Trött men med symaskin

Den här helgen har jag varit mer än lovligt trött. Både utmattad i kroppen och en ovanligt påtaglig hjärntrötthet. Jag har sovit mycket på dagarna, och det är ju en välsignelse att jag kan sova.

Min man åkte och hämtade min symaskin som blivit klar hos reparatören igår. Det var egentligen inget fel på den, men den behövde en rejäl omgång service. Det är en sån himla skillnad att sy på den här jämfört med min reservmaskin! Jag försökte sy ett armband i ett tunt Libertytyg på reserven, men det var för tunt. Nu har jag sytt det på min fina gröna Husqvarna zigzag och det gick finfint! Visst är det ett snyggt tyg?

I förra inlägget skrev jag om en kudde för ögonen med lavendel och ris i. Den blev riktigt bra och nu har jag gjort flera.

Jag har tittat på tv-programmet Lerins lärlingar och det är en lisa för en deprimerad själ! Snacka om feelgood-tv! Jag blir alldeles varm inombords av dessa underbara människor och hur de utvecklas tillsammans. Den där oförställdheten och klokheten! Tänk om alla människor med psykisk ohälsa och funktionsnedsättning kunde få den här chansen att utveckla det de har inom sig. För det är ju något de redan har som får chansen att blomma ut. Det är den fina personalen och gruppdeltagarna som tillsammans med Lars Lerin och gästlärarna skapar allt detta. Jag är mitt uppe i andra säsongen när de åker till Rio, och jag hoppas att det blir fler program. Annars får jag göra som med andra program som jag mår bra av – se om alltihop igen!

 

 

 

Efter arbetsveckan

Jag sov hos min syster igår. På väg hem till henne efter jobbet gick jag till butiken Fingerborg för att fylla på förrådet av vadmal. Jag fick lämna återbud till en kurs där när jag blev sjuk i vintras, och hade löfte om att få 10 % på ett köp. Nu kunde jag äntligen använda det! Det blev två större bitar och många små. De stora kommer nog att bli kuddar och de små använder jag till applikationer på kuddar och annat. Jag köpte några dockor broderigarn i ylle också. Det är lätt att det drar iväg – jag vill ju ha allt! Och det är så roligt att träffa Catrine i butiken. Jag gick en kurs i tovning hos henne en kväll förra vintern och berättade då att jag skulle gå kurs för Yvonne Habbe på Sätergläntan. Nu kom hon ihåg det och vi hängav oss åt tankar på hur underbart det är där!

Sedan gick jag alltså hem till min syster, och jäkelen så trött jag var när jag kom dit! Jag slängde mig i hennes säng och somnade.

Det var skönt att ha nära till jobbet i morse för en gångs skull, en promenad på fem minuter. Efter att ha jobbat halva dagen åkte jag hemåt, och det var dags att lägga sig igen. Ibland när jag är så där genomtrött och lägger mig att vila, så är det som att jag inte kan slappna av. Som om att kroppen fortfarande tror att den är i stressläge. Jag kan inte riktigt beskriva det men det är både frustrerande och obehagligt.

Utanför mitt jobb

Jag påbörjade en liten kudde som jag ska fylla med ris och lavendelblommor. Den är tänkt att ha över ögonen när jag vilar. Vi hade såna på yogan och det var väldigt behagligt.

Nu är klockan snart nio på kvällen och jag är fortfarande oerhört trött. Så trött att det inte känns som att helgen kommer att räcka till.

 

Vilsam dag

Jag har haft en vilsam dag utan program. Som de flesta dagar vaknade jag tidigt och jag älskar verkligen mina ensamma morgnar! Jag gör en stor kopp kaffe och sätter mig i verkstan, eller lägger mig i soffan med iPaden.

De senaste dagarna har jag sytt en del på min skrutt-symaskin. Jag har gjort lavendelpåsar som doftar himmelskt, och armband. Jag har så många spillbitar och stuvar av vackra tyger och det är så härligt att använda dem! Många har jag ropat in på Tradera och en hel del har jag köpt som lapptäckstyger, det vill säga bitar av fina tyger som är tänkta att användas till lapptäckssömnad. Det finns tusentals sådana tyger på Syfestivalen och jag har köpt många fina bitar till en rimlig peng. Jag har ett försvarligt lager sytråd i olika färger varav de flesta är köpta second hand. Nu fick jag användning för dem och min knapplåda!

Det här är två tyger jag hittat på Tradera. Det vänstra är ett gammalt förkläde! De ser lite sneda ut men är fina på handleden.


På den sista bilden har jag använt spillbitar från Frösö handtryck som min syster köpt till mig. Bitarna är så små och jag har inte kommit på vad jag ska använda dem till, förrän nu.

