Etikettarkiv: mat

Illamående med konsekvenser

Publicerat av
Svara

Jag har varit lätt illamående de flesta dagar sedan operationen, men det var inte förrän det blev värre i helgen som jag hörde av mig till Ersta. Jag hoppades att de skulle skriva ut någon medicin som dämpar illamående. Jag fick en akuttid på måndag morgon, och träffade en kirurg som sa att illamåendet kan hålla i sig ett tag om man har otur. Han skrev ut en medicin som jag skulle ta, och en som jag skulle lägga till ifall den första inte räckte.

När jag en stund senare hämtade ut medicinen sa apotekaren att min ena medicin mot restless legs inte funkar ihop med den. De tar ut varandra ömsesidigt. Men jag min dåre tänkte att jag får väl prova. Det skulle jag inte ha gjort kan jag säga så här efter en sömnlös natt! Jag sov sammanlagt omkring en halvtimme under hela natten! En gång somnade jag stående till och med, men vaknade innan jag dråsade i golvet. Jag ömsom låg på golvet och kravlade, ömsom stod och stretchade allt vad jag kunde. Det är inte helt enkelt att stretcha knävecket, det liksom ligger i knäets natur att gå åt ett håll, men jag ville böja det åt andra hållet. Det var där, i underbenet och fötterna det satt.

Jag har en kruskavel avsedd för Kritiska Situationer, och den rullade jag hårt över knäveck och vader, och jag slog mig med den emellanåt. Det är ett sådant fruktansvärt SKIT med RLS! Jag är så tacksam för de mediciner jag har! Intensiteten går i vågor men jag är aldrig symptomfri. De senaste veckorna har det varit sämre. En del patienter med RLS tycker att de mår bättre utan socker, kaffe och alkohol. Men socker och alkohol har jag försakat de fyra veckorna innan operationen, och jag drack betydligt mindre kaffe än jag brukar också. Det verkar inte gälla mig med andra ord, snarare tvärtom, även om jag inte alls tror att det beror på det förstås.

Jag har försökt sova på förmiddagen idag. Till slut somnade jag och vaknade efter en timme. Mer har det inte blivit. Som tur var hade jag inga möten idag, utan kunde jobba mina två timmar under eftermiddagen. Jag känner mig lite konstig men det är ju inte att undra på.

För övrigt har allt gått bra. Jag har tagit bort agrafferna (hämtklamrarna som höll ihop såren) på vårdcentralen, och börjat äta mosad mat. Det är riktigt härligt för det blir som riktiga måltider! Jag har gjort asiatiska laxbiffar (mixade ingredienser) och potatismos med blomkålspuré hittills, serverat på en assiett. Det låter väl inte så dumt!

Börjar jobba

Publicerat av
Svara

Allt flyter på efter operationen och jag mår bra. De första dagarna var jag lite illamående, men det har gått över. Jag har fått rutin på ätandet också, men det är ganska tjatigt och tar lång tid så här i början. Magsäcken och de omkopplade tarmarna måste vänja sig så sakteliga, så det är flytande mat som ska intas lååångsamt nu i början. Jag ser verkligen fram emot nästa vecka då jag får äta mosad mat!

Jag blev sjukskriven i två veckor, men eftersom jag arbetar hemifrån hela veckan och enbart två timmar som jag kan fördela som jag vill, så har jag börjat jobba redan nu. Jag var så uttråkad av att bara vara. Jag vågade inte göra så mycket, eftersom det triggade illamåendet. Det märkte jag när jag var hos psykolog-J och därefter ett snabbt ärende på Ica i fredags.

Jag har köpt en jättestor dosett till medicinerna. De gick inte att få in allt annars. Men nu blev det väldigt bra!

Min förra till höger, där jag fyllt på morgondosen för flera veckor i förväg för att spara tid. Förutom den jättestora tuggtabletten som stjälpte hela rasket!

Jag har också en idé om broderi på gång, och har börjat med att måla med akvarellfärg på ett gammalt örngott i lin efter min mormor. Förmodligen kommer det att hänga ihop med ett annat broderi jag gjort för ett par år sedan, jag får se.

Tiden är inne!

Publicerat av
Svara

Nu är det lördag kväll och på måndag inleder jag perioden då jag enbart ska livnära mig på lågkaloridiet i två veckor. Det är pulver som jag blandar med vatten till en så kallad shake. De flesta jag har smakar choklad enligt förpackningen. Smaken är helt ok, men jag skulle inte missta den för oboy! Jag har också köpt ett par andra sorter men de smakar verkligen inget vidare. Nåväl, det är i två veckor jag ska stå ut. Jag är mer orolig för att jag ska vara konstant hungrig som jag hört är vanligt.

Efter dessa två veckor är det då dags för OPERATIONEN! Den är jag inte orolig för, men jag känner nu – när det verkligen är dags att sätta mig in i hur jag ska äta veckorna efter – att det är så mycket att hålla reda på! Jag satte mig ner idag och skrev menyer för de sju minimåltider jag ska få i mig i extremt långsam takt varje dag, och fick en släng av ångest. Samtidigt så vet jag att det kommer att funka hur bra som helst, när jag väl är igång.

Allt kommer att kretsa kring maten, i synnerhet de första veckorna efter operationen. Jag träffade en oerhört trevlig sjuksköterska för inskrivning i tisdags, och han sa att jag ska vara sjukskriven i minst en vecka. De sjukskriver alla i två veckor, så får man se hur lång tid man behöver. Samma dag träffade jag narkosläkaren och hon var nästan övertrevlig! Hon berättade allt möjligt, som att hon skulle ut i dejtingdjungeln nu efter att ett förhållande tagit slut! ”Jag gillar att prata, jag är från Göteborg” sa hon! Ersta sjukhus har verkligen gett ett intryck av hög kvalitet, och jag känner mig omhuldad av alla där: sjuksköterskor, fysioterapeuter, dietister, narkosläkare och kirurg. Det känns toppen att det är dags!

