Jobbat i tre dagar

Nu har jag jobbat tre dagar sedan semestern, och det känns finfint att vara tillbaka. Det är så lugnt, det är mitt i semestern för många fortfarande. Kontoret är svalt och behagligt och det uppskattar jag som är en kamin.

Men jag är väldigt trött. Jag har sovit varje dag när jag kommit hem mitt på dagen. Både igår och idag sov jag i soffan utomhus. Men igår hade jag väldigt svårt att komma till ro eftersom det pirrade så infernaliskt i ena foten. Jag låg och skakade den i luften, samtidigt som jag höll på att somna! Idag gick det lite bättre, jag la mig på den sidan där pirrningarna var värst – det hjälper lite ibland. Men när jag väl somnat så började det regna! Bara att gå inomhus.

Jag samlar fortfarande på växter och skrot, men har bara gjort ett färgbad sedan jag kom hem från kursen. Det är ju en kraftsamling som måste till ändå, och jag har inte riktigt känt att jag mäktat med det. Helst skulle jag vilja vara ensam hemma, och det är inte så lätt att beräkna när det blir.

När jag åker buss till jobbet spanar jag, nästan omedvetet, efter bra bestånd med främst renfana, och i natt drömde jag att jag hittade en samling småskrot som jag la beslag på! Jag inser att jag har drag av min mormor, som hade en lågintensiv enveten metod att genomdriva saker hon ville göra och som gjorde dem grundligt. Dit det bar, dit bar det – med besked! När vi rensade ut i mormor och morfars hus i Jämtlands fjälltrakter, hittade vi sopsäck efter sopsäck med torkad åkerfräken som hon gjorde te av!

Igår när jag hade lite tid över innan bussen skulle gå, gick jag till tygaffären i närheten. Jag väntade mig ingenting egentligen, tyckte inte att den var intressant för mig vid mitt senaste besök. Men nu fanns jättefina stuvar med 30% rabatt så jag gick loss! Främst hittade jag väldigt bra tyger att fodra väskor med, och en rejäl bit vitt linne att färga. Jag ska gå dit en annan dag också, jag hann inte klart! Här är ett av tygerna, det kommer att bli en fantastisk väska!

IMG_3835

Här är det sista tygprovet från Finlayson som jag sytt väska av, fram- och baksida. Nu har jag nya planer …

IMG_3810 IMG_3811

 

Sova sova sova

Förra året fick jag ställa in mitt födelsedagskalas i sista stund eftersom jag var för trött och insåg att jag inte skulle orka. I år hade jag hela tiden i bakhuvudet att det faktiskt går alldeles utmärkt att göra så igen om det skulle kännas övermäktigt. Det är en viktig strategi – att se till att det finns utvägar. Känslan av att vara inmålad i ett hörn gör ofta att jag mår sämre. Och är det just en känsla och ingen realitet – en omtanke om andra, att jag ställer till det för andra genom att ändra planer. Men det går nästan alltid alldeles utmärkt, och den som eventuellt drabbas är jag själv. Och jag vinner så mycket mer på att lyssna på min kropp!

Födelsedagskalas innebär att ganska många kommer, även om det bara är de närmaste. Min man har fyra syskon, och trots att deras vuxna barn och barnbarnen inte kommer så blir vi många. Igår var vi 16 personer som åt lunch. Jag har mångårig vana av att fixa lunch till så många, men det är klart att det tar på krafterna. Själva kalaset är trevligt och det är roligt att träffa alla, men jag blev toktrött precis lagom till kaffet. Jag smet iväg och la mig i akt och mening att vila en stund i tystnad, men somnade! Min man kom och tittade till mig så jag vaknade, och det var tur. Annars vet jag inte hur länge jag skulle ha sovit! När gästerna gått la jag mig i vår utomhussoffa där jag sov av och till, medan min man röjde upp efter kalaset. Ändå somnade jag tidigt på kvällen.

Jag är så glad att jag inte har några direkta sömnproblem längre. Jag tar lugnande och ångestdämpande medicin på kvällen. vilket gör att jag oftast sover hela natten. Innan jag fick den medicinen (Oxascand) vaknade jag på nätterna och kunde inte somna om.

Detta om detta.

IMG_3769När jag gick kursen i växtfärgning fick vi testa att färga i en glasburk. Burken har stått i ett fönster i nästan 4 veckor, och jag öppnade den häromdagen. Det luktade pyton men gick snabbt att skölja av växterna. Tyget blev blekt gult med lite skiftningar. IMG_3771

Inte så upphetsande kanske men kul att testa olika sätt att färga.

