Spänningar igen

Publicerat 23 juli, 2016 av Pia Borrman

Svara

Idag föll viktiga saker på plats, vågar jag hoppas på. Jag borde kunna släppa på spänningarna i kroppen. Jag önskar att jag kunde känna mig som en trasa men jag är spänd som en fiolsträng. Idag erfor jag en ny märklig känsla av att någon trycker ner mig, som en slags tung filt över axlarna. Jag blev så där trög i benen som vid utmattningskänslan. Förmodligen en stoppsignal – ta det lugnt! Jag ska försöka göra ingenting eller rättare sagt göra sånt jag vill och orkar. Jag har tagit semester måndag-tisdag – vältajmat! Verkstan har stått öde i några dagar, orken har väl funnits men inte lusten riktigt. Nu känner jag mig sugen igen! Jag har flera idéer till broderier, det känns roligt!

Igår slank jag in på Stadsmissionen här i Väsby centrum (det är sällan så bråttom att jag inte hinner slinka in där!). Jag tar alltid en sväng runt textilierna. Där finns enstaka garnnystan, trådrullar, knappar och en del tyger som kan vara intressanta ibland. Den här gången blev jag alldeles till mig: det fanns flera stora rullar med fint tunt lingarn för 10:- styck! Jag köpte dem förstås, och även ett nystan glittrigt och glammigt silvergarn.

Vilsam dag

Publicerat 11 juli, 2016 av Pia Borrman

Kanske jag inte var riktigt tydlig i förra inlägget om Paradiset: jag är alltså här nu! Med min mamma, syster och dotter – hur mysigt som helst! Jag vaknade tidigt tidigt (förstås) och satt länge på bryggan och tittade ut över det öppna havet med en kopp kaffe och digestivekex. Jag läste en stund i Wislawa Szymborskas samlade dikter, det var många jag tyckte om och som berörde. Jag kanske återkommer om dem senare.

Jag har med mig ett av broderierna från kursen som jag fortsatt med idag. Och jag kunde inte låta bli att brodera på en av filtarna i huset!

Senare låg jag i hängmattan och ömsom läste, ömsom bara låg och lyssnade på vinden i asplöven – så vilsamt och skönt.

Har man riktig tur när man är här blir kvällen solig och då finns få saker som slår en kväll på bryggan. Vi åt dessutom surströmming vilket är flera år sedan sist jag åt. Underbart (även om dottern hade en del synpunkter!) och lättlagat! Vi satt en lång stund på bryggan, spelade spel och njöt av den sista solen som gick ner i säck.

Molnen var lekfulla den här kvällen och visade upp vackra och roliga formationer.

Nu är det tidig morgon igen, alla andra sover. Det är kyligare idag och det ska regna en del. Jag gick nyss ut en stund och det surrar i hela skogen av humlor och andra surrare, fåglarna kvittrar och vattenskotrarna sover tack och lov. En och annan mås skränar lite, och sedan är det bara surret som hörs igen. Jag har inte bestämt mig för om jag ska göra en kopp kaffe eller om jag ska försöka somna om en stund. Så skönt, det spelar ingen roll, jag har semester!

Återhämtning

Publicerat 1 juli, 2016 av Pia Borrman

Jag gav mig ut på stan igår, men det blev en kort tur. Efter en halvtimme var jag helt slut av alla ljud och intryck. Jag plockade ihop en räksallad på Hemköp och drog hem till lånelägenheten igen.

Så otroligt skönt att få denna tid för mig själv! När man inte är hemma hos sig själv finns inte en massa måsten och borden heller i form av tvätt och städ. Bara att slappa! På eftermiddagen och kvällen kom en mycket god vän och före detta arbetskamrat, som jag saknar mycket i vardagen eftersom hon bytt jobb. Vi drack lite bubbel, pratade, skrattade, åt middag, pratade, drack vin och skrattade mera. Några riktigt härliga timmar tillsammans, och jag mådde så bra! Intressant iakttagelse: jag hade ovanligt små problem med ryckningar och krypningar i kroppen. Delvis kan det bero på den ändrade medicineringen men jag tror att det mest berodde på att jag mådde så bra och kunde släppa tankarna på den jobbiga veckan.

Blommande taklök i vår trädgård

Idag kommer min naprapat hit (!) och behandlar/misshandlar min tennisarmbåge. Därefter åker jag hem. Jag har hämtat åter en del av det jag behöver för att orka lite till, återhämtning.

Nionde bilden – öppenhet

Publicerat 30 juni, 2016 av Pia Borrman

Svara

Den öppna dörren med det varma ljuset där inne står för att jag mår bra av att vara öppen med hur jag mår och hur jag har det. Det är många bra saker som följer av öppenheten. Jag slappnar av mer, vet att jag inte måste hålla uppe ett sken av att allt är bra. Jag behöver inte förklara eller bortförklara de gånger jag inte orkar hålla ihop. Människor i min närhet visar en enorm empati och sympati, och erbjuder sig att hjälpa och stötta. Jag tänker att vi i stor utsträckning blir till i relation till andra, och då blir ju det jag upplever och känner inte bara hjärnspöken och inbillningar, utan något som andra bekräftar. Jag får en bekräftelse på att det är fullkomligt normalt att reagera som jag gör på den extrema stress jag utsatts för under så många år, utan möjlighet till återhämtning. Att hämta åter det som behövs för att stå upprätt.

