Varmt!

Jag har aldrig varit frusen av mig och nu i min aktningsvärda ålder mitt i klimakteriet så är jag en glödande kamin! Alltså denna värme som alla är så glada åt – måtte den ta slut snart! Om man fryser kan man sätta på sig ylleunderställ och pälsmössa, men man kan ju inte mer än att klä av sig när man svettas! Tack och lov har vi ett förhållandevis svalt hus och på jobbet är det riktigt skönt (det vill säga: många klagar på att det är för kallt!).

Jag är nästan ständigt blöt i nacken, på överläppen och hakan. Dessutom så där klädsamt rödflammig i ansiktet! Jag har fått en slags eksem eller blemmor av värmen runt munnen och näsan. Jag tror i alla fall att de beror på värmen – de är som allra vackrast lysande röda när jag är som varmast. Jag har fläktar som jag flyttar runt i huset, och svalkar mig med en blöt trasa.

Jag har också varit väldigt trött de senaste dagarna. Idag sov jag på eftermiddagen. I morgon ska jag jobba hemma och det känns nästan nödvändigt.

Min maskinpark har nu kompletterats med en trumlare som polerar silvret. Jag invigde den igår med strålande (!) resultat. Här är några örhängen jag gjort. Själva rundlarna stansade jag ut på silversmideskursen eftersom jag visste att jag inte skulle skaffa en sådan utrusning i förstone. De första har jag sågat mönster på, och i de nedersta har jag borrat lite random hål med min Dremel.

Vardagen åter

Det är inte enbart tråkigt att semestern och sommarlovet är slut, och att sommaren sjunger på sista versen. Jag tror att i synnerhet barnfamiljer hälsar vardagen välkommen åter, med rutiner och förutsägbarhet. Så även i vår familj. Och jag har ju en semesterhelg kvar att se fram emot!

Lite tråkigt är att jag haft större känningar av WED/RLS på jobbet. Det har varit ganska hanterligt de senaste veckorna så det vore synd om det blir värre.

Idag blev jag nästan överraskande trött när jag kom hem. Jag fick en tydlig signal av kroppen: LIGG NER! Så jag gjorde det. Det var min tur att laga middag men vi fick klara oss med rester för jag orkade inte göra någon mat.

I morgon ska jag jobba hemma. Det känns bra efter en sån här trött dag.

Här är ytterligare några alster i vardande. Silverkulan har jag köpt färdig och jag är väldigt nöjd med att lödskarven inte syns (utan att jag behövde fila bort den).

 

Lugn dag med mer ork

Jag har mått betydligt bättre idag. Även om jag sett till att vila mycket så har jag kunnat vara igång lite också – kört ett par tvättmaskiner och röjt lite i verkstan. Det är obeskrivligt skönt att det förhoppningsvis bara var en kortvarig svacka i form av en störtdykning.

I morgon ska jag jobba efter fem veckors semester. Jag funderade först på om jag bara skulle ta fyra veckor, men är glad att jag tog fem. Det känns som evigheter sedan jag jobbade, och det ska bli rolig att träffa arbetskamraterna igen!

Jag trodde att jag de silversmidesgrejer jag beställde från Sargenta förra helgen skulle komma under veckan som var, men det gjorde de inte. Jag börjar bli väldigt otålig! Om jag orkar ska jag gå till Silververket efter jobbet i morgon där jag beställt några saker också.

Jag tror att jag ska hålla till med lödningen i tvättstugan där det är lite mer oömma material – diskbänk och så kakel på väggen. Där finns närhet till vatten också. Resten kan jag göra i verkstan.

Ja, som ni hör så har jag inte tid att vara trött, men jag lovar – jag prioriterar hälsan, jag kommer att lyssna på kroppen och vara tålmodig.

 

 

Som tillbakaflyttad i tiden

Som ett resultat av det som hände i torsdags är jag nu helt energilös. Kroppen rör sig i ultrarapid och tankarna är mestadels tröga. Jag har sovit en hel del, och slumrat däremellan. Ingenting har jag fått gjort och nu börjar oron för hur länge detta tillstånd ska vara. Jag ska börja jobba på måndag, och mår jag så här i morgon kan jag inte det.

Det är som att jag är tillbakaflyttad i tiden till i början av mars då jag blev helt sjukskriven senast. Jag har sagt till om att jag måste ha det helt lugnt omkring mig nu, och det verkar ha tagit skruv. Förhoppningsvis räcker det med en dags vila till, och så får jag ta det lugnt under arbetsveckan.

Femte kursdagen = vernissagedag

Idag föll ytterligare några lärdomar in på rätt ställe i hjärnan. Jag tycker att jag orkat mer än jag väntade mig den här veckan. Det som varit svårast är koncentrationen och arbetsminnet. Jag glömmer vad jag ska göra härnäst, och när jag tror att det är dags att att göra de avslutande momenten med ett smycke så har jag hoppat över något viktigt. Men ingenting har gått riktigt åt skogen av den anledningen. Det är mer att jag känner mig korkad.

