För att peppa mig själv lägger jag upp några grejer jag gjort tidigare. Idag små väskor med broderier..
Ännu ett fodral i ull med broderi på.
Självpepp med ull och stygn
4
Etikettarkiv: ull
Dags att åka hem
Nu sitter jag på tåget mellan Eskilstuna och Västerås, där jag ska byta mot Stockholm. Jag är oerhört trött och hoppas innerligt att tågen ankommer i tid så jag hinner med det pendeltåg som passar min buss hemma.
Jag är trött, men väldigt nöjd med veckans kurs! Det har varit roligt, inspirerande och lärorikt, och gruppen var väldigt bra. Roliga, trevliga, generösa kvinnor med varierande grad av erfarenheter av och kunskaper om textilt hantverk. Så fantastiskt stimulerande att sitta och dricka kaffe tillsammans med personer med så lika intresse som jag. Som känner till ungefär samma metoder, material, textila hantverkare och konstnärer, inköpssställen och marknader. Som delar med sig av kunskaper.
Idag har vi inte färgat alls utan jobbat på med de bitar av tyg och papper vi färgat under veckan. Jag brukar ju måla på tyg och brodera fast olika tyglappar. De här växt- och rostfärgade tygerna liknar mycket de bakgrundsfärger jag målar, så det var givet vad jag skulle göra. Vi fick en stor bit svart ylletyg att ha som bakgrund. Det svarta blev en fin inramning.
Nu ska jag hem och göra så lite som möjligt i fyra veckor! Sova under bar himmel, mysa med katterna och äta god sommarmat!
Äntligen kurs!
Jag sov över hos min mamma på söder i natt, så att jag skulle ha nära till tåget till Eskilstuna i morse. En av strategierna för att få orken att hålla för att gå på kurs. Vi är ett femtontal kvinnor som går kursen för textilaren Elisabet Jansson, kolla gärna in hennes blogg https://textilainslag.wordpress.com
Det kändes direkt att det är en väldigt trevlig kurs och jag känner mig så hemma bland dem! Liksom för mig är det inte enbart broderi de är intresserade av utan allt möjligt runtomkring: återbruk, redesign, olika materials möjligheter och det fria nyfikna skapandet. ”Kan jag göra så här?” frågar vi kursledaren Elisabet. ”Prova” svarar hon lugnt. Alltid blir det ju något!
När vi kom in i kurssalen i morse hade alla varsina platser med material vackert uppdukat:
Det var akvarellpapper av olika storlekar och tjocklekar, ylletyg i breda remsor, en påse med garn av olika material och en ask klämmor. Så spännande!
Men vi började med att gå ut och plocka vackra blad i närområdet. Och även om jag tycker mycket om blommor och tycker att jag ser dem så fick vi nog allihop en ny blick på olika blommors blad och deras form. Här är påsen med min skörd:
Väl tillbaka igen tog vi de vykortsstora pappersarken och satte igång. Elisabet hade med sig en massa järnskrot som vi också skulle använda:
Vi la växterna och skrotbitar mellan pappersarken tills det blev en bunt med tio ark papper. Därpå virade vi in alltsammans i en bit ylletyg, och mellan tyg och papper la vi också växter och skrot efter eget skön. Sedan virade vi bomullssnöre runt bunten och knöt fast. Nu var det äntligen dags att doppa allt i färgbad!
Elisabet hade redan kokat ihop tre olika färgbad: ett med älggräs, ett med lupinblad och rödlöksskal, och ett med skal av gul lök. Vi fördelade oss på de tre kastrullerna, och jag la mitt paket i älggräsvattnet. Dags att gå på lunch, och sen var äntligen stunden kommen då vi skulle få se vår första skapelse!
Så här såg mitt respektive alla paketen ut när de kom upp ur färgbaden:
De skiljer sig en hel del åt i färg beroende på vilka växter som de kokat med. Elisabet berättade att det blir främst grönt/gult/brunt. Andra färger är svåra att få tag på växter till att färga med, eller också sitter de väldigt dåligt över tid. Till exempel blåbär och rödbetor, som man kan bli alldeles förtvivlad när man får på kläderna, går inte att färga med enär färgen försvinner väldigt snabbt.
