Jobbar vidare med kurs-alstren

Publicerat 9 juli, 2017 av Pia Borrman

Svara

Jag har vänt och vridit på en del av de tygstycken jag färgade på kursen för att se vad jag ska göra med dem. Här är en skiss där jag lagt samman delar av olika tyg. Flera av dem var oansenliga eller en bortklippt bit från något annat. De har jag sytt stygn på för att förstärka mönstret. Ett av tygerna var helt hopplöst tråkigt. Ett bomullstyg som jag lagt tillsammans med rostiga saker utomhus under en dag och sprejat ättiksvatten på. Det blev bara några få spridda fula rostfläckar. När jag kom hem kokade jag tyget med lökskal, vilket gjorde att tyget blev gulbeige och rostfläckarna svarta. Om möjligt ännu mer hopplöst! Men jag sydde stygn med svart sytråd och tyckte att det blev så pass bra att det kan funka tillsammans med andra bitar i tygcollaget.

Jag har alltså inte satt ihop det ännu, utan bitarna ligger bara som en skiss ovanpå varandra. Men det blev inte så tokigt tycker jag. Lägg märke till den lilla trekanten av mässingsnät!

Här en detaljbild:

På kursen gjorde jag den här bilden men var inte helt nöjd – jag visste att jag skulle jobba vidare med den hemma. Nu har jag bytt den svarta tråden mot grått lingarn, och sytt fast ett fantastiskt lite guldskimrande tyg av okänt material. Botten är ett från början vitt ylletyg som färgades på kursen, och de påsydda banden är bomullsremsor som jag knöt om ett av färgningspaketen med.

Dags att åka hem

Publicerat 30 juni, 2017 av Pia Borrman

Svara

Nu sitter jag på tåget mellan Eskilstuna och Västerås, där jag ska byta mot Stockholm. Jag är oerhört trött och hoppas innerligt att tågen ankommer i tid så jag hinner med det pendeltåg som passar min buss hemma.

Jag är trött, men väldigt nöjd med veckans kurs! Det har varit roligt, inspirerande och lärorikt, och gruppen var väldigt bra. Roliga, trevliga, generösa kvinnor med varierande grad av erfarenheter av och kunskaper om textilt hantverk. Så fantastiskt stimulerande att sitta och dricka kaffe tillsammans med personer med så lika intresse som jag. Som känner till ungefär samma metoder, material, textila hantverkare och konstnärer, inköpssställen och marknader. Som delar med sig av kunskaper.

Idag har vi inte färgat alls utan jobbat på med de bitar av tyg och papper vi färgat under veckan. Jag brukar ju måla på tyg och brodera fast olika tyglappar. De här växt- och rostfärgade tygerna liknar mycket de bakgrundsfärger jag målar, så det var givet vad jag skulle göra. Vi fick en stor bit svart ylletyg att ha som bakgrund. Det svarta blev en fin inramning.

Nu ska jag hem och göra så lite som möjligt i fyra veckor! Sova under bar himmel, mysa med katterna och äta god sommarmat!

Ser fram emot ledighet och egentid

Publicerat 20 juni, 2017 av Pia Borrman

Jag mejlade till min läkare eftersom han ställt in telefontiden i måndags. Jag har ännu inte hört något från honom, men han kanske är ledig. Det är ju extra förargligt att det var just detta läkarintyg som HAN skulle skicka in till FK, men glömde att få iväg. I vanliga fall skickar jag in det själv. FK fick det alltså ganska sent, vilket gör att deras bedömning att intyget ska kompletteras kom sent i månaden. Det i sin tur innebör att jag troligen inte kommer att få pengar från FK nu i nästa vecka. Tur att jag inte är beroende av de pengarna just i stunden, men det finns det förstås de som är. Som lever på marginalen hela tiden.

Igår blev det en antydan tilll repris på hur vi hade det förr här hemma, och som är orsaken till att jag är sjuk. En västanfläkt av hur det var då, men ändå en påminnelse för mitt kroppsminne som satte in alla motkrafter. Jag drog omedelbart upp axlarna till öronen och hade värk i hela axel- och nackpartiet.

Jag sov någorlunda även om jag vaknade 4-5 gånger under natten. Oron att det skulle bli en stökig morgon gjorde att jag fick igång en massa negativa tankar om att inte orka, inte stå ut, vart ska jag ta vägen, det här går inte och så vidare. Så även om jag skulle börja jobba senare idag och gå på ett möte inne i stan, klev jag upp tidigt och åkte till min syster innan mötet. Det var ett bra beslut, jag fick lite vila i det mellanrummet.

