Jag har nålfiltat en hel del och broderat på. På Syfestivalen för något år sedan köpte jag massor av små buntar med ull i olika färger. Ullen är som en palett med färger som jag kan ”måla” med, nästan som akvarell, och förstärka vissa delar med stygn. Fantastiskt roligt! Här är några exempel.
Kardad ull att nålfilta med i många fina färger!
Min vän Annika har ramat in tre av bilderna jag gjort.
Broscher
Den här bilden ställde jag ut på Klappsalongen på Väsby konsthall förra julen.
För att peppa mig själv lägger jag upp några grejer jag gjort tidigare. Idag små väskor med broderier..
Ännu ett fodral i ull med broderi på.
Min man satte för en del år sedan upp detta utklipp vid skivsamlingen:
Vem som citeras vet jag inte, men jag förstår nu ännu mer vad han menar. Jag tänker på saker jag vill göra i verkstan många gånger varje dag, och njuter av att fundera ut och planera vad jag vill göra. Det hjälper lite mot frustrationen över att jag ibland inte har orken att sätta igång med saker. Det är lättare med sådant jag redan påbörjat, men att sätta igång nya projekt tar emot när jag mår sämre. Det hjälper inte att jag vet att jag mår bra av att till exempel brodera – det krävs någonting extra för att komma igång.
Men då är det i alla fall näst bäst att tänka på det och planera! Just nu har jag en kudde i huvudet. Jag har köpt antracitgrå kuddfodral i linne som jag ska brodera fåglar på. Idén fick jag på Syfestivalen men ska göra min egen variant av den. Jag köpte också oblekt ylletyg på mässan som jag ska växtfärga. Färgen fäster så mycket bättre på animaliska fibrer men jag har hittills bara testat lite att färga på ylle så det ska bli spännande! Jag tänker också mycket på hur jag ska montera en del av de växtfärgade tyger jag gjort. Och på vad jag ska sy av alla de vackra tyger jag köpt, främst på Tradera. Jag kan ju bara sy enkla grejer, men en kan väl lära sig!
Ännu en sak jag vill göra och som finns i tankarna är en maschma, det vill säga ett ihop-vikbart eller ihop-rullbart fodral eller sypåse till nålar och andra broderiverktyg. Ordet härstammar från samiskans ord för påse. Jag gjorde en en gång i filt men nu vill jag göra en finare i vadmal. Så här ser den ut:
Inuti
Jag hade äntligen bestämt mig för vilken färg jag skulle ha som bottentyg, och letade efter den på Syfestivalen men till min besvikelse var det inte riktigt rätt röd färg som jag kom hem med. Antingen får jag tänka om eller så får den mindre bit jag redan har i rätt nyans räcka. Jag kallar den gammelröd i brist på bättre ord. Jag sydde tidigare ett litet fodral i den färgen som är en av de finaste saker jag gjort tycker jag.
Så där ja, nu känner jag mig lite upplivad igen! Jag behöver det. De senaste dagarna har varit tunga. Både i tankarna och i kroppen. Men jag försöker att tänka att det är en tillfällig dipp.
”Ser ni nåt på mig?” frågade jag familjen vid middagen igår kväll. De tittade på mig noga. ”Alltså, jag har inte klippt mig eller så, det är inget som syns – eller det gör det väl? Att jag är pigg!” sa jag. ”Jo det ser jag” sa min man, ”men jag vågar inte riktigt tro det”.
Jag har tillfälligt blivit piggare förut, flera gånger. Visst är det sannolikt att det även denna gång vänder igen och att jag blir sämre, men jag känner en sån stark glädje över känslan och tänker bara tänka på hur det känns just nu!
