Etikettarkiv: motion

Inte bli förkyld!

Publicerat av
Svara

Nu är det dags, på måndag ska jag opereras. Det jag oroar mig för nu är att bli förkyld. Om jag skulle bli det flyttas operationen fram, i minst ett par månader! Inte nog med att jag vill göra den så snart som möjligt, jag vill inte gå igenom dessa svältveckor igen! Men nu kan jag inte göra mer än att hållla mig hemma och hålla tummarna.

Det har gått betydligt bättre att leva på kostersättning än jag kunde föreställa mig. Visst har jag varit lite hungrig emellanåt, men inte alls som jag trodde. Yrseln och mattheten i benen varade bara i två tre dagar. Jag har inte tänkt så mycket på mat, men jag har drömt desto mer! I den första drömmen var jag på en fin fest med den godaste maten jag ätit någonsin. Jag slängde allt överbord och åt, åt, åt! Tolkning, någon? 😁

Jag har kontakt på Messenger med en som ska opereras samma dag som jag. Det känns bra att ventilera frågor och funderingar med någon som är i samma fas. Hon erkände att hon tagit en tugga av familjens mat en dag, och det är givetvis helt oskyldigt och inget så påverkar någonting. Jag bestämde mig för att göra detsamma igår, men det gav faktiskt ingenting. Skapade inget sug efter riktig mat. Dagens höjdpunkt är den stora kopp med umamibuljong som jag tar på eftermiddagarna. Det smakar ju mat, och är något som sjukhuset tipsat om.

I morgon kväll ska jag tvätta mig enligt instruktioner, och därefter sätta på mig rena kläder och lägga mig i rena lakan. På måndag morgon ska jag göra om tvättproceduren igen, och sätta på mig rena kläder innan jag åker till sjukhuset. Jag har beställt taxi till klockan sex, för jag ska inställa mig klockan sju. Så idag har jag tvättat kläder som jag ska ha på mig. Som förberedelse inför nästa vecka har jag gjort soppor som jag mixat helt släta, och mosat frukt som jag ska ha i yoghurt och kvarg till mellanmål. Planering är mitt mellannamn! Jag är så taggad!

Jag har cyklat i 30 minuter varje dag på min motionshoj, med tv-serien Somebody, somewhere framför mig. En stillsam tv-serie om det lilla samhället Manhattan i Kansas. Kommen enbart några avsnitt in i serien skulle jag säga att ett starkt tema är vänskap i utanförskap.

Repris på en liten tavla jag broderade åt en kär vän.

Jag har knappt tittat på tv på länge. Jag är så inne på att lyssna på ljudböcker att jag inte tar mig tiden. Men dokumentären Min tjockumentär har jag sett två gånger. Den handlar om en ung man som gör en gastric bypassoperation. Den kan rekommenderas, den är både rolig och instruktiv, och faktiskt lite gripande också. Finns i fyra halvtimmesavsnitt på SVT play.

Åter till ljudböckerna. Jag har nästan uteslutande lyssnat på deckare och spänning eftersom jag tycker att det är lätt att följa dem utan att tappa koncentrationen. Min vanliga läsning av romaner är lite för svår för min hjärna numera. Men jag har provat några och det har blivit allt fler och det är så härligt! Litteraturen är mitt största intresse så det har känts lite tomt utan den.

På sistone har jag läst Therese Bohmans böcker med stor behållning, och även Hanne-Vibeke Holsts böcker om Therese. I bådas böcker har jag känt igen mig starkt i huvudkaraktärerna på ett sätt jag inte känt på väldigt länge. Mikael Niemi läser Mikael Niemi är en egen genre! Hans senaste bok Sten i siden är helt fantastisk, och nu har jag lyssnat på nästan alla hans böcker. Ingeborg Arvolas Kniven i elden var mycket fascinerande, liksom Gabrielle Zevins Imorgon och i morgon och i morgon. Maria Turtschaninoffs Arvejord likaså, om människor som lever på samma plats i Österbotten i generation efter generation.

