Femte och sista kursdagen

Nu har jag klivit på tåget i Insjön och hoppas att det inte blir några förseningar. Om allt går som det ska kommer jag hem vid 17.30-tiden.

Under veckan har vi haft egna arbetsbord med plast på för att tova, men idag satte vi oss runt en grupp vanliga bord för att stafettbrodera. Var och en började med sin egen skröfslapp och broderade i 8 minuter. Då lämnade vi broderiet till den som satt till vänster och fick ett nytt broderi från den som satt till höger, och så broderade vi på den lappen i 8 minuter. Så höll vi på tills vi fick tillbaka vår egen lapp igen, och vi gått laget runt. Vi fick göra hur vi ville: antingen fortsätta på stygn som någon annan gjort eller börja med ny tråd i något annat hörn.

Här är allas lappar när vi var klara, visst är dom fina! Min är i mitten i översta raden, men jag har alltså broderat på alla.

Det har varit en mycket bra kursvecka och det enda som inte varit helt underbart är värmen, men jag vet inte om ösregn hade varit bättre heller. Dessutom lägger alla bränder sordin på all klagan, eller borde i alla fall göra det. Vad är mitt lidande i värmen mot det som alla dom som bekämpar bränderna och alla dom som oroar sig för sina hus och skogar får utstå? Jag tänker också på personer som har extra svårt att tåla värmen och som kanske inte kan välja ett svalt dopp i en sjö – till exempel äldre personer. Idag låg brandröken som ett dis över den vackra utsikten.

Men åter till kursen: när jag lämnade över vår avskedsgåva till vår kursledare igår sa jag att hon har den där förmågan att handleda som varje sann pedagog har. Att kunna ställa rätt frågor till oss elever och ge några vinkar som för oss åt rätt håll, men låta oss själva fatta besluten. Hon har också förmågan att inte bara lära ut hantverket på ett bra sätt utan också stötta vår kreativa process. Till alla dessa förtjänster läggs att hon en väldigt trevlig, rolig och behaglig person, och jag hoppas kunna gå någon av hennes kurser igen.

 

Tredje kursdagen – nu lossnar det!

Denna tredje dag gick Yvonne runt till var och en för ett kortare samtal om våra arbeten, vad vi undrade över och om vi fastnat någonstans. Det var kursens viktigaste ögonblick för mig, åtminstone hittills! Jag visste inte riktigt hur jag skulle gå vidare med de bitar jag tovat, och tvivlade på min förmåga. Flera andra på kursen gjorde så fina saker, i synnerhet en som också gått kursen tidigare. Jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle fortsätta att tova den bit jag hade, eller om jag skulle klippa isär och sätta ihop på nytt, eller var det kanske rentav dags att brodera några stygn?

Men Yvonne kunde handleda mig till egna bra beslut om vart och en av mina bitar! Så välsignat att ha en sådan lärare!

På eftermiddagen höll hon ett föredrag för oss om hennes egen historia med filtning, som började med en lång resa i Sibirien. Mycket intressant, hon är en mycket god berättare.

I morgon ska alla vi som går kurs på Sätergläntan denna vecka gå runt i varandras kurslokaler och se vad alla gjort. Det innebar att vi fick lite extra energi och körde lite hårdare än vanligt tror jag. Kursen slutar egentligen klockan 16 men de flesta av oss stannade tills det var middag och fortsatte ett tag efter maten också! Jag tog med några bitar och en del garn till mitt lilla härbre, så får jag se om jag jobbar lite mer här – ikväll eller i morgon bitti.

Här är några av de saker jag gjort. Ingenting är helt klart men det börjar närma sig tror jag.

Först de röda husen som min vän A fotograferat:

Här är två bilder som hör ihop, och jag måste säga att det är lustigt hur jag till slut hamnar i samma färgskala som jag brukar!

Dom är jag riktigt nöjd med!

Här är en som inte är klar, men som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med ännu (kanske inget):

När jag ser den så här på bild så liknar den verkligen de nålfiltade bilder jag brukar göra!

Jag har ju förresten glömt att visa min jättenyckel till härbret! Detta åbäke kånkar jag omkring med här, men mina grannar har en ännu större!