Jag har köpt en motionscykel för att komma igång med träning hemma. Då slipper jag gå ut i regn, rusk och halka. Dessutom får jag ont i korsryggen när jag promenerar, så det här blir en bra start på mitt nya starka liv! Den har en hållare för iPad så att man kan titta på film samtidigt som man cyklar – vad kan man mer begära!

Jag håller på med ett halssmycke i silver, inspirerat av Torun Bülow-Hübe. Jag satt en god stund och klippte papper för att få till en mall. Det var inte helt lätt, tredimensionella objekt drar mer material så man måste vara säker på att inte såga till en för liten bit. Silverplåt kostar en hel del. Bild kommer senare!

Experiment

Publicerat av
Svara

Jag har haft en skön helg med mycket läsning i trädgården. Det surrar omkring mig där jag sitter, av alla bin och humlor! Det har blivit flera böcker om gravt dysfunktionella familjer i norr på sistone, så jag valde en helt annan typ av bok idag, för att bryta av, och nu ska jag läsa en bok av Elin Olofsson från (nästan) mina hemtrakter i Jämtland.

Jag älskar frukt och har ätit väldiga mängder i sommar. Nektariner har varit en stor favorit nu och jag hittade helt fantastiska stora (och dyra) nektariner på Ica som jag förlorat mig i. Men jag fick plötsligt för mig att jag sett något om fruktsocker och WED/RLS och bestämde mig från att avhålla mig från frukt idag. Det var inte lätt men jag var ståndaktig, och faktum är att jag har betydligt mindre symptom idag. Det är förstås omöjligt att veta efter bara en dag, men jag ska fortsätta att testa i morgon också. Vad det än är som gjort att jag mår bättre så är det mer än välkommet, för det har varit väldigt jobbigt den senaste tiden.

 

Bekännelse om mat

Publicerat av
2

Som bekant har jag ägnat mig åt att gå ner i vikt och är oerhört stolt och glad över att ha lyckats gå ner 15 kg på 3,5 månad under hösten, och detta utan att gå hungrig alls. Dessa 15 kg innebar att jag gick från att verkligen KÄNNA mig tjock – armarna stod liksom ut från kroppen och jag gick emot saker för att jag hade dålig uppfattning om min storlek – till att visserligen vara överviktig men utan den där känslan att det var jobbigt att vara i kroppen. Jag växte också i flera klädesplagg jag har och kunde känna mig lite finare.

Jag vill fortsätta att gå ner, men av någon anledning så har jag inte fått resultat med samma metod på den här sidan nyår. Vissa dagar har jag varit mindre motiverad och kanske slarvat lite, men det är verkligen på marginalen. Jag köpte en liten påse godis när dottern och jag var i Romme, och det är allt godis jag ätit under tiden. Men även de veckor jag varit fokuserad och disciplinerad har det gett litet eller inget resultat. Summa summarum ligger jag stilla viktmässigt. Eftersom jag vet hur svårt det är att gå ner i vikt på sommaren vill jag gärna hinna med några kilo till innan semestern.

Nåväl, det är ju en bekännelse jag utlovat: jag har ganska många gånger gått förbi en mataffär på hemväg från jobbet och köpt en påse clementiner. Dessa har jag sedan svullat i mig på pendeltåget. Verkligen njutit av dem! Parallellt med detta har jag tuggat ohemult mycket sockerfritt tuggummi. Och vi känner alla varningstexten på sockerfria grejer och vilken effekt de kan ge på våra magar! Idag har jag både proppat i mig clementiner och syndat rejält: jag gjorde en liten sats med chokladbollssmet till mig själv och njöt av i min ensamhet. Alltså chokladbollssmet! Själva sinnebilden av förbjudet.

(När jag ser vad jag skrivit låter det kanske som om att jag har en ätstörning, men det tror jag verkligen inte. Jag har ingen traumatisk relation till ätande.)

Och vad blev resultatet? Jag fick gräslig magknip! Först började jag undra om det var tarmvred på gång. Inte för att jag vet hur det känns men det ska visst göra ohyggligt ont och jag hade riktigt riktigt ont i intervaller. Efter ett tag fick jag en känsla som jag hade förr när jag hade rejäl mensvärk: yrsel, kallsvett, tryck bakom näsan och en märklig smak i munnen. Jag började må illa och hängde mig över toalettstolen. Där hulkade jag en lång stund utan att det kom någonting. (Förlåt om du fått mer information än du tålt!) Jag vacklade i säng men det hade släppt, och jag mår bra nu senare på kvällen.

Men vad var det som hände egentligen? Hade magen fått nog av alla citrusfrukter och tuggummin? Det är en lite väl stark reaktion på några skedar chokladbollssmet! Jag tänker att jag ska hålla mig till färre clementiner och skippa tuggummin ett tag. Och det där med chokladbollssmeten var en engångsgrej – det var inte lika gott som jag trodde att det skulle vara!

Det här inlägget känns ganska avklätt – tänk att det är så mycket skam kring kvinnors vikt och ätande! Det finns massor av anledningar till att en person vi möter på stan har en kroppshydda som vi slentrianmässigt betraktar som överviktig. Dessutom vet vi ingenting om personen ens har en önskan om att gå ner i vikt. Vi vet ingenting om varför en person väljer att äta en chokladbit eller dricka en läsk – eller himmelske fader: en energidryck! – just när vi ser hen. Men nog är vi raska att döma!