Jag kan tänka mig att det handlar om att flera bäckar små gjort en stor stor å. Mitt läkarintyg gick igenom hos FK i veckan. Jag hade redan innan det kommit fram till att om FK nekar vidare sjukpenning så får det gå ändå – en avstressande och hjälpsam tanke. Jag träffade den underbara fysioterapeuten i måndags som erbjöd flera saker som jag tror kan hjälpa mig. Jag hade ett par underbara dagar med bröllop och kära släktingar förra helgen. Jag har bytt antidepressiv medicin och ökat dosen ganska rejält (även om förändringen till det bättre kom innan det hann ge effekt). Jag har också gått ner 6 kg i vikt. Sammantaget ger de goda effekter var och en för sig, och sammantaget stavas det HOPP! Hopp om att jag någonsin kan bli bättre – till och med frisk. Hopp om att orka göra saker jag drömmer om: träffa vänner mer, resa, träna och inte minst orka jobba heltid. Jag kommer inte ihåg hur det känns att orka, att vara stark. När jag ser människor som är på resor, tränar, jobbar heltid, gör roliga saker med sina barn så fattar jag inte hur dom kan. Eller, det gör jag väl på ett sätt. Jag har ju också haft det så, men det känns främmande att denna kropp och denna hjärna ska klara av det någonsin igen. Men kanske ser jag en ljusning nu!
Igår till exempel: jag följde dottern till ridskolan på morgonen, därefter åkte hon och jag hem till min syster i stan (Stockholm) och hälsade på. På hemvägen stannade vi till vid T-centralen och köpte en höstjacka till dottern på Drottninggatan (så fruktansvärt mycket folk!). Vi var inte hemma förrän efter klockan 16 och då var jag visserligen trött men inte helt slut. I vanliga fall hade jag inte orkat hälften av allt det där, och varit helt utmattad när jag kom hem. På kvällen fixade jag middag och satt med hela middagen vid matbordet utan att känna att jag ville gå och lägga mig, och det var då jag ställde frågan om de såg något på mig. Jag kände mig pigg trots denna intensiva dag!
Och senare på kvällen då jag vanligtvis blir toktrött på ett par sekunder, kom jag igång och färdigställde ett kuddfodral jag börjat på tidigare! Vid kl 23 la jag mig men det tog tid att somna för jag kände mig inte trött. Och nattsömnen har varit riktigt dålig. Jag har vaknat var och varannan timme, och varje gång har jag haft svårt att somna om. Jag insåg till slut att detta var ett alltför bekant mönster, och kom på att jag glömt ta min lugnande medicin som ska göra att jag sover hela natten! Inte så konstigt att det blev som det blev med sömnen. Det lustiga är att jag igår kväll i övermod tänkte att jag kanske kan trappa ner på den medicinen – en alltför tidig tanke uppenbarligen!
Nu ska utan att ta ut någonting i förskott glädjas åt denna känsla här och nu. Jag hoppas på en vacker höstdag och ska ut och fotografera tillsammans med min man. Men först kommer en nära vän hem och dricker kaffe på förmiddagen.
Kuddfodral sytt av spillbitar från Växbo lin, bård från en gammal kökshandduk och broderad med kedjestygn.
Karolin som jag känner kontaktade mig i höstas. Hon skulle tillsammans med en fotograf göra en bok om att sticka, virka och brodera på uppdrag av LL-förlaget, som ger ut lättlästa böcker för personer som av en mängd olika anledningar behöver böcker med enkelt språk. De frågade om jag ville vara med i boken – om jag ville!
De kom hem till mig och jag visade broderier jag hållit på med, och Karolin intervjuade mig medan fotografen Erja fotograferade. Jag mådde inte så bra den här tiden så det var en väldig energiboost att ha dem hos mig och prata om mina broderier i två timmar!
Häromdagen kom en avi om stort brev att hämta ut på Ica. Jag kunde inte komma på vad det var, men gissade på någon Tradera-vinst. Men när jag satt i bilen och öppnade paketet utropade jag ”Jaaa!!!” I min ensamhet – det var ju Boken!
