Etikettarkiv: trött

Att inte var dumstark

Publicerat av
Svara

IMG_1588Pia Dellsons bok Väggen igen. Jag känner väl igen mig i båda citaten, fast vid olika lägen av utmattning. Att inte kunna skynda, rent fysiskt, är jobbigt för en snabb person som jag. Jag minns hur jag försökte springa till ett pendeltåg vars dörrar stängde när jag hade ett par meter kvar. Det fanns inget spring eller skynda i mina ben alls. En bagatell att missa pendeln, men inte en bagatell för känslan att det inte gick att skynda. En annan gång: jag är med min mamma och syster på spa. Den vänliga kvinnan i receptionen säger att om vi skyndar oss så hinner vi till introduktionen som äger rum alldeles strax. Hennes ord blir en trigger. Hela min kropp blir som gelé och jag gråter. Vi slår oss ner och väntar in mig. Vi har inte bråttom, det är ju själva grejen med att gå på spa!

IMG_1589Det andra citatet innehåller ett bra ord som jag ska lägga på minnet: dumstark. Det är jag alldeles för ofta! Jag är tillfälligt piggare och då vill jag göra en massa saker. Dels saker jag längtat efter men inte orkat, men också sånt jag tycker att jag borde göra. Sånt som min man får göra alldeles för mycket av när jag är sjuk. Det handlar om att städa, tvätta, handla, hjälpa med läxor, skjutsa barn och annat vardagsgöra. Inte för att han klagar alls, men det känns inte bra alls. I synnerhet som det pågått så länge.

Att vara dumstark straffar sig, det vet jag av bitter erfarenhet, men jag fortsätter ändå. Min dotter är min dumstark-polis. ”Ska du verkligen göra det där? Du vet hur trött du kommer att bli!” Ibland har hon rätt, och jag lyssnar på henne ibland. Men andra gånger vet jag att summan av energin jag får minus ansträngningen blir på plus, som för två helger sedan när jag hälsade på min bästis i Småland. Jag visste att det skulle vara värt ansträngningen, att det skulle ge mig massor, och det stämde! Samma sak med skidresan till Romme. Det innebör inte att såna aktiviteter går på plus i alla lägen. Ibland finns inte energin till att skapa ny energi helt enkelt. Jag försöker lära mig att skilja på dem åt. Jäklar vad svårt det är att vara sjuk!

En jobbig dag

Publicerat av
Svara

Idag var jag lätt att putta omkull. När jag åt frukost var det något som gjorde att jag rotade i den där jämrans pappershögen som har en förmåga att alltid ligga på köksbordet oavsett hur många system man uppfinner för att organisera sina Viktiga Papper Som Man Ska Ta Tag I – Snart. Där hittade jag ett brev från kommunen där det stod att någon skulle komma och byta vår vattenmätare idag mellan 7.30 och 11. Panik utbröt i min skalle och tankarna brottades runt. Jag ville verkligen åka och jobba. Jag hade dessutom massage inbokad på förmiddagen på jobbet, och på eftermiddagen skulle jag till sjukgymnasten här hemma. Problemet skulle alltså inte lösas av att jag åkte och jobbade på eftermiddagen istället. Min man skulle ta vår dotter till tandregleringen på förmiddagen, så allt sammanföll i en enda lösning: jag fick jobba hemma och skippa massagen. Medan jag tänkte skyndade jag mig att röja bort saker kring vattenmätare så att den som skulle komma skulle kunna komma fram.

Jag vet inte om du som läser hängde med i alla turer och det är inte det viktiga. Poängen är hur det påverkade mig. Jag blev helt slut: trött i kropp och knopp – jag fick gå och lägga mig och sova. Jag var trött hela dagen. Gjorde ansatser att jobba emellanåt, men fick gå och lägga mig igen. Hade ett långt telefonsamtal med min syster när vattenmätarbytarmannen hade gått och jag kunde till slut varva ner lite. På kvällen kunde jag jobba till slut.

Egentligen är det värsta med den här typen av reaktioner inte hur jag mår just då, utan att de överhuvudtaget kommer. Att jag var så lätt att putta omkull. Men jag försöker intala mig att det var en enstaka händelse. Något som säkert kommer att uppstå igen. Men det är inget bakslag, utan mer som en parentes. Tänker jag.

Nu när klockan närmar sig läggdags halvligger jag i soffan med jättehög tinnitus tjutande i öronen.

IMG_1511

Denna förbaskade kamp!

Publicerat av
Svara

Idag är jag så extra trött på denna kamp för att må bra. Jag har nog skrivit det tidigare, det är en känsla som kommer och går. Det är ett heltidsjobb, denna kamp. Det blir som om att arbetet med att bli frisk tröttar i sig självt. Varför kan det inte vara lite enklare att leva? Jag kommer på mig själv att få dåligt samvete när jag inte gör ÄNNU mer: promenerar, yogar, gör avslappningsövningar osv. Jag blir så arg när jag tänker på det!

