Jag fick flera fina kommentarer om inlägget om ångest. Både här i bloggen och på andra sätt. Tack så mycket för dem, de betydde mycket! Flera nämnde ord som utlämnande och starkt. För mig är det inte så svårt att så att säga lämna ut mig själv på det hör sättet. Det har, utan att jag uttalat det, varit ett sätt för mig att må bättre. Jag har fått så mycket tillbaka av att vara öppen med hur jag mår. Förståelse förstås, inte minst viktigt, men flera vänner har också öppnat sig för mig och delat med sig av sina upplevelser och känslor, vilket lett till fina samtal som berikar, bidrar till reflektion och får mig att utvecklas.
Det finns alltid en risk att någon tycker att jag är för mycket, men jag har bestämt mig för att ta den risken.
En av mina närmaste vänner som jag känt sedan barnsben hörde av sig till mig igår apropå de drömmar jag skrev om. Hon bodde hos mig under en period när jag hade min ångestperiod i 25-årsåldern, och mindes att jag berättade om en annan dröm jag hade då. Jag står vid BP-macken i Lit, den lilla ort i Jämtland där vi växte upp. Jag är en ung man med långt hår fladdrande i vinden. Jag minns inte detta men jag hade berättat om drömmen för min terapeut som sa att det skulle kunna handla om att jag bejakade mina manliga sidor. Det tycker jag var väldigt intressant! Om jag grovt tillyxat tänker att de traditionellt manliga sidorna skulle stå för att våga ta plats, träda fram, hävda sig själv och tänka lite mindre på vad andra tänker om en själv, och de kvinnliga att stå tillbaka, ”inte ska väl jag” och vara alltför medveten om vad andra ska tänka om en – då stämmer det. Det är en utveckling hos mig själv som jag arbetat på mer eller mindre medvetet under hela mitt liv. I tidiga relationer undertrycktes mina manliga sidor, men i min relation till min man nu upplever jag en stor frihet att vara den jag är och utvecklas i den riktningen.
Att vara den man är och att kunna ge uttryck för den man är, är inte samma sak. Man måste ha utrymmet, och det är inte alltid utrymmet finns. Det kan bero på flera saker tänker jag. Dels på den andra personen i en relation men också omständigheter i livet som gör att det inte finns plats för en själv. Det är det här den här bloggen handlar om: nu finns det tid och plats för mig.