Här är de bilder i boken som är från mina alster:
Bokens omslag
Visst är det häftigt? Jag blev så glad när jag såg de här broderierna, i synnerhet de som är nålfiltade först och med svarta stygn på. Jag ska nog ta och göra lite sånt igen!
Idag var det dags för besöket hos psykiatern som jag fått remiss till av min husläkare. Jag fick göra en del tester på hans dator och så pratade vi lite. Han kunde konstatera att jag nog ligger på en bra dos av antidepressiva medicinen – testerna visade att jag låg på rätt sida av strecket för att vara deprimerad så att säga.
Han började också direkt att prata om min vikt, och det är ju något jag tänkt ta tag i nu efter sommaren. Jag har stadigt gått uppåt på viktkurvan de senaste åren, och jag trivs verkligen inte i min kropp. Anledningarna till viktuppgången är flera, bland annat två av mina mediciner och att jag är så stillasittande på grund av orkeslöshet. Jag äter bra och varierat men för mycket. Läkaren sa att han skulle konsultera överläkaren angående vikten och medicinen, det låter bra.
Jag trodde att jag skulle träffa en psykiater en gång för att diskutera medicineringen, men jag kommer att träffa honom flera gånger och även en psykolog för en basutredning. Det känns väldigt bra och omhändertagande – jag mår bra av det!
Han sa också att det även är hans bedömning att jag bör jobba 50 %, och att min husläkare är bra: ”honom ska du hålla hårt i”! De ser väl en och annan av primärvårdens läkare som inte är så bra på det här området. Ett av mina största orosmoment är att Försäkringskassan ska sätta ner foten, och säga att jag måste börja jobba heltid igen. Nu när jag har en bedömning av en psykiater förutom min husläkare och psykolog Siri så har jag lite mer att ta till ifall det skulle behövas. Det känns tryggt och jag ska försöka vila i den tanken.
Under hela besöket pirrade det så mycket i kroppen att jag satt och rörde mig konstant. Jag förklarade vad det var så att han inte skulle tro att jag skakade av nervositet! (Jag kan tillägga att jag sov riktigt bra i natt efter att ha haft lite svårt att somna – skönt!)
Jag var omtumlad efter besöket och började nästan att gråta, vilket jag i stort sett aldrig gör numera. Jag ska bli kallad på återbesök om 4-6 veckor.
Känner du till gerillaslöjd? Det är kortfattat när en eller flera personer stickar, virkar, broderar osv, och sedan sätter upp det de skapat på offentliga platser. Det kan vara ett träd som kläs in i stickade ”kläder”, en staty som får en mössa eller ett jättelångt stycke tyg sammansatt av mindre delar som klär in en bro. Just det ska jag delta i. I Borås sker en gerillaslöjdsfestival i september och då ska en bro kläs in av just ett sådant textilt verk. Alla som vill kan skicka lappar till arrangörerna som syr ihop dem till ett enda. Jag skickade två lappar nu i sista stund. Det är växtfärgade lappar med en del stygn på. En av mina pippisar fick vara med!
Det mest spännande är när jag vecklar upp mina alster efter färgbadet, men det bästa är egentligen när tyget torkat och jag strukit det. Då ser jag alla skiftningar och detaljer. Det blir alltid vackert, på något sätt. Här är gårdagens resultat.
Här ser jag vajande vattenväxter, eller långbenta fåglar i vatten!
Jag använde inga blad här för att skapa mönster eller färg, utan enbart rost och reservage med gummisnoddar och snören. Det blev även mönster av hur jag rullade ihop paketen. På en del ställen kom färgen inte åt så bra och där blev det ljusare partier. Det blir så levande!
Jag har nu torkat rallarros, älggräs och lupin för att kunna färga i vinter. Jag ska också torka renfana, ljung och, om jag hittar, gullris. Men jag tänker också passa på att färga en del nu så att jag har att arbeta med i vinter. Vad det blir får vi se, jag vet inte så mycket själv ännu! Men en del broderier är oundvikligt förstås, och jag har också planer på att sy väskor med växt- och rostfärgat tyg som jag även ska brodera på.
