Etikettarkiv: förändring

Förändringar

Publicerat av
1

Jag har funderat mycket på varför jag fick en dipp för en månad sedan. Det var en oro och stress i kroppen som jag upplevde kom från ingenstans. Men nu tror jag att jag vet vad det handlade om. Det kan nog ha att göra med de stora förändringar jag har framför mig. Dels gastric bypassoperationen, dels ansökan om sjukersättning. Det var inga lätt fattade beslut men nu är jag helt säker på att de är rätt för mig. Sjukersättningen innebär en betydligt lägre inkomst vilket också bidrar till oro, men det kommer att funka med hjälp av sparade pengar sedan tidigare.

Jag ser verkligen framåt med tillförsikt, även om jag vet att det inte kommer att gå av sig själv. Jag får jobba med diet och träning efter operationen för att komma i form. Min målbild är utförsåkning vintern 2026! Jag åkte senast 2022 i Edsåsdalen och det gick hyfsat, men det kommer att bli mycket roligare när jag är starkare i framför allt benen.

Jag har tänkt en del på broscher på sistone, och testade en idé häromdagen. Jag har sparat en cykelslang för att använda om tillfälle skulle givas. Och nu kom det!


För några år sedan gjorde jag en del av metallnät. Här är en brosch med tovad mitt med pärlor som jag använt en del.


Och den här hittade jag halvfärdig i lådan med metall och gummiprylar. Jag gjorde den klar och satte dit en kula.

Samtal med min chef

Publicerat av
Svara

Jag hade samtal med min chef den här veckan. Vi pratade bland annat om hur det går för mig att jobba. Jag sa att det finns ett före och ett efter Stressmottagningen. Innan behandlingen där tänkte jag att jag tog ansvar för mitt arbete genom att försöka hinna så mycket som möjligt och jobba fortare. Nu tar jag ansvar genom att se till att jobba lagom mycket, vila regelbundet och inte ta på mig för mycket. Jag insåg i den stund jag sa det att det var en ny insikt. I alla fall inget jag formulerat tidigare.

Jag sa också att det är en sorg för mig att inte kunna åstadkomma så mycket som jag skulle vilja på jobbet. Att jag får nöja mig med det jag mäktar med, och avstå annat. Jag tycker att jag har en stor kapacitet och att jag är ganska bra på mitt jobb. Jag har en bred erfarenhet av min tid som bibliotekarie och chef, och även av mitt nuvarande yrke som utvecklingsledare. Jag skulle kunna bidra så mycket mer.

Men jag känner också att den sorgen inte är lika stor som den varit då jag haft svårt att acceptera att livet blev som det blev, och inte som jag tänkt att det skulle bli. Jag har under åren bearbetat detta på olika sätt, och kan nu se att acceptansen är betydligt större än den varit. Jag har också hittat andra sätt att må bra på genom min kreativa sida, och kan även känna mig kompetent i det.

Idag har jag tagit två rejäla promenader i två olika årstider. En höstlig skogspromenad för mig själv i morse, och en långpromenad i sommarvärme med en god vän på eftermiddagen. Vi hade inte setts på länge så det blev ett ivrigt och angeläget samtal. Så pass att min hjärntrötthets-rullgardin plötsligt föll ner, och jag fick snabbt avsluta samtalet och släpa mig hem till sängen. Men fint att ses ändå förstås!

Att prioritera sig själv ibland

Publicerat av
Svara

Jag måste sätta mig ner med anteckningarna från Stressmottagningen. Jag glömmer förhållningssätt och redskap, och måste påminna mig. En sak jag fallit tillbaka i är att jag inte prioriterar rätt i vissa trängda situationer. Eller rättare sagt att jag försöker töja mig själv till att räcka till mer än vad som är mänskligt möjligt, i alla fall för mig. För att inte säga nej till någon så prioriterar jag bort mig själv och hamnar i en situation som jag gjort så många gånger: jag kör på tills allt är klart och är helt helt slut efteråt och hamnar med huvudet under kudden igen.

Det är inte för att vara snäll som jag gör så här, utan för att slippa konflikter. Alltså i avsikt att vara snäll mot mig själv, men det slutar med ett sämre resultat än om jag tagit konflikten från början.

