Jag har svårt att komma till rätta med stressen i kroppen. I kväll har den gett mig spänningshuvudvärk av tredje graden, men den varade inte så länge som tur var. I måndags bad jag psykolog-J att hjälpa mig att bena ut och se vad jag kan ta bort. Det slutade med att jag ska pausa både mindfulnessdans och basal kroppskännedom. Ironiskt nog kan rehabinsatserna bli för mycket och skapa stress. Nu känns det klart lugnare, och jag hoppas att ron i kroppen från i våras kommer tillbaka.
Om tre veckor ska jag vara tjänstledig i en vecka. Jag tror att det blir bra att ta en paus under hösten, och inte ha så mycket planerat den veckan. Jag har ändå funderat på om jag inte ska passa på att fylla på det sociala kontot den veckan. Det jag saknar mest och har svårast för. Jag får se.
Vår dotter och hennes pojkvän fyllde år nu i september och åtminstone dottern hade önskat sig smycken. Jag blev så glad när jag kände ork och inspiration att göra ett armband och två ringar till henne, och en ring till honom. Hon hade visat en bild på ett armband som hon ville ha, och det visade sig vara min idol Torun Hübe Bülow som gjort den! Känn ingen press … Nåväl, den blev i samma stil i alla fall!
Nu har jag kommit hem från sex dagars silversmideskurs på Mullsjö folkhögskola. Det är fjärde gången jag är där, och det är en fin känsla av återseende och att jag känner mig hemtam där. Jag känner två av kursdeltagarna sedan tidigare kurser, så det var extra roligt att träffa dem.
Jag har gått åtskilliga kurser och har stor erfarenhet av att lägga upp dagarna med en lagom dos vila — så även denna gång. Jag tog en lång vila i samband med lunchen, och satt inte kvar så länge på kvällarna som en del andra. Jag hade mina suveräna öronproppar: Happy Ears, så att jag kunde vila öronen mellan varven. Förutom en morgon då jag sovit dåligt på natten och prioriterade att sova en stund till, så badade jag varje morgon kl. sju vid den lilla fina badplatsen nedanför skolan. En bra start på dagen!
Jag koncentrerade mig på några få saker den här gången, och är nöjd med dem. Örhängena är beställda av en vän för att komplettera smycken hon redan har. Halsbandet med onyxkulan är en present till en som fyller jämnt nästa år.
Ringen är jag väldigt nöjd med, i synnerhet designen. Själva sågningen är urdålig, men jag kunde inte fila för mycket på insidan av ringen för då skulle den bli för stor. Det syns knappt när jag har den på mig tack och lov! Även här är det en kula i onyx, blankpolerad i ringen och matt i halssmycket ovan.
Jag hade också med mig ett halssmycke som jag gjorde på en tidigare kurs, och som jag ville göra om. Jag tycker att det är snyggt men det halkar alltid på sniskan, och då faller det snygga. Jag sågade av silvertråden, drev den platt och bockade den så att den kan sättas på en rem i gummi eller läder. Jag är väldigt nöjd med den!
Det är svårt att fotografera silver. Dels speglas både jag och mobilen i det, dels blir det lite oskarpt. Man behöver nog en vit kameralåda, och det har jag ju så någon gång ska jag fota bättre!
Det här halssmycket är ett bra exempel på spegling, men jag tog bilden från sidan och en bit ifrån så jag lyckades hyfsat. Jag gjorde även detta smycke på kursen, men glömde att jag inte tänkt att såga så långt ner. Risken är att smycket tippar framåt om remmen kommer för långt ner. Jag testade i alla fall att sätta ”märlorna”, som gummi- eller läderremmen ska träs igenom, så långt ner att remmen inte ska synas, och jag tror att det funkar.
Jag längtade hem en hel del, men det är ju egentligen en skön känsla: Jag har det bra där jag är just nu, men ser också fram emot att komma hem. Och jag ska definitivt söka till kursen även nästa sommar!
