Etikettarkiv: sommarkurs

På silversmideskurs igen

Publicerat av
Svara

Nu har jag kommit hem från sex dagars silversmideskurs på Mullsjö folkhögskola. Det är fjärde gången jag är där, och det är en fin känsla av återseende och att jag känner mig hemtam där. Jag känner två av kursdeltagarna sedan tidigare kurser, så det var extra roligt att träffa dem.

Jag har gått åtskilliga kurser och har stor erfarenhet av att lägga upp dagarna med en lagom dos vila — så även denna gång. Jag tog en lång vila i samband med lunchen, och satt inte kvar så länge på kvällarna som en del andra. Jag hade mina suveräna öronproppar: Happy Ears, så att jag kunde vila öronen mellan varven. Förutom en morgon då jag sovit dåligt på natten och prioriterade att sova en stund till, så badade jag varje morgon kl. sju vid den lilla fina badplatsen nedanför skolan. En bra start på dagen!

Jag koncentrerade mig på några få saker den här gången, och är nöjd med dem. Örhängena är beställda av en vän för att komplettera smycken hon redan har. Halsbandet med onyxkulan är en present till en som fyller jämnt nästa år.

Ringen är jag väldigt nöjd med, i synnerhet designen. Själva sågningen är urdålig, men jag kunde inte fila för mycket på insidan av ringen för då skulle den bli för stor. Det syns knappt när jag har den på mig tack och lov! Även här är det en kula i onyx, blankpolerad i ringen och matt i halssmycket ovan.

Jag hade också med mig ett halssmycke som jag gjorde på en tidigare kurs, och som jag ville göra om. Jag tycker att det är snyggt men det halkar alltid på sniskan, och då faller det snygga. Jag sågade av silvertråden, drev den platt och bockade den så att den kan sättas på en rem i gummi eller läder. Jag är väldigt nöjd med den!


Det är svårt att fotografera silver. Dels speglas både jag och mobilen i det, dels blir det lite oskarpt. Man behöver nog en vit kameralåda, och det har jag ju så någon gång ska jag fota bättre!

Det här halssmycket är ett bra exempel på spegling, men jag tog bilden från sidan och en bit ifrån så jag lyckades hyfsat. Jag gjorde även detta smycke på kursen, men glömde att jag inte tänkt att såga så långt ner. Risken är att smycket tippar framåt om remmen kommer för långt ner. Jag testade i alla fall att sätta ”märlorna”, som gummi- eller läderremmen ska träs igenom, så långt ner att remmen inte ska synas, och jag tror att det funkar.

Jag längtade hem en hel del, men det är ju egentligen en skön känsla: Jag har det bra där jag är just nu, men ser också fram emot att komma hem. Och jag ska definitivt söka till kursen även nästa sommar!

Jag minns hur man gjorde!

Publicerat av
Svara

Det är bara en vecka tills jag äntligen ska åka till Mullsjö folkhögskola för fjärde gången, och jag börjar undra om jag kommer ihåg hur man gör. Det är länge sedan jag arbetade med silversmide, jag tror inte att jag gjort så mycket sedan senaste kursen för två år sedan. Men idag plockade jag fram alla grejer till själva lödningen i tvättstugan, och satte igång vid mitt silversmidesbord i verkstan. Jag gjorde två ringar till dottern som önskat det. Det gick som en dans, jag mindes hur man gör! Nu känner jag mig lugn. Jag har inte bestämt mig riktigt ännu för vad jag vill göra på kursen, men har tänkt att göra något som jag behöver hjälp med. Passa på när jag har proffsig handledning i form av guld- och silversmeden Anna Neudorf!

Jag har också kommit igång med blocktryck hemma, det är så kul! Två stämplar har jag gjort och testat att trycka. Det blev inte så dumt, men jag insåg framför allt efter att ha gjort det blå mönstret, att jag måste mäta ut var mönstret ska vara mer exakt. De olika delarna ska gå ihop hela vägen. Jag ska tänka ut ett sätt att göra det till nästa gång.

Här är det röda mönstret som jag gjorde först.

Stämpeln ser ut så här.

Igår gjorde jag en ny stämpel, och försökte att inte göra om felen med den första.

Det är faktiskt väldigt tillfredsställande att se vilka fel jag gjort, och försöka göra bättre till nästa gång. Det blir en drivkraft.

Här är den stämpeln förresten.