Jag deltog i mötet så länge jag orkade, och åkte till min syster igen och kraschade på hennes soffa innan jag åkte hem. Jag mådde illa på hemvägen, och fick intala mig själv att jag inte skulle kräkas på pendeltåget. Så här illamående blir jag ibland när jag är stressad och uppjagad. Inget gott tecken.

Nu ikväll känns det lugnare och jag känner mig helt ok. Jag ska jobba i morgon och sedan går jag på semester i drygt 5 veckor! Det känns verkligen skönt! Jag ska inte göra så mycket alls på semestern, mest vara hemma. Jag behöver det, och vill helst inte åka någonstans.

Men första veckan ska jag faktiskt på en kurs på Eskilstuna folkhögskola. Vi ska lära oss att färga papper och tyg med växter och skrot! Vi ska också brodera en del har jag förstått. Det ska bli jätteroligt och spännande. Och nästan det bästa av allt är att jag har eget boende på ett litet hotell, så när det blir för mycket så går jag dit och rår mig själv. Det finns möjlighet att fixa egen mat på hotellet så jag kan äta i lugn och ro. Jag ser fram emot en spännande men också vilsam vecka med mycket egentid! Resultatet av kursen lägger jag ut senare!

Inspiration

Publicerat 11 juni, 2017 av Pia Borrman

Svara

Jag följde med en vän på loppis igår och fyndade bland annat en liten bit textil för 5 kronor. Den satte igång min inspiration så det var väl placerade pengar! Idag har jag suttit i verkstan för första gången på nästan en månad och då hade det också gått lång tid sedan gången innan det. Men idag var det alltså dags för inspirationen att infinna sig!

Då, i mitten av maj, nålfiltade jag den största bild jag gett mig på att göra. Idag har jag broderat en del på den, franska knutar och hoppande egna stygn. Här är två detaljbilder.

Jag testade mig fram till ett broderat halsband, som inte är klart. Kanske det blir en brosch istället eller ingenting. Vi får se.

Till vänster på bilden är små bitar av tyget som inspirerade mig.

Jag gjorde också några halsband med olika kulor. Det enda som behövs är att trä dem på en lädersnodd, men själva grejen här är ju att komponera – att få kulorna i rätt storlek, färg men framför allt i rätt ordning. Guldfärgade träpärlor från ett halsband från Stadsmissionen, ofärgade träpärlor som jag köpt, en vackert blå träpärla från ett gammalt halsband och svarta träpärlor som också kommer från olika loppishalsband som jag återanvänt. Den prickiga pärlan har jag målat vit med blå prickar. Jag tycker mycket om de här tre halsbanden!

Åter i verkstan

Publicerat 17 maj, 2017 av Pia Borrman

Svara

Under ganska lång tid nu har jag inte inte haft vare sig ork eller riktig lust till att sitta i verkstan. Jag har visserligen tänkt på broderi och annat, men har inte kommit längre än så. Idag fick jag ett ryck och påbörjade en större bild med nålfiltad ull och, så småningom, broderier på. Så stor bild har jag inte gjort i den tekniken tidigare, och det ska bli roligt att låta den ta tid! Så här ser den ut just nu.

Jag tog också fram en bild jag gjorde i början av året, och färdigställde den. Jag är väldigt förtjust i den och nu har den fått en ram också.

Frågan är bara om den ska hänga på andra ledden? Då blir det mer av ett landskap. Nej, jag tror på den första varianten.

Jag har målat på mormors gamla vävda lintyg, och därefter lagt på tunna tyger av chiffong och organza, gasbinda och koreanskt grovfibrigt papper som jag broderat på med sytråd.

Det var förra vintern jag började brodera och allt det andra jag gör i min verkstad: smycken, linoleumtryck, kalligrafi och annat. Då var jag sjukskriven på heltid i tre månader och skapandet fick mig att må bättre. Jag är så oerhört tacksam över att jag kom på att sätta igång! Att våga, att tro att jag kunde!

(Om du vill se mer vad jag gjort kan du söka på smycken, broderi, nålfiltning osv i sökfönstret.)