En bok jag nog inte hade läst om inte min syster tipsat om den är ABBA undercover av Jan Gradvall. Boken handlar givetvis om ABBA men också om andra artisters förhållande till ABBA, det högröstade hatet mot populärmusiken och inte minst om tiden. Vad som hände i samhället och världen under då få år som ABBA var aktiva. Och så hur de fick en enorm återfödelse som verkar leva i evighet!

Jag har många favoriter bland deckarförfattarna också. Jag ska inte räkna upp alla dem, men i min mentala bokhylla har Jo Nesbø och Lars Kepler en särskilt fin plats. Jag läste om deras böcker för en tid sedan. Det är det inte alla som håller för. Det finns massor av mediokra författare även i denna genre förstås, och det är väl de som drar ner omdömet på hela genren. Men pärlorna är många med välskrivna (mycket viktigt för mig) och väl komponerade berättelser. Inte minst danska och norska författare vid sidan om de svenska.

Nu stänger jag tipsarhörnan för idag, och ägnar resten av helgen åt att inte bli förkyld.

Tiden är inne!

Publicerat av
Svara

Nu är det lördag kväll och på måndag inleder jag perioden då jag enbart ska livnära mig på lågkaloridiet i två veckor. Det är pulver som jag blandar med vatten till en så kallad shake. De flesta jag har smakar choklad enligt förpackningen. Smaken är helt ok, men jag skulle inte missta den för oboy! Jag har också köpt ett par andra sorter men de smakar verkligen inget vidare. Nåväl, det är i två veckor jag ska stå ut. Jag är mer orolig för att jag ska vara konstant hungrig som jag hört är vanligt.

Efter dessa två veckor är det då dags för OPERATIONEN! Den är jag inte orolig för, men jag känner nu – när det verkligen är dags att sätta mig in i hur jag ska äta veckorna efter – att det är så mycket att hålla reda på! Jag satte mig ner idag och skrev menyer för de sju minimåltider jag ska få i mig i extremt långsam takt varje dag, och fick en släng av ångest. Samtidigt så vet jag att det kommer att funka hur bra som helst, när jag väl är igång.

Allt kommer att kretsa kring maten, i synnerhet de första veckorna efter operationen. Jag träffade en oerhört trevlig sjuksköterska för inskrivning i tisdags, och han sa att jag ska vara sjukskriven i minst en vecka. De sjukskriver alla i två veckor, så får man se hur lång tid man behöver. Samma dag träffade jag narkosläkaren och hon var nästan övertrevlig! Hon berättade allt möjligt, som att hon skulle ut i dejtingdjungeln nu efter att ett förhållande tagit slut! ”Jag gillar att prata, jag är från Göteborg” sa hon! Ersta sjukhus har verkligen gett ett intryck av hög kvalitet, och jag känner mig omhuldad av alla där: sjuksköterskor, fysioterapeuter, dietister, narkosläkare och kirurg. Det känns toppen att det är dags!

Jag har köpt en motionscykel för att komma igång med träning hemma. Då slipper jag gå ut i regn, rusk och halka. Dessutom får jag ont i korsryggen när jag promenerar, så det här blir en bra start på mitt nya starka liv! Den har en hållare för iPad så att man kan titta på film samtidigt som man cyklar – vad kan man mer begära!

Jag håller på med ett halssmycke i silver, inspirerat av Torun Bülow-Hübe. Jag satt en god stund och klippte papper för att få till en mall. Det var inte helt lätt, tredimensionella objekt drar mer material så man måste vara säker på att inte såga till en för liten bit. Silverplåt kostar en hel del. Bild kommer senare!

Det närmar sig!

