Det bidde en kudde!

Publicerat 16 september, 2017 av Pia Borrman

Svara

På kursen i växt- och rostfärgning i juni färgade jag ett tyg som jag blev särskilt förtjust i. Jag var osäker på vad jag skulle göra av det, men nu har jag äntligen gjort en kudde av det.

Det har gått under benämningen mitt nu-jädrar-tyg, vilket kommer sig av att jag inte blev nöjd med en del färgningar på kursen. De gjordes med stora förhoppningar men blev bleka och lite menlösa tyckte jag. När det var dags för den sista färgbadet tänkte jag att NU JÄDRAR! Jag vek ett kraftigt bomullstyg som ett dragspel, och fyllde varje skrymsle och ficka med blad och rostiga grejer, uttalade en besvärjelse och la paketet i växtbadet. Nej, jag uttalade nog ingen besvärjelse men kände mig i alla all väldigt beslutsam. Och jag blev verkligen nöjd!

Igår färgade jag en del, och ett av tygerna tänkte jag skulle passa som baksida på kudden. Det är ett kraftigt tyg i grovt linne som min mormor vävt, och jag färgade det i ett bad med lupin och skal av rödlök, och så en del skrot inlindat i tyget.

När jag skulle sy ihop delarna tänkte jag på att tygerna skulle ligga ät rätt håll, men det blev fel ändå! Baksidestyget hamnade med avigsidan ut, men det gör inget egentligen. Det är fint ändå.

Står och väger

Publicerat 24 augusti, 2017 av Pia Borrman

Jag upplever det som att mitt mående står och väger. Ska jag tippa bakåt eller blir det ett steg framåt? Kanske det är ungefär samma som tidigare, men ganska små saker får mig att tippa. Å andra sidan har jag blivit allt bättre på att ta hand om bakåt-tippandet. Jag försöker inte pressa på, utan tar ett steg bakåt och återhämtar mig. Inser att jag gick lite över gränsen och tar det lugnt så länge jag känner att jag behöver. För mig innebär det att jobba hemma någon dag, dra ner ännu mer på det lilla jag gör hemma, avstå roligheter med vänner, laga enklare mat eller be någon annan göra det.

Jag är så hjärtinnerligen trött på att säga att jag är trött! Att jag inte orkar – det är så uttjatat. En nära vän med liknande situation i familjen som jag har, berättade om en extremt påfrestande incident under semestern. ”Jag var helt slut efteråt” sa hon, och jag började skratta. Att bli helt slut är ett så blekt uttryck för vad hon kände och som jag också känt. Helt slut kan man vara efter en lång arbetsdag eller en dag i Täby centrum med en shoppingglad tonåring. Men vokabulären täcker inte allt. Hon vet att jag vet hur det känns. När man inte fattar hur man klarat även denna gång utan att antingen gått fullkomligt bärsärk eller lagt sig ner att dö. Igen och igen och igen.

Utmattad är ett bra ord. Det beskriver den där känslan av nära nog total energilöshet. När det känns övermäktigt att lyfta armarna eller att gå. När jag började göra smycken låg jag i soffan med en kudde under var arm för att orka hålla dem uppe. Jag mådde så bra av att tänka ut hur jag skulle göra och försöka få till dem, och insåg att jag fick energi av det. Korta korta stunder.

I måndags hade vi planeringsdag på jobbet och jag skulle vara med så länge jag orkade. Med inlagda pauser skulle jag orka lite längre än vanligt tänkte jag. Konstigt nog fanns inte en enda fåtölj eller soffa att sträcka ut sig i, så jag letade upp en lugn vrå i matsalen där det fanns en matta och la mig på den att vila. Jag stannade nästan hela dagen och vacklade sedan hemåt. Jag funderade på att ta en taxi, det kändes nästan omöjligt att ta sig hem med tre byten mellan tunnelbana, pendeltåg och buss – men det gick.

Jag hade ett planerat möte dagen efter, annars skulle jag tagit ut komptiden som måndagen genererat direkt men tisdagen förflöt utan problem och så tog jag den lediga dagen igår istället. Jag vaknade tidigt som vanligt men somnade om till kvart över tio! Jag behövde verkligen den sömnen – jätteskönt!