Ikväll kom det en regnskur, men ingen lång tyvärr. Luften blev i alla fall betydligt svalare och det är underbart. Något annat som är underbart är att jag inte sett till en enda mygga! Jag har båda fönstren och dörren öppen just nu för att släppa in den svala luften men inga flygfän kommer in.

Idag var en oerhört rolig dag då vi också började känna att vi känner varandra lite mer. Det var så jag tänkte i alla fall. Ni vet, när man börjar skämta med varandra och tramsa lite mer. Det är en jättefin grupp kvinnor och även om jag vill åka hem på fredag så känns det också lite synd att kursen bara är en vecka.

Andra kursdagen

Igår filtade vi förfiltar och idag var det dags att arbeta vidare med dem. Yvonne gick igenom hur man kan tänka när man sätter ihop delar av de olika förfiltarna till nya bitar som ska tovas ihop, och som också kan klippas isär för att kombinera på ännu ett nytt sätt. Kanske göra en bild efter de inspirationsbilder vi tagit med oss till kursen?

Det kändes bra att vi skulle sätta saxen i de förfiltar vi gjorde igår för jag tyckte att mina blev så tråkiga. Men nu fick jag chansen att göra något bättre av dem. Det var verkligen inte lätt! Ibland var det svårt att få två bitar att tova ihop sig med varandra, men svårast var att få till en fin bild tycker jag.

Jag insåg också att jag saknade en del jordfärger så jag gjorde en sådan förfilt som jag kan klippa ifrån.

En av bilderna jag tagit med är tagen av min gamla goda vän A, och jag missuppfattade Yvonne igår och satte igång att göra den bilden direkt som en förfilt. Det blev inget vidare men jag gick lös lite med saxen på den och fick i alla fall den hyfsat. Men jag ska göra ett nytt försök med detta motiv senare – bilden är fantastisk! Typiskt nog hittar jag inte den bilden i telefonen nu men jag ska lägga upp den senare. Här är i alla fall min skiss:

Vi gick också till Sätergläntans bibliotek idag, och Yvonne visade oss en del fina tovningsböcker. Lokalen var fantastiskt vacker med gröna snickrade bokhyllor och individuellt målade stolar i fina mönster.

Bara de stolarna skulle räcka länge som inspiration!

Yvonne visade oss en makalös klänning som hon nunotovat i ett enda stycke med en björk som ”förlaga” – helt sensationellt vacker!

Det är så fint här på Sätergläntan med alla väl uttänkta detaljer, som till exempel vackra och mycket funktionella träskedar som vi tar allt från yoghurt och flingor till potatis och salladsdressing med. En kurs som går samtidigt som vår går ut på att plastsanera köket och tälja sådana skedar. Jag blir riktigt sugen, trots de alltmer frekventa plåstren på kursdeltagarnas fingrar!

De här vackra bänkarna går jag förbi flera gånger varje dag:

Efter middagen tog jag det lugnt. Duschade och höll mig i mitt lilla härbre. Jag är faktiskt förvånad över hur väl jag orkar ändå. Det är skönt, och det känns väldigt bra att veta att jag har tre veckor kvar av ledighet när jag kommer hem!

Första kursdagen

Så blev det äntligen dags för kursen att börja! Vi är elva kvinnor i våra bästa år med varierande grad av textil bakgrund. Nästan alla har provat på att tova och en del har tovat mycket. Vår lärare Yvonne Habbe inledde med att prata lite om kursen och vi fick presentera oss och våra förväntningar.

Det vi skulle göra denna första dag kallade hon förfiltning. Vi skulle göra tunna filtade bitar som vi ska använda senare och göra en slags collage med. Det fanns massor av merinoull i olika färger som vi skulle använda.

Här är en bild på min inplastade hand som tovar/filtar ihop några färgsprakande bitar ull. 

Det är en väldigt skön och rent sensuell känsla att dra handen över den såpade ullen! Vi skulle göra tunna bitar som inte behöver ha någon vidare hållfasthet, så det var lätt hand som gällde. Ändå kände jag av i högerhanden i slutet av dagen.