Jag har också skrivit ett mejl till min husläkare idag, om kompletteringen av läkarintyget. Min omtänksamma vän M har tipsat om en jurist som är specialist på området (överklagan till Försäkringskassan vid utmattningssyndrom, depression och andra psykiska diagnoser). Hon skriver på sin hemsida http://marie-louise-aijkens.se om vad som är viktigt att tänka på när man skriver intyg. Bland annat nämner hon flera av de tester som används för att bedöma psykisk ohälsa, eftersom det inte går att testa med vanlig provtagning. Dessa tester finns på internet och en av dem, MADR-S, har jag gjort hos psykiatern flera gånger tidigare. Testerna hon nämner är SMBQ, KEDS, HAD, MADR-S, och jag satte mig helt enkelt och gjorde dem idag och skickade resultaten till husläkaren. Jag vet inte om han kan använda sig av det, men det var värt att prova. Testresultaten visar att jag lider av utmattningssyndrom, ångest och mild depression. Det visste jag ju redan.

Tankar som trängs

Påskhelgen har fortsatt bra – jag är riktigt pigg. Men det är många tankar som trängs. Funderingar på hur det ska gå att jobba varvas med dagdrömmar om ett enklare liv och oro inför framtiden.

Idag promenerade jag med min goda vän E och vi hade som vanligt ett bra samtal. Vi har liknande anledning till varför vi båda drabbats av utmattningssyndrom och depression, och förstår varandra bra. Känslan av att jag inte har full kontroll över mitt liv förstår hon. Det vill säga att det finns osäkra och oförutsägbara faktorer som spelar alltför stor roll. Det är här mitt stora dilemma ligger, och jag tror inte att jag kommer att bli helt frisk så länge det ser ut så här. Det är frustrerande och sorgligt.

Idag såg jag vitsippor för första gången i år – alltid lika förunderligt underbart!

Jag har gett mig i kast med att sy på symaskin igen. Det är bara en som fungerar och den är inte så bra egentligen. Jag har också två Husqvarna zigzag som inte funkar. Den ena tror jag att motorn gått sönder på (utan att kunna nåt om motorer) men den andra tror jag kan funka om den får service och rengöring. Jag ska ta tag i att lämna in den nu. Jag är väldigt sugen på att sy. Efter många svordomar och en avbruten nål fick jag till slut ihop en liten necessär på min skruttmaskin.

Lycka stavas tyger, mönster, färger!

Idag började höstens Syfestival på Stockholmsmässan i Älvsjö. Trogna läsare vet att jag ogärna missar den, och den här gången hade jag sällskap för första gången av min goda vän Å. Fördelen med att gå på egen hand är att inte behöva ta hänsyn till någon annan, utan spana efter precis det som jag vill titta på. Men det är så många andra fördelar med att gå med någon som går igång på samma saker som jag!

Jag har en svaghet för vackra tyger och vi botaniserade mycket bland lapptäckstygerna idag. Där finns många olika ganska dyra tyger i fantastiska färger och mönster, men i så pass små bitar att det inte blir så kostsamt. Här är några exempel, och även om bilderna är tagna i lite missvisande ljus så syns det ändå hur vackra de är!

Jag hittade också ett fantastiskt Liberty-tyg som jag inte kunde motstå (det orangeblå), och två andra tyger som jag bara måste ha!

Och vad ska jag göra av alla dessa tyger då? Ja, jag måste verkligen få ordning på min symaskin! Jag har tänkt sy små väskor och dom kommer att bli som karameller!

Karin Derland har precis kommit ut med en bok om fritt broderi på ylle, och den måste jag visst också ha. Tänka sig.

Sy på papper

Jag har provat mig fram med att sy med symaskin på papper. Jag använder dels styvt akvarellpapper med lite grövre struktur och dels fina papper jag köpte i Seoul i Sydkorea för en del år sedan. De senare är oftast tunna och några har inpressade växter. Till detta har jag fogat mindre bitar av linnetyg på några, och på en del andra har jag sytt fast torkat lin som jag har sedan många år. Det blir ganska dekorativt mot en svart bakgrund tycker jag.



Äntligen är kudden klar

Nu har äntligen min syster fått sin 50-årspresent: en kudde i svart kläde med en bred remsa ylletyg som jag växt- och skrotfärgade på kursen i somras. Jag tänkte direkt att det skulle bli en kudde, men insåg nästan lika snabbt att den i vårt hem skulle bli alldeles full i katthår. Det fick bli en present alltså, och väl på plats i systerns och svågerns soffa är den ju klockren, eller hur?

Jag har sytt ihop bitarna med skarvsöm som jag lärde mig på kursen, och är riktigt nöjd.

