Värsta natten på länge

Det började redan igår kväll när jag la mig. Jag kände hur benen började pirra (i brist på bättre beskrivning) och jag kunde inte ligga stilla. Jag låg och gungade fram och tillbaka i en jämförelsevis långsam takt, alltså jämförelsen gjordes med den takt i vilken jag rörde mina fötter och underben. Till slut gick jag upp och stretchade benen, och gjorde något jag aldrig gjort förut: jag gnagde av en pytteliten bit av en tablett Sifrol. Det är den medicin jag tar mot RLS/WED och som jag trappat ner ordentligt eftersom den mycket höga dos jag tog förut gjorde mig allt sämre. Av den anledningen är jag försiktig och vill inte öka dosen. Men hela kroppen skriker MERA! Nåväl, till slut somnade jag någon gång strax efter midnatt, för att vakna vid 6-tiden med nästan samma pirr i benen som när jag somnade. Då är det tur att jag kan sova på dagen, sömnen är viktig.

Konstnmärlig utsmyckning på Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby.

Konstnmärlig utsmyckning på Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby.

Dagens nyheter har en artikelserie just nu om stressen som gör oss sjuka. Idag intervjuas psykiatern Pia Dellson som skrivit den ytterst lättlästa boken Väggen som jag refererat till flera gånger här på bloggen. Jag tycker förstås att det är jättebra att detta uppmärksammas ordentligt, men synd att det enbart handlar om stress i arbetslivet. Stress som i mitt perspektiv går att göra någonting åt (jag säger inte att det är lätt!) och som de allra flesta borde kunna sjukskriva sig och säga upp sig ifrån. Det kan man inte på samma sätt om orsaken till sjukdomen finns i familjen – den kan (och vill) man inte sjukskriva sig ifrån lika lätt, och återhämtning och tillfrisknande blir en komplicerad historia fylld av skuld och tillkortakommanden.

Artiklar om den farliga stressen i arbetslivet brukar uppfordra ministrar och arbetsgivare att GÖRA NÅGOT! Nu har socialförsäkringsminister Annika Strandhäll uppmanat kommuner och landsting till handling. Det finns många offentliga instanser som med större resurser skulle kunna medverka till bättre psykisk hälsa hos föräldrar. På senaste tiden har mycket skrivits om den skamliga hanteringen av människor i behov av stöd och assistans enligt LSS. En annan skamfläck i Stockholms läns landsting är bristen på resurser och läkare inom barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.

Nej, nu ska jag lägga försöka vila på ett sätt som fungerar bra för mig: tv-seriemaraton. Just nu House varvat med Broadchurch. Om bara benen kunde vara stilla.

Orolig, hur ska jag veta?

Igår var jag på jobbet på förmiddagen. Jag och min kollega hade möte om vårt gemensamma projekt och om hur vi ska lägga upp arbetet under våren så det blir hållbart. Vi kommer att få flera nya kollegor och en ny chef inom kort, vilket vi ser fram emot men inser också att det kommer att ta mycket tid.

Jag kände mig trött och trög i huvudet under mötet, och blev frustrerad över att jag inte var mig själv. Eller rättare sagt, att jag inte var den jag ville vara – pigg och smart. På väg från jobbet kände jag mig ledsen och orolig. Jag trodde att jag var piggare än så här. Jag känner mig vilsen – hur ska jag veta hur jag ska göra? Kroppen säger att jag ska vila, och den brukar ha rätt. Men jag vill verkligen undvika att bli sjukskriven på mer än 50 % igen.

Jag försöker ta reda på hur det ska kännas: är det ok att jag mer eller mindre varje dag känner mig på gränsen till vad jag orkar? Att jag ibland måste ligga i vilrummet innan jag kan åka hem, och att resten av dagen tillbringas i soffan?

Jag tänker långsiktigt – kan det skada tillfrisknandet att jag pressar mig, eller är det ok eller rent av bra?

Jag hade en tid hos psykolog Siri före jul, men hon blev sjuk och skulle höra av sig senare. Det är nog hon som kan svara på mina frågor bäst. Jag hoppas få träffa henne snart.
image

I morgon är det nyårsafton och vi ska fira med våra goda vänner som vanligt. Jag var lite tveksam först, men kom på att de är så nära vänner att jag kan gå och lägga mig att vila eller rent av att sova när de är här. Vi har knytkalas så allt ligger inte på mig, och jag har planerat mat som går att göra i ordning i förväg. Strategisk nyårsafton!

Nu lägger vi skit-året 2016 bakom oss, och hälsar 2017 välkommen med en sträng förmaning om att rätta till allt!

Gott nytt år!