Jag har oxiderat en ring och ett par örhängen idag. Det blev riktigt snyggt, men jag har ingen riktigt bra bild på örhängena så de får jag lägga upp senare. Här är ringen.

Alla sommarkurserna hade gemensam vernissage nu ikväll, för att visa upp alla alster. Jätteroligt att visa upp allt vi gjort, och så roligt att se mina egna smycken presenterade så här! Det är inte riktigt allt jag gjort men det mesta. Väldigt roligt att se alla hattar, teckningar, screentryckt kalligrafi, texter, gipsformar och fotografier som de andra kursdeltagarna gjort också.

Jag gick ifrån vernissagen för att vila i mitt rum innan den sena middagen, men strax ska jag gå och äta tillsammans med mina fina kurskamrater.

Nu är det mer än en vecka sedan Försäkringskassan fick mitt senaste läkarintyg. Jag hoppas att det inte innebär ett negativt beslut. Det senaste intyget godkände de på en dag. Jag har kollat om beslut kommit ett par gånger om dagen, så det ligger där och gnager.

Andra dagen – det lossnar

Dagen inleddes med en kort promenad i den närbelägna skogen. Det var betydligt svalare idag vilken var himmelskt! Dessutom regnade det en stor del av dagen och det var så välkommet.

Jag mådde inte alls bra på förmiddagen. Jag hade lite ångest och kände mig trög i både skallen och kroppen. Det var som att jag måste vänta in mina tankar hela tiden. Om någon sa något till mig så måste jag processa det i några sekunder innan jag förstod. Men jag tog det väldigt lugnt, och förklarade för kursledaren varför jag inte var med kvällen innan. Hon tyckte givetvis att det är helt ok att jag gör allt i min takt, men det känns ändå bra att berätta att jag är deltids sjukskriven och kanske inte är med hela tiden. Det är den femte sommarkursen som jag går då jag inte orkat fullt ut. Då jag gått till mitt rum eller ett vilrum emellanåt. Men det går ju det också, även om det skulle kännas kul att sitta uppe sent på kvällen med den andra kursdeltagarna för att hinna så mycket som möjligt.

Igår kväll kände jag mig ganska förvirrad. Jag hade inte förmått ta in all information och alla instruktioner. Det kändes inte så bra när jag märkte att de andra nybörjarna verkade ha hängt med. Men idag lossnade det lite. Jag behöver få veta varför jag ska göra på ett visst sätt eller i en viss ordning. Då är det mycket lättare att förstå och att komma ihåg.

Idag har jag hunnit med en hel del. Den stora ringen med den skålade ”parabolen” är nästan helt klar. Jag har gjort en ring till min tumme, och kämpat som en gnu med skålade örhängen med en silverkula i. Jag har fått göra om flera moment, och det ena örhänget råkade jag löda för länge så det krullade ihop sig till en kula! Suck – bara att börja om från början med att stansa ut en bit, skåla den och löda fast en ny silverkula.

Det syns inte riktigt men det är en guldgula och en silverkula i skålen. I de små skålarna är det en silverkula, de ska bli örhängen.

Så kom nästa svårighet: att löda fast den lilla pinnen som ska stickas in i örsnibben. På det ena örhänget lyckades jag nästan direkt men den andra har jag slitit med och gjort om säkert tio gånger! Jag gav upp klockan 9 i kväll och hoppas kunna få till det i morgon.

Förbereder inför läkarbesök

På torsdag ska jag till min husläkare för att få fortsatt sjukskrivning. Som jag skrev häromveckan har jag en hälsning från Försäkringskassan till honom om att skriva mer utförliga intyg, och inte bara kopiera det gamla.

Jag håller på att förbereda mig inför samtalet med doktorn så att han får med allt som kan behövas. Jag har gjort de fyra testerna KEDS, HAD, MADRS-S och SMBQ vilka alla indikerar måttlig depression, hög ”burnout” och ångeststörning. Jag har också skrivit ner hur jag mår och på vilket sätt jag har svårt att arbeta mer än halvtid. Även de andra läkarkontakter jag har samt de mediciner jag tar för att försöka komma tillrätta med min hälsa.

Jag skulle önska att bli sjukskriven på halvtid i två månader till och sedan trappa upp till att arbeta 75 %. Jag får väl se vad doktorn tror om det.

De senaste dagarna har inte varit så bra. Jag har varit trött och orolig, och igår blev jag väldigt yr så jag låg mest hela eftermiddagen och kvällen. Kanske en oro inför läkarbesöket och även inför kursen i nästa vecka. Jag känner inte samma glada förväntan inför den som jag gjort tidigare, och det hänger väl ihop med en mer allmän känsla av håglöshet.

Här kommer de utlovade bilderna på luktärter och höstanemon.

