Etikettarkiv: ångest

Spänningar och ångest

Publicerat av
Svara

Det är visst vanligt att människor kommer in akut till sjukhus med befarad hjärtinfarkt, och så visar det sig att det är ångest de känner. Symptomen kan vara liknande, i synnerhet trycket över bröstet. Igår kände jag som ett band som tryckte över bröstet, och en känsla av att det var svårt att andas fast det inte var det egentligen. Jag googlade och hamnade på sidor om kärlkramp och hjärtinfarkt, men det stod också om att det kunde vara utlöst av stress. Jag gick och la mig och till slut släppte det.

Det är inte så konstigt att det kom just igår. Det var en riktigt dålig dag med inslag av det som gjort mig sjuk från början. Inte av den digniteten men min kropp går i försvarsställning så snart hotet dyker upp. Jag blir spänd, i synnerhet i axlar och rygg, och får ont i kroppen.

Jag grät till och med en liten skvätt igår, och det är mycket länge sedan sist. Sedan jag börjat med antidepressiv medicin är det som om att medicinen täckt över gråten så att den inte kommer ut. Men igår brast den täckelsen, och det sipprade ut lite.

Jag känner mig rädd och orolig inför hela långa sommaren. Jag måste kunna känna mig trygg och avslappnad i mitt eget hem!

 

Dålig dag

Publicerat av
Svara

Jag har jobbat hemma idag och det var skönt. Men jag har inte mått så bra. Höjd ångestnivå och trötthet. Jag var och klippte mig på eftermiddagen och fick nästan panik vid tanken på att prata med min urtrevliga frisör. Jag fick verkligen anstränga mig för att orka med mig själv.

Den enda anledningen jag kan komma på är att jag inte har något broderi på gång! Jag gjorde klart yllebroderiet med bottensöm och sydde ihop till en kudde igår.

Jag behöver nog sätta igång med ett nytt broderi för att må bättre. Kanske att jag borde ha två på gång samtidigt så att de går lite omlott och jag aldrig står utan? Startsträckan är så lång och närmast oöverstiglig ibland.

En arbetsdag kvar och sedan en tredagarshelg. Vi firar midsommar i Vaxholm som vi brukar. Sedan är det två arbetsveckor innan min fem veckor långa semester börjar. Det regnar och är soligt om vartannat, och det växer så det knakar i trädgården!

Ångestfylld eftermiddag

Publicerat av
Svara

Efter att ha putsat några fönster och rensat lite i trädgården – varken det ena eller det andra så anmärkningsvärt ansträngande – har eftermiddagen varit tyngre. Jag har haft ångest med ett tryck över bröstet och lätt andnöd, och tvingat mig att bara ligga och vara.

På sistone har jag lyssnat mycket på Anna Ihlis cd med tonsatta dikter av Erik Axel Karlfeldt. Jag kände sedan tidigare till Pär Lagerkvists dikt som börjar Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen. Det jag inte visste var att det är en travesti på Karlfeldts Längtan heter min arvedel. Den finns med på den här cd:n som jag kan rekommendera.

Det är något bitterljuvt över att längta, men det finns inte en gnutta ljuvt över ångest. Jag har haft mycket ångest i mitt liv, och accepterar att det kommer att vara så. Men det är verkligen ett sänke för mig, en tyngd som drar ner mig som blyklumpen på en metrev håller nere Läs mer →

En mardröm fick nytt sammanhang

Publicerat av
4

Jag hade stora problem med mardrömmar som barn. Den ständigt återkommande mardrömmen har jag beskrivit här tidigare. Den gick ut på att jag gjort något men måste göra det ogjort, det vill säga det skulle aldrig ha hänt. Drömmen gav mig stark ångest och känslan av den minns jag fortfarande. Jag har också som en bild i huvudet, någon slags maskin som går runt runt.