Publicerat av
Svara

Gastric bypassoperationen är först om fem veckor, men jag har flera saker inbokade innan dess, så tiden känns kortare. I fredags hade jag en telefontid med en kirurg (inte min) eftersom jag ville fråga om det jag hört glunkas: att om man gått upp i vikt på grund av läkemedel, så kan viktnedgången efter operationen begränsas. Eftersom det gäller för mig, och jag är helt beroende av de läkemedlen, så kunde det vara en avgörande faktor för om jag skulle genomgå ingreppet. Han kände inte till någonting om detta, men sa att det kanske kan inverka på marginalen. Med det lät jag mig nöja.

Jag har också blivit kallad till gruppmöte med dietist, och det ser jag mycket fram emot. Vi har fått mycket information om hur vi ska tänka kring maten både innan operationen, direkt efter och även på sikt. Men jag antar att denna information blir mer djupgående.

Kallelse har också kommit till narkosläkare, och jag ska samtidigt som det besöket även skrivas in. Det innebär bland annat vägning, antagligen främst för att se om jag gått upp i vikt sedan mötet med kirurgen i november. Det får man inte, och om jag förstått det rätt är det ok med något enstaka kilo, men om man gått upp för mycket får man skjuta upp operationen eller ha fler veckor med dietpulversoppor. Jag har nog fortfarande ett extra kilo sedan julexcesserna, men det är förhoppningsvis ok.

Jag fick remiss till de fysioterapeuter som de har på Ersta sjukhus, och som kan hjälpa en att komma igång med träning. De kan också hjälpa till om man har besvär i kroppen beroende på övervikten. I morgon ska jag ha ett första videomöte med en av dem. Det ser jag fram emot! Jag hoppas först och främst få hjälp med smärtan jag har i ländryggen, eftersom den hindrar mig från att promenera och röra på mig.

Så ni ser att jag har fullt upp! Från och med nästa vecka får jag inte dricka alkohol under minst åtta veckor. Om tre veckor ska jag enbart livnära mig på dietpulversoppor fram till operationen. Det känns bra att jag har saker att göra och förhålla mig till redan nu, för det är ju ändå så att en gastric bypassoperation enbart är ett verktyg — om än ett effektivt sådant. Resten är upp till en själv: äta rätt och träna.

Jag älskar att brodera med merceriserat bomullsgarn. Det har en lyster som är så vacker, och är tåligt och följsamt. Dessutom består garnet av sex trådar, och man väljer hur många av dem man vill använda till ett visst arbete. Jag broderar ofta med tre trådar på yllebotten. Garnet finns i ett nästan oändligt antal färger, och jag har dem liggande i såna tråg som man köper romatica-tomater i, sorterade på färg. Många är i fina dockor, men många finns i liten mängd och det har varit ganska svårt att få en överblick. Nu har jag emellertid köpt bobiner i papp att vira upp garnet på, och det har blivit sååå prydligt! (Se bilderna i inlägget.)

Nytt år med förhoppningar

Publicerat av
Svara

Så blev det 2025, ett kvarts sekel har gått sedan vi stod vid Slussen och räknande ned sekunder som tickade på Katarinahissen, tillsammans med tusentals andra. Under de 25 åren har jag främst varit förälder, och även om jag fortsätter att vara det så har barnen lämnat boet och flugit iväg på egna vingar nu. Igår på nyårsafton var dottern med pojkvän hos oss innan de stack iväg på fest, och vid tolvslaget kom sonen med kompis hit för att räkna ned tillsammans med oss. Så härligt!

Nyårsafton till ära lägger jag upp ett riktigt festsmycke som jag gjorde häromåret.

Häromdagen damp det ned ett tjockt brev i brevlådan, som visade sig vara från Ersta sjukhus och innehöll en KALLELSE TILL OPERATION! Redan 17 februari ska jag opereras, och det känns väldigt bra. Jag har suttit och lusläst all information om hur jag ska äta veckorna inför ingreppet, hur jag ska förbereda mig dagen för operation och hur jag ska äta veckorna efter. Det är mycket att tänka på, men så småningom blir det lättare och jag kommer att kunna äta som vanligt, om än betydligt mindre portioner och med mindre kaloriinnehåll.