Jag sydde en kudde igår av de ofållade handdukar i linne jag köpte på Växbo lin. Det är olika tyg på fram- och baksida. För att få lite färg sydde jag på ett vackert vävt band jag köpte för något år sedan. Jag hade stora problem med att sätta på bandet, och ägnade en försvarlig tid åt att sprätta och göra om, tills jag kom på att jag skulle tråckla fast bandet innan jag sydde istället för att nåla. Då gick det bra. Så är det när man inte lärt sig – det tar tid men det funkar till slut. Jag försöker tänka att jag inte är bunden av hur man SKA göra, men det är mest en klen tröst.

Plötslig försämring

Publicerat 13 augusti, 2017 av Pia Borrman

Svara

De senaste dagarna (och nätterna!) har min WED plötsligt blivit rejält sämre. Jag har konstant känningar i främst fötter och smalben, men även i armar och bål. För länge sedan skrev jag att jag tänker att mina medresenärer på tåg och bussar måtte tro att jag spelar min favoritmusik i lurarna, och sitter och rådiggar med mina sprattliga ben. Den tanken kom för mig igen häromdagen på hemväg från jobbet. Jag ser nog inte riktigt klok ut ibland.

Flera nätter nu har varit ovanligt vidriga. När jag lagt mig att sova igår kväll väcktes jag flera gånger under första timmen eller två av att det ryckte i benen och att jag låg och sparkade.

Resultatet är att jag blir trött och ändå inte kan sova middag eftersom jag inte kan slappna av i musklerna. Idag var jag så trött att jag somnade i soffan, men väcktes precis som i natt var och varannan minut. Jag blir trött i musklerna också av att jag spänner och slappnar av, spänner och slappnar av.

Men framför allt blir jag panikslagen. Vad är det som händer? Varför kommer det nu? Och framför allt: kommer det att vara så här nu? Blir jag sämre?

Jag försöker hålla igång en del men orkar inte så mycket i taget. Jag har sytt lite på nya symaskinen som jag installerat i verkstan. Gjort några små test med växtfärgning. Jag hittade nedfallna grenar vid de många rönnar som finns i vårt område. De är fulla med lav och det har jag hört ska gå bra att färga med. Jag testade på en liten bomullslapp, och den är ännu så länge ganska vackert orangebrun. Får se hur färgen blir när det torkat.

Det som gjorde att jag köpte den nya symaskinen var att jag insåg att jag behöver en med starkare motor. Då hade jag kört av två nålar plus en särskild jeans-nål i försöken att sy fast handtagen på en väska i jeanstyg. Idag sydde jag klart väskan och det gick som en dans att sy igenom alla lager av hårt tyg – vilken skillnad på symaskiner! Här är väskan med en linnelapp från Gudrun Sjödén som jag haft i många år, samt shiboristygn.

Minisemester

Publicerat 10 augusti, 2017 av Pia Borrman

Svara

Jag har sovit dåligt delar av den gångna natten på grund av gräsliga pirrningarna och obehagskänslor i benen. När jag vaknar på grund av WED är jag sällan så pass klar i skallen att jag kommer på att gå upp och stretcha benen. Men i natt behövde jag till slut gå upp på toaletten, och då kom jag på det. Jag stretchade främst vadmuskler och musklerna på framsidan av smalbenen en stund och kunde till slut somna om.

Jag kände av det på morgonen när jag vaknade, men mest som en obehaglig förnimmelse. Jag tog en dos Citrulline, vilket jag gör efter behov numera och inte morgon och kväll. Ibland blir det bara en gång om dagen, eftersom förmiddagarna ändå är ganska ok.

Idag åkte jag inte hem efter jobbet utan till min syster och svågers lägenhet på Söder i Stockholm. Jag ska bo här en natt, och åker till jobbet härifrån i morgon bitti. Ingen stor sak, men skönt med en eftermiddag och kväll i ensamhet. Det är inte första gången jag lånar deras lägenhet när de är bortresta, men oftast har det varit när jag varit ledig och jag har också stannat någon natt till.