Nåväl, nu var nyfikenheten stor: hur blev det då? Så här såg mina kort ut när de fortfarande var blöta:
Och ylletyget blev så här:
Det ska bli väldigt intressant att se hur pappren och tyget ser ut i morgon när det har torkat! Vi gjorde också flera varianter med ungefär samma teknik, men de låg i badet när jag tog bussen till mitt lilla hotell Lilla Hotellet.
Och nej, jag orkade inte hela dagen. Jag låg och vilade i omgångar i en soffa, och i morgon ska jag få tillgång till ett vilrum. Ännu en av mina strategier. Kanske blir jag inte lika trött i morgon nu när jag inte behöver resa och är bekant med gruppen. Det är nog mer spänning än man föreställer sig med ny miljö och ny grupp människor, och dessutom ska man hänga med när kursledaren instruerar.
Jag hade tänkt promenera hem till hotellet men det var inte att tänka på. Jag vinglade nästan av trötthet, och fick hjälp att hitta en buss. Jag köpte en djupfryst lasagne till middag, eftersom jag visste att det skulle finnas microvågsugn på hotellet. Däremot hade jag inte tänkt på att ta med mig bestick, så jag rev sönder en kartong som det legat tomater i och slevade i mig middagen med den! Inte riktigt elegant, men vad göra?
Inspiration
Jag följde med en vän på loppis igår och fyndade bland annat en liten bit textil för 5 kronor. Den satte igång min inspiration så det var väl placerade pengar! Idag har jag suttit i verkstan för första gången på nästan en månad och då hade det också gått lång tid sedan gången innan det. Men idag var det alltså dags för inspirationen att infinna sig!
Då, i mitten av maj, nålfiltade jag den största bild jag gett mig på att göra. Idag har jag broderat en del på den, franska knutar och hoppande egna stygn. Här är två detaljbilder.
Jag testade mig fram till ett broderat halsband, som inte är klart. Kanske det blir en brosch istället eller ingenting. Vi får se.
Till vänster på bilden är små bitar av tyget som inspirerade mig.
Jag gjorde också några halsband med olika kulor. Det enda som behövs är att trä dem på en lädersnodd, men själva grejen här är ju att komponera – att få kulorna i rätt storlek, färg men framför allt i rätt ordning. Guldfärgade träpärlor från ett halsband från Stadsmissionen, ofärgade träpärlor som jag köpt, en vackert blå träpärla från ett gammalt halsband och svarta träpärlor som också kommer från olika loppishalsband som jag återanvänt. Den prickiga pärlan har jag målat vit med blå prickar. Jag tycker mycket om de här tre halsbanden!
Åter i verkstan
Under ganska lång tid nu har jag inte inte haft vare sig ork eller riktig lust till att sitta i verkstan. Jag har visserligen tänkt på broderi och annat, men har inte kommit längre än så. Idag fick jag ett ryck och påbörjade en större bild med nålfiltad ull och, så småningom, broderier på. Så stor bild har jag inte gjort i den tekniken tidigare, och det ska bli roligt att låta den ta tid! Så här ser den ut just nu.
Jag tog också fram en bild jag gjorde i början av året, och färdigställde den. Jag är väldigt förtjust i den och nu har den fått en ram också.
Frågan är bara om den ska hänga på andra ledden? Då blir det mer av ett landskap. Nej, jag tror på den första varianten.
Jag har målat på mormors gamla vävda lintyg, och därefter lagt på tunna tyger av chiffong och organza, gasbinda och koreanskt grovfibrigt papper som jag broderat på med sytråd.
Det var förra vintern jag började brodera och allt det andra jag gör i min verkstad: smycken, linoleumtryck, kalligrafi och annat. Då var jag sjukskriven på heltid i tre månader och skapandet fick mig att må bättre. Jag är så oerhört tacksam över att jag kom på att sätta igång! Att våga, att tro att jag kunde!
(Om du vill se mer vad jag gjort kan du söka på smycken, broderi, nålfiltning osv i sökfönstret.)