Nu har tre av fem veckor av min semester gått. Det känns som en evighet! Dagarna går här hemma och det är oerhört skönt att bara göra det som faller mig in. Det är så varmt att jag mest är inne. Min man och jag har som ett sommarprojekt att cykla (dit det finns bra cykelväg) till trevliga lunch- eller fikaställen i hemkommunen. Hittills har det bara hänt en gång, men det ska bli fler.

Bilden är klar

Publicerat av
Svara

Den bild jag arbetade med på Sätergläntan är nu klar. Jag har inte arbetat så mycket med den sedan jag kom hem. Jag har krympt den så den fått en fastare kvalitet, och broderat mer. Nu har jag bestämt mig för att vara nöjd.

Fotografiet, som jag skrivit om tidigare, tog jag en tidig morgon i Brunflo där pappa bodde. Det var bara någon vecka innan han gick bort, och min syster och jag bodde i en övernattningslägenhet i hans bostadsrättsförening. Så här blev den filtade bilden:

Den är lite naiv och svajig vilket speglar den känslan jag hade då. Av att inte veta men samtidigt ha full visshet om att det bara gick åt ett håll. Snön och snödrivorna har jag gjort med ett chiffongtyg som tovats fast i ullen.

Pappas födelsedag närmar sig, den skulle ha blivit hans 86:e. Redan när semestern inleddes kände jag att sorgen och tröttheten började komma ikapp mig. Allt eftersom dagarna har gått har de kommit allt närmare, och häromkvällen överföll de mig. Jag kände mig så ledsen över hur det senaste halvåret varit. Hur genomtrött jag är på grund av allt ifrån pappas sista sjukdomstid och död samt allt vi gjorde efteråt: allt pappersarbete, begravningen, ta hand om hans hem och försäljning av lägenheten, till att samtidigt hjälpa mamma med att hitta en ny lägenhet, rensa den befintliga, sälja lägenheten samt hjälpa henne med allt kring flytten. Det är självklara saker att göra, och jag gör det med stor kärlek till mina föräldrar. Det blev bara olyckligt att de sammanföll i tid!

Så sorgen har flera bottnar.
Saknad efter pappa
Saknad efter mammas man som gick bort i oktober
Oro över att mamma blev ensam och har haft det så jobbigt med smärta i benen
Den allestädes närvarande sorgen över att jag aldrig blir frisk
Men också en frustration över att jag inte kan göra något åt någonting av det!

Ett uttryck för den stress som helt oanmäld infunnit sig är att RLS blivit sämre. De senaste dagarna har jag inte kunnat ta tupplurar på dagen som jag brukar, trots att jag nästan somnat stående. De obehagliga krypningarna i främst benen har hållit mig vaken som en slags utstuderad tortyrmetod.

En sak jag faktiskt kan göra är att öka på min återhämtning, och det har jag gjort. Istället för att börja jobba om drygt en vecka har jag bett om semester i två dagar till. På så sätt får jag mer tid att återhämta mig efter mammas flytt, och jag får dessutom en kort första arbetsvecka. Bra där Pia!

Jag både VET och GÖR!

Publicerat av
3

Så blev det äntligen dags att åka till Sätergläntan i vackra Dalarna! Kursen har jag gått förut, Textila bilder — filt och fibrer för den mycket skickliga och konstnärliga filtmakaren Yvonne Habbe. Det ingav ett lugn, jag känner till såväl skolan som kursens innehåll. Jag kan tekniken även om jag behövde påminnas om den, och jag känner Yvonne som har alla kvaliteter en kursledare bör ha. Hon är pedagogisk, lyhörd och inbjuder till frågor. Till yttermera visso är hon en väldigt trevlig och rolig person att vara tillsammans med.

Men trots detta var jag lite orolig eftersom jag var så trött. Skulle jag orka? Jag hade ganska stark ångest under tågresan dit, och första kvällen innan kursstart. Det var en känsla av att vara utlämnad och naken. Jag längtade efter min man som inger sådan trygghet. Men efter att ha träffat de andra kursdeltagarna och kommit igång, klingade ångesten av.

Jag bor även denna gång i ett av de små gamla härbren som finns vid kursgården.


Det är väldigt romantiskt och rart, men om jag åker dit fler gånger ska jag nog välja ett vanligt rum istället. Sängen var för hård och det kräver en del vighet för att ta sig in och ut ur den lilla dörren! Och så måste jag gå ut till ett annat hus för att gå på toaletten.

Kursen var minst lika rolig som förra gången, och gruppen var en av de bästa jag gått tillsammans med. Alla var så trevliga och generösa med att dela med sig av sina kunskaper. Dessutom var jag bekant med ett par av dem via Instagram respektive den digitala kursen jag gick i höstas. Det var så kul att träffa dem i verkliga livet!

