Ännu inget beslut

Jag loggade alldeles nyss in på Försäkringskassans webbplats och kollade mina ärenden, men det står än så länge bara att de mottagit det nya läkarintyget. Inget om huruvida det godkänts eller avslagits. Håll era tummar lite till!

Jag är i det förhoppningsvis sista stadiet av en förkylning som började med väldigt ont i halsen för en vecka sedan, och nu består i en envis hosta och en mycket intressant röst. Hesheten är bättre än igår men hostan är ganska jobbig, i synnerhet på nätterna. Jag har till och med fått träningsvärk i hostmusklerna. De sitter på sidan och mitten av bröstkorgen kan jag meddela.

Jag har sovit dåligt på nätterna på grund av hostan så det är inte konstigt att jag är lite trött på dagarna. Dessutom tröttar själva infektionen. Jag var på yoga idag och kände mig helt utpumpad efteråt. Det var skönt när jag kom på att jag ju faktiskt varit sjuk, en helt naturlig förklaring till extra trötthet.

Inte ens verkstan har lockat de sista dagarna, men det kommer tillbaka! Jag går och tänker på saker jag vill göra. Jag har köpt en bit silver som jag skulle vilja göra en ring av, men vet inte riktigt hur jag vill att den ska se ut och därför inte heller hur jag ska göra. Jag kan ju inte silversmide men har en luddig idé om hur jag ska böja till den ändå.

image

På konferens

Jag har världens bästa jobb. Jag arbetar på Regionbibliotek Stockholm med utveckling av främst barnbiblioteksverksamhet i Stockholms län. Varje län har ett region/länsbibliotek och de flesta år träffas alla som arbetar regionalt med biblioteksutveckling på en konferens. Enormt stimulerande och inspirerande konferenser med stort utbyte av tankar och idéer med kollegor från hela landet! Just nu är jag på årets konferens som äger rum i Göteborg.

Det är inte helt lätt att vara på konferens på halvtid och vara sjukskriven på halvtid, men det går. Jag har prioriterat i programmet och strukit hälften. Tiden för vila är jag på mitt rum, ligger mest i sängen och blundar i tystnaden. Jag är så glad att jag kan vara här i alla fall!

Jag har träffat på en kollega från Östergötlands länsbibliotek som också har smyckestillverkning som hobby, men hon har hållit på i många år och gör mycket mer avancerade saker än jag kan. Kolla in hennes blogg! https://silveravkira.wordpress.com

image image

Inte ruta ett precis men …

Jag skriver en del anteckningar om vad som händer, incidenter, reflektioner och om hur jag mår. Det har blivit några anteckningsböcker nu och de flöt upp när jag städade i verkstan idag. Jag tänkte först läsa i dem, men kände ett motstånd. Det kommer inte att vara så upplyftande och jag behöver inte det just nu. Men jag läste en lång entusiastisk anteckning jag gjorde 22 december i fjol. Den var så full av hopp och förtröstan, ja tillit. Allt var inte på topp, men jag såg tecken på att det kunde bli bättre. Att det skulle kunna bli i alla fall good enough, tillräckligt bra, för att det skulle funka – livet.

(Dags för en liten utvikning: jag är stor vän av distinkta begrepp för saker, termer som beskriver en sak eller företeelse och ingenting annat. Det förenklar kommunikation, och synliggör. Good enough är ett mycket bra exempel. Det är psykologen Donald Winnicot som myntat begreppet och första gången jag kom i kontakt med det var när jag hade små barn och kände att jag inte räckte till. Jag kunde inte vara den där föräldern jag föreställt mig att jag skulle bli – känns det igen? Det var en sån lättnad att tänka att jag kunde vara en good enough mamma, tillräckligt bra! Jag duger, mina barn har det bra. Det är inte ens säkert att de skulle ha det så mycket bättre om jag mäktat med mer av det jag ville. Visst kan man säga det på svenska, men just att det är på engelska gör att det blir ett begrepp i det här fallet tycker jag. Det kanske är samma vurm jag har för fodral, askar och förpackningar som är anpassade efter saken som ska härbärgeras, tillverkade enkom för en viss sak. Till exempel de lådor som blåsinstrument ligger i, formade efter flöjten med olikformade fördjupningar för de olika delarna. En gång såg jag en ask med formen av en hög hatt, en sån där svart hatt som fina herrar hade en gång i världen. En fantastisk hattask! Nu kanske det är dags att avsluta utvikningen!)

I anteckningen från i julas skrev jag för första gången att jag utropade 2016 till mitt år. Det kom av sig, men jag är i alla fall oerhört glad för att jag börjat brodera och allt det andra. Jag har tjatat många gånger om hur mycket det betytt och betyder för mig. Jag kom på häromdagen att om någon sagt för ett år sedan att jag skulle ha gjort alla de här sakerna, så skulle jag inte tro det. Med det i åtanke kanske jag kommer att ha börjat skulptera i trästockar med motorsåg eller måla i olja till nästa sommar!

Det blev lite svamligt det här. Min läkare skrev i senaste läkarintyget att jag är tillbaka på ruta ett. Det kanske är lite överdrivet men visst har vi i en bemärkelse fått ta många kliv bakåt. Allt känns ovisst just nu. Vissa stunder hoppfulla, andra fulla av tvivel. Tillit tillit tillit.