Jag blir alldeles prillig och upphetsad när jag tänker på allt som ligger framför mig! Jag behöver verkligen den känslan, och jag är så oändligt tacksam över att jag hittat detta med skapandet! Det ger mig så oerhört mycket energi, även de dagar då jag inte orkar göra någonting. Den senaste vintern fanns det mesta enbart i tankarna, det fanns ingen ork eller ens lust att komma igång med något. Men jag kände mig lugn över att det skulle komma tillbaka. Min doktor har ju till och med skrivit handarbete som ”planerad eller pågående åtgärd” mitt läkarintyg!
Jag är så in i baljan trött, både sömnig och trött i hela systemet. Jag sov länge i natt, men skulle behöva sova middag också. Men de förbaskade benen tillåter ingen sömn – de pirrar och sprattlar. Så nu hänger jag här i soffan med ena änden av kroppen i ständig rörelse och den andra med ögon som knappt går att hålla öppna!
Det var förstås väldigt skönt att åka till stugan i Söderhamns skärgård. Inget och inga som pockar på utan mest ett stillsamt varande. Jag hade så höga förväntningar på resan, men en baksida av att slappna av är att de jobbiga känslorna, tankarna och ångesten får utrymme och kommer ikapp. Jag hade lite svårt att bara vara stilla och njuta, men vi spelade spel en hel del – det är också avkoppling.
Jag har en tid haft en jobbig tanke om att jag aldrig kommer att bli frisk. Även om psykolog Siri säger att det kommer att ta lång tid, och att hon sett liknande fall där personerna blivit friska, så har jag svårt att lita på det. Jag kan känna mig starkare i några dagar, men faller tillbaka igen – ofta till synes utan anledning.
Jag ser roliga saker jag skulle vilja göra, som att resa till exempel. Men de resor jag vill göra kräver en del styrka och kondition, som att gå i fjällen, åka omkring med tåg på de brittiska öarna eller åka till New York. Dessutom kan man inte åka med sjukpenning utomlands utan tillstånd från Försäkringskassan, vilket jag tycker är helt rimligt.
Textila kurser jag vill gå på är oftast en hel helg, och det orkar jag inte. Det är för intensivt även om jag tar semester dagen efter. Idag såg jag en fantastiskt rolig kurs som Slöjd Stockholm har där man lär sig att vara slöjdhandledare och leda kurser i slöjd för barn och vuxna. Det låter otroligt kul, men en omöjlighet för mig under överskådlig tid.
Nu ska jag försöka ta mig samman och sy lite på de väskor jag nålade ihop innan jag reste bort.
Igår var jag på Moderna museet och såg Marie-Louise Ekmans utställning. Ett verk stack ut, både för att det skiljde sig från de andra och för att det kändes. Det heter Flyktfåglar och bestod av fåglar med små fåglar på ryggen, fastlindade med bandage. Jag tänker på alla mödrar som flyr med sina små barn. Så desperat – att riskera både sitt eget och barnens liv!
På hemvägen fick jag se den nya pendeltågsstationen på Centralen. Jag hade verkligen sett fram emot att se den, eftersom jag läst att det finns mycket konst där och på den andra nya stationen vid Odenplan. Där jag stod och väntade fanns kakel med björkstammar och fåglar. Verket heter Vardagens sal och konstnären Åsa Lindström. Rogivande och vackert.
Jag påbörjade vid årsskiftet ett broderi med fåglar som jag tänkt brodera på varje dag under 2017. I samband med att jag stukade handleden när jag åkte utför i mars kom jag av mig, men här är nu två nya fåglar! Jag har doppat mitt pekfinger i färg, tryckt kluttar på ett gammalt örngott i linne, och sedan sytt dem till fåglar.