Vi gjorde så många bitar vi hann, och la även in andra fibrer: lin, hampa, silke, bambu med mera. Sent på eftermiddagen visade Yvonne hur man nunotovar. Det är när man tovar ihop glesvävt tyg med ullen. Det är alltså ullens fibrer som hakar i tygets, och när man är klar har ullen krympt ihop. Tyget däremot har bara dragit ihop sig och blivit lite bubbligt. En väldigt fin effekt. Jag hann göra en sådan bit också innan det var dags att vila en halvtimme innan middagen. Kursen slutar egentligen klockan 16 men vi kan vara där så mycket vi vill, så jag gick dit en timme till på kvällen. Då broderade jag lite på några av de bitar som såg tristast ut! Det ska bli väldig spännande att se vad vi ska göra av allt det här!

Här är några av mina bitar. Fortsättning följer!

Mitt eget härbre!

Jag hade fått för mig att jag skulle bo i ett eget härbre här på Sätergläntan, men sen tänkte jag att det säkert skulle vara flera som skulle dela på ett större härbre. Det lät lite väl fantastiskt. Men det är sant – jag har det gulligaste lilla härbre alldeles för mig själv! Det gäller att lyfta på fötterna samtidigt som man duckar när man går in! Nyckeln väger lika mycket som resten av min handväska och är nästan 2 dm lång. Här finns också en sekretär och en fin gammal stol.

Och det finns handfat och mörkläggningsgardiner, mer bekvämligheter än så begär jag inte. Nu när jag varit här i någon timme, och ligger på sängen och lyssnar på VM-finalen på radio, känner jag att temperaturen är helt ok här inne. Väldigt skönt och viktigt. Solen ligger på nu på eftermiddagen men kanske de tjocka timmerväggarna isolerar en del.

Lite senare ikväll bjuds det på te och mackor i köket, och i morgon bitti sätter vi igång!

Nu åker jag till Sätergläntan!

Nåja, i morgon åker jag i alla fall. Jag kommer dit sent på eftermiddagen och kursen sätter igång på måndag morgon. Det ska bli så himla kul, det är jag säker på! Så spännande att se vilka de andra som ska gå kursen är också – den är fulltecknad vad jag förstår. Yvonne Habbe som är kursledare har jag bara hört gott om och jag älskar hennes tovade och broderade saker! Kolla gärna här https://www.habbe.nu

Vad sägs om den här kursbeskrivningen:

”Med lätt hand skapar du ett individuellt utgångsmaterial att bygga upp din egen bildvärld av. Ullen är grunden och med avvikande fibrer, trådar och tyger tecknar du linjerna. Bilderna växer fram efterhand och slumpen är en extra motor under arbetets gång. Du fördjupar dig på ett lekfullt sätt i såväl färg och form som i teknik och material. För dig som redan tovar ger kursen nya arbetssätt inom tekniken och för dig som broderar ett unikt underlag att arbeta vidare med.”

Jag blir alldeles pirrig när jag läser den!

Vi ska ta med färgpennor att skissa med,

knappnålar (den här asken med nålar var min mormors med hennes handstil),

trådar av olika slag,

och om vi har ska vi ta med glesvävt tyg att nunotova med. Jag hittade några bitar och tog även med det spetstyg jag hade i min bröllopsklänning!

Jag lyckades med min föresats att få ner all packning i min lilla resväska. Det ska ju vara fortsatt varmt och torrt så regnjackan och gympadojorna får stanna hemma.

Jag har höga förväntningar på det lilla härbret, på kursen och på hela Sätergläntan så Dalarna: dags att leverera!

Bilder till kursen

Min vecka på Sätergläntan börjar närma sig och jag har börjat titta på packlistan. Vi ska ta med minst fem bilder att använda som motiv, och jag har under en tid sparat bilder i en mapp som jag tänkt kan funka för tovning och broderi. Idag skrev jag ut bilderna, de ska inte bara finnas digitalt. De flesta är egna foton och en är en akvarell jag målade för många år sedan och är särskilt förtjust i.

Här är några av bilderna.

Jag ser så oerhört mycket fram emot den här kursen, och kan riktigt känna den sköna ullen i händerna! Om tre veckor är jag där, i mitt eget lilla härbre!

Mycket spännande på gång!