 

 

Jag måste visa ett Marimekko-tyg jag ropade in på Tradera häromdagen! En rejäl bit tyg att fantisera om – kanske en väska? 🙂

IMG_3772

Här är de senaste väskorna:

IMG_3782

En före detta gardin, IKEA-tyg. Fodrad med gammalt påslakan.

IMG_3803

Köksgardin från början av 90-talet, tyget troligen från IKEA.


Jag köpte fyra tygprover från Finlayson på Tradera. Samma mönster men olika färgställningar – väldigt läckra! De var lagom stora att göra mindre väskor av. De är fodrade med svart bomullstyg. Här är de tre första, med fram- och baksida.

FullSizeRender FullSizeRender IMG_3808 IMG_3809
IMG_3783 IMG_3784

Nu är den svarta sytråden slut!

På måndag börjar jag jobba igen efter den längsta semester jag någonsin haft tror jag – 5 veckor. Det var en väldigt bra idé att ta så lång ledighet i ett sträck, det ska jag komma ihåg till nästa år.

 

 

 

 

 

Vill sova

Jag är så in i baljan trött, både sömnig och trött i hela systemet. Jag sov länge i natt, men skulle behöva sova middag också. Men de förbaskade benen tillåter ingen sömn – de pirrar och sprattlar. Så nu hänger jag här i soffan med ena änden av kroppen i ständig rörelse och den andra med ögon som knappt går att hålla öppna!

Det var förstås väldigt skönt att åka till stugan i Söderhamns skärgård. Inget och inga som pockar på utan mest ett stillsamt varande. Jag hade så höga förväntningar på resan, men en baksida av att slappna av är att de jobbiga känslorna, tankarna och ångesten får utrymme och kommer ikapp. Jag hade lite svårt att bara vara stilla och njuta, men vi spelade spel en hel del – det är också avkoppling.

Jag har en tid haft en jobbig tanke om att jag aldrig kommer att bli frisk. Även om psykolog Siri säger att det kommer att ta lång tid, och att hon sett liknande fall där personerna blivit friska, så har jag svårt att lita på det. Jag kan känna mig starkare i några dagar, men faller tillbaka igen – ofta till synes utan anledning.

Jag ser roliga saker jag skulle vilja göra, som att resa till exempel. Men de resor jag vill göra kräver en del styrka och kondition, som att gå i fjällen, åka omkring med tåg på de brittiska öarna eller åka till New York. Dessutom kan man inte åka med sjukpenning utomlands utan tillstånd från Försäkringskassan, vilket jag tycker är helt rimligt.

Textila kurser jag vill gå på är oftast en hel helg, och det orkar jag inte. Det är för intensivt även om jag tar semester dagen efter. Idag såg jag en fantastiskt rolig kurs som Slöjd Stockholm har där man lär sig att vara slöjdhandledare och leda kurser i slöjd för barn och vuxna. Det låter otroligt kul, men en omöjlighet för mig under överskådlig tid.

FullSizeRender

Nu ska jag försöka ta mig samman och sy lite på de väskor jag nålade ihop innan jag reste bort.

Utflykt

Vi är mest hemma den här semestern, vilket är skönt och välbehövligt. Idag gjorde emellertid min man och jag en utflykt på två man hand till Vaxholm. Vi bodde där i fyra år under andra halvan av 1990-talet, då jag jobbade på biblioteket där. Det är en charmig stad och ett fint utflyktsmål.

Vi tog Waxholm I:an dit med förvånansvärt lite passagerare ombord. Det var tidigt, redan 8.45 gick båten från Strömkajen, så det kanske inte var så underligt. Efter en dryg timme kom vi till Vaxholm och strosade omkring där, åt en god lunch – strömming med potatismos förstås! – och fikade på Hembygdsgårdens mysiga kafé.

Vid ett-tiden var vi nöjda och jag ville åka hem, tröttheten kom smygande. Vi tog bussen hemåt, och jag somnade. Väl hemma igen gick jag och la mig i soffan utomhus och somnade igen. SÅ SÅ trött! En inte så märkvärdig utflykt men mer tröttande än jag trodde att den skulle bli. Själva resan tog flera timmar, och det tar på krafterna också.