Trött helg

Publicerat 2 april, 2017 av Pia Borrman

Den här helgen har jag inte behövt göra någonting, varken roliga saker eller annat. Ändå är jag så oerhört trött. Jag tål ljud ännu sämre än vanligt, och får dåligt samvete för att inte orka ta om hand. Idag har hela familjen varit igång med olika saker som låter – samtidigt och på samma ställe. Jag flydde in i sovrummet, och efter att ha blivit uppsökt där flera gånger med typiska frågor-till-mamma (vár finns …? har vi … ?) sa jag ifrån att jag måste få vara ifred.

Kanske jag är extra trött på helgerna för att alla är hemma då? Jag behöver några timmar för mig själv varje dag. Det får jag på eftermiddagarna under arbetsveckorna. Jag tror också att det är trötthet efter en vecka på jobbet som tar ut sin rätt på helgen.

Jag har suttit i verkstan en liten stund i alla fall. Jag lagade ett paraply och en tygkasse, samt fick ihop en pippi. Det var flera veckor sedan sist!

Läkarbesöket

Publicerat 1 april, 2017 av Pia Borrman

Svara

Min husläkare sätter sig tillbakalutad i stolen och lyssnar. Det finns ingen stress eller ”snart kommer nästa patient” över vårt möte. Jag pratar, han lyssnar och inflikar frågor. Antecknar ibland. Jag har haft samma läkare många år nu. Han känner till min situation och han kommer ihåg. Vi känns som ett team som tillsammans försöker lösa en uppgift – att jag ska bli frisk. Han tvivlar inte ett ögonblick på det jag säger, utan accepterar direkt när jag säger att jag inte orkar jobba en minut mer än 50 % just nu. Han är orolig för min hälsa och för att Försäkringskassan ska krångla.

Igår sa jag till honom att Försäkringskassan sagt att de vill ha en plan för återgående till heltidsarbete. Vi pratade lite fram och tillbaka, båda med vetskapen om att det blir en långsiktig plan. Jag tar Sertralin som är ett SSRI-preparat mot depression, ångest och PTSD. Doktorn sa att det går ju att prova någon annan medicin och se om det skulle ge någon förbättring. Ett dilemma är att vissa mediciner kan påverka blodtrycket och RLS/WED. Jag har extra mycket kryp och ryckningar i benen just nu, och blotta tanken på att det ska bli värre ger nästan panikkänsla.

Till slut föreslog han att skicka remiss till öppenpsykiatrin så att jag får en bedömning av en psykiater. Det tycker jag känns jättebra. Jag har ju en lång historia av psykisk ohälsa och ångest, och det skulle kännas bra att få en specialists bedömning.

Nu hoppas vi på att Försäkringskassan ser det som en början av en plan – jag gör det.

Vaknar för tidigt

Publicerat 23 februari, 2017 av Pia Borrman

Svara

Jag har börjat vakna kl 4 sedan någon vecka tillbaka. Det känns onödigt tidigt måste jag säga. Häromdagen vaknade jag kl 3 men då lyckades jag somna om på soffan efter två vakna timmar. Rätt dag att jobba hemma! Jag hoppas att det bara är tillfälligt, jag behöver sova.

Jag fick sällskap i soffan, katten Semlan tyckte om att jag vaknade och tvättade mig grundligt i ansiktet.

Och sen fick jag klia henne länge på magen.

Sömn är livsviktigt och problem med sömnen är väldigt vanligt vid utmattningssyndrom. Första gången jag fick diagnosen märkte jag inga förändringar på sömnen, men den här gången har jag haft så pass stora sömnsvårigheter att jag behöver ta lugnande medicin på kvällen för att kunna få en hel natts sömn. Tråkigt att vara beroende av medicin, men samtidigt är jag glad att det finns. Om inte sömnen funkar så funkar inte resten av livet. Det är när vi sover som hjärncellerna återhämtar sig och intryck bearbetas.

Idag sov jag när jag kom hem från jobbet och utvecklingssamtal med dotterns mentor. Så himmelskt skönt att kunna sova! Ofta är jag för påverkad av RLS/WED och alldeles pirrig i benen, och då kan jag inte slappna av och somna. På kvällen går det oftast bra, jag tar den största dosen av den medicinen ett par timmar innan läggdags.

I morgon ska jag jobba hemma på förmiddagen och sedan ska jag äntligen åka till min Anna i Småland! Jag hade ju tågbiljetter till en helg i januari, men då fick jag ställa in resan. Jag orkade inte. Till den här helgen beställde jag ombokningsbara biljetter, men allt tyder på att resan blir av. Jag mår i alla fall finfint och ser fram emot en vilsam, rolig och givande helg med min vän som jag känt i 46 år. Vi var 6 år när vi träffades, jag hade nyss flyttat till Lit i Jämtland. Jag minns inte när vi träffades första gången men det sa i alla fall klick direkt, och vi blev bästisar. Min pappa kallade oss för Två Knas!