IMG_1496Idag var jag på min elfte akupunkturbehandling. Sjukgymnasten frågade hur det var med spänningar i axlar och nacke, och med spänningshuvudvärken. Jag sa att det varit lite sämre sista veckan – underligt nog samtidigt som jag känt att jag mått bättre generellt. Jag har inte tänkt på vad det kan bero på, men en förklaring som är rimlig skulle kunna vara att jag är lite spänd på att börja jobba 50 % från och med idag. Att det finns en liten oro för hur det ska gå. I bakgrunden finns alltid oron för vad som händer om det inte skulle gå bra. Om Försäkringskassan skulle ha tålamod med mig. Men det är inget jag går och tänker på, mer att det kanske finns där i bakhuvudet ändå.

Idag började jag alltså jobba 50 %. Det blev en bra arbetsdag, men när jag närmade min ytterdörr på hemvägen tog jag upp busskortet istället för hemnyckeln – kanske lite trött ändå!

Om de tröttande roligheterna

Publicerat av
Svara

IMG_1531Det här citatet från Pia Dellsons bok Väggen är mitt i prick. De gånger jag kommit till jobbet för att hälsa på i slutet av en sjukskrivning till exempel. Jag har längtat både efter kollegorna och efter själva jobbet. När jag kommer dit känner jag en stark värme från alla. De uttrycker glädje över att träffa mig och att jag är på väg tillbaka. Det känns fint.

Men besöket tröttar väldigt. Dels är jag inte van att sitta och prata med så många, och jag hänger inte med i pratet riktigt. Men jag tror också att det handlar om att jag känner mig orolig för att orka börja jobba igen. Hur 17 ska det gå?? Jag vacklar hemåt och kryper in i mitt hål igen. Men just nu är jag inte här, även om jag är trött när jag åker hem efter mina korta arbetsdagar. Jag har bestämt mig för att hysa tillit till att det går vägen!

Nu prioriterar jag att orka jobba framför allt annat. Jag avstår många saker och ber om hjälp för att samla krafterna till jobbet, det är viktigast just nu. Min man tog ledigt för att följa med dottern till tandregleringen idag så att jag slapp. Att ha sånt, egentligen bagatellartat, inbokat en dag drar massor av energi. Jag har också skjutit upp att åka med dottern för att köpa ridkläder och en del andra ärenden, och hennes julklapp – en dag med mamma i Täby centrum – den lär dröja! Däremot har vi bokat in en skidhelg i Romme, dottern och jag. Det se jag mycket fram emot!

Men trots att det blir ett lite torftigt socialt liv så känns det bra att ha en strategi och känna att jag prioriterar rätt.

Ostadigt

Publicerat av
Svara

Idag räcker det med en vindpust så ramlar jag. Minsta krav eller uppfordrande  röst får mig på fall. Ett i vanliga fall ganska obetydligt meningsutbyte i morse fick mig att lägga mig i soffan med tryck över bröstet och en känsla av att jag inte kunde andas djupt, att det tog stopp. Jag försökte förklara men det är inte alltid så lätt att förstå, även om viljan finns.

Jag var helt ensam hemma i ett par timmar på eftermiddagen, sällsynt numera och oerhört skönt. Jag gjorde inget särskilt men det var bara så vilsamt att veta att ingen skulle kunna komma och pocka på.

I morgon ska jag prova på taktil massage för första gången. Det frigör oxytocin och ska vara bra för att skapa lugn i kroppen. Det kostar en del men jag vill verkligen prova.

Jag har suttit i verkstan aningen mer igår och idag. Målat på lintyg som jag ska brodera på. Jag har en idé som jag ska testa, vi får väl se om det blir nåt! Här är en början:

IMG_1441

Inställt

Publicerat av
Svara

För några veckor sedan bokade jag tågbiljetter för att hälsa på min barndomsbästis Anna (ja hon är fortfarande en bästis!) i Småland. Resan skulle blivit av nu i helgen som kommer, och jag har verkligen sett fram emot att ha en riktigt avkopplande helg tillsammans med henne. Men det är bara att inse att det blir till att skjuta på resan, jag orkar inte.

Igår var jag och min man på ett möte i kommunalhuset här i Upplands Väsby, och redan på väg in i centrum från parkeringen kände jag att det skulle bli tufft. Bara att ta mig igenom hela centrum tog sin rundliga stund, och att sitta i möte med fem personer är väldigt tröttande. Jag satt och funderade på om jag skulle fråga efter vilrummet, men lyckades ta mig igenom mötet till slut. Här någonstans insåg jag att jag inte kommer att orka resa på fredag. Det kommer att kosta alldeles för mycket, och jag kommer inte att vara en rolig gäst heller.