Här kommer några bilder på de senaste alstren.

image

Vadmal, gammal spets och lingarn med fin gammal knapp.

imageJag har gjort armband av vadmal förut, här är några nya. Det är vadmal från en gammal men oanvänd vapenrock från Beredskapsboden. Mjuk, skön, varm, tät och sticks inte alls. Jag tycker mycket om den mörkgrå färgen med dragning åt grönt.

 

image

Armband virkat av finsilver

 

Bulliga broscher

Jag har en del tyger som jag tänker på emellanåt. Vad kan jag göra av dem? Det är några fina lintyger, och så den Lotta-kjol i ull jag köpte från Beredskapsboden i vintras. Kjolen har jag klippt försiktigt i bitar för att kunna använda tyget. Det är i en vacker mörkgrå nyans med dragning åt blått.

image

Jag har en anteckningsbok där jag bland annat skriver upp idéer som jag får så de inte ska försvinna. När jag bläddrade i den igår såg jag den här anteckningen. Sagt och gjort – jag sydde små kuddar och fyllde dem med lite vadd. Broderade och satte en knapp i mitten så det blev lite mer 3D-struktur.

Den ena är gjord av Lotta-tyget och den andra av ett lintyg från Gudrun Sjödén jag köpte som stuv för många år sedan. Knapparna är också gamla, den rosa har jag hittat i en knapplåda på Stadsmissionen och den vita kommer nog från mammas gömmor. Sen är det en annan fråga om de kanske är lite för stora, ca 7 cm breda, men på rätt plagg så kan de nog passa. Kanske en kappa?

imageimage

 

Flera halsband

För att hålla tankarna borta från livets realiteter kör jag på i min verkstad som en riktig struts. Ser ingenting, då finns det inte.

Jag har gjort några halsband, två i mässing och ett i silver.

De i mässing är gjorda av finmaskigt mässingsnät. De är lite kluriga eftersom det lätt sticker ut en vass tråd någonstans. Jag böjer in kanterna, ungefär som när man fållar ett tyg, men det blir lätt någon tråd som slinker undan. Inte så skönt att ha runt halsen! Men jag tror inte att det är några kvar nu. Snöret är av gummi, det blir snyggt till den glänsande metallen tycker jag. Jag har tagit en svart träpärla och bundit fast den med mässingstrådar som jag repat upp från nätet. Inte bästa skärpa i bilderna när de är så här stora men de får duga!

image image

 

Jag virkade ett halsband i finsilver också. Jag provade mig fram och lindade silverslingan runt ett gummisnöre på olika sätt. Till slut blev jag nöjd!

image

image

 

De passar ju bra till de örhängen jag virkade i finsilver tidigare.

Nya smycken i plast

Jag har tidigare gjort smycken i blå, röd och gul plast som jag värmt och format (sök på plast i sökfönstret). Nu har jag hittat transparent plast också och gjort halsband och örhängen av liknande modeller. Här har jag också lagt till en starkt färgad glaspärla som lyser igenom plasten. Jag tycker att de blev riktigt bra.

Däremot var de svåra att fotografera!

imageimageimage

Nya örhängen

Jag vände och vred på mässingen och gjorde till slut två slags örhängen. Ett med en grövre gummirem i mitten, som om att mässingen svävar runt remmen, och ett med en tunn gummirem. Jag har aldrig varit så förtjust i guld men tycker att de smycken jag gjort av mässingsnätet blev fina. De blänker finare i verkligheten än på fotot. imageJag har en rulle washitejp som jag köpte i den underbara pappersaffären Sandbergs i Umeå. Den klistrade jag på gul plast och gjorde örhängen av, ganska roliga och fina tycker jag.

image

Nytt smycke

Det finns en hobbybutik på Folkungagatan i Stockholm som heter Materialbutiken där de har mycket skojiga saker. Panduro har väldigt mycket halvfabrikat där man bara behöver klistra ihop flörtkulorna så är tomten klar. I Materialbutiken får man göra allt ifrån idé till färdigt resultat. För en tid sedan hittade jag äntligen det metallnät i aluminium jag letat länge efter just i den här affären, och gjorde brosch och örhängen.

Men de hade också finmaskigt nät i mässing som kostade betydligt mer, och häromveckan köpte jag ett par decimeter av det. Idén har jag klurat på ett tag och nu på morgonkvisten gjorde jag klart halsbandet. Det är mässingsnät med en svart träpärla och själva halsbandet är av tjockt gummi som jag tycker passar väldigt bra till just detta hänge. Vad tycks?image

Hårdträning

Jag ligger i hårdträning. Träning i Mod, Tålamod och Tillit. Jag är så trött och vill så mycket. Vill göra ikapp det jag inte orkat förut. Vill fixa saker här hemma: rensa i ett skåp, storstäda köket, ordna med och plantera om krukväxterna och en del andra mindre saker. Jag vill göra små utflykter och träffa vänner. Men jag är så in i Norden trött. Tränar Tålamod genom att inse att nu är det så här, jag orkar det jag orkar och att göra ikapp – vad har vi sagt om det? Det går ju inte! Tränar Mod genom att helt enkelt genomleva dagarna (låter dramatiskt, men ibland känns det lättare att fega ur och ligga hela dagen och låta Nån Annan ta hand om allt). Tränar Tillit genom att försöka släppa beredskapen och tänka att det ordnar sig. Det Ordnar Sig. Det måste ju det.

Gläds ändå åt att några på broderikursen beställde smycken av mig! Jag gjorde i ordningen dem ikväll och ska skicka. Det känns väldigt bra!

003

IMG_8471 (1)