Det som jag gruvar mig mest för är de två veckorna innan operationen då jag ska leva på kostersättning. Jag kommer att vara så hungrig! Men jag har tänkt byta ut enstaka måltider mot kostersättning en vecka i förväg så att jag trappar ner. Förhoppningsvis går det hyfsat bra ändå.

Det är förresten en annan sak som oroar mig, och det är att jag inte ska ta någon medicin på morgonen den dag jag ska opereras. Hur ska det då gå med RLS? Jag ska höra av mig och fråga om jag åtminstone kan ta kapseln med Gabapentin så att jag inte blir helt spattig.

Och ännu ett festsmycke. Jag för ofta frågan om jag inte får pinnen mot halsen, men det kan jag lugna alla och envar med att jag inte får!

Jag ska ringa till fysioterapeuten på Ersta också, för att komma dit och komma igång med träning. Kanske de kan hjälpa mig med mina smärtor i korsryggen och höften också. Det känns verkligen som början på något nytt och riktigt bra!

Förändringar

Publicerat av
2

Jag har funderat mycket på varför jag fick en dipp för en månad sedan. Det var en oro och stress i kroppen som jag upplevde kom från ingenstans. Men nu tror jag att jag vet vad det handlade om. Det kan nog ha att göra med de stora förändringar jag har framför mig. Dels gastric bypassoperationen, dels ansökan om sjukersättning. Det var inga lätt fattade beslut men nu är jag helt säker på att de är rätt för mig. Sjukersättningen innebär en betydligt lägre inkomst vilket också bidrar till oro, men det kommer att funka med hjälp av sparade pengar sedan tidigare.

Jag ser verkligen framåt med tillförsikt, även om jag vet att det inte kommer att gå av sig själv. Jag får jobba med diet och träning efter operationen för att komma i form. Min målbild är utförsåkning vintern 2026! Jag åkte senast 2022 i Edsåsdalen och det gick hyfsat, men det kommer att bli mycket roligare när jag är starkare i framför allt benen.

Jag har tänkt en del på broscher på sistone, och testade en idé häromdagen. Jag har sparat en cykelslang för att använda om tillfälle skulle givas. Och nu kom det!


För några år sedan gjorde jag en del av metallnät. Här är en brosch med tovad mitt med pärlor som jag använt en del.


Och den här hittade jag halvfärdig i lådan med metall och gummiprylar. Jag gjorde den klar och satte dit en kula.

Bra beslut av självmedkänsla

Publicerat av
Svara

Nu har mamma flyttat, och även om inte allt är på sin plats i lägenheten så är dags att känna att vi är KLARA! Ett drygt (i alla bemärkelser!) halvår av fixande, planerande, beslutande. Rensat två föräldrars lägenheter, sålt lägenheterna och köpt en ny till mamma. Ordnat med pappas begravning. I och med att mamma lider av svår smärta har vi behövt hjälpa henne med mycket kring flytten och annat. Allt detta är något vi gärna gör förstås, men det är klart att det kostat på.

Höstanemoner

Jag har alldeles säkert skrivit om detta förut, men nu är allt som sagt faktiskt klart! Jag har planerat noga hur jag ska orka allting, och det har gått hyfsat. Jag var sjukskriven en del på heltid och sedan på högre omfattning än jag brukar under vintern och våren. Och tack vare att jag planerat så noga och bett om att bli sjukskriven när det behövts så har jag ändå klarat mig bra. Jag känner mig själv och hur min kropp och hjärna känns, och tack och lov har jag en husläkare som litar helt på mig. Försäkringskassan har inte heller krånglat. Målet har varit att inte krascha helt, och det har jag inte gjort heller, tack vare att jag agerat i tid.