Jag tog en kort runda till Stadsmissionen i närheten där jag hittade två tyger, och till Tygverket – en stor härlig tygaffär ett par kvarter bort. Jag har länge varit på jakt efter svart linnetyg på second hand att ha som bakgrund till mina alster, men nu gav jag upp och köpte nytt tyg. Annars är det ju en härlig känsla att återbruka tyger som annars är en sådan miljöbov. Jag köpte också en bit vaxduk att skydda bänken i tvättstugan när jag växtfärgar. Två stuvar för halva priset samt sex knappar à 1:- blev det också.

Sedan var jag trött och gick tillbaka till lägenheten igen. Jag försökte sova middag men benen krånglade igen. Det kanske är lika bra, så att jag somnar bra ikväll. Men här sitter jag nu och spänner musklerna i ben, fötter och händer – spänner och slappnar av, spänner och slappnar av – för att häva det värsta av obehaget. Inte konstigt att jag är trött!

Jag har fått mejl om att symaskinen är på väg – det känns jättekul och jag hade önskat att verkstaden var tillräckligt stor för att sy i, så jag inte stör resten av familjen när jag har maskinen på matbordet. Då måste jag ju plocka bort den mellan sessionerna också. Kanske att jag kan tränga ihop lite grejer …

Inga hål

Publicerat 7 augusti, 2017 av Pia Borrman

Svara

Jag var på det årliga besöket hos tandläkaren idag. Jag har inte haft hål i tänderna sedan jag var barn tror jag, och av ren skräck för att laga hål (eller något värre!) sköter jag mina tänder noggrant – tandtråd varje dag och eltandborste.

En av mina mediciner har muntorrhet som biverkan och periodvis (lustigt nog) är jag väldigt torr i munnen. Då är det risk för karies, och förra året rådde tandläkaren mig att börja fluorskölja, så det har jag gjort en del sedan dess. Jag hade en del funderingar på Citrullinet också. Det är väldigt sött men framförallt ohyggligt surt (bara nu när jag skriver om det så drar det i käkarna!). Jag antar att det är sötningsmedel och inte socker, men syran är inte så bra för tänderna.

Jag var med andra ord lite orolig för om jag fått hål, men tandläkaren var väldigt nöjd med mina tänder och jag kunde andas ut. Jag behöver inga fler problem!

En väska jag sytt av kraftigt oblekt linnetyg, och tryckt linoleumtryck på. En svägerska ska få den i present.

Så senaste rapporten från växtfärgningen. Igår trotsade jag regnet och åkte runt och letade efter gullris och renfana i första hand. Jag plockade också rallarros, som jag redan torkat till att ha i vinter, men jag vill gärna prova det redan nu. Någonstans har jag läst att de ståtliga tistlarna med punkiga lila toppar – brudborste – ska ge bra färg, så det plockade jag också. Men när jag senare på kvällen gjorde ett bad med tistlarna så blev det ingen färg alls, så jag körde alltihop en timme till med renfana i vattnet. Trots allt detta syntes det knappt någon som helst nyans på tygerna, med undantag av yllebiten som fick en trist brungrön färg. Sånt som händer, tröstade mig min kursledare och funderade på om det kanske gått bättre om jag tagit med rost i badet.

Ikväll var jag trött efter att både ha jobbat och varit hos tandläkaren, men jag kunde inte låta bli att köra ett växtbad! Jag plockade några vackra blad och la dem i rostvatten någon timme. Senare på kvällen satte jag på en kastrull med rallarros och gjorde i ordning några paket. Nu har det kokat i en timme och jag ser att de i alla fall blivit färg. Jag ska låta det ligga till i morgon, så får vi se vad det blev!

Gårdagens resultat

Publicerat 5 augusti, 2017 av Pia Borrman

Svara

Det mest spännande är när jag vecklar upp mina alster efter färgbadet, men det bästa är egentligen när tyget torkat och jag strukit det. Då ser jag alla skiftningar och detaljer. Det blir alltid vackert, på något sätt. Här är gårdagens resultat.

Här ser jag vajande vattenväxter, eller långbenta fåglar i vatten!

Jag använde inga blad här för att skapa mönster eller färg, utan enbart rost och reservage med gummisnoddar och snören. Det blev även mönster av hur jag rullade ihop paketen. På en del ställen kom färgen inte åt så bra och där blev det ljusare partier. Det blir så levande!

