel jag gjort, och försöka göra bättre till nästa gång. Det blir en drivkraft.

Här är den stämpeln förresten.

Nu har tre av fem veckor av min semester gått. Det känns som en evighet! Dagarna går här hemma och det är oerhört skönt att bara göra det som faller mig in. Det är så varmt att jag mest är inne. Min man och jag har som ett sommarprojekt att cykla (dit det finns bra cykelväg) till trevliga lunch- eller fikaställen i hemkommunen. Hittills har det bara hänt en gång, men det ska bli fler.

Ser fram emot helgen

Det är lite väl intensivt nu, men helgen framför mig är helt utan åtaganden. På söndag ska jag eventuellt promenera med en vän, men det känns bara bra att tänka på.

För tre veckor sedan kom jag hem från silversmideskursen på lördagskvällen, helgen därpå var vi på min svägerskas 75-årskalas och i helgen som var besökte min man, dotter och jag pappa i Jämtland. Vi åkte tidigt fredagsmorgon och kom hem på söndagskvällen. Även om det är trevligt så blir det väldigt intensivt. Jag skulle behöva en dags vila efter en sådan helg. Eftersom det inte funkar för mig att göra göra göra och sedan vila, så får jag se till att få stunder för mig själv där de uppenbaras. Små mellanrum så att dagarna ändå blir randiga även om mönstret blir mer präglat av breda ränder jämte smala, istället för de ränder jag väljer själv efter hur jag mår. Men tanken om aktivitet — vila — aktivitet — vila är med mig hela tiden.

En annan anledning till att livet är extra intensivt nu är välfyllda jobbveckor nu i höststarten. På måndag åker jag till Borås där jag ska föreläsa på Bibliotekshögskolan. Det ska bli väldigt roligt och jag känner mig hedrad som blivit inbjuden, men det är klart att det blir en ansträngning. Ett par veckor senare ska hela arbetsgruppen på konferens i Norrköping, men då har jag min vanliga konferensstrategi. Jag väljer ut vilka programpunkter jag måste stryka, och går till hotellrummet och vilar. Däremellan letar jag upp stilla platser där jag kan få kortare pauser.

Jag har tackat nej till en inbjudan att föreläsa på en konferens i Göteborg, och till en middag på en fin restaurang som avslutning på ett uppdrag som sakkunnig på Kulturrådet. Båda sakerna hade jag gärna varit med på, men jag inser mina begränsningar.

Jag går och tänker på silversmide väldigt mycket nu. Tänker på tekniska lösningar och idéer jag har. Det känns väldigt roligt även om jag inte kommer att orka så mycket som jag vill. Det blir vad det blir och jag mår bra, även av det som bara är i tankarna.

Jag fick plats på den broderikurs på distans som jag sökte till i somras! Det är Renée Rudebrandt som håller i kursen, en vars broderier jag är väldigt förtjust i. Det ska bli väldigt spännande! Det är i stillsam takt, med träffar i Zoom och en facebookgrupp.
Kursstart om några veckor.

Semestern är slut

Jag var så trött på slutet av kursen att jag kollade om jag kunde åka hem en dag tidigare, men det fanns inga tågbiljetter som passade. Jag såg till att vila extra mycket istället, så det gick bra. Ovädret som orsakade stopp på rälsen inför hemresan orsakade mer stress hos mig än jag först förstod. Det är givetvis inte SJ:s fel att sånt händer, men de slog nog nytt rekord avseende informationen till resenärerna. Den kom för sent – det tog minst 12 timmar efter olyckan innan de meddelade mig att jag inte behöver göra något, utan att SJ kommer att meddela mig hur jag ska ta mig hem! Den information som kom var svår att begripa (!) och dessutom stod en sak i deras app och en annan i sms till mig! Nåväl, jag kom hem bara två timmar senare än jag skulle och det är verkligen ingenting att säga om. Tågpersonalen var både roliga och trevliga, och lunchen jag förbeställt var jättegod! Dessutom visade det sig att en vän till mig satt på samma tåg så vi fick en pratstund i bistron innan jag kände att jag hade fått nog av intryck.

Ett hängsmycke

Det är så skönt att jag kan fortsätta med silversmidet hemma, så att jag inte behövde stressa klart med sakerna jag höll på med. Jag tog det väldigt lugnt både fredag och lördag. Bilderna i inlägget är på de saker jag fick klart. Det är svårt att fotografera silver och ytan på de flesta sakerna ser sämre ut än de är.