Idag kom jag plötsligt på ett samband med mardrömmen och min tendens att älta gamla saker som hänt. Saker jag gjort eller inte gjort. Det är så otroligt onödigt att älta och ångra sig men det är lätt sagt och ett svårt tankemönster att ändra.

En gång när jag som barn hälsade på min farmor och farfar träffade jag en jämnårig flicka som jag lekte med. Hon hade flätor i håret. Vår familj skulle åka iväg på utflykt någonstans och vi gick in till hennes familj för att fråga om hon fick följa med. ”Men då måste du ha kvar flätorna” sa jag plötsligt, utan att tänka mig för. Jag var väldigt blyg och förstår inte var ifrån jag fick modet att säga någonting alls inför hela hennes familj. Det blev alldeles tyst och alla tittade undrande på mig. Jag rusade därifrån. Jag minns ingenting mer om denna episod. Om huruvida hon följde med på utflykten (med eller utan flätor), eller om vi lekte mer. Men det är ett ögonblick som följt mig i nästan 50 år! Det låter inte klokt, jag inser det. Men känslan av att jag gjort fel var så stark.

Jag har flera saker från mitt vuxna liv som flyter upp till ytan ibland. Saker som är bagateller, jag inser det, men som inte släpper taget. Att de blivit som misslyckanden som jag vill ha ogjorda. Ibland handlar det om att jag skulle önska att jag gjort det på ett annat sätt, men grämelsen finns där likafullt. Som exempel kan jag älta mat jag gjort till olika kalas, och inte varit nöjd med. Det blir till misslyckanden, fast det inte är det. Det kanske inte var det godaste mina gäster har ätit men det var helt ok, good enough. Och de andra gångerna då det blivit så bra som jag önskat, de måltiderna har jag glömt!

Förstår du hur detta ångrande och ältande hänger ihop med min mardröm? Hur ångestladdat det är för mig att göra fel?

Jag har påbörjat ett broderi som jag tänkt på en tid. Jag ritade ett träd och förde över mönstret till ylletyget som jag lärde mig på kursen i yllebroderi för Elisabet Jansson i vintras.

Så här långt har jag hunnit.

Vilsam dag

Publicerat av
Svara

Jag har haft en vilsam dag utan program. Som de flesta dagar vaknade jag tidigt och jag älskar verkligen mina ensamma morgnar! Jag gör en stor kopp kaffe och sätter mig i verkstan, eller lägger mig i soffan med iPaden.

De senaste dagarna har jag sytt en del på min skrutt-symaskin. Jag har gjort lavendelpåsar som doftar himmelskt, och armband. Jag har så många spillbitar och stuvar av vackra tyger och det är så härligt att använda dem! Många har jag ropat in på Tradera och en hel del har jag köpt som lapptäckstyger, det vill säga bitar av fina tyger som är tänkta att användas till lapptäckssömnad. Det finns tusentals sådana tyger på Syfestivalen och jag har köpt många fina bitar till en rimlig peng. Jag har ett försvarligt lager sytråd i olika färger varav de flesta är köpta second hand. Nu fick jag användning för dem och min knapplåda!

Det här är två tyger jag hittat på Tradera. Det vänstra är ett gammalt förkläde! De ser lite sneda ut men är fina på handleden.


På den sista bilden har jag använt spillbitar från Frösö handtryck som min syster köpt till mig. Bitarna är så små och jag har inte kommit på vad jag ska använda dem till, förrän nu.

Jag har också skrivit ett mejl till min husläkare idag, om kompletteringen av läkarintyget. Min omtänksamma vän M har tipsat om en jurist som är specialist på området (överklagan till Försäkringskassan vid utmattningssyndrom, depression och andra psykiska diagnoser). Hon skriver på sin hemsida http://marie-louise-aijkens.se om vad som är viktigt att tänka på när man skriver intyg. Bland annat nämner hon flera av de tester som används för att bedöma psykisk ohälsa, eftersom det inte går att testa med vanlig provtagning. Dessa tester finns på internet och en av dem, MADR-S, har jag gjort hos psykiatern flera gånger tidigare. Testerna hon nämner är SMBQ, KEDS, HAD, MADR-S, och jag satte mig helt enkelt och gjorde dem idag och skickade resultaten till husläkaren. Jag vet inte om han kan använda sig av det, men det var värt att prova. Testresultaten visar att jag lider av utmattningssyndrom, ångest och mild depression. Det visste jag ju redan.