Dagen inleds återigen med ett morgondopp, men nu skiner solen från en klar himmel till skillnad från de andra morgnarna. Det är en sällsam känsla att komma ner till den lilla badplatsen, gå ut på bryggan och se små abborrar simma i det grunda vattnet och skräddare susa fram på ytan. Kliva ner i det svala vattnet och vända ansiktet mot solen, det är nästan helt tyst. Svalorna svänger sina vingpennor högre upp i skyn, det ska bli en varm dag utan regn. Förra året påbörjade jag en ring vars yta jag inte blev nöjd med. Jag tog hem den och skulle fundera på vad jag skulle göra med den. Den blev liggande och jag tog den med mig till den här kursen, och nu kommunal på det självklara: jag vände på den! Ytan på den andra sidan såg betydligt bättre ut, och jag satte igång att jobba på den. Den blev klar igår och jag är alldeles väldigt nöjd!
Det är den sista hela kursdagen idag, och alla kurserna ska ha vernissage i aulan ikväll, innan en festmiddag klockan sju. Det ska i och för sig bli roligt att se hattar, växtfotografier, betongarbeten, texter och textiltryck; men jag hade hellre använt tiden i smidesverkstaden och se mina kurskamraters alster. Förra året blev det ingen vernissage på grund av pandemin, och det var så skönt tycker jag.
Jag tittade precis om det finns tågbiljett hem ikväll redan. Jag skulle gärna ha två dagar hemma innan jobbet börjar på måndag, och längtar hem till familjen och katterna. Tågen år fullbokade visade det sig men det gör egentligen inget, det blir bra att få ut all kurstid.
Efter att ha vaknat klockan 3 på morgonen och inte somnat om igen, åkte jag hemifrån klockan 5 med destination Mullsjö folkhögskola och silversmideskurs i dagarna sex.
Här finns en pytteliten damm med näckrosor som är på väg att slå ut!
Jag hann installera mig i rummet innan det var dags att bekanta oss med de andra kursdeltagarna helt kort innan det var dags för lunch. Sen var det äntligen dags! Vi är nio kursdeltagare med olika förkunskaper, och alla verkar väldigt trevliga.
Jag fick liksom förra året lätt ångest och stillestånd i hjärnan när jag skulle börja, men eftersom jag varit med om det tidigare visste jag att det bara var att vänta ut. Göra i ordning min arbetsplats och pilla på mitt medhavda material. Till slut lossnade det lite.
Jag har tänkt göra örhängen till en kär svägerska som fyller jämnt inom kort, men de blev inte alls som jag tänkt – de var betydligt svårare att göra än jag tänkt – så det får vila tills jag kommer på en ny plan. Däremot gjorde jag snabbt tre ringar till min dotter som hon har beställt. Jag upplevde ljudnivån i matsalen betydligt högre och framför allt mer plågsam än tidigare år. Förhoppningsvis var det för att jag är så trött, tröstade mig min man med. Jag bokstavligen vacklade till mitt rum efter middagen. Jag skulle vilja gå och bada i den sköna sommarkvällen, men orkade verkligen inte rent fysiskt. Efter att ha kämpat i ett par timmar gav jag upp klockan 8 och somnade som klubbad.
Vi hann jobba lite sista dagen också, innan det var dags att städa efter oss. Vi hade en liten vernissage för oss själva nu när den stora, då vi kunnat se alster från alla kurser, är stängd. Här är mina saker minus armbandet som jag hade på mig och glömde.
Det är så fantastiskt fint detta med folkhögskolor! Jag undrar om det finns motsvarigheten i andra länder? Det känns fint att vara en del av den rörelsen där tusentals människor fortbildar sig i allt mellan himmel och jord. Drömmen vore att varje år gå tre kurser utspridda över året. Då skulle jag testa lite olika saker, tälja i trä till exempel. Det är mycket prisvärda kurser eftersom de delvis är offentligt finansierade. Jag tror att jag betalade ca 5500 kr för en vecka inklusive boende och helpension. Det enda jag betalade utöver detta är materialet, dvs silvret.