Jag avvaktade till idag. Jag skulle till sjukgymnasten för att få akupunktur, och bestämde mig för att fatta beslut om resan när jag sett hur den utflykten gick. Jag var inte lika trött som igår men det stod helt klart att jag vackert får stanna hemma i helgen.

image

Många frågar vad som utlöst denna försämring, och jag försöker förklara för husläkaren, sjukgymnasten och alla nära och kära. Många tror, och det är inte så konstigt, att jag kokat för mycket knäck, köpt för många julklappar och lagt in för mycket sill – med andra ord julstressat. Men jag har verkligen inte det, inte sån stress i alla fall. Och så slår det mig med ens: det är inte mitt fel! Jag har inte gjort något för att bli sämre! Jag har överlåtit julgodistillverkningen till dottern, dragit ner på pyntet, dragit ner på julklappar, planerat i god tid och rent ut sagt struntat i en del saker. Dessutom har jag haft hjälp. På jobbet är inte julen en hektisk tid alls, och jag har varit extra noga med att inte stressa där. Jag tänker inte ta på mig den här försämringen! Den överföll mig, den slog först! Den enda förklaringen jag har är att kroppen och knoppen minns alla kaotiska jular, och stänger ner verksamheten. Det är också mitt hopp om snar bättring.

Ska det vara så här?

Publicerat av
1

Jag försökte ta en promenad med min jullovslediga dotter idag, men jag orkade inte. Hela kroppen sa ifrån. Jag har sovit en del, och legat i soffan tillsammans med katterna,

Det är ju inte som att detta är mitt första bakslag. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag får acceptera att jag inte orkar. Ska det vara så här jämt? Snart är det två år sedan jag arbetade heltid senast, och det var inte mer än några få månader då heller.

Det blir ett kort inlägg idag, hjärnan är inte riktigt med.

image

Tunga dagar

Publicerat av
2

De sista dagarna har varit tunga. Jag är tröttare än jag varit på mycket länge. Jag var på jobbet i måndags och hade semester i tisdags. Resten av veckan skulle jag ha jobbat men det har inte blivit många knop. Jag får väl ta ut det senare men lite innestående komptid har jag att knapra på i alla fall.

Jag hade några få saker jag ville inför julen fixa under veckan, men det har varit med stor självövervinnelse jag lyckats beta av det mesta. Inga stora saker alls, men mentalt påfrestande just för att det är jul tror jag.

Jag som vanligtvis lyssnar mycket på P1 och poddar har inte orkat med att lyssna utan passat på att ha det helt tyst den tid på dagen jag är ensam. Det räcker med tjutet i öronen!

image

Idag gjorde jag något riktigt smart och snällt mot mig själv! Istället för att åka till Arlanda och hämta min pappa som kommer i eftermiddag, så bad jag honom ta taxi hem till oss. Det sparar mängder av energi åt mig. Det är inte enbart själva bilturen som känns jobbig, utan än mer att ha det liggande framför mig fram tills dess. Nu kan jag slappna av och gå och skrota runt lite här hemma. Ligga i soffan och titta i taket med en katt på magen.

 

Sashikokurs!

Publicerat av
2

Jag är så trött ikväll att det liknar ingenting. Men trots en omtöcknad hjärna är jag så glad att ha hittat en kurs i sashikobroderi! Det är föreningen Skapande broderi som jag är medlem i som erbjuder broderikurser i samarbete med ABF. I februari ska jag alltså ägna en helg åt detta fantastiskt vackra sätt att brodera på! Sashiko kommer från Japan och är en 1000-årig teknik som ursprungligen användes för att lappa och laga kläder. Både på det sättet och på de små stygnen liknar det kanthabroderi med ursprung i Bangladesh, som jag provade på i somras på Capellagården.

Jag har inspirerats lite av sashiko redan. Här är en broderad bild med jeanstyg med sashikostygn, och en blå brosch i liknande stil. Sashiko ska vara med vita stygn på indigofärgat tyg. Så kul att få lära mig något nytt!

img_1333 img_1334

Så infernaliskt trött

Publicerat av
2

Idag tog jag nästan slut. Jag var så rörig i skallen att jag fick anstränga mig ordentligt för att plocka ihop mina saker och stappla hemåt, mitt i ett möte. Det var inte helt oväntat. Jag hade bestämt mig för att min arbetsdag enbart skulle bestå av det här mötet, men även det var för mycket. Det hade jag kunnat räkna ut, med resan till Danmark i förra veckan och så broderikursen på det. Även om kursen var avslappnad och trevlig så var det en ansträngning och dessutom en lång resväg.

På hemvägen idag mejlade jag ABF att jag inte kommer på kursen i screentryck och broderi nästa helg. När jag anmälde mig till kurserna insåg jag inte hur tätt de låg, och jobbresan till Danmark var heller inte inbokad. Nu känner jag mig glad att jag så lätt kunde fatta beslutet att avstå. Det ska bli underbart med en helg utan något inbokat!

Jag var väldigt spänd i kroppen och hade spänningshuvudvärk hela eftermiddagen och kvällen. Så kom jag på att testa spikmattan och det gjorde susen! Jag känner mig mycket mer avslappnad efter 20 minuter på den. Nu sitter jag i vår massagestol också, för säkerhets skull. I morgon ska jag jobba hemma för att spara på batterierna.

img_1256

Den här ripsduken vävde jag för ca 30 år sedan när jag gick på vävkurs.