Idag bestämdes datum för min utställning på Blackebergs bibliotek! Den kommer att finnas till beskådande 29 augusti till 30 september, och söndagen den 2 september kl 13 har jag vernissage! Då hoppas jag att några av er har möjlighet att komma. Nu ska jag bara ta en bild som kan passa till marknadsföringen av utställningen. Det är inte helt enkelt då jag ännu inte vet säkert vad jag ska visa upp. Förhoppningsvis blir det intressanta resultat av sommarkursen på Sätergläntan i juli.

Den andra roliga saken får jag berätta om en annan dag, för nu håller jag på att somna här i soffan!

Tovningskurs!

Igår kväll var jag så äntligen på tovningskurs. Catrine som har den fina lilla butiken Fingerborg höll i kursen, och hon inledde med att bjuda på fika och berätta lite om tovning och ull.

Sedan fick vi våra startkit och satte igång. Det vi skulle göra var dynor att ta med ut att sitta på en kall dag. Ull isolerar ju väldigt bra. Det var ett fysiskt tämligen ansträngande arbete i nästan tre timmar och jag tror att vi var ganska nöjda med resultatet allihop.

Kardfloret delas upp i mindre bitar.

Kardfloret läggs ut lite omlott i tunna bitar.

Dags att blöta ner ullen!

En sak jag fått med mig efter de kurser jag gått är en väldig respekt för hantverket. För skickligheten, för materialets kvalitet och inte minst tidsåtgången! Det är nästan omöjligt att prissätta hantverk på ett vettigt sätt. Timpenningen blir löjligt låg, och många är inte alls beredda att betala. En tidigare kurskamrat som säljer egengjorda trasmattor sa att hon hellre ger bort sina mattor till dem som verkligen tycker om dem, än att sälja dem till underpris.

Här är själva dynan nästan klar, och jag har lagt på mönstret som nu ska arbetas in.

Voilà! Min sittdyna är mer eller mindre klar. Jag kan arbeta den lite mer om jag vill. Den är lite småbucklig och ojämn i kanterna, men den kanske får vara så.

Men åter till kurskvällen! Som vanligt var det härligt att tillbringa några timmar med likasinnade. Som går igång på stygn, ull och färger! Jag köpte ett startpaket med grejer att sätta igång med, och en packe kardflor (kardad ull som är redo att tovas).

En dag med många känslor

Jag har nyss kommit hem från veterinären där vår fina katt Marina fick somna in efter en tids sjukdom, som det brukar heta. Hon har sedan en tid medicinerats morgon och kväll mot epilepsi, men de senaste veckorna har sjukdomen eskalerat. Flera anfall om dagen till slut, och trots höjning av medicindosen blev hon inte bättre. Det var så uppenbart att hon led, och att detta var det enda rätta.

De hade gjort så fint i rummet hos veterinären, med tända ljuslyktor. Hon fick en lugnande spruta och sedan själva avlivningsdosen. Jag blev lite överrumplad av min gråt, och stannade kvar en stund i rummet. Jag pratade med henne: om att hon hittades, kom till katthemmet, att vi förälskade oss i henne på katthemmets hemsida och åkte ända till Norrtälje i halv snöstorm för att hämta henne, att hon varit en mysig knäkatt, en pratig katt som svarat när vi mjauat, matglad och snäll. Sedan sa jag hejdå och åkte hem med tom kattbur. Sorgligt, men ett vuxet beslut som måste fattas.

Den andra starka känslan idag var av motsatt art. Jag hittade MIN KURS: Textila bilder – filt och fibrer med Yvonne Habbe som jag beundrar för hennes vackra bilder! Det angränsar det jag brukar göra när jag broderar på nålfiltad bakgrund. Så otroligt roligt att få gå kurs för henne, och på Sätergläntan i Insjön!

Nu tänker du att har hon inte redan anmält sig till en kurs, den i yllebroderi på Eskilstuna folkhögskola? Ja, jo, det är sant. Jag vill ju gå båda, men man kan inte få allt här i världen har jag hört. Anmälan till den kursen är inte bindande förrän jag tackar ja till platsen när jag får ett definitivt besked om att kursen blir av. Och fram tills dess har jag kanske bearbetat min omgivning så pass att jag kan gå båda … Nej, vad säger jag!! Det blir nog bra med en kurs. Och yllebroderi har jag tänkt göra ändå, och kanske gå en kurs en annan gång.

Det är lite tröttande med såna känslo-berg-och-dal-banor. Livet.