Resan hem gick snabbt och smärtfritt, fyra timmar från dörr till dörr. Så skönt att komma hem och krama man, barn och katter! Nu har jag en dag kvar på semestern, och sedan är det dags att börja jobba på måndag. Det känns också bra.
Kursen börjar lida mot sitt slut och jag tycker att det ska bli skönt att åka hem. Efter morgondopp och god frukost tog jag tag i några smycken som var halvfärdiga, och gjorde klart dem idag.
Här är ett par örhängen som jag gjort lite oregelbundna och med märken efter hammaren. Den mindre ringen har jag oxiderat och låtit vara mattsvart.
Ännu ett par örhängen som är hopplösa att fotografera lite snabbt. De är små och jag har sågat ett snitt i dem och vikt upp en fjärdedel.
Jag gjorde också ett halsband av rundlar. Den näst längst ner har jag kört med en borr med ett trasigt borrstål på så den blev matt.
Igår gjorde jag de här örhängena som blev helt klara idag. Passar bra till halsbandet ovan!
Jag påbörjade en ring som jag ska göra klar hemma. När jag gick kursen sist hade jag så bråttom att hinna med så många saker som möjligt. Jag visste ju inte om jag skulle kunna skaffa utrustning att smida hemma, även om jag hoppades det. Nu vet jag att jag kan fortsätta att göra silversmycken efter kursen, och då behöver jag inte skynda.
Idag bjöds vi på avslutningsmiddag med tårta, men efter middagen följde jag inte med de andra för att fortsätta jobba. Jag gick till rummet och tog det lugnt istället. I morgon går tåget hemåt, och jag är hemma vid middagstid. Det ska bli skönt.
Dagen inleddes med ett skönt bad klockan 7 på morgonen. Dimman var inte lika tät och mystifierande som dagen innan. Nu såg jag andra sidan sjön.
Efter allt arbete med det stela halsbandet med agaten känner jag mig inte så sugen på att dra igång ännu ett sådant stort projekt. Jag har gjort några smycken som inte tar lika lång tid istället, bland annat två par örhängen som jag inte lyckats få på någon bra bild ännu, men här är en dålig bild på ett par.
Här är ett armband jag gjort. Det är två armringar som jag trasslat ihop lite ojämnt för ett vilt resultat som vår lärare Anna uttryckte det. De rasslar alltså inte mot varandra utan är stelt.
Vi sex kvinnor i olika åldrar tillsammans med vår lärare Anna har blivit en fin grupp tillsammans. Vi har roligt ihop och vi hjälper varandra. Det är alltid dilemmat när en kurs lider mot sitt slut, att gruppen då äntligen blivit sammansvetsad.
Men det känns bra att åka hem på lördag. Kroppen börjar säga ifrån efter flera dagars intensivt arbete, framför allt axlarna. Jag har bokat tid hos massören i nästa vecka! Men hjärntröttheten har jag inte känt av igen, och jag är ganska bra på att lyssna efter hur jag mår och ta pauser.
En underbar med lite märklig sak är att RLS har hållit sig på mattan. Jag har knappt känt av det alls under veckan! Fantastiskt! Det är väl lugnet i att jag bara har mig själv att förhålla mig till som gör skillnaden. Jag slappnar av här.
Vid 7-tiden satte jag på mig baddräkten under kläderna och tog badhandduken med mig för att leta upp badbryggan. Det var sannerligen ingen värme i luften, jag hade till och med en kofta på mig. Det var dimma över sjön även den hör morgonen och oerhört vackert.
Det var helt ljuvligt att bada! Ganska varmt i vattnet, 18 grader fick jag hör sedan, och så dimman som gjorde att gränsen mellan vatten och andra sidan sjön smälte ihop. Men när jag tittade upp var himlen blå! Jag hade tänkt att jag skulle bli kall när jag kom upp, och att jag skulle ha tagit med en badrock. Men jag frös inte alls, och gick tillbaka iklädd enbart den blöta baddräkten och handduken runt höfterna!