Det känns bra
Jag åkte aldrig på Sy- och hantverksfestivalen igår. Jag prioriterade om och åker kanske dit på söndag om andan faller på. Jag har inte samma trängandes behov av införskaffande av material som jag hade i höstas, då jag räknade dagarna tills jag skulle få frossa bland alla fina ulltussar i underbara nyanser. Tur att mässan är två gånger om året!
Jag uträttade några ärenden i Väsby centrum istället, och kunde som vanligt inte låta bli att ta en sväng på Stadsmissionen. Hyllan med garner brukar jag fynda på ibland, men det här slog alla rekord! Säkert 50-70 nystan med tunt växtfärgat ullgarn i vackra färger! Det satt små lappar på de flesta med uppgift om vilken växt som använts: en, hundkex, krapp osv. Helt underbart! Jag köpte 18 nystan för 10:-/styck – fynd! Färgerna på bilden blev lite för bjärta, de är mer dämpade.
Ett tecken på att jag mår bättre är att jag börjat fixa hemma. Jag njuter av att rensa ut och slänga, rensa och lägga i förrådet, stuva om så allt ryms bättre. Det är en stor tillfredsställelse! Jag var på en konferens en gång när var och en skulle presentera sig med en sak som man tycker om att göra. Jag var nästan sist i raden och hade tid att tänka efter. Precis innan det blev min tur kom jag på det: ”Jag tycker om att slänga saker!” sa jag. ”Kan du komma hem till mig?” ropade någon!
Det är en väldigt skön känsla att tro att det kommer att gå bra att jobba halvtid från och med måndag! Jag ska jobba smart: hushålla med mig själv och vara realistisk. Se till att ta pauser.
Strax ska jag iväg och träffa goda vänner, det ska bli jättekul! Jag längtar verkligen efter samvaro med andra. Att skratta tillsammans, prata om viktiga saker och tramsa. Jag kanske får vila en stund i halvtid, men det går ju alldeles utmärkt det också!
Tinnitus
Jag har börjat inse att den höga och envetna tonen i öronen är tinnitus. Jag hör den inte alls jämt, men mer eller mindre varje dag. Jag googlar och hittar många länkar om stress och tinnitus. I många beskrivs hur spänningar i nacke och axlar kan orsaka tinnitus. Flera behandlingar beskrivs och en av dem är just behandling av muskelspänningar som till exempel massage.
Jag kan ju inte säga att det kändes bra att lägga till ytterligare symptom men det är i alla fall bra att det är något som hänger ihop med utmattningssyndrom. Att det är något jag jobbar på att bli frisk(are) ifrån.
De senaste dagarna har jag inte haft någon riktig ork till broderi. Kanske beror det till en del på att jag inte har något särskilt på gång just nu. Då blir tröskeln extra hög. Annars vet jag ju att jag brukar må bättre av att sätta mig i verkstan. Ibland sätter jag mig där och bara städar upp bland alla grejer som ligger där. Då ser jag också saker jag gjort och blir glad!
Det är en jobbig vecka. Förhöjd ångestnivå, svårt att koncentrera mig, trött och spänd. Och till det en inre kamp om att inte göra saker inför JULEN! I mitt huvud kan jag mycket väl resonera med mig själv om good enough, att resten av familjen också kan fixa (och gör det dessutom!) och att det löser sig. Men en annan del av mitt huvud vill springa på och fixafixafixa. Jag ser med ens alla konstiga ställen som aldrig städas i vanliga fall (gallret under kyl/frys, jag säger bara – det gallret!) men tvingar mig att tänka att det får räcka nu.
Bilderna som jag ställde ut på Klappsalongen har jag hämtat hem nu. Ingenting såldes, men det gällde för det mesta som ställdes ut. Det var inte alls mitt syfte heller, jag tyckte bara att det var en sån häftig känsla att få vara med på utställningen! Nu hänger bilderna hemma istället.
Nu finns bloggen på Facebook!
Nu har jag gjort en Facebook-sida för bloggen, gå in och gilla den vetja! Där kommer jag att lägga upp blogginläggen och även reprisera äldre inlägg.