Små stunder i verkstan igen

Under de veckor som gått sedan jag halkade och bröt handen har jag inte kunnat göra något i verkstan. När jag tog bort gipset för en vecka sedan hade jag så pass ont i handen att jag inte kunde använda den till mycket. Jag skulle visserligen använda den till viss del för att träna upp funktion och styrka igen, men inte så att det gjorde ont. Jag gör framsteg varje dag och nu kan jag nästan böja handleden lika mycket på båda händerna, och smärtan är inte så stor längre.

Korta stunder har jag varit i verkstan de senaste dagarna. Först bara för att röja undan allt jag bara lagt in där, till exempel tyger jag ropat in på Tradera. Men igår lagade jag sonens byxor på symaskinen, och idag har jag också suttit och klurat på en sömnadsdetalj. Det känns roligt, men jag är lite obegripligt trött och håglös på kvällarna nu så jag tar det så smått.

Nu är det bara tre veckor kvar tills vi åker till Kanarieöarna! Det känns fortfarande helt overkligt att det ska bli av – men det ska det!

En julkrans jag nålfiltade förra året.

Pigg

”Ser ni nåt på mig?” frågade jag familjen vid middagen igår kväll. De tittade på mig noga. ”Alltså, jag har inte klippt mig eller så, det är inget som syns – eller det gör det väl? Att jag är pigg!” sa jag. ”Jo det ser jag” sa min man, ”men jag vågar inte riktigt tro det”.

Jag har tillfälligt blivit piggare förut, flera gånger. Visst är det sannolikt att det även denna gång vänder igen och att jag blir sämre, men jag känner en sån stark glädje över känslan och tänker bara tänka på hur det känns just nu!

Jag kan tänka mig att det handlar om att flera bäckar små gjort en stor stor å. Mitt läkarintyg gick igenom hos FK i veckan. Jag hade redan innan det kommit fram till att om FK nekar vidare sjukpenning så får det gå ändå – en avstressande och hjälpsam tanke. Jag träffade den underbara fysioterapeuten i måndags som erbjöd flera saker som jag tror kan hjälpa mig. Jag hade ett par underbara dagar med bröllop och kära släktingar förra helgen. Jag har bytt antidepressiv medicin och ökat dosen ganska rejält (även om förändringen till det bättre kom innan det hann ge effekt). Jag har också gått ner 6 kg i vikt. Sammantaget ger de goda effekter var och en för sig, och sammantaget stavas det HOPP! Hopp om att jag någonsin kan bli bättre – till och med frisk. Hopp om att orka göra saker jag drömmer om: träffa vänner mer, resa, träna och inte minst orka jobba heltid. Jag kommer inte ihåg hur det känns att orka, att vara stark. När jag ser människor som är på resor, tränar, jobbar heltid, gör roliga saker med sina barn så fattar jag inte hur dom kan. Eller, det gör jag väl på ett sätt. Jag har ju också haft det så, men det känns främmande att denna kropp och denna hjärna ska klara av det någonsin igen. Men kanske ser jag en ljusning nu!

Igår till exempel: jag följde dottern till ridskolan på morgonen, därefter åkte hon och jag hem till min syster i stan (Stockholm) och hälsade på. På hemvägen stannade vi till vid T-centralen och köpte en höstjacka till dottern på Drottninggatan (så fruktansvärt mycket folk!). Vi var inte hemma förrän efter klockan 16 och då var jag visserligen trött men inte helt slut. I vanliga fall hade jag inte orkat hälften av allt det där, och varit helt utmattad när jag kom hem. På kvällen fixade jag middag och satt med hela middagen vid matbordet utan att känna att jag ville gå och lägga mig, och det var då jag ställde frågan om de såg något på mig. Jag kände mig pigg trots denna intensiva dag!

Och senare på kvällen då jag vanligtvis blir toktrött på ett par sekunder, kom jag igång och färdigställde ett kuddfodral jag börjat på tidigare! Vid kl 23 la jag mig men det tog tid att somna för jag kände mig inte trött. Och nattsömnen har varit riktigt dålig. Jag har vaknat var och varannan timme, och varje gång har jag haft svårt att somna om. Jag insåg till slut att detta var ett alltför bekant mönster, och kom på att jag glömt ta min lugnande medicin som ska göra att jag sover hela natten! Inte så konstigt att det blev som det blev med sömnen. Det lustiga är att jag igår kväll i övermod tänkte att jag kanske kan trappa ner på den medicinen – en alltför tidig tanke uppenbarligen!

Nu ska utan att ta ut någonting i förskott glädjas åt denna känsla här och nu. Jag hoppas på en vacker höstdag och ska ut och fotografera tillsammans med min man. Men först kommer en nära vän hem och dricker kaffe på förmiddagen.

 

Kuddfodral sytt av spillbitar från Växbo lin, bård från en gammal kökshandduk och broderad med kedjestygn.