Julvägran

Jag minns inte om jag skrivit om mitt försök att ställa in julen i år. Det var en tanke som väcktes i våras. I samband med de två senaste julearna har jag blivit helt sjukskriven. För två år sedan var jag borta i tre månader, och förra året låg jag hemma hela januari. Det beror inte alls på julstress i största allmänhet – att hinna koka knäck och griljera skinka, köpa julklappar och pynta. Det är kroppsminnet av ett flertal kaotiska och oförutsägbara jular som gör sig påmint.

Julen har varit en favorittid på året för mig, i synnerhet adventstiden med alla ljusen i fönstren, glittrande ljusklädda träd i vintermörkret, adventsljusen som tänds ett efter ett, kanske julmarknad och stämningsfull julkonsert i någon kyrka, den första glöggen. Men nu skulle jag vilja ta ett jättekliv rakt in i mitten av januari. Nästan desperat började jag tänka på utvägar. En vecka på vilohem under juldagarna? En resa till värmen? Eller bara låtsas som ingenting? Men det är ju en familj att ta hänsyn till också, och dessa tankar landade inte så väl hos dottern. Men hon fann på råd, och en kompromiss växte fram. Jag kommer inte att göra någonting juligt hemma: inga pepparkakor eller knäck, inget julpyntade eller annat fixande. Ska det blir sånt får de andra sköta det.

Jag gjorde för många år sedan en lista som jag tar fram varje jul, där det står vad som ska fixas. Tanken med listan var att inte bara jag skulle hålla reda på att byta batteri i brandvarnarna, se till att det finns lucialinnen i rätt storlek och göra deg till pepparkakor två dagar i förväg. Den listan kanske blir ännu viktigare nu, men de kanske väljer att göra helt andra saker än vi brukar – vi får se.

En annan del av kompromissen och stor förändring är att vi inte kommer att ha gäster och inte fira julen hemma hos oss, utan hos min syster och svåger. Det känns väldigt skönt. Just nu känns det som att julen kommer att passera ganska obemärkt för min hälsa, jag har sett till att det ska funka – heja mig!

I morse när jag gick upp lyste de adventsljusstakar som dottern satte upp igår, det var riktigt mysigt!

Idag lägger jag upp bilder på några broscher som jag broderat. Det lärde jag mig också på en endagskurs som föreningen Skapande broderi ordnat. Linnetyg över en trästomme och så stygn på det. Baksidan kläs med tyg och en broschnål sys fast. 

 

Oro och stök

Det känns som att jag redan skrivit allting redan. Allt om oro, bakslag, förhoppningar … Men nu är det dags igen. Min sjukskrivning gick ut igår och min läkare har inte hörts av. Man skulle kunna tänka sig att han skulle ha hört av sig utan påstötning, men han har inte hörts av trots att jag ringde i måndags och lämnade meddelande. Borde inte en psykiater förstå att hans patienter mår bra av den grundläggande tryggheten i att lita på sin doktor? Jag gör inte det.  Inte riktigt. Borde jag be att få en annan läkare? Jag ska till fysioterapeuten på måndag – jag skulle kunna fråga henne om hon känner till honom. Om hon kan råda mig. Jag skrev för någon vecka sedan att jag skulle försöka att inte stressa upp mig över sjukskrivningen och Försäkringskassan den här gången, men jag gör visst det ändå.

Idag har jag och barnen varit hemma och min man jobbat. Dottern och jag skulle spela yatzy när sonen kom på att jag lovat hjälpa honom att baka matbröd för att överraska pappa. En bagatell? Inte i vår familj, och inte för mig. Jag fick gå och lägga mig under kedjetäcket i trekvart och vila. Jag bad dottern att lägga sig bakom mig och hålla om med både armar och ben för extra tyngd. Den gamla Hopplösheten tyngde också, om än inte lika skönt. Kommer jag någonsin bli frisk? (Hört den förut?)

De här ringarna med stomme av gummi var något av det första jag gjorde. Två med ring av plexiglas, ett material jag är väldigt förtjust i. Längst ner några av de halsband jag gjort i samma material.


Metall-pepp

Jag blir så himla glad av att lägga upp bilder på saker jag gjort, så jag fortsätter! Tack så väldigt mycket för alla fina kommentarer – de lägger jag i en särskild ask!