Örhängen som är oxiderade inuti, så de är svarta

Hängsmycke med ett rör på baksidan att trä en kedja eller lädersnodd igenom.

Jag har säkert skrivit det tidigare men jag gör det igen – en så fantastiskt trevlig grupp har jag aldrig gått med tidigare! Vi var nio plus kursledare Anna Neudorf, och vi hade så kul och trevligt ihop.

Det blev en hel dag hemma innan det var dags att börja jobba igen. Det är ingenting jag gruvar mig för. Jag älskar mitt arbete! Men jag känner en oro att jag kommer att vara väldigt trött i början av terminen, som jag varit tidigare år. Å andra sidan blev jag glad när jag kom ihåg det, så att jag kan förbereda mig för det och framför allt inte få panik om eller när det inträffar.

Små ringar till min dotter

På söndag kväll kollade jag vilka som ska jobba denna vecka och insåg att det var många som fortfarande har semester. Då bestämde jag mig för att jobba hemma ett par dagar i början av veckan, och det var ett mycket bra beslut. Igår, måndag, kände jag mig ganska skakig. Jag hade lite ångest och fick känningar av utmattning i både hjärnan och kroppen. Men det gick bra ändå.

På kvällen mådde jag plötsligt illa när jag satt och åt, skyndade mig till badrummet och kräktes upp maten! Förvånad och förskräckt undrade jag vad som var på gång, men jag tror faktiskt att det var en stressreaktion. Jag brukar må illa ibland när jag är stressad, men så här långt brukar det inte gå.

Jag känner mig mycket bättre idag, men tar det väldigt lugnt. Pysslar lite i trädgården och lyssnar på min bok, och jobbar förstås.

Min främsta oro är hur det ska gå nu när alla i familjen är samlade hemma. Hur jag ska orka med, och att det känns svårt att göra något åt situationen. (Jag skriver medvetet otydligt eftersom jag inte vill hänga ut min familj.) Det är lättare sagt än gjort att prata om det, och få förändringar till stånd.


Fjärde kursdagen

Dagen inleds återigen med ett morgondopp, men nu skiner solen från en klar himmel  till skillnad från de andra morgnarna. Det är en sällsam känsla att komma ner till den lilla badplatsen, gå ut på bryggan och se små abborrar simma i det grunda vattnet och skräddare susa fram på ytan. Kliva ner i det svala vattnet och vända ansiktet mot solen, det är nästan helt tyst. Svalorna svänger sina vingpennor högre upp i skyn, det ska bli en varm dag utan regn.
Förra året påbörjade jag en ring vars yta jag inte blev nöjd med. Jag tog hem den och skulle fundera på vad jag skulle göra med den. Den blev liggande och jag tog den med mig till den här kursen, och nu kommunal på det självklara: jag vände på den! Ytan på den andra sidan såg betydligt bättre ut, och jag satte igång att jobba på den. Den blev klar igår och jag är alldeles väldigt nöjd!

Det är den sista hela kursdagen idag, och alla kurserna ska ha vernissage i aulan ikväll, innan en festmiddag klockan sju. Det ska i och för sig bli roligt att se hattar, växtfotografier, betongarbeten, texter och textiltryck; men jag hade hellre använt tiden i smidesverkstaden och se mina kurskamraters alster. Förra året blev det ingen vernissage på grund av pandemin, och det var så skönt tycker jag.

Jag tittade precis om det finns tågbiljett hem ikväll redan. Jag skulle gärna ha två dagar hemma innan jobbet börjar på måndag, och längtar hem till familjen och katterna. Tågen år fullbokade visade det sig men det gör egentligen inget, det blir bra att få ut all kurstid.

 

Tredje dagen

Dimman låg lätt över Mullsjön igår morse när jag badade. Mängder av svalor flyg snabbt över sjön, lågt i jakt på insekter som uppenbarligen visste att det skulle bli regn. Jag har inget minne av att ha sett så många svalor på en gång. Det var en sällsam syn och deras läte måtte ha varit upphovet till att vi skriver kvitt-kvitt om fågelläten, för precis så lät de!