Lite bättre idag

Ångesten är lättare idag, det är mest nu ikväll som den lägger sitt tunga järnband runt bröstkorgen. Jag var och handlade lite mat idag och fick verkligen pressa mig igenom affären. Varje vara som jag läste på inköpslistan fick jag mumla tyst för mig själv för att kunna fokusera på vad jag skulle ha. Ingenting kändes automatiserat. Jag var yr och bet verkligen ihop för att det skulle funka. Jag pratade med mig själv i tankarna: ”det är snart över, det kommer att gå bra, ta det bara lugnt och håll i kundvagnen så gör det inget att du är yr”. Och det gick bra. Jag fick med mig det jag skulle köpa. Men jag är oerhört glad över att det är sällan jag behöver handla mat! Inte för att det är så här varje gång men det händer.

Jag gick runt en sväng i trädgården och tittade till växtligheten. Höstanemonen har börjat blomma – den som jag trodde skulle blomma först i höst! Men det är många knoppar på den. Och luktärterna har börjat blomma i purpur! Bloggen krånglar tyvärr med bilderna, så de får jag lägga upp en annan dag.

För ett par år sedan köpte jag en planta temynta. Den överraskade med sin växtkraft och sina djupröda blommor. I år är den mer blygsam och försvinner nästan under den sturska dragonen. Men nu blommar den i alla fall. Den här bilden är från 2017, men den ser likadan ut nu!

Jag valde rätt

Jag jobbade hemma igår, som vanligt på onsdagar. Det bästa är att jobba på förmiddagen – då är jag piggast i hjärnan. Resten av dagen var jag trött, tröttare, tröttast och hade ganska stark ångest på kvällen. Jag bestämde mig för att jobba hemma även idag, och det var verkligen rätt. Jag har orkat mer idag än igår och det känns bra. I morgon ska jag åka till jobbet och sedan har jag semester. Då ska hjärnan slippa tänka alltför mycket och bara vila.

Jag har länge velat ha en bättre förvaring för alla mina trådrullar, och tittade efter en sån där hylla med pinnar att sätta dem på. Jag blev direkt avskräckt eftersom den första jag hittade kostade 1000:-! Jag ritade en istället och gav till sonen som en önskan till min födelsedag. Den skulle rymma 40 trådrullar.

Han är så uppfinningsrik och duktig på sånt här, så jag tänkte att det inte skulle vara så svårt för honom. Men han hade svårt att komma på hur han skulle lösa det på bästa sätt så att den också skulle rymmas i verkstan. Till slut frågade han varför jag inte bara köper en, och när jag tittade den här gången så hittade jag en för drygt 300:- och beställde den direkt. Igår kom den och trots att den rymde 60 trådrullar så räckte det inte alls till!

Jag la rullar som jag har flera av i en ask, och så fick svart, vitt, grått och brunt ligga i en annan.

Hur jag samlat på mig så många trådrullar? Jag har fått eller köpt på loppis – knappt en enda är köpt som ny. Det finns så många nyanser och det är ofta liksom EN som är rätt!

Nu ska jag bara få upp hyllan på väggen också.

 

Långt ut på glasspinnen

Jag tror att jag skrivit om hur min goda vän E fick en träspatel (en sån som används i sjukvården när de ska titta en i halsen) av sin terapeut. Hon skulle föreställa sig var på spateln hon befann sig. Om hon var på mitten – i balans – eller började komma nära kanten och måste backa. Tanken var att inse att det var dags att sätta stopp innan det gått för långt, och idén med just spateln var att den är lätt att bära med sig och känna i fickan för att ständigt påminna sig om det.

Linden blommar nu och doftar rent himmelskt!

Jag tycker att det är en bra idé och i brist på träspatel tog jag en glasspinne som jag har i handväskan. Idag kom jag åt den när jag grävde efter nycklarna, och stannade upp en stund i tankarna för att känna efter. Jag var på väg in på en restaurang för att köpa sushi till barnen eftersom jag unnat mig att inte laga mat ikväll. Jag kände hur yr jag var och konstaterade att jag hamnat en bit ut på glasspinnen. Vi har haft hantverkare hemma i två dagar och min man är bortrest så det kanske inte är så konstigt att jag är lite sliten.

På hemvägen idag blev jag nästan som överfallen av WED/RLS. Jag kände det i tandköttet, i skallen – i synnerhet vid ögonbrynen – och under naglarna. Jag satt och försökte klämma där jag kom åt, och tryckte in en nagel under de naglar som kändes värst. Just under naglarna har jag ofta obehag. Det gick över ganska så fort ändå. Det varade kanske i 20-30 minuter

Jag har legat i soffan hela kvällen, och varje gång jag rest mig känner jag hur trött jag är. I morgon ska jag jobba hemma och det ska bli SÅ skönt! Och på fredag är det dags för fem veckors semester!

Här är en bit ylle med fler bottensömmar.