Jag har gått förbi mitt blåsippställe ett par gånger och nu är de verkligen igång med blomningen!
Jag mår så himla bra av att det är varmare och att naturen vaknar! Igår kom jag på att jag faktiskt kan ett fågelläte till – bofinkens. Barnen hade en leksak med en inspelad bofinksdrill, det är därför jag minns och igår hörde jag det.
Idag har jag ägnat några timmar åt att brodera ett armband till mig. Jag är väldigt nöjd, även om dottern tyckte att det var lite väl brett för att kallas armband.
Här kommer några bilder från dagens lilla skogspromenad. Fast blommorna hittade jag i rabatter. Jag var utomhus länge idag. På förmiddagen låg jag och sov i en solstol!
Jag tror att jag skrev förut om ökad känning av WED/RLS och tar nu mer av Gabapentin. Jag hoppas innerligt att det är tillfälligt, och att det lägger sig lite. Jag får hålla i mig allt vad jag kan för att inte gå igång och bli rädd att det ska bli lika illa som det var i höstas. Igår hade jag ryckningar i benen två gånger. Det har jag inte haft på flera månader! Ingenting idag som tur är, men jag känner ibland hur benen gör sig beredda på en ryckning. Det liksom drar ihop sig i dem eller hur jag ska uttrycka det. Samma känsla som strax innan en ryckning.
Idag gick jag på en lång skogspromenad tillsammans med min goda vän Å. Vi delar en hel del stressreaktioner på långvarig söndring och känner igen oss i varandras berättelser. Det betyder mycket för mig att göra just det. Det blir en bekräftelse på att det jag känner är rimligt eller giltigt. Hur knasigt det än är så är det viktigt.
Jag läste en artikel om en ganska ung man som drabbats av stroke, och som beskrev ett besök på en mataffär som om att det var jag som sagt det: ”Det tog mig 25 minuter att plocka ut tre varor. Mataffärer med alla färger kan vara väldigt jobbiga att gå igenom när jag är trött. Det blir pannkaka av allting, när jag ska planera det själv. Det är svårt för mig att lära mig att klara det här.” Sorgligt men det kändes samtidigt skönt att höra någon annan med hjärntrötthet beskriva denna vardagliga sak. Jag har tidigare beskrivit hur jag kan uppleva just mataffärer, och hur svårt jag kan ha att fokusera på vad jag ska göra, välja ut varor och bara röra mig omkring i butiken.
Rent allmänt tycker jag att det oftast är riktigt härligt att leva och jag kan verkligen njuta av våren och hur allt förändras i naturen från dag till dag. Jag köpte sättpotatis igår och ska nog plantera den i morgon. Katterna får tyvärr inse att odlingslådorna inte är utomhuskattlådor, även om gödningen förhoppningsvis inte skadar! En hel ledig dag till i morgon utan något inplanerat.
Jag känner oftast lite dubbelt för helgerna. Dels är det skönt att vara ledig och fint att träffa familjen. Men det drar väldigt mycket energi av mig att alla är hemma. Även utan konflikter är det arbetsamt med alla ljud och alla saker som händer.
En lyckostund som jag gömmer i hjärtat var strax innan vi skulle äta middag i fredags kväll. Alla var på glatt humör och skojtjafsade med varandra. Det var som ett utsnitt i tiden av normalitet och värme – en stund att leva på ett tag.
I lördags åkte min man och jag iväg på svamputflykt. Det var en riktigt skön dag och skogen var lätt att gå i. Vi hittade en stor och fin Karl Johan och ett par andra fina soppar, men höll hela tiden utkik efter trattkantareller. Som vanligt så gällde det att hitta de första. Sen får man BLICKEN och ser massor! Till slut kände jag mig trött och ville hem, så vi fick bestämma oss för att inte titta på marken längre utan gå tillbaka med blicken högt – annars skulle vi inte kunna sluta! Det är en sån rikedom att ha en korg fylld med svamp!
Det gjorde mig gott att gå i skogen, som vanligt. Jag brukar ta en kortare tur i de små skogar vi har i vårt område. Den ena heter Fylgiaskogen – visst är det vackert och lite hemlighetsfullt!
Idag var jag mycket piggare än vanligt och satte igång att gallra bland våra böcker. Hela tiden medveten om risken att jag tar ut mig för mycket när jag är pigg. Men jag tror det gått bra, jag känner mig helt ok ikväll. Sammanfattningsvis en ovanligt pigg Pia och ovanligt mycket intryck. Det känns bra som omväxling.
Idag tog jag en sväng i Fylgiaskogen igen. Det är så enkelt att gå även utanför stigarna när snön täcker marken. Kommunen har glesat ut skogen så man ser skogen för alla träd, och det blir framkomligt. Idag följde jag ett spår av en hund och en människa som gått lite härs och tvärs.
Bäst jag gick där började jag prata högt för mig själv. Det blev som en variant av att skriva – jag måste formulera mig och jag hörde om det lät knasigt. Det är svårare att höra om ens tankar är ute och cyklar. Tankar kan hamna i cirklar och vara svåra att ta sig ur, de äter sig in i en. Därför kan jag rekommendera att prata högt och skriva!
Det finns ju ett och annat jag av olika anledningar inte vill skriva om på bloggen. De sakerna kan jag prata med mig själv om!