Det är givetvis upp till envar att vara så öppen med sig själv som passar en. Det är ingenting jag bestämt mig för. Snarare något jag kommit underfund med, att jag tagit till det som en strategi helt utan medveten planering.

Ännu en sak jag får av att vara öppen är att andra öppnar sig för mig. Att få del av andras erfarenheter och samtala gör att jag får nya insikter och nya funderingar att ta med mig. Inte minst har det varit viktigt med igenkänning som en slags bekräftelse, att höra någon annan beskriva samma erfarenhet som jag har. Då FINNS det!

Jag skrev i inlägget om vänner att jag har några nära vänner som också har erfarenhet av psykisk ohälsa. Med dem känner jag inte att jag behöver lägga locket på, att jag inte tillåter mig att ta all den plats jag behöver just då. Med de flesta andra portioner jag ut lite mer så de inte ska tröttna på mig! Och jag vill ju för all del prata om annat än mig själv också! ?

Egentid på annan ort

Publicerat 30 juni, 2016 av Pia Borrman

Svara

Min syster och hennes man är bortresta och jag bestämde redan för ett par veckor sedan att jag skulle sova ett par nätter i deras lägenhet på söder för att få lite egentid. Jag är ju van vid att vara ensam några timmar nästan varje dag, och behöver det för att återhämta mig.

Igår kväll efter middagen tog jag min ryggsäck och åkte till lägenheten. Det känns oerhört skönt och vältajmat med tanke på inledningen av veckan. Gissa om det dök upp påfyllning av De Stora Problemen igår? Rätt svar, det kom ett till som troligen löstes med hjälp av ett antal telefonsamtal med tillhörande 45 minuters telefonkö samt viss åverkan. Åtminstone 75 % av familjen är nu på bristningsgränsen och det kändes inte alls bra att överge dem, men jag MÅSTE. Om jag inte tog Sertralin skulle jag ligga i en hög och gråta nu.

Idag ska jag göra precis vad jag vill och orkar. En sväng på stan blir det. Jag har tänkt besöka garnaffären Litet nystan, tygaffären Tygverket och silveraffären Silververket här på söder. Om jag orkar mig vidare kan det bli till affären Lin & fin i Gamla stan och kanske till och med till konstnärsaffären IB Wahlström på Olofsgatan. Går jag förbi någon av Stadsmissionens eller Myrornas butiker kan jag nog inte stå emot att gå in där.

Troligen får jag dela upp det på flera gånger, men det ska bli inspirerande att strosa runt i de här butikerna!

Och i kväll kommer en mycket god vän på besök och jag ska bjuda på en enkel middag, det ser jag mycket fram emot!

Kirskålen blommar så vackert nu!

Så trött idag!

Publicerat 11 juni, 2016 av Pia Borrman

Svara

Jag är så oerhört trött idag. Förmodligen en trötthet jag sköt framför mig under vistelsen på Bisops Arnö. Jag var förvånad över hur mycket jag orkade där, trodde att jag skulle behöva vila mer. Och det gjorde jag uppenbarligen fast jag inte ville kännas vid det då. Som tur är har jag en helg utan något inbokat så jag kan ägna mig åt att vila och sova. Och det har jag gjort. Trots en god natts sömn sov jag middag redan vid 11-tiden idag, och nu är jag sömnig igen, kl 19.30!

Jag drog ju ner på medicinen mot RLS/WED för ca två veckor sedan. Först märkte jag ingen skillnad, men under dagarna då jag var bortrest kände jag knappt av det alls! Underbart! Nu när jag är hemma känner jag lite mer men mindre än förut. Hoppas hoppas hoppas att det håller i sig!

Tema på fotokursen

Publicerat 9 juni, 2016 av Pia Borrman

Svara

Vi har fått uppgifter varje dag på fotokursen, som vi redovisat nästa dag. Första dagen fick vi också en uppgift för hela veckan: att sista dagen redovisa ett tema i ett tiotal bilder. Temat skulle vi välja själva. Det kunde vara en färg, en känsla, en form, olika saker och så vidare. Jag har haft många teman igång i huvudet – stolar, skuggor, vinklar – men fastnade till slut för Sånt som får mig att må bra. Jag kommer att skriva om dem en och en under några dagar.

Först ut är vila, lugn och ro, ensamhet och återhämtning. Bilden jag tog blev den här:

Inget märkvärdigt motiv men jag har försökt göra bilden lite mer intressant med hjälp av lampan som ger ett ljus med skuggor och blir ett blickfång. Geometriska former ger karaktär åt bilder och här finns en triangel.

Återhämtning är A och O i livet. Man kan orka mycket om man då och då, inte alltför sällan, få tillfälle till återhämtning. Om man inte får det står kropp och knopp i ON-läge så länge att de skadas. Den återhämtning som krävs då kan innebära sjukskrivning.

