Kategoriarkiv: Träning och motion

Med leriga skor

Publicerat av
Svara

Jag var helt opepp på att gå stavgång igår men åkte förstås till Stressmottagningen ändå. Vi var bara tre från vår grupp, de andra var sjuka. Vi inledde som vanligt med avslappning och hälsoandning på rullen. Därefter fick vi en genomgång om stavgång, och så gav vi oss ut med våra stavar till den vackra och närbelägna Kronobergsparken. Där fick vi prova teknik och olika övningar med stavarna. Att gå i promenadtakt, att gå i rask takt och att gå oerhört låååångsamt. Det sistnämnda var svårast och det var nog en del som berättade vid middagen om den osannolika synen av fyra kvinnor som med höga knän gick i slowmotion över gräsmattan!

Det bästa av allt: jag fick lära mig hur jag ska göra för att inte få ont i armarna. Man har stavarna fast kring händerna och när man för staven bakåt så ska man släppa på greppet. Det var riktigt roligt och opeppen övergick i superpepp! Min skor var rejält leriga efter övningarna. Nu ska jag plocka fram mina gåstavar och börja använda dem!

Högljudda pippifåglar

Det är konstiga tider nu, det känns lite overkligt med allt som händer kring coronaviruset. Vi på min arbetsplats ska jobba hemma i möjligaste mån, och som tur var tog jag med datorn hem igår. Dottern som går i gymnasiet ska studera hemma, min mans arbetsplats – bibliotek – fick stänga tidigare idag på grund av personalbrist när flera är sjuka, och mina föräldrar får på varsitt håll hålla sig hemma så mycket som möjligt. Jag åkte och handlade lite idag och såg en man utanför affären som bar sina toapappersrullar som den sista droppe vatten, men i affären var det helt tomt på den hyllan.

Jag har erbjudit mig att handla åt grannar som är gamla och i riskgrupp. Får se om någon nappar. Det är det vi måste göra nu. Hålla ihop solidariskt och inte tjuvhålla på bunkrade förnödenheter eller misstro myndigheterna och sprida illa underbyggda rykten. Var källkritisk till allt som sägs!

Nästan tomt i tunnelbanan igår

Fundering om orken

Publicerat av
2

Jag har de sista dagarna känt en lust att göra saker, men att orken försvunnit direkt när jag ska sätta igång. Dels sådant jag vill göra och dels sådant som behöver göras här hemma. Vad är nytt med detta? undrar du kanske. Det jag funderat på är om jag börjat känna mig själv bättre, eller rättare sagt känna när jag är för trött? Att jag inte bara ångar på och tar ut mig. I så fall är det någonting bra samtidigt som det är jättetråkigt!

Idag jobbar jag hemifrån, och har en del utrymme både i tid och ork eftersom jag slipper resvägen. Kanske förväntningarna på allt jag skulle kunna göra sätter krokben för mig?

Det här är någon som kan vila!

Igår körde fysioterapeuten på Stressmottagningen hårt med oss! Vi har använt en slags långa rullar som vi legat på när vi gjort avslappningsövningar tidigare. Nu blev det ett styrketräningspass på rullen! Först en timme där vi gick igenom muskler i hela kroppen, och efter en kort paus masserade vi oss själva genom att ligga på rullen på olika sätt och rulla fram och tillbaka. På somliga ställen gjorde det riktigt ont, så det var verkligen effektivt! Sonen har en liknande rulle som jag ska testa här hemma.

På hemvägen kände jag mig lätt och mjuk i kroppen – en riktigt bra känsla.

Inför 2020

Publicerat av
Svara

Nytt år och nytt decennium. Jag har fått en dagbok i julklapp som jag tänker använda för reflektion om min behandling på Stressmottagningen.

Jag trodde att det skulle finnas en del sidor för anteckningar förutom dagboksbladen men det var bara ett par sidor för adresser. Jag har sammanfattat det jag hittills lärt mig och som jag ska använda som redskap för att långsamt bli frisk, och det har jag skrivit in längst bak i dagboken. Tanken är att jag ständigt ska stämma av hur det går, och om det är något jag behöver förändra.