Dessa smycken gjorde jag för snart 2 år sedan. Jag hade sett en brosch som den på första bilden och ägande en del googlande efter var jag kunde köpa nät i aluminium. Det var så jag hittade den fantastiska butiken Material på Folkkungagatan i Stockholm. Där köpte jag även mässingsnät som jag gjorde de smycken av som jag la upp häromdagen.

Jag är väldigt förtjust i den här broschen, och har även en som är mindre. Örhängena med metallbollen på gummislang jobbade jag länge med, så att det inte skulle sticka ut vassa trådar. Tyvärr tappade jag det ena nästan på en gång.

Jag provade också andra former och kombinationer av material, till exempel tovade jag in lite ull i metallnätet och satte på en bricka som man har när man snickrar. Det är också sådana brickor i olika storlekar som halsband och örhängen näst längst ner är gjorda av. Jag köpte dem på kilopris på Bauhaus!

Den sista bilden är ett par örhängen jag gjorde av en ganska motsträvig metalltråd. 

Läs mer

Pepp i vintage vadmal

Jag har köpt oanvända beredskapsrockar i vadmal och klippt isär. Jag tycker att det är en vacker färg och skönt material som inte sticks. Det blev olika armband som är väldigt sköna att bära, lite som handledsvärmare. På några har jag broderat fast gamla spetsar. På andra har jag sytt pärlor och silvertrådar – lite glammig vadmal! En del har jag bara klippt i fina former utan dekoration. Samtliga har gamla pärlemorknappar. 

Dessa armband har i stort sett inte kostat någonting att göra. Det mesta är återvunnet material eller loppisfynd. Det gör det ännu bättre!



Pulsvärmare av gammal spets och vadmal.




Pepp med silver och mässing

Idag blir det smycken i silver och mässing! Det mesta gjorde jag för mer än ett år sedan, men på sistone har jag testat lite nytt. Jag kan däremot inte silversmide.

Om jag måste välja mellan textil och broderi å ena sidan och metall och smycken å den andra, så väljer jag det första alla dagar. Men jag behöver ju inte välja som tur är!

Krympplast, silver och agatpärla.

Virkat finsilver

Silver med jade och agat.





Fortsatt förbättring

Jag blev rejält förkyld förra veckan och var till och med hemma från jobbet två dagar. Det har jag inte varit på eviga tider, alltså av annan anledning än utmattningssyndrom. Därför var jag inte helt säker på att piggheten bestod – jag var ju trött i kroppen av förkylningen. Men nu kan jag konstatera att jag mår fortsatt klart bättre, och det är en känsla som är svår att beskriva!

Vi har städhelg i vårt område den här helgen, och idag när vi stod tillsammans med grannarna och grillade korv till lunch tänkte jag att om jag bara står helt stilla här så skulle jag kunna vara frisk! Jag kände ingen trötthet i kroppen och inte heller i hjärnan – en stund av stilla lycka inombords. Jag blev lite trött och yr på eftermiddagen och sov en hel del, men sånt får man räkna med.

Jag har också känt en förbättring i den pirriga WED-kroppen. Jag har ju noterat tidigare att stress och förvärrade symptom av utmattningen även ökar på WED-besvären, och det är ju därför helt logiskt att det lättar lite nu. Skönt är bara förnamnet! Jag har en tid haft svårast besvär på vänster sida av kroppen, framför allt i fot och hand.

Om någon undrar hur det var på BodyMind i måndags så kan jag meddela att det blev inställt pga sjukdom tyvärr. Det blev då heller ingen utprovning av bolltäcke, men jag hoppas att allt blir av nu på måndag istället.

Jag blev sugen på att göra silversmycken och beställde hem silver som kom på posten häromdagen. Idag har jag gjort en ny modell örhängen som jag är ganska nöjd med. Fyrkantig silvertråd med tunn silvertråd virad runt.

Inspiration

Jag följde med en vän på loppis igår och fyndade bland annat en liten bit textil för 5 kronor. Den satte igång min inspiration så det var väl placerade pengar! Idag har jag suttit i verkstan för första gången på nästan en månad och då hade det också gått lång tid sedan gången innan det. Men idag var det alltså dags för inspirationen att infinna sig!

Då, i mitten av maj, nålfiltade jag den största bild jag gett mig på att göra. Idag har jag broderat en del på den, franska knutar och hoppande egna stygn. Här är två detaljbilder.IMG_3228

IMG_3229

IMG_3226

 

 

Jag testade mig fram till ett broderat halsband, som inte är klart. Kanske det blir en brosch istället eller ingenting. Vi får se.