Min man sa att det dröjer nog innan jag orkar med en resa till New York! Det är en resa vi pratat om att vi vill göra någon gång, men det känns avlägset. Det är en av de tråkiga konsekvenserna med så lång sjukdomstid – att inte orka med roligheter.

IMG_3600Obehaget, pirrningarna och ryckningarna i benen är fortsatt sämre. Jag inser att jag nästan aldrig slappnar av ordentligt. Dels spänner jag benmusklerna och rör på framför allt fötterna nästan hela tiden. Men det är också en känsla av att jag kan bli sämre, och att jag är på min vakt och håller utkik efter tecken på det.

Det senare är något jag nyss kommit på att jag gör. Det gäller främst WED. Om det blir sämre vet jag inte vad jag ska göra. Till exempel om jag får sådan värk som många med WED har. Jag är med i en grupp på Facebook om WED och där fick jag tips häromdagen om nya prover att ta. Att även om jag tar B12 och Folsyra varje dag och att provsvaren visar på tillräckligt höga värden, så kan kroppen vara dålig på att ta upp det. Jag ska prata med min doktor om det när vi ses i augusti. Varje gång jag hör något sånt här, om något prov jag borde ta eller kosttillskott får jag ett litet hopp om att det kan bli bättre. Det är viktigt för mig med hopp, även om jag ser ganska realistiskt på det och inte blir alltför besviken om det inte fungerar. Det här med Citrulline och rödbetspulver tycker jag hjälper även om det är på marginalen.

Det är oerhört tröttande att inte slappna av, nästan alls. Det finns en del saker som ofta får mig lugnare, t ex att titta på film och tv-serier. Jag har också ett spel på iPaden, Merged, som är lugnande. Men det är väldigt svårt när jag måste spänna musklerna mest jämt. Att göra avslappningsövningar och yoga är lättare sagt än gjort!

Jag har ämtligen fått kallelse till Öppen-psyk i augusti för att få träffa en psykiater. Det känns bra. Kanske finns andra mediciner att prova, eller annan hjälp att få.

Jag har sytt fler väskor de senaste dagarna också, det är roligt att se att jag kan sy på maskin!

Av tyg som blev över från sovrumsgardinen:

IMG_3594

Av ett draperi som barnen haft för att göra en koja under loftsängen:

IMG_1920

Ytterligare en rest från en gardin. På den här lilla väskan har jag till och med sytt på ett blixtlås – mitt livs första!

IMG_3592

Tröttande med semester!

Jag har precis inlett min tredje semestervecka av fem totalt, men idag konstaterade jag att det inte är så dumt med vardag ändå! Det blir så intensivt när alla är hemma, jag är van att vara ensam några timmar om dagen. Det blev ett skönt avbrott i eftermiddag när jag promenerade och fikade med en god vän.

Psykolog Siri sa att jag ska se till att få många stunder av sådant jag vet att jag mår bra av, men det är inte så lätt att prioritera sig själv när man är förälder i en familj. I synnerhet inte när det jag behöver är lugn och ro och ensamhet.

De flesta morgnar har jag för mig själv i alla fall. Jag vaknar vid 4-5-tiden och går upp, lägger mig i soffan och spelar lite på iPaden eller tittar på någon tv-serie. När jag känner att ögonen håller på att falla igen lägger jag mig antingen i soffan utomhus eller inomhus och somnar om.

Jag mår inte riktigt bra. Det pirrar lite extra mycket i benen och jag har haft ganska mycket ångest sista dagarna. Spänningar i kroppen. Tröttheten lägger sin våta filt över dagen. Jag sitter kortare stunder i verkstan och fixar med mina kursalster.

Jag tror att jag ska göra en kudde av detta. Det är ylletyg som färgats med rost och växter, och som jag klippt isär och sytt ihop på nytt med skarvsöm så det blir svarta ränder emellan. Det svarta ylletyget blir då själva kudden.

IMG_3547

Och den här bilden monterade jag idag. Det syns dåligt på bilden men det är shibori-stygn på det svarta linnetyget.

IMG_3548

Tid att vara trött

Jag är så glad att jag tänkte om och la till en femte semestervecka. Först tänkte jag bara ta fyra veckor ledigt eftersom jag ju bara jobbar halvtid och har en hel del tid hemma ändå. Men den tiden är jag ju i regel totalt slut, och det är ju ingen semester!