Jag har nu torkat rallarros, älggräs och lupin för att kunna färga i vinter. Jag ska också torka renfana, ljung och, om jag hittar, gullris. Men jag tänker också passa på att färga en del nu så att jag har att arbeta med i vinter. Vad det blir får vi se, jag vet inte så mycket själv ännu! Men en del broderier är oundvikligt förstås, och jag har också planer på att sy väskor med växt- och rostfärgat tyg som jag även ska brodera på.

Jag blir alldeles prillig och upphetsad när jag tänker på allt som ligger framför mig! Jag behöver verkligen den känslan, och jag är så oändligt tacksam över att jag hittat detta med skapandet! Det ger mig så oerhört mycket energi, även de dagar då jag inte orkar göra någonting. Den senaste vintern fanns det mesta enbart i tankarna, det fanns ingen ork eller ens lust att komma igång med något. Men jag kände mig lugn över att det skulle komma tillbaka. Min doktor har ju till och med skrivit handarbete som ”planerad eller pågående åtgärd” mitt läkarintyg!

Jobbat i tre dagar

Publicerat 2 augusti, 2017 av Pia Borrman

Svara

Nu har jag jobbat tre dagar sedan semestern, och det känns finfint att vara tillbaka. Det är så lugnt, det är mitt i semestern för många fortfarande. Kontoret är svalt och behagligt och det uppskattar jag som är en kamin.

Men jag är väldigt trött. Jag har sovit varje dag när jag kommit hem mitt på dagen. Både igår och idag sov jag i soffan utomhus. Men igår hade jag väldigt svårt att komma till ro eftersom det pirrade så infernaliskt i ena foten. Jag låg och skakade den i luften, samtidigt som jag höll på att somna! Idag gick det lite bättre, jag la mig på den sidan där pirrningarna var värst – det hjälper lite ibland. Men när jag väl somnat så började det regna! Bara att gå inomhus.

Jag samlar fortfarande på växter och skrot, men har bara gjort ett färgbad sedan jag kom hem från kursen. Det är ju en kraftsamling som måste till ändå, och jag har inte riktigt känt att jag mäktat med det. Helst skulle jag vilja vara ensam hemma, och det är inte så lätt att beräkna när det blir.

När jag åker buss till jobbet spanar jag, nästan omedvetet, efter bra bestånd med främst renfana, och i natt drömde jag att jag hittade en samling småskrot som jag la beslag på! Jag inser att jag har drag av min mormor, som hade en lågintensiv enveten metod att genomdriva saker hon ville göra och som gjorde dem grundligt. Dit det bar, dit bar det – med besked! När vi rensade ut i mormor och morfars hus i Jämtlands fjälltrakter, hittade vi sopsäck efter sopsäck med torkad åkerfräken som hon gjorde te av!

Igår när jag hade lite tid över innan bussen skulle gå, gick jag till tygaffären i närheten. Jag väntade mig ingenting egentligen, tyckte inte att den var intressant för mig vid mitt senaste besök. Men nu fanns jättefina stuvar med 30% rabatt så jag gick loss! Främst hittade jag väldigt bra tyger att fodra väskor med, och en rejäl bit vitt linne att färga. Jag ska gå dit en annan dag också, jag hann inte klart! Här är ett av tygerna, det kommer att bli en fantastisk väska!

Här är det sista tygprovet från Finlayson som jag sytt väska av, fram- och baksida. Nu har jag nya planer …

Sova sova sova

Publicerat 30 juli, 2017 av Pia Borrman

Förra året fick jag ställa in mitt födelsedagskalas i sista stund eftersom jag var för trött och insåg att jag inte skulle orka. I år hade jag hela tiden i bakhuvudet att det faktiskt går alldeles utmärkt att göra så igen om det skulle kännas övermäktigt. Det är en viktig strategi – att se till att det finns utvägar. Känslan av att vara inmålad i ett hörn gör ofta att jag mår sämre. Och är det just en känsla och ingen realitet – en omtanke om andra, att jag ställer till det för andra genom att ändra planer. Men det går nästan alltid alldeles utmärkt, och den som eventuellt drabbas är jag själv. Och jag vinner så mycket mer på att lyssna på min kropp!