Jag har gjort en present till henne men den kan jag ju inte lägga upp här ännu!

Det får bli en pippi istället.

Skriva mig till bra tankar

Publicerat 19 februari, 2017 av Pia Borrman

Svara

Det gick lite snett idag och nu ska jag försöka att skriva mig till bra och hjälpsamma tankar så jag kan släppa det och må bättre. De senaste 2-3 dagarna har jag verkligen mått betydligt bättre än innan. Det har känts väldigt skönt förstås, som att jag är på gång att må lika bra som tidigare i höstas.

Idag bestämde jag mig för att ta itu med en hög med papper som låg i verkstan och tog plats på skrivbordet. Högen kom från matbordet och jag minns att jag tänkte att jag kan ta hand om den när jag sitter och lyssnar på nån trevlig pod. Vad jag glömde så snart jag la den i verkstan, var att det var en del saker som behövde åtgärdas, inte bara sorteras in i pärmar eller kollas upp en-annan-gång. Jag har dessutom vare sig haft lust eller ork att sitta i verkstan, och de stunder jag gjort det har jag inte klarat av att lyssna samtidigt.

Det jag hittade i högen var bland annat fullmakt till vårt nya försäkringsbolag att säga upp avtalet med vårt gamla, samt anmälan om autogirobetalning till dem. Min sorteringsiver kom helt av sig och jag gick och la mig under en filt. Jag tror att det som tog mest var att detta misstag var ett symptom på hur jag mådde, att hjärnan inte fungerade ordentligt.

Vi ska köpa ny bil och skulle åka till några bilfirmor här i Väsby på eftermiddagen. Bara ta en första titt så vi får en bild av vilken typ av bil vi behöver. Vi hann inte så långt förrän jag kände att jag måste hem, nu. Jag kröp ner i soffan igen och kände mig eländig. Så svårt det var att tänka de hjälpsamma tankarna! Jag förstod ju att det inte var ett bakslag, utan bara en dålig dag. Att jag skulle vara tillbaka på banan i morgon igen. Men ändå. Att det är så lite som tippar mig!

Nu ska jag försöka komma på bra tankar: det där med försäkringen – det värsta som kan hända är att vi får betala dubbelt någon månad eller två, det överlever vi. Och framför allt: att detta överhuvudtaget hände hängde ihop med att jag, faktiskt, var i en tillfällig svacka. Jag är på bättringsvägen nu! Jag mår mycket bättre än veckorna kring jul, som var ett svart hål så här i efterhand. Nu känns mycket väldigt positivt. Min man sa igår kväll, när vi var på väg hem från en väldigt trevlig kväll med goda vänner, att jag ju orkade sitta med och prata hela kvällen!

Mitt textila arv

Publicerat 14 februari, 2017 av Pia Borrman

Jag har skrivit flera gånger om min mormor och om lin från hennes barnsdomshem på gården Permats i byn Änga i Järvsö. Jag har också skrivit om att jag använder utslitna linlakan efter henne, för att brodera på. Det är en fantastisk känsla som betyder mycket för mig. Jag var väldigt intresserad av släkthistoria som barn. Det finns en tjock bok med alla Järvsösläkter bakåt i tiden, så långt man vet. Den hade vi hemma och jag kunde ägna timmar åt att sitta och slå i den fram och tillbaka. Läsa namn, gårdsnamn och årtal. Mormor berättade sagor som baserade sig på hennes barndom (förstod jag senare). Jag blev också väldigt glad åt saker som härrörde från förr. Jag har ett pennskrin som först min mormor fick 1923, sedan min moster 1946 och sedan jag 1978, med stålpenna och andra gamla skrivdon. Jag kämpade med att lära mig att skriva med bläck, och gammal skrivstil skulle det vara – inte den nya tråkiga vi lärde oss i skolan!

Idag har jag röjt i ett överskåp och hittade min mormorsmor Karins bröllopsnattlinne och min mormorsfar Mårtens bröllopsnattsärk från 1905. Det var länge sedan jag tog fram och tittade på dem. De är fantastiskt vackra! I synnerhet hans särk. Den är i lin och med mycket arbetade broderier. Hennes nattlinne är i bomull. Den använde jag som lucialinne i gymnasiet!