Jag försöker verkligen att spara min arm och avhålla mig från att brodera allt för mycket, men jag lyckas inte helt.
Jag har hittat grön filt som omväxling, riktigt fin nyans.
”Åh, 3D” sa dottern.
Här är några bokmärken som ännu inte fått något resårband eftersom de tagit slut. Ändå köpte jag 5 (fem!) meter helt nyss.
Idag har jag inte broderat ett stygn. Jag försöker vila min vänsterarm som jag faktiskt tror jag har överansträngt. Det är framför allt i armbågen det gör ont och är ömt. För många år sedan fick jag muskelfästesinflammation i höger axel och armbåge på grund av ett monotont arbetsmoment jag hade på jobbet då. Det jag främst minns är att det tog lång tid att bli av med, och att jag fick olika behandling ordinerad av de olika läkare jag träffade: en gav mig en kortisonspruta, en remitterade till sjukgymnastik och en ordinerade enbart vila.
Nu hoppas jag att det inte är det jag drabbats av nu, men försöker vara lite snäll mot armen nån dag i alla fall.
Här är ett glasögonfodral som min mamma beställt. Jag gjorde linblommor på det, hennes favoriter. Men jag gjorde det inte idag alltså! 
Och här är ett till, med blåklockor.
Forskarna har varit oeniga och diskuterat frågan i vetenskapliga artiklar i årtionden. Men nu kan det slås fast, utom rimligt tvivel, att hon HAR broderat förut. Med hjälp av kol14metoden kan objektet ovan dateras till 1975, (en viss hjälp har även tagits av att årtalet står på undersidan, men vetenskapen är aldrig nöjd förrän det slagits fast … ja, vetenskapligt).
Men är det verkligen HON som gjort det undrade Vän av Ordning från publiken på det 67:e Broderisymposiet i Düsseldorf? Och även här vågar forskarna slå fast att det är det. På undersidan finns skrivet ”Pia -75” med den karaktäristiska prepubertala handstilen.
Inte ett öga var torrt.
Jag har nålfiltat och broderat nya broscher och även hottat upp de gamla med några stygn. De finns också under länken Filtat ovan.
Min syster hade synpunkter på min modesta, för att inte säga tråkiga och fula nåldyna. ”Gör en ny” domderade hon, och här är den.
När jag växte upp fanns ett mycket användbart ord eller snarare uttryck – det är så uttrycksfullt. Meh! sa vi, inte utan ett visst mått av förakt i rösten, definitivt med avståndstagande. Nu hör jag till min glädje att det kommit tillbaka!
Jag har gått vidare – från glasögonfodral till mobilfodral! Skillnaden är minimal för mig, men kanske finns det en och annan som skulle vilja ha ett fodral till sin mobil. Det var min syster som beställde ett av mig. Hon tänkte det kunde skydda telefonen när hon slänger ner den i väskan. Jag fick fria händer och eftersom jag till viss del liknar min mormor – dit det bär, dit bär det (= det man satt igång görs ordentligt, när vi rensade ut efter mormor och morfar hittade vi flera sopsäckar med torkad åkerfräken som hon gjorde te av!) så har jag nu gjort ett gäng fodral som hon får välja bland.
Jag har fått pippi på att göra glasögonfodral. Använder någon glasögonfodral? Men jag har kommit på att man kan ha dem att lägga in alla fula fjärrkontroller så slipper man se dem ligga och drälla.
Här är de senaste jag gjort.
Först en liten vallmo-kollektion med fodral och bokmärke.
Den här är det första jag gör där jag skurit ut bitar med min lapptäckskniv.
Här är en detalj från något jag jobbat några timmar med, men som ännu så länge är hemligt …
Nästa gång jag ger mig på att skriva något med broderi, ska jag ta ett garn jag har mycket av.