Födelsedagskalas innebär att ganska många kommer, även om det bara är de närmaste. Min man har fyra syskon, och trots att deras vuxna barn och barnbarnen inte kommer så blir vi många. Igår var vi 16 personer som åt lunch. Jag har mångårig vana av att fixa lunch till så många, men det är klart att det tar på krafterna. Själva kalaset är trevligt och det är roligt att träffa alla, men jag blev toktrött precis lagom till kaffet. Jag smet iväg och la mig i akt och mening att vila en stund i tystnad, men somnade! Min man kom och tittade till mig så jag vaknade, och det var tur. Annars vet jag inte hur länge jag skulle ha sovit! När gästerna gått la jag mig i vår utomhussoffa där jag sov av och till, medan min man röjde upp efter kalaset. Ändå somnade jag tidigt på kvällen.

Jag är så glad att jag inte har några direkta sömnproblem längre. Jag tar lugnande och ångestdämpande medicin på kvällen. vilket gör att jag oftast sover hela natten. Innan jag fick den medicinen (Oxascand) vaknade jag på nätterna och kunde inte somna om.

Detta om detta.

När jag gick kursen i växtfärgning fick vi testa att färga i en glasburk. Burken har stått i ett fönster i nästan 4 veckor, och jag öppnade den häromdagen. Det luktade pyton men gick snabbt att skölja av växterna. Tyget blev blekt gult med lite skiftningar.

Inte så upphetsande kanske men kul att testa olika sätt att färga.

Jag måste visa ett Marimekko-tyg jag ropade in på Tradera häromdagen! En rejäl bit tyg att fantisera om – kanske en väska? 🙂

Här är de senaste väskorna:

En före detta gardin, IKEA-tyg. Fodrad med gammalt påslakan.

Köksgardin från början av 90-talet, tyget troligen från IKEA.

Jag köpte fyra tygprover från Finlayson på Tradera. Samma mönster men olika färgställningar – väldigt läckra! De var lagom stora att göra mindre väskor av. De är fodrade med svart bomullstyg. Här är de tre första, med fram- och baksida.

Nu är den svarta sytråden slut!

På måndag börjar jag jobba igen efter den längsta semester jag någonsin haft tror jag – 5 veckor. Det var en väldigt bra idé att ta så lång ledighet i ett sträck, det ska jag komma ihåg till nästa år.

I morgon bär det iväg!

Publicerat 21 juli, 2017 av Pia Borrman

Svara

En länge efterlängtad vistelse i Söderhamns skärgård står äntligen för dörren – i morgon åker min syster, mamma och jag dit. Det ska bli oerhört skönt och vilsamt. Vi stannar i några dagar, och om orken finns ska vi åka till Hälsingegården Erik-Anders och till Växbo lin. Annars turas vi bara om i hängmattorna, sover middag och sitter och tittar på horisonten.

Idag har jag plockat älggräs som ska torkas för att kunna användas till växtfärgning senare när det inte finns några växter att plocka.

Jag har också sytt flera väskor, det är väldigt kul! Gamla tyger jag haft liggande, några gardiner vi haft uppe för många år sedan – nu blir de återbrukade! Tygtillverkning – i synnerhet bomull – är sällan miljövänlig, så återanvändning av gamla tyger från loppisar och second hand-butiker är en bra idé. Dessutom hittar man tyger som inte finns att köpa i tygaffärer längre. Ikea hade väldigt många fina tyger förr till bra pris. Nu har de dragit ner på det, vilket är synd tycker jag. Men jag har ropat in några av deras tyger på Tradera, så där finns de ibland! Till exempel det här tyget som jag fick med posten idag. Visst är det härligt? Kan nog bli en fin väska!

Jag fick även två vackra kaffefat i ett paket idag. Det är Hertha Bengtsson, mest känd för servisen Blå eld, som gjort mönstret som heter Åslög.

Jag körde av nålen på symaskinen igår, och har inte haft helt lätt att hitta nya. Sybehörsaffärer blir alltmer sällsynta, men till slut hittade min man nålar på Ica. I väntan på ny nål har jag klippt till och nålat en hel hög ämnen till väskor så nu är det bara att sy ihop dem! Jag ska testa att fodra väskor så de blir lite rejälare. En del tyger är så tunna. Jag hoppas att det blir bra.