Jag har också lagt till två dagar på min semester så att jag får mer tid till återhämtning efter flytten. Dessutom blir det en kort första arbetsvecka. Ännu ett bra beslut är att jag bestämt att jag inte ska åka till Bibliotekshögskolan i Borås för att föreläsa i slutet av månaden. Jag är så glad över att bli tillfrågad år igen, men jag flaggade redan i våras för att jag kanske kommer att medverka på distans, och nu har jag bestämt mig. Det känns väldigt skönt! Allt detta är strategiska beslut för att orka med höstens arbete.

Rudbeckia

Jag är nöjd med semestern. Det har inte blivit mycket handarbete, men det beror mycket på att det känts för varmt för att hålla på med ylle. Dessutom har inte orken riktigt funnits och därmed inte lusten. Men den kommer!

Och jag har köpt en elcykel – en sån lycka!

Jag ska ställa ut mina filtade bilder i september! I Äppelviken i Bromma finns Elfvinggården, Nordens största kollektivhus för kvinnor. En arbetskamrat sedan långt tillbaka bor där och har hand om ett stort vitrinskåp, Konstskåpet, där hon arrangerar små utställningar. Och nu har jag blivit inbjuden – det känns väldigt roligt! Det blir vernissage 9 september.

Tröttheten kommer ikapp

Publicerat av
Svara

Jag har inte riktigt haft tid att vara trött eller att sörja ordentligt förrän nu. Det har varit så mycket att ordna och tänka på, och allt har gått i ett. I midsommarhelgen gick även min mans bror bort, så ännu en tyngd lades till den förra. Nog för att jag varit både trött och ledsen men jag känner nu — ett par veckor in i semestern — hur det skapats ett utrymme för allt att komma i kapp.

Mina spända axlar och nacke har gjort ett storstilat återbesök, och jag fick som tur var en tid hos massören i förra veckan. Nackens muskler som går uppåt skallbenet har varit så stenhårda och gjort så ont att jag knappt kunnat vrida på nacken.

Jag har varit på min systers och svågers sommarställe i Söderhamns skärgård i några dagar, och där lät jag tröttheten ta ut svängarna lite mer. Jag har haft min egen lilla sovbod, dit jag dragit mig undan för att vila eller sova närhelst jag behövt. Trots att jag sovit en hel del på dagarna har jag sovit bra på nätterna också. Jag riktigt känner hur kroppen tar igen sig!



Jag har också badat flera gånger och trots 16-17 grader i vattnet har det varit helt ljuvligt.

Jag ska skaffa en elcykel, och kan då lättare komma iväg för att ta mig ett dopp när jag vill och inte enbart då bilen är ledig. Jag känner mig så tung, klumpig och orkeslös, och ser fram emot att röra på mig lite mer. Periodvis har jag varit bra på att komma ut och promenera, men just nu har jag stukat en fot som tagit tid att läka, och det kan säkert komma fler hinder i vägen. Då är ju en cykel utmärkt!

Nu har jag halva semestern kvar och de närmaste dagarna ska jag inte göra någonting särskilt. Det känns helt fantastiskt! Sista semesterveckan ska ägnas mammas flytt, men bara så mycket jag orkar förstås.

Så här är det nu

Publicerat av
Svara

Jag började jobba 25 % i måndags, två timmar om dagen. Jag inleder arbetsdagen vid åttatiden, jobbar i omkring 45 minuter, tar en minst lika lång paus och jobbar sedan resten av tiden. Då är jag helt slut. Hjärntröttheten ligger som ett tungt moln i huvudet, jag är lite yr och tar mig till fåtöljen där jag sitter och pustar ut. Undrar, oroar mig. Hur i alla glödheta ska detta gå?!

Jag har givit upp att hänga med i vad som hänt medan jag varit borta. Försöker urskilja det allra viktigaste som jag behöver göra, och acceptera att det är allt någon kan kräva av mig – även jag själv.

