Framme!

Jag är så trött att jag vinglar när jag går så jag hoppas att jag somnar snabbt. Somnar i mitt fina rum här på Capellagården. Jag har fönster åt två håll och de är öppna så jag hör flera fåglar som sjunger ute i kvällen. Här är så vackert! Både odlingarna och husen. Till exempel de här väldigt speciella och fina fönstren. image

Vår kursledare Lena Lundgren samlade oss en stund igår så vi har presenterat oss för varandra. Det verkar väldigt lovande, sju kvinnor i olika åldrar och med olika erfarenhet av broderi, och det blev omedelbart en god stämning i rummet! I morgon drar det igång på riktigt, så spännande!

Packat och klart för Capellagården!

Nu sitter jag på pendeltåget på väg till centralen och tåget till Alvesta. Där ska jag byta till tåget till Kalmar, där jag tar bussen över Ölandsbron till Vickleby och Capellagården. Resväskan är tung som tusan och eftersom den är tvådelad vet jag att exakt hälften av bagaget är broderigrejer: garn, trådar, bottentyg, broderibågar, nålar, saxar, band, pärlor, tygbitar, textilfärger och en del annat.

image

I vanlig ordning lyssnar jag på radio och just nu är det Stil, och dagens program har temat resväskor passande nog! De pratar om olika drottningars enorma bagage när de kommit flyttandes från sina tyska furstehus för att gifta sig med svenska kungar. Och en svensk kvinnlig journalist som 1913 åkte runt med kristallglas och mattor när hon gjorde resereportage. Det var ett sätt att få respekt från de manliga kollegorna och andra män för den delen.

imageNåväl, jag har alltid haft en tendens att packa med för lite kläder men nu har jag i alla fall en rejäl resväska och en tung ryggsäck med matsäck och annat jag vill komma åt under tågresan.

Kameran är med förstås, den kommer nog att få jobba en hel del under veckan.

Jag har haft svårt att koncentrera mig på att läsa en längre tid nu, men jag blev inspirerad att läsa Wislawa Szymborska av en av kurskamraterna på fotokursen. Han reser ingenstans utan hennes samlade dikter. Jag hörde också en dikt av Anna Greta Wide på Dagens dikt (som jag skrev om här) och har lånat hennes dikter och Szymborskas samlade på biblioteket. Nu ligger de i packningen och kanske kan det vara lättare för mig  att koncentrera mig på kortare texter.

Men framför allt ska jag ju brodera! Jag har mejlat kursledaren Lena Lundgren att jag kommer att behöva vila en del och att jag åker hem en dag tidigare, och förklarat varför. Det tyckte hon förstås var helt ok. Vi är bara sju delatagare, och det känns bra tycker jag. Det kan bli tröttande med många nya människor.

De senaste dagarna drama verkar avlöpa väl, men än vågar jag inte tro på det riktigt. Vi har fått mycket hjälp av framför allt studievägledaren och hon ska få en rejäl blomstercheck som tack! Men nu är det TILLIT som gäller, tillit och mod och tålamod! Och gå in i broderibubblan. Tennisarmbågen är mycket bättre tack vare naprapaten och min egen träning på hennes inrådan. Jag lovar att lägga upp det jag gör här, oavsett om jag är nöjd eller inte!

Nu sitter jag på tåget som går strax. Mot Öland!

 

Lakritsglass och tillit

De Stora Problemen som jag trodde var över blev än större igår. De löstes inte heller, men förhoppningsvis blir det någorlunda så småningom. Just nu ligger det inte i våra händer. (Jag är kryptisk igen men det måste vara så.)

Min första semestervecka har alltså hittills enbart skapat ny stress. Men idag är jag helt ensam hemma i några få timmar och får lite tid för att andas (ordet andrum har fått lite dålig klang på sistone). Jag ligger i soffan och äter lakritsglass och tittar på sista avsnittet av House of cards.

Det värsta med de här stunderna är att då hinner tankar och känslor ikapp mig. Det finns plötsligt utrymme för dem, och jag mår sämre. Men det är ju samtidigt nödvändigt.

Jag försöker också använda mig av metoden att släppa på beredskapen och känna tillit till att det kommer att bli bra till slut och att det finns människor som hjälper oss med det, och att jag själv klarar av det! Jag frågade den terapeut jag fått mycket stöd av tidigare, det låter sig sägas att man ska släppa beredskapen men svårare att göra. Hon sa att jag skulle stanna upp när jag märkte att jag la mig i beredskapsläge. Notera vad som händer, vilka tankar jag får, bena upp dem, ta fram dem i ljuset och se vad de gör med mig. Se alternativa sätt att förhålla mig. Tänka in tilliten till mig själv och andra. Jag tror att jag tagit några steg mot det och det känns bra.

Och så lakritsglass, det är också bra. Läs mer

Ledighet är väl bra men …

… vardag är bäst! Idag hade jag proklamerat vilodag för mig själv, men det blev en av de stressigaste dagarna på länge. Innan kvällen var slut hade två Stora Problem löst sig och ett visade sig bara vara ett skrämskott. Tyvärr fick jag tillfälle att öva på TILLIT under midsommarhelgen, tillit till att De Stora Problemen som dök upp på torsdagkvällen (= försent att ringa och lösa dem) skulle lösa sig idag. Och som genom ett under fick jag tag på alla personer idag och allt löstes. Tråkigt nog härrörde problemen från obegripligt slarv från sonens skola. Nu är jag helt utpumpad,

En tråkig effekt blir att jag inte kan se fram emot broderikursen i nästa vecka lika mycket som jag gjorde förut. Lusten försvinner med orken, men jag får den nog åter.