Varför? Tja, fåfänga kanske. Så att bloggen sprids. Jag vet själv att det är svårt att komma ihåg att följa bloggar, och då kan det vara en hjälp att se på Facebook att ett nytt inlägg postats.
I morse gjorde jag ett mobilfodral i vackert röd vadmal. Jag är väldigt nöjd med det! Man stänger med hjälp av snodden som man lägger ett varv eller två runt den fina knappen. Moderna smarta telefoner kan sluta fungera om det är för varmt eller kallt. Då är det bra att ha ett fodral!
Fler börser
Jag köper fina tovade börser som redan är färdiga med foder och dragkedja. Sån sömnad är jag nog inget vidare på. Det finns två storlekar och i två färgskalor, en röd och en blå. Här är de senaste jag gjort.
Blågrå lång börs med kråkspark och franska knutar i grått lingarn.
Rosa liten börs med knypplad spets fastsydd med franska knutar och en slinga kråkspark under.
En lång börs med koltrast som applikation i vadmal.
Lång röd börs med applikation i vadmal i flera lager med olika stygn: mest kråkspark och franska knutar. (De är nog mina favorittygn!)
Saker från förr
Jag har hållit på med broderi och smycken i ett år nu, men ju mer jag tänker på det desto fler saker kommer jag på att jag gjort längre tillbaka. Jag har stickat ganska mycket under perioder, och när jag var långtidssjukskriven i 25-årsåldern stickade jag konstant. Många tröjor blev det – mjuka paket under granen för många det året! Jag hade inte råd med något fint garn så kvaliteten var det väl lite si och så med. Jag beställde hos Garntjänst, billigt och praktiskt. Jag stickade också flera tröjor och tunikor till mig själv som jag använde väldigt mycket, mönstren hittade jag på själv.
Jag stickade en del barnkläder innan jag fick barn själv – sedan hade jag inte tid! Bland annat denna rara stass i gult ullgarn till en väns lille son, nu 22 år och nästan 2 meter lång! Det var så roligt att göra barnkläder eftersom det gick så förhållandevis snabbt, och jag kunde krångla till det med i iintrikata flätningar utan att det tog en evighet!
Ännu längre tillbaka gick jag en vävkurs hos Vuxenskolan. Det började med att jag läste Hans Petersons tre romaner om Elise som vävde. Dessutom såg jag en solgul trasmatta i ett skyltfönster, blev förälskad och bestämde mig för att göra en sån. Jag tror att jag gick 2-3 terminer där. Jag var drygt 20 år och alla andra var mer eller mindre pensionärer, jag blev deras maskot. Häromdagen la jag upp en bild på en blå duk i rips som jag gjorde där. En ripsväv är väldigt tidskrävande att sätta upp så det hjälptes vi åt med, och sedan vävde var och en på en del av varpen.
Jag gjorde också mycket riktigt en gul trasmatta som jag för tillfället inte har liggandes framme, men när jag letat fram den ska jag lägga upp en bild. Till den letade jag tyg till trasor och färgade också lakansväv för att få rätt nyanser av gult. När jag gjorde en trasmatta i blått och grått köpte jag färdigklippta trasor, men den mattan blev mer själlös.
I en tidning hittade jag mönstret till denna sjal som jag vävde. Visst är den fin!
Den var egentligen för svår för mig, oj vad jag slet för att få den bra!
När jag pluggade på Bibliotekshögskolan i Borås hade jag mycket fritid och gick en kurs i lapptäcksteknik. Planen var att göra ett dubbeltäcke till vår säng, men någonstans på vägen tröttnade jag på både täcket och på allt jobb så det blev ett litet överkast som barnen låg på när de kravlade omkring på golvet. Jag påbörjade ett nytt större överkast men som tur är gjorde jag aldrig klart det för idag tycker jag att färgerna är hemska och präglade av tidigt 90-tal på ett urtråkigt vis.
Här är i alla fall det täcke jag gjorde, samt ett mindre enklare täcke. Det täcke den lille pojken ovan ligger på är gjort i en annan teknik av resterna av de gula tygerna.
Vem vet, jag kanske kommer på fler saker jag gjort!