Medicinsk yoga

Psykologen tipsade mig om medicinsk yoga som är mer fokuserad på andning och avslappning. På gångavstånd hemifrån mig hittade jag ett yogaställe som erbjuder just det, så redan ikväll var jag där för första gången. Det kändes väldigt bra, det här passar mig bra just nu. Jag fick en känsla av att jag tar hand om mig själv när jag var där i den ombonade atmosfären. Det är en fin känsla som jag försöker satsa mer på. Vara snäll mot mig, göra saker som är bra för mig, avstå saker som inte är bra för mig. Säga nej eller rent av strunta i att göra saker rent reflexmässigt. Se om någon annan gör dem, de kanske inte behöver utföras? Förmå mig att be om hjälp, vara besvärlig. Ligga till last, ja det ska jag göra – jag ska ligga till last! Nej, det är ju förskräckligt! Det är ju den känslan jag får från Försäkringskassan redan, att jag ligger dem till last. På Studio Ett idag intervjuades socialförsäkringsministern Annika Strandhäll om att så många läkarintyg får i retur till de sjukskrivande läkarna för komplettering. Allt merarbete för läkarna och Försäkringskassan men framför allt all oro för oss sjukskrivna! Det är ingen framgångsfaktor för tillfrisknande, det kan jag försäkra. Nu pratade ministern om att det är tänkt att läkare och Försäkringskassan ska arbeta tillsammans för allas bästa, att det är där det brister. Till slut klämde de ur henne att regeringen har något på gång kring detta. ”Redan i år?” frågade  journalisten. ”Ja” svarade ministern och journalisten kom helt av sig. Det ska bli intressant att se vad de har tänkt sig för åtgärd.

Inlägget började med yoga, passerade att ta hand om mig själv och slutade på ministernivå – så kan det gå!

Här är två små tovade börsar som två personer ska få i julklapp.

img_1338 img_1337

Många tankar som trängs

Idag var jag hos massören på jobbet igen. I en timme bearbetande hon armar, rygg, nacke och axlar med sina starka händer, och min hjärna med sina tankar om min fysiska och psykiska hälsa. Avslutningsvis masserade hon mitt ansikte, det var riktigt skönt.

Jag måste sortera i de tankar och känslor jag fick. På samma sätt som förra gången sa hon saker om mig som om hon visste. Kanske var det därför som det hon sa gick rätt in. Jag började nästan gråta vilket är mycket sällsynt numera när jag tar antidepressiv medicin. Hon pratade om att jag inte bara behöver samtalsterapi utan att kroppen behöver göra sig av med alla spänningar som jag byggt upp under alla år. Hon föreslog flera saker att prova, som att träffa en homeopat som kan titta in i mitt iris och därefter bedöma behandling. Eller hypnos och akupunktur. Hon förstod om jag inte var riktigt mottaglig för det alternativa men att det kunde vara värt att prova.

Nu när jag skriver detta kommer jag på att anledningen till att jag nästan grät var när hon pratade om att jag måste ta hand om mig själv. Att hon kände en sorg i mig. Utan att jag berättat speciellt mycket. Jag tänkte på hur jag utropade detta år till mitt år. Hur det var tid för mig, men att det inte blev så. Att jag får kämpa på med tilliten, tålamodet och modet. Tron och hoppet att min tid kommer. Att jag kommer att bli frisk. Men att det är skitsvårt.

Här är en brosch jag broderade igår. Vitt linnetyg med vit lintråd.

img_1310

Måndag

Det är mörkt och blött när jag går till bussen. Smutsiga snöhögar är det enda som minner om förra veckans överflöd av snö. Inget av detta är något att hoppa jämfota över, men jag är så glad över att orka jobba! Sedan i torsdags har jag tagit det väldigt lugnt, legat i soffan och tittat på film och broderat lite i den mån jag orkat. Den enda utflykten var ett besök på vernissagen på konsthallen.

Igår trodde jag inte att jag skulle kunna jobba idag och mina tankar gick i negativa spiraler. Jag måste ha läkarintyg från första dagen när jag redan är sjukskriven, vi har en situation under uppsegling i familjen och jag har stort behov av att vara ensam hemma. Allt kändes oöverstigligt. Men efter en kort promenad med min dotter igår eftermiddag och att ha bistått henne i potatissoppslagning kände jag mig hyfsat pigg.

Förra hösten fick jag mig en rejält läxa. Jag körde på av ren arbetsglädje och blev allt sämre. Var hemma helt i ett par veckor, jobbade 25 % i ytterligare en kort tid men fick till slut inse att det var kört. Jag blev sjukskriven helt i tre månader. Dit ska jag inte nu! Jag ska vara smart och lyssna på min kropp, den kommunicerar tydligt om jag är villig att lyssna.