Resten av dagen lyssnar jag på ljudbok medan jag broderar eller sprättar upp broderier för att göra dem på annat sätt. Men nu har jag fått ont i högerhanden av för mycket handarbete, så jag försöker ligga lågt i några dagar. (För sju år sedan broderade jag så mycket i ganska hårt material att jag fick tennisarmbåge! Jag gick på Naprapathögskolans elevbehandling i flera månader för att bli bra. Det är ingen barnlek att brodera inte!)

Jag har sorterat en del foton vi hittade i pappas skrivbord också, en del från hans barndom och även ännu längre tillbaka. Med hjälp av släktingar har jag fått koll på vilka personer som finns på bilderna, så spännande!

Och så sover jag. Jag är trött även på det sättet. Jag känner mig ledsen och orolig. Var hos min husläkare igår som ville lyssna på hjärtat och kolla blodtrycket. Han sa att jag för höra av mig om planen för upptrappning inte kommer att funka. Och det är väl det jag oroar mig för. Jag försöker att inte ta ut det i förskott, men det är lätt att säga och svårare att göra.


Har föresatt mig att gå ut och promenera varje dag, och idag gick jag i vårsolen till mitt bästa blåsippsställe för att se om det syntes något tecken på liv där. För tidigt förstås, men värme, sol och fågelsång andas vår. Jag hittade blåsippsblad men det är nog fjolårets. Vintergäck och snödroppar såg jag i alla fall i grannars täppor.

I morgon ska jag till kontoret för samtal med min chef. Kvällen har förflutit i ultrarapid och i undran över hur jag ska orka. Men jag plockar fram min favoritstrategi igen: i värsta fall ställer jag in. Det går så bra.

Det vänder

Publicerat av
4

Någon gång i helgen vände det. Jag kände mig lättare, gladare, mer mig själv. Den blöta filten och Hopplösheten hade kanske inte riktigt gått upp i rök, men åtminstone lättat på förlåten så pass att jag fick hopp om livet.

Den Stora Tröttheten i kroppen har också dragit sin färde, och jag har ork att laga mat och städade till och med badrummen i helgen.

Igår lyste solen från en klarblå himmel och jag gjorde något jag inte gjort på många dagar: jag tog en liten promenad. Jag gick till den lilla skogsplätten alldeles nära vårt hus, traskade omkring och fotograferade. Solen värmde så pass att jag fick gå in i skuggan på hemvägen – i oktober!

Idag ska jag på återbesök till doktorn som vill följa upp hur jag mår och hur medicineringen fungerat. Jag känner mig i trygga händer.

Aningen bättre

Publicerat av
Svara

Jag känner mig en aning piggare nu när jag varit hemma och vilat i två och en halv dag. Igår hade jag tid på vårdcentralen för att mäta blodtrycket. Tänkte att det kan vara fel på min blodtrycksmätare och att det skulle vara bra om de mäter det professionellt. Men den stämde med min och sjuksköterskan sa att den ligger på gränsen, men är ok. Jag sa att den legat betydligt högre andra dagar, och vi kom överens om att jag ska fortsätta mäta hemma och be om en läkartid om inte trycket går ner. Då kan jag behöva höja medicindosen.


Det blev en kort utflykt och som alltid tänker jag att jag skulle kunna passa på att kompletteringshandla på mataffären på hemvägen. Det är alltid något som behövs. Men jag skärpte mig, och berättade för mig själv att det kommer jag inte att orka, och åkte istället raka vägen hem. Och mycket riktigt. Enbart turen till vårdcentralen hade tröttat ut mig så pass att jag inte orkade laga middag på kvällen.

I morse tog jag i alla fall en halvtimmes promenad med min syster i andra änden av telefontråden. Lite långsammare än vanligt men det kändes bra och hoppfullt. I morgon ska jag jobba men jag ska ta det mycket lugnt. Det är det som gäller nu.