Jag hade avslutat kvällen innan med att nästan förstöra örhängena som min svägerska ska få i present, så det första jag gjorde var att rådgöra med kursledaren om hur jag skulle lösa det. Vi redde ut det tillsammans och jag kunde andas ut och göra klart dem.

För länge sedan gjorde jag en ring i alldeles för tunn silverplåt, som jag nu satte igång att göra i rejälare plåt som skulle funka bättre. För att göra dygd av nödvändigheten sa jag mig att den första var en prototyp för att se så att den passade! Jag blev nöjd med den och så här såg den ut innan den sista slipningen och poleringen.

Vi har så himla fina samtal tillsammans vid måltiderna, det här är den trevligaste gruppen jag gått tillsammans med. Det har handlat om mammors död och jakten på den perfekta bh:n, och allt däremellan!

Efter middagen igår gick jag som vanligt till mitt rum för att vila. Hade tänkt gå till verkstan lite senare, men kände efter en stund att jag behövde ta det lugnt resten av kvällen.

Andra dagen på kurs i Mullsjö

Jag inledde andra dagen med ett morgondopp i Mullsjön. Det var inte så varmt vare sig i luften eller vattnet, men ändå väldigt skönt och jag kände mig pigg och stark efteråt.
Jag gjorde färdigt de örhängen jag ska ge bort i present samt några små ringar som min dotter beställt för länge sedan. Förhoppningsvis blir de en överraskning för henne nu.

Jag är väldigt nöjd med överhängena. De var betydligt svårare att göra än jag trodde, och min lärare sa också att ”du ska då alltid ge dig på så svåra saker!”. Men med lite hjälp av henne blev de klara. Åtminstone till det sista momentet, ”vitkokningen”, då jag lyckades bränna på för starkt så att lödningen gick upp, pinnen la sig tvärs över allting och löddes fast där! Tur att det är på baksidan! Jag ska ta tag i det idag, direkt när jag börjar. Så här såg de ut innan min fadäs. Lite svåra att fotografera men det är en skåra i mitten och varje del på sidan om den är böjd åt varsitt håll – konkavt och konvext. Ytan är matt.

Jag orkade bättre också, jag vilade på rummet efter lunch och middag innan jag gick tillbaka till kurslokalen. Dessutom använde jag öronproppar när det blev för mycket ljud i rummet. Som tur är har vi ett ”bankrum” där de moment när man ska banka på silvret äger rum, liksom slipning. Där kan vi använda hörselkåpor.

Nu närmar sig klockan 7 och jag ska gå och bada till ackompanjemang av en plikttrogen tupp!

(Jag läste igenom det jag skrev igår och insåg att jag inte läst igenom texten innan jag la ut den. Den hade tjänat på några ändringar, men nu blev det så här!)

 

 

Första dagen på kursen

Efter att ha vaknat klockan 3 på morgonen och inte somnat om igen, åkte jag hemifrån klockan 5 med destination Mullsjö folkhögskola och silversmideskurs i dagarna sex.

Här finns en pytteliten damm med näckrosor som är på väg att slå ut!

Jag hann installera mig i rummet innan det var dags att bekanta oss med de andra kursdeltagarna helt kort innan det var dags för lunch. Sen var det äntligen dags! Vi är nio kursdeltagare med olika förkunskaper, och alla verkar väldigt trevliga.

Jag fick liksom förra året lätt ångest och stillestånd i hjärnan när jag skulle börja, men eftersom jag varit med om det tidigare visste jag att det bara var att vänta ut. Göra i ordning min arbetsplats och pilla på mitt medhavda material. Till slut lossnade det lite.

Jag har tänkt göra örhängen till en kär svägerska som fyller jämnt inom kort, men de blev inte alls som jag tänkt – de var betydligt svårare att göra än jag tänkt – så det får vila tills jag kommer på en ny plan. Däremot gjorde jag snabbt tre ringar till min dotter som hon har beställt.
Jag upplevde ljudnivån i matsalen betydligt högre och framför allt mer plågsam än tidigare år. Förhoppningsvis var det för att jag är så trött, tröstade mig min man med. Jag bokstavligen vacklade till mitt rum efter middagen. Jag skulle vilja gå och bada i den sköna sommarkvällen, men orkade verkligen inte rent fysiskt. Efter att ha kämpat i ett par timmar gav jag upp klockan 8 och somnade som klubbad.