Pyton

Publicerat av
2

Igår var en hård dag för mig, åtminstone den andra halvan av dagen. Jag mådde pyton: en salig röra av ångest, hopplöshetskänslor och utmattning. Jag ville ingenting. Det är ingen bra känsla. Och nu när jag försöker formulera mig så är det svårt att sätta ord på det. Det handlar nog mycket om att jag har svårt att se att min livssituation någonsin kommer att bli bättre.

Jag tror inte på att det finns en mening med att vi finns till, eller att det är meningen att saker ska hända som en del brukar uttrycka det. Men det är inte samma sak som att säga att allt är meningslöst. Alltså: världen skulle må bättre utan människan och det bevisar väl att det inte finns någon mening med vår existens som art. Men eftersom vi nu finns så måste vi skapa en mening med att vi finns här och nu, och den är först och främst att vara goda mot varandra. Det är när vi gör gott för andra som vi upplever störst lycka. Det är en fin tanke, men det har inget att göra med att det finns en mening med våra liv. Det blir ett cirkelresonemang.

Kanske jag skulle må bättre av att tänka att mitt liv har en mening.

Just nu har jag känningar av WED/RLS i nästan hela kroppen, även i munnen och i käken. Det vet jag i alla fall är totalt meningslöst.

Hemmaliv

Publicerat av
2

Jaha, nu ligger jag här i soffhörnet igen. Jag pendlar mellan känslor av hopplöshet – kommer jag någonsin att bli frisk? – och mer resignerat lugn. Hopplösheten väcker ångesten till liv och då går jag och lägger mig under kedjetäcket. Jag har sovit en del på dagarna, och det är skönt.

Tankarna går runt runt. Vad är det jag missar? Måste jag förändra mitt liv mer i grunden? Jag kanske inte orkar med ett jobb som det jag har, utan skulle jobba mer med händerna? Det är ju fåfänga tankar – jag har ju ingen sådan utbildning – men jag dagdrömmer om att baka bröd, binda buketter eller arbeta på bondgård. Jag har tittat en del på snälla program på SVT Play de senaste dagarna, till exempel Sommartorpet från 2001, Trädgårdstider, danska Hundra procent bonde (Bonderöven!) och på TV 4 min favvo: Mandelmanns gård. Det är förstås en romantisk dröm att kunna förändra livet så radikalt och dessutom ha en inkomst. Det är det som är haken: jag och familjen ska ju kunna leva också. Men jag kan ju inte ha det så här resten av mitt arbetsliv heller! Jag fyller 55 år i år och räknar med att arbeta i minst 12 år till. Eller tänker jag fel?

Igår fick jag för mig att gå in i verkstan. Kanske jag skulle kunna påbörja ett nytt broderi? Något att ta med mig till soffan och sy på emellanåt? Men jag blev alldeles tung i hela kroppen när jag satte mig i stolen, så jag gav upp idén. Som jag skrev häromdagen så krävs det mycket energi att komma igång med något nytt. Jag måste fundera ut vad jag vill göra, skissa mönster och bestämma mig för färger. Det får vänta.

Jag har stickat en del på min gröna linnetröja. Nu är den ena ärmen snart klar och sedan är det dags för den andra, och så montering förstås.

 

 

Svar på tal

Publicerat av
Svara

Bara för att jag skrev om avsaknaden av mjuka värden på slalomskidor – jag nämnde just fjärilar – så såg jag vid två tillfällen rosa skidor med just fjärilar på! En hel svärm av fjärilar i ljusblått och vitt som bredde ut sig över hela skidan. Jag såg också skidor med regnbågen på, och rosa skidor med ljusare rosa organiskt mönster. Där fick jag så att jag teg. Men fortfarande är denna typ av färger och mönster högst ovanliga.