Däremot har jag tänkt på att jag förändrat mitt beteende när det enbart handlar om mig själv. Jag kör inte på för att bli färdig med saker på samma sätt. Jag pausar och bestämmer mig för att det får ta tid, att det inte måste bli klart till en viss tidpunkt. Det är bra!

Jag är fortfarande trött och lite trögtänkt men nu är det inte långt till semester i alla fall. Sex arbetsdagar och sedan fem veckors ledighet! Att njuta i vår trädgård som börjar ta form …

Förändringar

Publicerat av
Svara

Igår var det dags igen. Jag hade tagit ut mig för mycket och var arg och ledsen över sakernas tillstånd. Över att ha så svårt att säga nej, be om hjälp och sätta gränser för mig själv. Och låta principen om good enough – tillräckligt bra – ta över.

Den här gången var det att handla mat det gällde. Jag skulle ändå skjutsa sonen till pendeltåget så jag kunde ju handla lite också. Det var ju bara några få saker på inköpslistan. Hade jag tänkt på att det både var lönefredag och Black Friday (detta bisarra och köpgalna påhitt!) så skulle jag hållit mig hemma. Att hitta parkeringsplats visade sig vara ett företag i sig. Och när jag väl var på mataffären kunde jag inte motstå att köpa lite mer saker än jag tänkt. Det var ju någon slags Black Friday även på grönsaker, och kostar gurkorna 5:-, snackspaprikorna  och pyttetomaterna 10:- så kan jag inte gå förbi. Och en sån stor trälåda med 2 kg clementiner för 20:-/kg!

På väg från bilen blir dottern sur över att jag är så trött att jag inte pratar. Hon tycker att jag bara tycker synd om mig själv, att jag tar på mig offerrollen. (Det där ordet offer, var har hon hört det? Används det någonsin om män?)

Väl hemma har min man kommit hem, han som erbjöd sig att handla. Men jag var ju ändå ute och åkte tyckte jag. Och han skulle iväg senare för att gå ut och äta med arbetskamrater, det blir så stressigt för honom om han ska handla också. Tänkte jag.

Jag har inte de där reserverna nu. En av mina nära vänner fick en spatel av sin terapeut, en sån som läkare använder när de tittar patienterna i halsen. Hon visade på hur hon måste tänka på var på spateln hon befinner sig. Är det på mitten någonstans – i balans – eller är hon på väg mot kanten? Det är en bra bild att ha med sig. Min vän har spateln i fickan, och kan känna den rent fysiskt varje dag. Jag balanserar nära kanten för tillfället. Jag känner min kropp så väl efter många års träning. Jag vet när det är dags att stoppa. Säga nej, lämna återbud, lägga en kudde över huvudet och vila. Men jag har också ett väldigt tydligt kroppsminne av hur jag kan forcera den stoppspärren, köra på ett tag till på ren vilja och lust, och sedan krascha så mycket hårdare. Jag tänker inte göra det igen. Jag tänker inte göra det igen. Jag tänker inte göra det igen.

Men då måste jag ta tag i den övertygelsen och göra förändringar. Jag måste sätta upp gränserna för mig själv en gång till. Och en mycket praktisk sak jag ska göra är att prata med familjen om maten. Det är främst jag som lagar mat i familjen, och jag har i många år planerat långt i förväg med veckomenyer eller till och med tvåveckorsmenyer. Beställt mat på nätet i åratal och bara kompletterat med köp i affär. Sparat både tid och ork. Men jag orkar inte planera så bra nu. Det blir ofta från dag till dag, och det är en stress och en press. Barnen börjar få allt mer synpunkter på maten, och jag har också att ta med in i kalkylen att jag försöker gå ner i vikt utan att direkt banta. Det ställer en mängd olika krav på maten som inte alltid går ihop.

Återigen har jag skrivit fram en lösning! Vi får helt enkelt prata om det här tillsammans i familjen! Alla får ta mer ansvar och hjälpa till. Häpp! Lätt sagt men jag behöver det. När nu inte den stora förutsättningen för mitt tillfrisknande kommer till stånd kan jag i alla fall se till att flera små förändringar stöttar upp.