Jag har skrivit om att förändringen och förbättringen ska gå med myrsteg och att jag inte ska pressa mig. Att skapa randiga dagar och planera in vilan i förskott. Att inte göra slut på energin så snart jag får den, och att dela upp uppgifter i mindre delar med vila emellan. Att utföra lite mer en dålig dag och hålla tillbaka en bra dag. Att njuta av naturliga pauser som till exempel toalettbesök, köer och rödljus vid övergångsställen. Att inte tränga undan jobbiga tankar utan betrakta dem och reflektera över om huruvida de är hjälpsamma eller inte – om de är något jag ska agera på eller släppa. Att byta ut MÅSTE mot VILL och VÄLJER ATT. Att få distans och perspektiv genom att tänka ”Just nu lägger jag märke till att jag har den här tanken/känslan …”

Jag har också lagt till att jag ska försöka göra saker långsamt, och att jag ska promenera.

Om en vecka sitter jag på ett plan på väg till Gran Canaria – det känns både overkligt och alldeles underbart!

Ont i kroppen

Publicerat av
2

Det är inte helt lätt att få till randiga dagar i juletid. Det har inte varit riktigt den där julefriden här hemma som behövts för det, och då försöker jag kompensera för det så att allt ska bli så bra som möjligt. Det lyckades så där. Två dagar före dopparedan kände jag av den välkända värken i axlar och armar som innebär att jag spänt mig. Den sitter fortfarande i och jag hoppas kunna slappna av nu efter att julafton är över.

Jag fick en fin dagbokskalender i julklapp av dottern som jag önskat mig. Jag har tänkt använda den för reflektioner över hur det går med alla de redskap för tillfrisknande jag får från behandlingen på Stressmottagningen.

Nu har jag tagit en promenad tre dagar i sträck, och det är något jag tänkt försöka fortsätta med. Oavsett ork så kan jag ta en liten promenad, även om det bara är runt husen där jag bor. Dottern som är intresserad av hälsa har koll på att motion har god effekt på hjärnan, inte minst för deprimerade. Och då måste jag lyssna på det förstås.

God fortsättning på julen kära vänner! ❤️

På pricken!

Publicerat av
Svara

På Stressmottagningen såg jag ett citat:

”I’m not faking beeing ill. I’m faking beeing well!”

Alltså: jag låtsas inte vara sjuk, jag låtsas vara frisk. Det är ett sånt bra uttryck, som jag känner igen mig i. Framför allt på jobbet. Jag motar bort känslan av att jag inte orkar, sätter på en mask av kompetens och jobbar på, Det går till en viss gräns och då åker jag hem och faller ihop. Det är ju just detta beteende som de på Stressmottagningen säger är kontraproduktivt, och som gör att jag inte blir frisk. Det håller inte att göra slut på all energi gång på gång. Jag måste hushålla mer, och anpassa beteendet efter de dagarna då jag orkar som minst.

Jag har tidigare tänkt att jag måste koncentrera min ork till jobbet, för det är det som jag måste göra för att få en inkomst. Allt annat får komma i andra hand. Men det har inneburit att jag satt hälsan i andra hand, eller kanske ännu länge ner på prioriteringsordningen! Det är detta som blir min stora utmaning nu: att samla på mig energi som jag inte gör av med direkt.

Jag ska använda en dagbokskalender för daglig reflektion och planering så att dagarna blir lagom randiga, det vill säga att aktiviteter varvas med vila. Jag har också lovat min oroliga dotter att promenera dagligen, även om det bara blir en kort stund. Föresatser inför det nya decenniet! Blir det ”det glada 20-talet” månne?

Krångligt

Publicerat av
Svara

Jag ringde till psykiatrin igår och förklarade för den som svarade att jag måste få kontakt med min psykiater angående sjukskrivningen och att det var bråttom eftersom Försäkringskassan ville få in svar från henne senast idag. Hon som svarade började argumentera och kunde inte se att jag var sjukskriven hos dem, så jag försökte vara tålmodig och förklara att det inte handlade om det. Efter flera minuters krånglande sa hon till slut att hon skulle hälsa min psykiater att jag vill att hon ska ringa, ”så det kanske hon gör”. Grrr. Hon ringde inte igår och inte under hela dagen idag.