Nu njuter jag av att ha drygt tre veckor kvar av att göra nästan ingenting. Det finns tid att vara trött, och det är jag. Jag har haft några dagar som inte varit något vidare, med ångest och mycket pirr och obehag i benen. En morgon vaknade jag av en intensiv känsla av WED I högra foten. Det känns så ledsamt nu när det varit ganska lugnt på den fronten ett tag. När jag var på kursen i Eskilstuna hade jag inga känningar av WED alls!

Några kvällar denna vecka har jag inte orkat laga mat. När jag är trött är det skönt att göra maträtter som jag kan göra i stort sett utan att tänka, och utan att ha receptet framför mig. Vissa dagar byter jag till såna rätter när jag är trött. I tisdags var en sådan kväll. Jag skippade de vegetariska hamburgarna och drog till med spagetti och köttfärssås – enkelt, ganska snabbt och hela familjen gillar det. Men det blev för rörigt både i huvudet och i köket. Ett tag var hela familjen där och surrade omkring, men jag fick ut dem och försökte sätta på autopiloten. ”Bara en liten stund till så är det klart och dom kan äta medan jag går och lägger mig.” Det tog tid och blev sent men så erbjöd sig dottern att hjälpa till. I vanliga fall skulle jag avböjt – det blir ytterligare ett stressmoment för mig. Men jag vet att hon kan laga köttfärssås utan att jag säger hur hon ska göra, så jag tog tacksamt emot hjälpen. Att jag inte kom på det tidigare! Men hjärnan är som sagt inte riktigt med de här gångerna.

Igår kväll åt vi varmkorv med bröd stående i köket – det gick det också!

Idag har jag en ny strategi: jag lagar middagen steg för steg under dagen. Jag har gjort smeten till de vegatariska hamburgarna och picklat rödlöken. Nu är det bara vitkålssalladen kvar och så att steka biffarna förstås. Vi ska nog få de där hamburgarna till slut, de som jag skjutit upp två gånger den här veckan!

IMG_3466Jag har läst att det är brist på pollinerande insekter i år, och har slagits av att vi inte hade så många humledrottningar som förvillade sig in i vårt hus i våras, i jakt på ett bo. Vi brukar hjälpa flera om dagen att hitta ut igen. Vi har i och för sig inte lika många blommor i trädgården nu när vi gjort om, men några finns det ju, men få bin och humlor har sökt sig hit. Desto gladare blev jag idag då ett bi jobbade hårt med vår vita lavendel! Det handlar ju om vår överlevnad. Utan pollinerare blir det ingen skörd och ingen mat.

Idag har jag planterat några frön, alldeles för sent men kanske det blir nåt i alla fall. Morötter, sallad, spenat, blå och vit gurkört och isop. Jag har fått täcka över odlingen eftersom katterna tror att pallkragarna är deras nya utomhustoaletter! Kanske vi fått lite fason på vår lilla trädgård till slut!

Kloka tankar i en annan blogg

Jag har skrivit förut om hur jag nu prioriterar att göra vissa saker samt avstå andra saker för att se till att jag orkar jobba. Att jobbet kommer först – dels för att jag mår bra av att jobba lite, det ger mig stimulans och kontakt med arbetskamrater. Men också för att det är min försörjning och jag måste se till att FK fortsätter att godkänna läkarintygen. Både FK och jag har som mål att jag ska börja jobba 100 % igen, så snart som möjligt.

Men som blogginlägget jag länkar till nedan beskriver så är det ju också en sorg att annat kommer i andra hand. Familjen till exempel, men även annat socialt umgänge och roligheter. För även om allt detta ger massor av energi så tar det mycket mer. Jag blir för trött.


IMG_3278

I blogginlägget nedan står hur hon ständigt beräknar hur stor energiåtgång olika saker kommer att ha, och gör en bedömning om det kommer att gå ihop sig. Det känner jag igen. Likaså hur de där sakerna som skulle göra att jag mår bättre inte riktigt orkas med ibland, som att promenera. Jag vet att jag borde promenera varje dag, åtminstone en kort stund. Men ibland är det omöjligt att övervinna mig själv att göra det.

Läs gärna: http://livetsbilder.blogspot.se/2013/03/om-att-skala-till-bara-skruttet-finns.html

 

Trött helg

Den här helgen har jag inte behövt göra någonting, varken roliga saker eller annat. Ändå är jag så oerhört trött. Jag tål ljud ännu sämre än vanligt, och får dåligt samvete för att inte orka ta om hand. Idag har hela familjen varit igång med olika saker som låter – samtidigt och på samma ställe. Jag flydde in i sovrummet, och efter att ha blivit uppsökt där flera gånger med typiska frågor-till-mamma (vár finns …? har vi … ?) sa jag ifrån att jag måste få vara ifred.