Och att vardagen är bäst kan nog många barnfamiljer skriva under på, och i somliga familjer är detta extra starkt!

image imageJag broderade lite idag i alla fall. Satte på spets på etuier, på den ena också sötvattenspärlor.

Packar för broderikursen!

Nu är det bara en vecka kvar tills jag åker till Capellagården på Öland och kursen i fritt broderi! Jag ser verkligen fram emot både kursen och att få komma dit, det verkar vara en fantastisk plats.

Men, vis av skada, jag har faktiskt bokat om min tågbiljett så att jag åker hem en dag tidigare. Jag blev väldigt trött efter fotokursen och jag ska dessutom åka iväg till min systers stuga i Söderhamns skärgård så fort jag orkar efter hemkomsten från Öland. Till yttermera visso har jag lovat mig själv att vila mer än jag gjorde på fotokursen. Då kände jag mig inte i stort behov av vila, men det visade sig vara fel. Kanske jag lär mig något ibland trots allt!

Vi ska ta med oss olika enfärgade tyger, band, garn och tråd av alla de slag som vi råkar ha hemma. Jag har plockat ihop av det jag har som jag tror kan komma till användning. Vi ska lägga ihop allt så vi kan använda varandras tyger, en jättebra idé!

image

Tyg att brodera på kan gärna vara gammalt och väl använt lintyg. Jag har tagit vara på de oslitna delarna av lakan och örngott som mormor vävt av eget lingarn. Underbart tyg och en underbar känsla av tillhörighet! Jag önskar att hon visste.

Jag har en icke föraktlig samling lingarn! Några har jag beställt från Litauen där jag tror det mesta av linet som används i Sverige numera växer och tillverkas. Men de allra flesta är garner jag hittat på loppis eller hemma hos mamma. Otroligt vackra färger och en sådan speciell lyster! Jag har klippt dem i armlängds bitar och knutit dem på en galge så att jag lätt kan dra ut en tråd utan att det trasslar. Lätt att frakta till till exempel Öland!

image

image

 

Galgen kommer förresten från min mormor och morfars pensionat som de hade i Söderhamn på 1950- och 60-talet.

Tredje bilden – det jag gör med mina händer

Det här halsbandet får symbolisera allt jag gör med mina händer: smycken i olika material, broderier, nålfiltning, kalligrafi och kort av vackra papper.

003

Jag har gjort en del saker förut, framför allt har stickning funnits mer eller mindre intensivt i min vardag allt sedan min bästis Annas mamma lärde oss sticka när vi var 7-8 år gamla. När jag var sjukskriven med stark ångest i 25-årsåldern stickade jag nästan konstant. Det var förmodligen lugnande även om jag inte formulerade det så då.

Även nu känner jag hur bra jag mår av att göra saker med händerna. Att känna hur det växer fram och hur kreativ jag känner mig! Att det blir bra, och som jag tänkt mig. Ibland bättre än jag vågat tro.

För många är det säkert självklart varför det får mig att må bra. Jag googlar och får flera träffar på ”må bra av handarbete”. Flera hänvisar till samma forskning på Harvard (min inre bibliotekarie undrar lite om någon kollat källan innan de återger vad andra skriver!) som säger att handarbete som är repetitivt som till exempel stickning fungerar blodtryckssänkande och även sänker pulsen. Det låter ju helt rimligt. Andra saker som stod (utan hänvisning till forskning) var att fokusering på något här och nu gör att stressande tankar inte får utrymme. Det kan jag känna igen, att jag förlorar tidsuppfattningen för att jag är så inne i det jag gör. Plötsligt har det gått flera timmar. Kanske inte så konstigt att jag fått tennisarmbåge! Tre veckor och en dag kvar till kursen i fritt broderi på Capellagården …

Och här presenterna till mitt ❤️

Jag har tidigare skrivit om att jag köpt vadmalsrockar från Beredskapsboden. Jag köpte också halsdukar, fingervantar och torgvantar i ull därifrån som jag broderade på och gav min man i födelsedagspresent. En nyckelring blev det också.

image

image

 

image

 

 

 

 

imageJag broderade också och klistrade på en stor tändsticksask. Ett mönster jag knyckt från en tallrik vi har.image

Marsma, maschma, syetui

En marsma eller maschma är en försvenskning av det samiska ordet för påse, och ska ha använts till att bära med sig handarbeten. Oavsett om det ligger nära sanningen eller ej så är det en mycket praktisk sak att ha, i synnerhet om man reser mycket och behöver få med sig det viktigaste. Extra roligt är det förstås om man gör den själv och jag har nu lagt ner åtskilliga timmar på min, och nu är den klar!

image

Framsidan

 

Baksidan

Baksidan

 

Så här ser den ut när man öppnat den. En ficka längst ner att lägga till exempel måttband, garn, broderisax, nålpåträdare och mönsterpenna. I mitten en bit filt att sätta nålar på.

Inuti

Inuti

Så här ser den ut när man öppnat den. En ficka längst ner att lägga till exempel måttband, garn, broderisax, nålpåträdare och mönsterpenna. I mitten en bit filt att sätta nålar på.