Etikettarkiv: oro

Det går bakåt :(

Publicerat av
2

I förra veckan försökte jag mig på ett möte med en kollega som inte gick något vidare, som jag skrev häromdagen. Tankarna klafsade omkring i gröt, och ville inte inordna sig i rader av vettiga ord.

Jag kände mig orolig igår och undrade hur det skulle gå att arbeta idag. Jag tog det lugnt, satte inte upp några mål för dagen utan jobbade på lite stillsamt. Men det var bara att inse, jag kunde inte tänka. Jag åkte hem och däckade. Sov lite och låg med en kudde på huvudet för att stänga ute intryck. Jag orkade inte laga mat, och sa tydligt till barnen att jag mår sämre och att de måste visa mer hänsyn än vanligt.

image

När jag kommit upp ur det värsta hålet tittade jag lite i en bok jag lånat, Tillbaka till jobbet – hållbar återgång efter stressrelaterad ohälsa av Åsa Kruse. Jag slog upp delen där hon skriver om bakslag, men kände mig bara arg och frustrerad eftersom det handlade om att ta tag i de redskap man lärt sig och som skapat förändring. För mig går inte det! Jag har försökt skapa förändring men det är inte jag som rår över det!

 

Jag har tänkt mycket på gränser på sistone. Var går gränsen för när jag ska sätta stopp och backa? Jag skrev om det häromdagen. Nu verkar min kropp sätta p för mig i alla fall. Benen är sega, tunga och trötta, tanken står stilla och det tjuter i öronen. Kroppen har lagt av, för stunden.

Orolig, hur ska jag veta?

Publicerat av
Svara

Igår var jag på jobbet på förmiddagen. Jag och min kollega hade möte om vårt gemensamma projekt och om hur vi ska lägga upp arbetet under våren så det blir hållbart. Vi kommer att få flera nya kollegor och en ny chef inom kort, vilket vi ser fram emot men inser också att det kommer att ta mycket tid.

Jag kände mig trött och trög i huvudet under mötet, och blev frustrerad över att jag inte var mig själv. Eller rättare sagt, att jag inte var den jag ville vara – pigg och smart. På väg från jobbet kände jag mig ledsen och orolig. Jag trodde att jag var piggare än så här. Jag känner mig vilsen – hur ska jag veta hur jag ska göra? Kroppen säger att jag ska vila, och den brukar ha rätt. Men jag vill verkligen undvika att bli sjukskriven på mer än 50 % igen.

Jag försöker ta reda på hur det ska kännas: är det ok att jag mer eller mindre varje dag känner mig på gränsen till vad jag orkar? Att jag ibland måste ligga i vilrummet innan jag kan åka hem, och att resten av dagen tillbringas i soffan?

Jag tänker långsiktigt – kan det skada tillfrisknandet att jag pressar mig, eller är det ok eller rent av bra?

Jag hade en tid hos psykolog Siri före jul, men hon blev sjuk och skulle höra av sig senare. Det är nog hon som kan svara på mina frågor bäst. Jag hoppas få träffa henne snart.
image

I morgon är det nyårsafton och vi ska fira med våra goda vänner som vanligt. Jag var lite tveksam först, men kom på att de är så nära vänner att jag kan gå och lägga mig att vila eller rent av att sova när de är här. Vi har knytkalas så allt ligger inte på mig, och jag har planerat mat som går att göra i ordning i förväg. Strategisk nyårsafton!

Nu lägger vi skit-året 2016 bakom oss, och hälsar 2017 välkommen med en sträng förmaning om att rätta till allt!

Gott nytt år!

Forskning om RLS/WED

Publicerat av
Svara

Det pågår ett forskningsprojekt om RLS/WED för att försöka hitta diagnosverktyg och lindring för drabbade. Så lycklig jag blir! Det är Karolinska Institutet KI, KTH och Stockholms läns landsting som driver projektet tillsammans med Stanford University i USA. Jag försökte anmäla mig till projektet men det visade sig vara för sent. Det spelar ingen roll, huvudsaken är att det pågår forskning.

Det är en oro jag har som ligger och skvalpar lite i bakgrunden. Att det ska bli värre. Ryckningarna i benen har till exempel tillkommit senaste året, och jag vet att många med RLS/WED har svåra smärtor i främst benen. Det har inte jag alls, och vill verkligen inte ha det heller! Nu ska jag inte ta ut eländet i förskott men det gnager lite. Nästa gång jag träffar psykologen Siri ska vi prata om oro, och det behöver jag ett verktyg för att hantera.

För nytillkomna läsare kan jag berätta att beredskap <-> tillit är viktigt för mig. Det var terapeuten Jeanette, som jag gått hos i omgångar under de senaste åren, som utbrast ”Men du lever ju med en konstant beredskap för vad som ska hända! Du måste jobba på tilliten!” Ett ständigt pågående arbete, men hjälpsamt att bli varse.

img_1370

Julrosor!

Nytt läkarintyg

Publicerat av
Svara

Då har min läkare förlängt min sjukskrivning till 15 januari, och idag gäller de nya reglerna hos Försäkringskassan. Jag hör många långtidssjukskrivna som är oroliga, och läser att fackförbundet Kommunals förbundsjurist tror att vi med diagnoser som inte går att fastställa med hjälp av röntgen eller blodprov kommer att få det svårare att få igenom läkarintygen.

Jag ska inte ta ut det i förskott men visst finns det en oro. Min läkare sa att de på vårdcentralen fått tillbaka väsentligt fler intyg än vanligt, intyg som underkänts och måste skrivas om. Samtidigt måste ju läkarna satsa på att bli bättre på att skriva intyg så som FK vill ha dem. Med tydlig formulering om varför patienten inte kan arbeta och, för oss som är sjukskrivna i mer än 180 dagar, en motivering till varför patienten inte kan prövas mot hela arbetsmarknaden och på så sätt arbeta heltid.

Det är tur att jag har en man med en inkomst och sparade pengar ifall det drar ut på tiden. Tänk de som är beroende av att pengarna kommer regelbundet!