Kanske jag är extra trött på helgerna för att alla är hemma då? Jag behöver några timmar för mig själv varje dag. Det får jag på eftermiddagarna under arbetsveckorna. Jag tror också att det är trötthet efter en vecka på jobbet som tar ut sin rätt på helgen.

Jag har suttit i verkstan en liten stund i alla fall. Jag lagade ett paraply och en tygkasse, samt fick ihop en pippi. Det var flera veckor sedan sist!

IMG_1617

Doktorn i morgon

I morgon tar min sjukskrivning slut och jag har en tid hos min husläkare för att prata om fortsättningen. Försäkringskassan vill i nästa läkarintyg ha en plan för min återgång till heltidsarbete. Jag har svårt att se att jag skulle kunna jobba mer än halvtid på flera månader. Jag ska säga att det börjar kännas nästan hopplöst. Kommer jag någonsin att komma på fötter ordentligt igen? Kommer jag att våga planera resor, kunna ta på mig saker och orka bjuda hem vänner? Kommer jag att vara stabil nog att planera långsiktigt och ta ansvar i jobbet? Kommer det en tid då jag inte behöver ha en massa brasklappar om att vi får se hur jag mår och hur länge jag orkar så fort jag ska göra någonting?

Och kommer Försäkringskassan att godkänna sjukskrivningen fortsättningsvis, om jag inte mäktar med att trappa upp?

IMG_8725Jag är så sömnig den här veckan. I tisdags skulle jag iväg på en föreläsning, men det var så rörigt här hemma på morgonen att jag föll ihop som en sufflé. Jag vacklade i säng och sov till halv 11! Dessutom sov jag lite mer på kvällskvisten, och kunde ändå sova på natten som vanligt. Jag verkar behöva sova, och det är ju bra egentligen. Det kniviga är ju pirret i benen. Det är inte lätt att sova middag när man har RLS/WED!

Jag har bestämt mig för att unna mig avslappnande behandlingar, och igår var jag på hot stone massage på Elisabethskolans elevbehandling. Det var väldigt skönt och rofyllt att bli masserad med heta stenar! Jag har bokat in ett par tider till under våren. Det är kostsamt med behandlingar, men lite billigare på skolor.

Tunga dagar

Nu är det två år sedan jag jobbade heltid senast. Ett sorgligt jubileum som ställer stora krav på tilliten till att jag ska bli frisk. Just undringen om jag någonsin ska bli frisk igen har bosatt sig i mig de senaste dagarna, och tyngt ner mig. Jag försöker använda de hjälpsamma tankarna om att mitt liv trots allt är betydligt bättre på avgörande punkter, men det är väldigt svårt just nu. Hopplöshetskänslan tar lätt överhanden. Jag ska prova att skriva om allt som är bra för att ta fram att läsa då och då, det kanske är lättare.

imageJag har också funderat på vad som är hönan och vad som är ägget, och vad som triggar vad. En del av de personlighetsdrag som hänger ihop med högkänslighet, HSP, är inte så problematiska när jag är frisk, men förstärkts vid utmattningen. Andra typiska drag triggas av utmattningen, som ljudkänslighet. Det besväras jag inte av i vanliga fall, men nu kan jag till exempel reagera väldigt starkt på vissa människors högljudda röster, och när det blir flera ljud samtidigt.

Att plötsligt överväldigas av känslor är inget problem i vanliga fall, men nu är det lite tröttande. Samtidigt upplever jag en väldig glädje i de starka känslor som vackra färgkombinationer eller viss musik kan framkalla hos mig. Hur de överväldigar mig och känns rent fysiskt i kroppen. Och ändå är känslorna avtrubbade av medicin nu. Det är bra, det skulle definitivt bli för mycket annars.

Igår kväll var jag oerhört trött när jag skulle gå på yogan, men jag lyckades ta mig dit. Efter de 75 minuter som yogapasset varade kunde jag gå hemåt med mjuk avslappnad kropp och med mer energi. Det var vetskapen om det som gjorde att jag trots allt samlade ihop mig och gick.

Idag lyser solen och jag ska se till att komma ut och få en dos.