I morse var jag på plats på ett stort event som Region Stockholms kulturförvaltning, som jag jobbar inom, ordnade. Jag stod vid ett bord och pratade med de som kom förbi och var intresserade, men när programmet snart skulle börja i kongresshallen var sorlet och stimmet där jag stod för mycket för min arma hjärna och jag smet ifrån. Efter den första föreläsningen hade jag bestämt mig för att avvika, och det gjorde jag också. Jag formligen vacklade ut i regnet och den svala luften som kändes väldigt uppfriskande, och åkte till min syster och svågers lägenhet där jag jobbade lite och sov en stund,

På eftermiddagen åkte jag till Stressmottagningen för ett sista bedömningssamtal, den här gången med en fysioterapeut. Hon frågade mycket om arbetet, och jag sa att jag tidigare känt en sorg över att inte kunna göra mer än jag kan. ”Jag hade tänkt bli en stjärna, men blev bara en medelmåtta”. Good enough blev ofrivilligt mitt ledmotiv, och jag har accepterat att det blev så inser jag.

Jag fick också veta att vi ska träffas på måndag morgon för att prata om huruvida de kan hjälpa mig. Fysioterapeuten sa att i så fall handlar det om 1-3 träffar i veckan under ett halvår, och att det är i grupp. De planerar också tillsammans med arbetsgivaren så att det inte blir för mycket tillsammans med jobbet. Det låter så bra, men jag får höra vad de säger på måndag.

När jag kom hem idag gick jag direkt och la mig att sova under mitt älskade kedjetäcke. Jag visste i förväg att jag skulle bli väldigt trött idag, och hade förberett maten så det skulle gå snabbt.

På hemväg från yogan igår var det så stämningsfullt trots novembermörkret.

Höstsol

Publicerat av
Svara

Igår fick jag lite oväntad energi och den promenad som jag trodde skulle bli både kort och långsam, blev en förvisso inte helt rask men desto längre stund i höstsolen tillsammans med min goda vän E. Samtalet med henne har pågått i många år under miltals promenader, och är viktigt för mig.

Det är galet vackert nu och så många stora träd i alla nyanser av gult, orange och rött. 

I Upplands Väsby där jag bor finns rester av en park från slutet av 1600-talet som restaurerats av kommunen på senare år. Barockparken kallas den och hörde ursprungligen till godset Stora Wäsby men delades från byggnaderna när järnvägen drogs fram. Här är väldigt vackert, inte minst på hösten. Det var härikring vi promenerade.

Idag har jag varit desto tröttare, och en rekognosceringstur till Bauhaus gjorde det inte bättre. Det var hemskt med alla ljud och människor. När kom hem la jag mig att sova i ett par timmar, och resten av kvällen blev det soffan.

Och apropå ljud: när jag åkte hem från Södra station i fredags var jag väldigt trött, och oerhört ljudkänslig. En rullväska över golvet, metall mot metall, ett barnskrik. Jag fick nästan panik och försökte skynda därifrån.

Jag hade hoppats orka och hinna med tid i verkstan den här helgen, men det har bara blivit nån timme. Jag har inte varit riktigt sugen på sistone, och det hänger förstås ihop med att jag varit så trött och nere. Men igår kände jag lite lust och fick en idé om ett silverarmband som jag påbörjade i alla fall.

 

Sjukskrivningen och kurs

Publicerat av
2

Jag fick ett meddelande idag att Försäkringskassan vill ha in kompletterande uppgifter från min läkare, men meddelar samtidigt att de fattat beslut om att godkänna sjukskrivningen. Lite dubbla budskap men ändå positivt. Oerhört skönt att veta att jag är sjukskriven på halvtid till årsskiftet!

I våras skrev jag ett inlägg om självmedkänsla och bloggen Bli mera du. Marie Bengtsson som driver bloggen har en kurs i självmedkänsla och jag ska nu gå den. Det känns jättebra, och jag ska lägga mig på en nivå som jag orkar. Jag kommer att ha tillgång till kursmaterialet även efter de tio veckorna, om jag vill gå tillbaka och fördjupa mig. Det handlar mycket om att hitta nya förhållningssätt och sätt att agera och tänka på. Läs gärna mitt inlägg från i maj, och kolla även in Bli mera du!