Min hjärntrötthet från igår kväll var tack och lov borta, och jag kunde jobba på lite längre den här dagen. Jag tog en längre paus i samband med lunchen bara, men sedan jobbade jag på till halv 8 på kvällen.
Halsbandet blev äntligen klart! Så många timmar jag lagt ner på det! Och jag är verkligen nöjd. Det var väldigt svårt att forma det kring halsen så det låg bra. Kroppen går lite upp och ner och jag vill ju att smycket ska ligga tätt mot huden, och att agaten ska ligga helt rätt. Det hade varit betydligt enklare med en rund sten! Till råga på allt fastnade halsbandet i polermaskinen precis på slutet och blev lite deformerat! Grrr!
Jag gjorde ett par örhängen och påbörjade en del annat igår också, bland annat ett armband. Skönt att göra lite enklare saker också.
Nu närmar sig klockan 7 och jag ska snart gå ner och bada igen.
Det har tagit emot att komma igång med silversmidet, men till slut gick det. I onsdags visste jag att jag skulle vara helt ensam hemma i några timmar, och då tänkte jag ta tillfället i akt. Jag vet inte riktigt varför det var så viktigt att vara ensam, men kanske för att beslutsamheten krävde fullt fokus.
Min arbetsplats för själva smidet är i tvättstugan, och även om allt står framme så har jag tagit undan flussmedel och vätskan som silvret ska ligga i. Den senare ska värmas och jag har en avdankad kaffebryggare som jag köpt för ett par tior på loppis till det. Jag behövde också komma underfund med ordningen allt ska göras i. Efter en stund var jag redo, och började med en väldigt enkel övning för att göra ett örhänge som jag tidigare tappat. Det gick hyfsat och framför allt vet jag vad jag gjorde för fel. Jag gav mig också på att laga ett halsband som jag gjort tidigare och som behövde en ny lödning. Det gick också ganska bra, även om själva kedjan smälte ihop lite på kuppen.
Så nu kan jag börja kursen utan att vara helt ringrostig i alla fall, det känns bra! Och framför allt känns det bra att jag tog itu med det trots motståndet.
Jag har funderat lite på vad jag vill göra på kursen, och har några vaga idéer. Jag har bytt frisyr så att mina öron syns, så några örhängen vore roligt att göra. Jag har också en idé till ett stelt armband och ett halsband. Vi får se.
Här är en del av det jag gjorde på förra kursen, 2019:
På måndag morgon går tåget till Mullsjö i ottan. Baddräkten är också packad ifall vädret tillåter ett dopp i sjön med samma namn som ligger alldeles i närheten.
Om drygt en månad kan jag fira att bloggen funnits i fem år! Dessutom kan jag snart fira mitt tusende inlägg! 1000 inlägg – det blir 200 per år, vilket innebär att jag i genomsnitt publicerat ett inlägg oftare än varannan dag. Det trodde jag inte när jag startade bloggen 2016. Det året jag utropade till mitt, då jag skulle bli frisk. Det blev inte riktigt som jag tänkt, men 2016 inledde jag min bana som brodös, smyckestillverkare, sömmerska, tovare, kalligraf, växtfärgare och så småningom silversmed. Både bloggen och det jag gjorde med mina händer har kommit att betyda oerhört mycket för mitt välbefinnande, som en friskhetsfaktor.
Ett första broderi på målad bakgrund, från 2016.
Det är så det ser ut alltsom oftast – att jag försöker hålla näsan ovanför vattenytan och bara ta mig igenom tillvaron. Det som får lida just nu är handarbetet. Sedan jag sydde klart julkudden har jag inte gjort något kreativt. Det har varken funnits tid eller ork eller lust. Men jag vet att det kommer tillbaka. I nästa vecka har jag semester torsdag-fredag och tillsammans med trettondagshelgen blir det drygt fem dagar ledighet på raken. Då hoppas jag ha kraften att komma igång med något nytt.