Jag gjorde som jag brukar, bröt av med pauser och tog det framför allt lugnt. Men redan efter någon dag insåg jag att jag borde åka hem tidigare om jag inte skulle behöva vila en vecka efter kursen. Det slutade med att jag bokade om tågbiljetten och åkte hem ett dygn tidigare, vid lunch på torsdagen. Jag är så nöjd med att jag inte bara är lyhörd för mig själv, utan också agerar efter det jag känner!

Vi skulle ta med bilder till kursen på sådant vi skulle vilja göra textila bilder av. Jag hade med en bild från Brunflo, en hästgård bredvid pappas hus. Bilden är tagen tidigt på morgonen strax före jul förra året. Den filtade bilden är långt ifrån klar, men jag ska lägga upp den här senare.

Att arbeta med bilden väckte en känsla av sorg och saknad efter pappa. Jag hade inte väntat mig det, men det kändes bra. Det är ett halvår sedan han gick bort, och de känslorna kommer och går. Det kändes helt naturligt att de kom nu, när jag arbetar med bilden som jag tog bara någon vecka innan han dog. Jag kom också på att om han levt så skulle han ha fått bilden. Han var min största beundrare.

En bild blev i alla fall nästan klar. Jag ska brodera en del stygn på den innan den är helt färdig.

Det är oerhört skönt att vara hemma igen, och just idag är jag och katterna helt ensamma hemma i några timmar!

Klappar mig själv på axeln

Publicerat av
2

Jag är stolt över mig själv som satte ner foten i tid och gick ner i arbetstid från 75 till 50 %. Jag märkte ganska omgående en skillnad i ork och mående. Jag hade bett om att bli sjukskriven i den omfattningen tills min vanliga sjukskrivning skulle gå ut, då jag hade en tid hos min läkare. Vid det besöket bad jag om att bli sjukskriven på 75 % igen. Det var nära semestern och en lång vila. Efter den får jag känna hur det går att jobba, men jag hoppas verkligen att hösten blir mindre dramatisk och arbetsam på det privata planet än vintern och våren varit!

”Du har intyget på 1177 alldeles strax” sa min läkare när besöket var slut. Jag väntade en dag, jag väntade tre. Till slut hörde jag av mig till vårdcentralen och fick veta att doktorn gått på semester och uppenbarligen glömt att skriva intyget! Nåja, efter samtal med arbetsgivaren och försäkringskassan om att intyget dröjer ska det väl ordna sig till slut i all fall.

Det visade sig på proverna att ferritinnivån (järn) visserligen ligger inom spannet men jag vet att vi som har RLS ska ligga högt, eller till och med över spannet, så jag fick järntabletter utskrivna. Jag kollade när jag kom hem, och frågan är om jag inte skulle behöva järninfusion. Jag ska prata med doktorn om det nästa gång. Jag måste testa alla sätt som kan göra livet mer drägligt.

Nu har jag fem veckors semester framför mig, och idag åker jag till Sätergläntan på kursen Textila bilder: filt och fibrer som jag gick där för fem år sedan. Det ska bli väldigt kul förstås, och jag ser fram emot den fina atmosfären och de vackra omgivningarna. Jag ska även denna gång bo i ett eget härbre, och bara det är ju fantastiskt i sig!

Här bodde jag 2018!

Jag har med mig öronproppar så att jag ska orka vistas i samma rum som flera andra hela dagarna, och så ska jag förstås se till att få randiga dagar även här.

Jag måste ju lägga upp en del bilder från trädgården också! Det här året börjar det verkligen likna hur jag vill ha det.

Myrtenträd, sedum och citrusträd
Första gången jag köpt luktärter
Ett valv av vildvin
Pionen i full blom
Rosen ’The fairy’ har precis slagit ut med sina myriader av blommor!

50 %

Publicerat av
Svara

För ett par veckor sedan var jag tvungen att vara hemma från jobbet i några dagar för att vila. Jag stretade på ett tag till efter det, men en måndag bestämde jag mig för att sätta stopp innan det gick för långt. Eftersom jag och min läkare känner varandra så bra efter mer än tio år, så vet jag att han sjukskriver mig om jag säger att jag behöver det. Det är en stor trygghet och betyder väldigt mycket. Jag fick en telefontid med honom i slutet av den veckan, blev sjukskriven på 50 % och fick det godkänt av försäkringskassan.