Till vänster på bilden är små bitar av tyget som inspirerade mig.

 

 

Jag gjorde också några halsband med olika kulor. Det enda som behövs är att trä dem på en lädersnodd, men själva grejen här är ju att komponera – att få kulorna i rätt storlek, färg men framför allt i rätt ordning. Guldfärgade träpärlor från ett halsband från Stadsmissionen, ofärgade träpärlor som jag köpt, en vackert blå träpärla från ett gammalt halsband och svarta träpärlor som också kommer från olika loppishalsband som jag återanvänt. Den prickiga pärlan har jag målat vit med blå prickar. Jag tycker mycket om de här tre halsbanden!

IMG_3230

På väg mot det nya

Jag har tänkt mycket på det här med att jag står med ena benet i det gamla och det andra i nuet. (Det borde kanske alla tänka på?) Ju mer jag tänker på det desto sannare känns det, och desto mer känns det som en viktig nyckel. Jag tror att jag måste disciplinera mig att tänka de hjälpsamma tankarna om hur mycket bättre det trots allt är nu. Allt är relativt, som bekant, men en hel del av det som inte fungerar så bra nu är inte helt hopplöst, och somt är till och med mer eller mindre ok. Jag är inte längre där jag försöker att ändra på yttre omständigheter. Det som jag ägnat oceaner av tid, möda och tårar. Jag är där jag försöker ändra mitt sätt att tänka och bli frisk. Fokus är flyttat. Kanske låter det självklart med tanke på att jag skrivit om detta på bloggen i ett år nu, men det behöver formuleras. Formuleras och arbetas med.

Jag kan bli ledsen när jag tänker på hur det varit och vilken skada det gjort, vissa tankar och minnen är nästan outhärdliga. Det viktiga är att inte stanna i de tankarna, utan se hur allt arbete faktiskt lönat sig i viss mån. Priset var högt men det hade inte gått att göra på annat sätt. Det är en tanke att vila i. Vi gjorde så gott vi kunde.

Det har varit lite upp och ner de senaste dagarna, men jag känner mig lugn. Det är helt naturligt att det svajar lite när man kommer tillbaka från en sjukskrivning. Det blir bättre och bättre som mormor skulle ha sagt!

Igår gjorde jag det här halssmycke som jag blev väldigt nöjd med. Det är krympplast, silver och en agatpärla.

IMG_1508

Då är det dags!

Jag känner mig nästan övertaggad idag! Igår var jag hos doktorn och fick nytt läkarintyg så jag börjar med 25 % på jobbet de första 2,5 veckorna. Därefter handlade jag mat (något som ofta är jobbigt när jag mår dåligt, jag upplever det som att belysningen gör att jag känner som ett tryck i huvudet och jag blir seg i huvudet och trött i kroppen), åt lunch och promenerade sedan till sjukgymnasten och fick akupunktur. Promenad hem igen och kunde sedan luta mig tillbaka med en kaffekopp i handen och konstatera att det gått finfint! Jag var inte helt utpumpad, utan det kändes helt ok. Underbart!

Idag har jag tagit en långpromenad på över en timme med min fina syster per telefon görandes detsamma inne i stan. Bra sätt att peppa igång oss att promenera!

I morgon börjar jag jobba och det känns bara bra! Jag är så nöjd med mig själv att jag sa till om att få börja på 25 %, då känns det överkomligt. Lite dystert var det att se att det är exákt ett år sedan jag började jobba förra gången, med samma tankar om att jag lärt mig mycket och har nya redskap. Men det får jag skaka av mig. Förutsättningarna är annorlunda ändå. Det är mindre osäkerhet om familjens närmaste framtid och det är viktigt. Med hjälp av bloggen har jag formulerat många hjälpsamma saker för mig själv, om mig själv. Mycket ser annorlunda ut än för ett år sedan helt enkelt.

Igår gjorde jag ett smycke för första gången på ganska länge. Jag blev väldigt nöjd med det. Jag har böjt plast över ett värmeljus och därefter stuckit en så kallad hattpinne i silver igenom plasten och satt en röd jadepärla i ena änden.  Eftersom det är genomskinligt är det svårt att fotografera så det syns ordentligt.

IMG_1497