En härlig sak med skidåkning är att det verkar vara en sysselsättning som lockar fram mäns glammiga sida. Kombinationer som knalligt orange jacka till lysande gröna byxor, turkos jacka till limegröna byxor och tomatröd jacka med orangea detaljer till gula byxor är plötsligt helt enligt normen. På män. (När vi var på hotellet i Agadir konstaterade vi att om vi fått en tia för varje man i rosa shorts eller skjorta som vi såg så hade vi kunnat köpa en väldans massa keramik! Det är något med golfande män och rosa.)

Hur som helst njuter jag av alla dessa förgkombinationer och bestämde mig raskt för att sy på gula detaljer på min röda skidjacka.

Skidåkningen fick en baksmälla inte bara i form av onda knän och stela benmuskler, utan även ett rejält skov av WED/RLS idag. Många olycksbröder och -systrar vittnar om att hårdare träning inverkar triggande, medan lättare motion bara är bra. Jag gissar att mina nerver fick lite mer än de tålde i helgen.

Till mina jobbiga nerver kom som ett brev på posten en hel del ångest under senare delen av dagen, när jag var på hemväg. Kvällen blev ganska jobbig men jag försökte döva allting med att brodera vidare på min Litskudde. Det är inte mycket kvar på själva framsidan, tror jag i alla fall. Jag har inte tittat så mycket på helheten ännu, det ska bli så spännande att se hur den blir!

I morgon ska jag jobba hemifrån, och det känns bra.

Njuter av det vackra

Publicerat av
Svara

Jag måste visa några bilder av hur vackert här är! 

En i personalen sa att det är för kallt för marockaner nu, att den bästa tiden är april. Men vi tycker att det är väldigt behagligt nu med lite mer rimlig värme. Dessutom är det skönt med lågsäsong och lite färre gäster.

Jag mår huvudsakligen väldigt bra här. Jag får sekundsnabba ilningar av ångest men de kommer sällan. Krypningarna i benen har hållit sig på uthärdlig nivå. I morgon ska vi delta i vattengympan som är en gång om dagen och avslutas med zumbaliknande dans – det ser så härligt ut och då deltar ett helt gäng av den unga roliga personalen.

Nu vill jag åka!

Publicerat av
Svara

Jag är så himla sugen på att resa iväg nu och det är faktiskt bara två dagar kvar! En arbetsdag till innan jag är ledig i en vecka i Agadir! Packningen är påbörjad, och allt praktiskt är ordnat.

Det har varit några jobbiga dagar men det beror inte på att jag arbetat. Igår hade jag ovanligt mycket krypningar i främst benen, som inte stillade sig förrän till kvällen. Det tog mycket på mina krafter, det kände jag. Idag kändes det inte av så mycket men jag blev lite trött i hjärnan på eftermiddagen och hade svårt att fokusera. Det gjorde mig nedstämd att jag kände mig så korkad rent ut sagt. Den svåra känslan av hopplöshet kom över mig.

På hemvägen fick jag lite ångest och ringde min syster för att ha sällskap per telefon på pendeltåget. Det kändes bättre när jag kom hem. På en tiogradig ångestskala var det inte mer än en tvåa eller en trea, men tillräckligt för att dra ner mig.

Jag repriserar den lilla kudde jag gjorde till min mamma i våras.

Jag tänker mycket på yllebroderi nu, på vad jag ska göra härnäst. Det känns väldigt roligt! Jag minns inte om jag redan skrivit det: jag ska på en heldagskurs i yllebroderi i februari för min kursledare på växt- och skrotfärgningen sommaren 2017. Hon heter Elisabet Jansson och har en fin blogg som heter Textila inslag – kolla gärna in den! Det ska bli jättekul att få lära sig lite mer och att inspireras av andra på kursen!