Det är en stor skillnad att jobba fyra istället för sex timmar om dagen! Jag är inte helt slut när jag jobbat klart, utan har krafter kvar även de dagar då jag jobbat på kontoret. I en månad ska jag jobba så här, och sedan är det bara en vecka till semestern. Efter den kan jag förhoppningsvis jobba 75 % igen.

Jag inleder min semester på kurs på Sätergläntan. Det är samma kurs som jag gick för fem år sedan: tovade bilder för Yvonne Habbe. Det kommer att bli så kul, och jag ska se till att vila mycket i mitt eget lilla härbre mellan varven. Här är exempel på vad jag gjorde på den kursen och när jag kom hem.

Min bostad under kursveckan, hur mysigt som helst!

Tyvärr finns ingen badsjö på gångavstånd men man kan inte få allt här i världen.

Semestern är slut

Publicerat av
Svara

Jag var så trött på slutet av kursen att jag kollade om jag kunde åka hem en dag tidigare, men det fanns inga tågbiljetter som passade. Jag såg till att vila extra mycket istället, så det gick bra. Ovädret som orsakade stopp på rälsen inför hemresan orsakade mer stress hos mig än jag först förstod. Det är givetvis inte SJ:s fel att sånt händer, men de slog nog nytt rekord avseende informationen till resenärerna. Den kom för sent – det tog minst 12 timmar efter olyckan innan de meddelade mig att jag inte behöver göra något, utan att SJ kommer att meddela mig hur jag ska ta mig hem! Den information som kom var svår att begripa (!) och dessutom stod en sak i deras app och en annan i sms till mig! Nåväl, jag kom hem bara två timmar senare än jag skulle och det är verkligen ingenting att säga om. Tågpersonalen var både roliga och trevliga, och lunchen jag förbeställt var jättegod! Dessutom visade det sig att en vän till mig satt på samma tåg så vi fick en pratstund i bistron innan jag kände att jag hade fått nog av intryck.

Ett hängsmycke

Det är så skönt att jag kan fortsätta med silversmidet hemma, så att jag inte behövde stressa klart med sakerna jag höll på med. Jag tog det väldigt lugnt både fredag och lördag. Bilderna i inlägget är på de saker jag fick klart. Det är svårt att fotografera silver och ytan på de flesta sakerna ser sämre ut än de är.

Örhängen som är oxiderade inuti, så de är svarta

Hängsmycke med ett rör på baksidan att trä en kedja eller lädersnodd igenom.

Jag har säkert skrivit det tidigare men jag gör det igen – en så fantastiskt trevlig grupp har jag aldrig gått med tidigare! Vi var nio plus kursledare Anna Neudorf, och vi hade så kul och trevligt ihop.

Det blev en hel dag hemma innan det var dags att börja jobba igen. Det är ingenting jag gruvar mig för. Jag älskar mitt arbete! Men jag känner en oro att jag kommer att vara väldigt trött i början av terminen, som jag varit tidigare år. Å andra sidan blev jag glad när jag kom ihåg det, så att jag kan förbereda mig för det och framför allt inte få panik om eller när det inträffar.

Små ringar till min dotter

På söndag kväll kollade jag vilka som ska jobba denna vecka och insåg att det var många som fortfarande har semester. Då bestämde jag mig för att jobba hemma ett par dagar i början av veckan, och det var ett mycket bra beslut. Igår, måndag, kände jag mig ganska skakig. Jag hade lite ångest och fick känningar av utmattning i både hjärnan och kroppen. Men det gick bra ändå.

På kvällen mådde jag plötsligt illa när jag satt och åt, skyndade mig till badrummet och kräktes upp maten! Förvånad och förskräckt undrade jag vad som var på gång, men jag tror faktiskt att det var en stressreaktion. Jag brukar må illa ibland när jag är stressad, men så här långt brukar det inte gå.

Jag känner mig mycket bättre idag, men tar det väldigt lugnt. Pysslar lite i trädgården och lyssnar på min bok, och jobbar förstås.

Min främsta oro är hur det ska gå nu när alla i familjen är samlade hemma. Hur jag ska orka med, och att det känns svårt att göra något åt situationen. (Jag skriver medvetet otydligt eftersom jag inte vill hänga ut min familj.) Det är lättare sagt än gjort att prata om det, och få förändringar till stånd.