Jag har köpt några tygprover som är lagom stora för att göra mindre väskor av. De har samma mönster men olika färgställningar. Jag håller också på att sy en väska i jeanstyg som jag broderat sashiko-stygn på. Bilder kommer!

Men först en viloresa utan elektricitet, det vill säga utan symaskin – den får vänta tills jag kommer hem!

Utflykt

Publicerat 19 juli, 2017 av Pia Borrman

Svara

Vi är mest hemma den här semestern, vilket är skönt och välbehövligt. Idag gjorde emellertid min man och jag en utflykt på två man hand till Vaxholm. Vi bodde där i fyra år under andra halvan av 1990-talet, då jag jobbade på biblioteket där. Det är en charmig stad och ett fint utflyktsmål.

Vi tog Waxholm I:an dit med förvånansvärt lite passagerare ombord. Det var tidigt, redan 8.45 gick båten från Strömkajen, så det kanske inte var så underligt. Efter en dryg timme kom vi till Vaxholm och strosade omkring där, åt en god lunch – strömming med potatismos förstås! – och fikade på Hembygdsgårdens mysiga kafé.

Vid ett-tiden var vi nöjda och jag ville åka hem, tröttheten kom smygande. Vi tog bussen hemåt, och jag somnade. Väl hemma igen gick jag och la mig i soffan utomhus och somnade igen. SÅ SÅ trött! En inte så märkvärdig utflykt men mer tröttande än jag trodde att den skulle bli. Själva resan tog flera timmar, och det tar på krafterna också.

Min man sa att det dröjer nog innan jag orkar med en resa till New York! Det är en resa vi pratat om att vi vill göra någon gång, men det känns avlägset. Det är en av de tråkiga konsekvenserna med så lång sjukdomstid – att inte orka med roligheter.

Obehaget, pirrningarna och ryckningarna i benen är fortsatt sämre. Jag inser att jag nästan aldrig slappnar av ordentligt. Dels spänner jag benmusklerna och rör på framför allt fötterna nästan hela tiden. Men det är också en känsla av att jag kan bli sämre, och att jag är på min vakt och håller utkik efter tecken på det.

Det senare är något jag nyss kommit på att jag gör. Det gäller främst WED. Om det blir sämre vet jag inte vad jag ska göra. Till exempel om jag får sådan värk som många med WED har. Jag är med i en grupp på Facebook om WED och där fick jag tips häromdagen om nya prover att ta. Att även om jag tar B12 och Folsyra varje dag och att provsvaren visar på tillräckligt höga värden, så kan kroppen vara dålig på att ta upp det. Jag ska prata med min doktor om det när vi ses i augusti. Varje gång jag hör något sånt här, om något prov jag borde ta eller kosttillskott får jag ett litet hopp om att det kan bli bättre. Det är viktigt för mig med hopp, även om jag ser ganska realistiskt på det och inte blir alltför besviken om det inte fungerar. Det här med Citrulline och rödbetspulver tycker jag hjälper även om det är på marginalen.

Det är oerhört tröttande att inte slappna av, nästan alls. Det finns en del saker som ofta får mig lugnare, t ex att titta på film och tv-serier. Jag har också ett spel på iPaden, Merged, som är lugnande. Men det är väldigt svårt när jag måste spänna musklerna mest jämt. Att göra avslappningsövningar och yoga är lättare sagt än gjort!

Jag har ämtligen fått kallelse till Öppen-psyk i augusti för att få träffa en psykiater. Det känns bra. Kanske finns andra mediciner att prova, eller annan hjälp att få.

Jag har sytt fler väskor de senaste dagarna också, det är roligt att se att jag kan sy på maskin!

Av tyg som blev över från sovrumsgardinen:

Av ett draperi som barnen haft för att göra en koja under loftsängen:

Ytterligare en rest från en gardin. På den här lilla väskan har jag till och med sytt på ett blixtlås – mitt livs första!

tid för mig

Etikettarkiv: sömnad

Det bidde en kudde!

Står och väger

Plötslig försämring

Minisemester

Inga hål

Gårdagens resultat

Jobbat i tre dagar

Sova sova sova

I morgon bär det iväg!

Utflykt