Men idag är jag glad! Det är måndag och mörkt och snön är smutsig och jag ska få träffa fina kollegorna igen. Jag har en plan för veckan så att jag ska orka. Lite har jag lärt mig under resans gång!

image

Jag fick en artikel med posten

Min pappa skickade en bra artikel från Östersunds-Posten till mig. Den handlar om utmattningssyndrom och det är neuropsykologen Agneta Sandström som intervjuas. Hon har forskat om vad som händer i hjärnan vid utmattningssyndrom. Hennes avhandling handlar om direkta och mätbara hjärnskador. Synen på sjukdomen har delvis förändrats efter hennes studie men det är fortfarande lång väg kvar för att få arbetsgivare att ta sitt ansvar och få en förståelse i vården och hos Försäkringskassan.

”Då får man gå på utbildningsdagar och höra att man ska välja glädjen i livet. När det i själva verket handlar om strukturella problem. Man kan inte lägga allt ansvar på individen. Det finns faktiskt en gräns för vad folk orkar med.”

img_1279Studien visar att det är ökade krav på jobbet samt minskade möjligheter att påverka arbetet som ligger bakom sjukskrivningarna. Jag är ju inte sjuk på grund av arbetet men det är i grunden samma problematik bakom min sjukdom – omättliga krav, förutsägbarhet och små möjligheter att påverka situationen.

Agneta Sandström menar att det ofta handlar om brist på återhämtning snarare än att vi gör för mycket. Kanske kan man prata om återhämtningsbrist istället för utmattningssyndrom!

 

Läkarintyget gick igenom!!

Oj så skönt, ikväll när jag kollade på Försäkringskassans hemsida så ser jag att läkarintyget godkänts och att jag är fortsatt sjukskriven på halvtid till 15 januari! Nu kan jag slappna av lite.

Men jag inser nu hur mycket jobbresan till Danmark tagit på mina krafter. Jag är trött, så trött. Jag ska stanna hemma resten av veckan. Nu gäller det att dra i nödbromsen så det inte blir som förra hösten då jag körde slut på mig igen och blev sjukskriven på heltid i flera månader.

PS till förra inlägget

Stressforskaren Peter Währborg skriver i Göteborgs Posten:

”På samma sätt som rent vatten och god hygien än gång räddade människor från undergång i infektioner är det med den moderna ohälsan. Det går inte att bota smittkoppor med kosmetika lika lite som det går att bota utmattningssyndrom med att förbjuda utmattning och rätten till sjukskrivning när man inte längre kan arbeta.”

Word.

Nytt läkarintyg

Då har min läkare förlängt min sjukskrivning till 15 januari, och idag gäller de nya reglerna hos Försäkringskassan. Jag hör många långtidssjukskrivna som är oroliga, och läser att fackförbundet Kommunals förbundsjurist tror att vi med diagnoser som inte går att fastställa med hjälp av röntgen eller blodprov kommer att få det svårare att få igenom läkarintygen.

Jag ska inte ta ut det i förskott men visst finns det en oro. Min läkare sa att de på vårdcentralen fått tillbaka väsentligt fler intyg än vanligt, intyg som underkänts och måste skrivas om. Samtidigt måste ju läkarna satsa på att bli bättre på att skriva intyg så som FK vill ha dem. Med tydlig formulering om varför patienten inte kan arbeta och, för oss som är sjukskrivna i mer än 180 dagar, en motivering till varför patienten inte kan prövas mot hela arbetsmarknaden och på så sätt arbeta heltid.

Det är tur att jag har en man med en inkomst och sparade pengar ifall det drar ut på tiden. Tänk de som är beroende av att pengarna kommer regelbundet!

Försäkringskassan igen

När jag skrev förra inlägget kom en nyhetsblänkare från Dagens nyheter om att Försäkringskassan fått nya regler som kan stoppa sjukpenningen omedelbart i ett fall som mitt. Ni minns kanske att jag inte fick mitt förra läkarintyg godkänt utan min husläkare fick skriva om det, och att det då godkändes. (Puh!) Med de nya reglerna stoppas pengarna medan under den tid som läkaren skriver nytt intyg och ärendet behandlas. Men FK tror inte att vi sjukskrivna kommer att märka något eftersom man kommer att fatta interimistiska beslut så att pengarna ändå ska kunna betalas ut. Med andra ord händer ingenting förutom juridiska hårklyverier, men resultatet kommer att bli tusentals oroliga människor som är sjukskrivna. En del som är beroende av att få sina pengar i tid, och inte har marginaler att vänta. Det är ju inte alla som har en årslön på banken …

image