Jag är väldigt noga med återhämtningen numera. Mitt behov av att vara för mig själv är stort. Ibland går det bra med en del intryck såsom radions P1 eller musik. Andra gånger vill jag bara ha det helt tyst.

Jag har blivit bättre på att värna det här behovet. Att inte försöka jobba ikapp det jag inte gjort när jag behövt vila. Om jag gör det är ju vilan nästan bortkastad! När jag ser tillbaka på några års sikt har jag helt enkelt blivit mycket bättre på att slarva, lata mig och göra saker good enough, tillräckligt bra! Det är ju lysande! Man kan ju vara bäst på att vara lagom bra också 🙂

Fotokursens sista kväll

Publicerat 8 juni, 2016 av Pia Borrman

I morgon eftermiddag skiljs vi åt, vi tolv som gått en fem dagar lång grundkurs i digital fotografering här på Biskops Arnö. Det har varit fantastiska dagar på flera sätt. Det är en underbar grupp! Vi har så kul ihop och alla är så trevliga: nyfikna, öppna och lyssnande. Kursledarna är väldigt bra. Vi får pedagogiska genomgångar, roliga och lagom utmanande uppgifter, och bra feedback på våra bilder. Maten är väldigt bra och omgivningarna är gudomliga! Dessutom har vädret varit på vår sida. Vad mer kan man önska sig?

För min del har jag orkat mer än jag trodde att jag skulle göra. Kanske för att jag inte känner någon press att prestera utan tar allt i min takt. Ser till att vila när jag blir trött och hjärnan överlastad. Det är så skönt att ha mitt egna lilla rum att dra mig tillbaka i, öppna fönstret och lyssna till enbart vindens sus i bladverket. Just det ljudet påminner mig om suset i den stora aspen vid min systers sommarställe Bonnorn i Söderhamns skärgård. Återhämtning!

Jag har inte tagit några fantastiska bilder direkt utan mer övningsbilder. Här är i alla fall två bilder med min Nikon D3200. Först den 550 år gamla Biskopseken med över 7 meter i omkrets.

Och så lyckades vi av misstag ta oss in i rektorns trädgård, bedårade av vallmon!

Däremot tog jag en del bilder med mobiltelefonen som visar en del av de fantastiska omgivningarna:

På fotokurs!

Publicerat 5 juni, 2016 av Pia Borrman

Svara

Idag åkte jag till Biskops Arnös folkhögskola för att gå en grundkurs i foto i fem dagar. I fem (5) dagar ska jag bara ägna mig åt att lära mig! Så roligt och stimulerande!

Jag hade en fin Nikonkamera på den analoga tiden, och fotograferade en del för länge sedan. När mobilkamerorna började bli riktigt bra gick jag igång på Instagram och tyckte det var jättekul. Jag såg saker jag inte tänkt på, fick en foto-blick. Detaljer, skuggor, blänk.

När jag fyllde 50 önskade jag mig bidrag till en digital systemkamera och köpte en metallicröd Nikon 3200, en instegskamera som ska vara riktigt bra.

Men jag kom inte igång att lära mig den. Jag tog en del bilder men bara med automatisk inställning. Det tog emot, jag försökte läsa manualen men jag hade svårt att koncentrera mig och blev bara trött och ledsen. Jag bestämde mig för att strunta i kameran tills jag gått en kurs. Det är ett bra och lustfyllt sätt att lära sig någonting, och så anmälde jag mig. Och nu är jag här!

Jag har aldrig varit här förut men hört att det ska vara fint. Det är FANTASTISKT fint! Underbar natur med enorma kastanjer, ekar, lönnar och andra lövträd. Gröna skiftningar var man ser. Kor som muar och fågelkvitter.

Jag intalar mig själv att jag inte är här för att prestera utan för att jag vill och för att det är roligt. Det innebär också att jag ser till att få tid för mig själv och att jag vilar emellanåt. Det måste jag för att orka. Idag sov jag en liten stund innan middagen.

Vi har fått en uppgift som vi ska jobba med hela veckan och redovisa för varandra sista dagen. Vi ska välja ett tema att skildra i ca 10 bilder, det kan vara en färg, en form, en känsla eller vad som helst. Min absolut första tanke var att jag ska vara bäst, mina bilder och mitt tema ska vara bäst. Så trött jag blir på mig själv!

Så mycket att tänka på!

Publicerat 30 maj, 2016 av Pia Borrman

Det är så mycket att tänka på, förhållningssätt för att orka och bli frisk. De flesta är så självklara, men inte förrän man kommer på dem. Några av dem skrev jag om tidigare, till exempel att värna återhämtningen. En annan jag nyss formulerat är att jag faktiskt inte kan ta igen allt det jag inte hunnit och orkat. De bra dagarna är det lätt att försöka göra det. Jag blir alldeles trött när jag tänker på det. Så förbaskat svårt! Att inte göra för mycket när det känns som att det går. För att det går egentligen inte, att inse det.

En sak jag blir så glad av är allt som blommar just nu! Syren, rönn, äppelträd och massor av andra träd och buskar. Såna som enbart är gröna resten av sommaren.