Den här bilden från lokaltidningen för två år sedan påminner mig om att ta en promenad i Barockparken här i Väsby! Det kanske blir målet för helgens promenad med min vän E.

Andra dagen – det lossnar

Publicerat av
Svara

Dagen inleddes med en kort promenad i den närbelägna skogen. Det var betydligt svalare idag vilken var himmelskt! Dessutom regnade det en stor del av dagen och det var så välkommet.

Jag mådde inte alls bra på förmiddagen. Jag hade lite ångest och kände mig trög i både skallen och kroppen. Det var som att jag måste vänta in mina tankar hela tiden. Om någon sa något till mig så måste jag processa det i några sekunder innan jag förstod. Men jag tog det väldigt lugnt, och förklarade för kursledaren varför jag inte var med kvällen innan. Hon tyckte givetvis att det är helt ok att jag gör allt i min takt, men det känns ändå bra att berätta att jag är deltids sjukskriven och kanske inte är med hela tiden. Det är den femte sommarkursen som jag går då jag inte orkat fullt ut. Då jag gått till mitt rum eller ett vilrum emellanåt. Men det går ju det också, även om det skulle kännas kul att sitta uppe sent på kvällen med den andra kursdeltagarna för att hinna så mycket som möjligt.

Igår kväll kände jag mig ganska förvirrad. Jag hade inte förmått ta in all information och alla instruktioner. Det kändes inte så bra när jag märkte att de andra nybörjarna verkade ha hängt med. Men idag lossnade det lite. Jag behöver få veta varför jag ska göra på ett visst sätt eller i en viss ordning. Då är det mycket lättare att förstå och att komma ihåg.

Idag har jag hunnit med en hel del. Den stora ringen med den skålade ”parabolen” är nästan helt klar. Jag har gjort en ring till min tumme, och kämpat som en gnu med skålade örhängen med en silverkula i. Jag har fått göra om flera moment, och det ena örhänget råkade jag löda för länge så det krullade ihop sig till en kula! Suck – bara att börja om från början med att stansa ut en bit, skåla den och löda fast en ny silverkula.

Det syns inte riktigt men det är en guldgula och en silverkula i skålen. I de små skålarna är det en silverkula, de ska bli örhängen.

Så kom nästa svårighet: att löda fast den lilla pinnen som ska stickas in i örsnibben. På det ena örhänget lyckades jag nästan direkt men den andra har jag slitit med och gjort om säkert tio gånger! Jag gav upp klockan 9 i kväll och hoppas kunna få till det i morgon.

Morgonpromenader

Publicerat av
Svara

Två morgnar i rad har min man och jag gått ut på tidig morgonpromenad i drygt en timme. Det har varit svalt och skönt, men ändå soligt och fint. Och framför allt har det varit så skönt att jag orkat! Jag ska försöka hålla i den här vanan nu, även om det inte behöver bli så långa promenader varje dag. Det känns väldigt bra att komma hem innan klockan 9 och redan gjort något så välgörande! Idag gick vi och försökte artbestämma de träd vi såg, och kunde fler än vi trodde.

Nu är det två veckor tills jag ska åka på silversmideskurs och äntligen skarpt läge att fundera på vad jag vill göra på kursen. Jag har en anteckningsbok där jag gjort några skisser, så några idéer har jag. Jag börjar också inse att jag kanske är lite övermodig som tror att jag ska kunna göra saker hemma efter bara en veckas kurs! Vi får väl se. Det ska hur som helst bli fantastiskt roligt!

Nu har en av solrosorna börjat titta fram.

Och vår låda med tre sorters lavendel bågnar av blommor, och är välbesökt av bin och humlor. Jag såg en nässelfjäril där häromdagen och inser att jag för övrigt knappt sett en enda fjäril i år. Det känns inte så bra. (Förutom de rackarns malfjärilarna vars larver ätit av mitt yllegarn!)