Fjärde kursdagen

Publicerat av
Svara

Dagen inleds återigen med ett morgondopp, men nu skiner solen från en klar himmel  till skillnad från de andra morgnarna. Det är en sällsam känsla att komma ner till den lilla badplatsen, gå ut på bryggan och se små abborrar simma i det grunda vattnet och skräddare susa fram på ytan. Kliva ner i det svala vattnet och vända ansiktet mot solen, det är nästan helt tyst. Svalorna svänger sina vingpennor högre upp i skyn, det ska bli en varm dag utan regn.
Förra året påbörjade jag en ring vars yta jag inte blev nöjd med. Jag tog hem den och skulle fundera på vad jag skulle göra med den. Den blev liggande och jag tog den med mig till den här kursen, och nu kommunal på det självklara: jag vände på den! Ytan på den andra sidan såg betydligt bättre ut, och jag satte igång att jobba på den. Den blev klar igår och jag är alldeles väldigt nöjd!

Det är den sista hela kursdagen idag, och alla kurserna ska ha vernissage i aulan ikväll, innan en festmiddag klockan sju. Det ska i och för sig bli roligt att se hattar, växtfotografier, betongarbeten, texter och textiltryck; men jag hade hellre använt tiden i smidesverkstaden och se mina kurskamraters alster. Förra året blev det ingen vernissage på grund av pandemin, och det var så skönt tycker jag.

Jag tittade precis om det finns tågbiljett hem ikväll redan. Jag skulle gärna ha två dagar hemma innan jobbet börjar på måndag, och längtar hem till familjen och katterna. Tågen år fullbokade visade det sig men det gör egentligen inget, det blir bra att få ut all kurstid.

 

Tredje dagen

Publicerat av
Svara

Dimman låg lätt över Mullsjön igår morse när jag badade. Mängder av svalor flyg snabbt över sjön, lågt i jakt på insekter som uppenbarligen visste att det skulle bli regn. Jag har inget minne av att ha sett så många svalor på en gång. Det var en sällsam syn och deras läte måtte ha varit upphovet till att vi skriver kvitt-kvitt om fågelläten, för precis så lät de!



Jag hade avslutat kvällen innan med att nästan förstöra örhängena som min svägerska ska få i present, så det första jag gjorde var att rådgöra med kursledaren om hur jag skulle lösa det. Vi redde ut det tillsammans och jag kunde andas ut och göra klart dem.

För länge sedan gjorde jag en ring i alldeles för tunn silverplåt, som jag nu satte igång att göra i rejälare plåt som skulle funka bättre. För att göra dygd av nödvändigheten sa jag mig att den första var en prototyp för att se så att den passade! Jag blev nöjd med den och så här såg den ut innan den sista slipningen och poleringen.

Vi har så himla fina samtal tillsammans vid måltiderna, det här är den trevligaste gruppen jag gått tillsammans med. Det har handlat om mammors död och jakten på den perfekta bh:n, och allt däremellan!

Efter middagen igår gick jag som vanligt till mitt rum för att vila. Hade tänkt gå till verkstan lite senare, men kände efter en stund att jag behövde ta det lugnt resten av kvällen.

Andra dagen på kurs i Mullsjö

Publicerat av
Svara

Jag inledde andra dagen med ett morgondopp i Mullsjön. Det var inte så varmt vare sig i luften eller vattnet, men ändå väldigt skönt och jag kände mig pigg och stark efteråt.
Jag gjorde färdigt de örhängen jag ska ge bort i present samt några små ringar som min dotter beställt för länge sedan. Förhoppningsvis blir de en överraskning för henne nu.

Jag är väldigt nöjd med överhängena. De var betydligt svårare att göra än jag trodde, och min lärare sa också att ”du ska då alltid ge dig på så svåra saker!”. Men med lite hjälp av henne blev de klara. Åtminstone till det sista momentet, ”vitkokningen”, då jag lyckades bränna på för starkt så att lödningen gick upp, pinnen la sig tvärs över allting och löddes fast där! Tur att det är på baksidan! Jag ska ta tag i det idag, direkt när jag börjar. Så här såg de ut innan min fadäs. Lite svåra att fotografera men det är en skåra i mitten och varje del på sidan om den är böjd åt varsitt håll – konkavt och konvext. Ytan är matt.

Jag orkade bättre också, jag vilade på rummet efter lunch och middag innan jag gick tillbaka till kurslokalen. Dessutom använde jag öronproppar när det blev för mycket ljud i rummet. Som tur är har vi ett ”bankrum” där de moment när man ska banka på silvret äger rum, liksom slipning. Där kan vi använda hörselkåpor.

Nu närmar sig klockan 7 och jag ska gå och bada till ackompanjemang av en plikttrogen tupp!

(Jag läste igenom det jag skrev igår och insåg att jag inte läst igenom texten innan jag la ut den. Den hade tjänat på några ändringar, men nu blev det så här!)