Ett steg på väg

Igår gick jag in i verkstan och satte mig vid arbetsbordet. Jag fick för en tid sedan en mycket generös gåva: massor av broderigarn i främst ull och bomull. De låg i påsar efter färg, och jag satte mig att sortera för att lägga dem i mina lådor. Jag gick inte igenom alla påsarna, men det blev en rejäl stund i verkstan i alla fall, och det känns superbra! Jag känner mig lite stabilare.

Broderigarnerna

Igår regnade det hela dagen, men min vän Å och jag åkte till badbryggan och tog ett dopp i alla fall. Det är minst lika skönt att bada när det regnar som när det är soligt, och vi var garanterat ensamma på bryggan!

Sothönan och en av hennes ungar hade hamnat på varsin sida av bryggan, och ropade på varandra. Vi väntade med att hoppa i tills de hittat varandra igen.

I morse åkte min man och jag ner och badade. Vilket ställe vi ”hittat”. Det har ju alltid funnits men vi har inte kommit oss för att bada där helt enkelt. Men jag tror att det blir många dopp där i sommar.

Förra sommaren såg vi bara två-tre fjärilar, men nu har vi oftast fem-sex stycken på våra blommor varje dag! Det är nässelfjärilar och de är så vackra.

 

Sliten

Turbulensen här hemma fortsätter och sliter hårt på oss alla. Igår tror och hoppas jag att kulmen nåddes och att det kan bli lite lugnare framöver. Men det kräver att vi orkar stå upp. Hålla i och hålla ut! (Känns det igen?)

Tanken var att jag skulle åka på lite ledighet hemifrån över helgen, till min goda vän T. Men så blev hon sjuk för en vecka sedan, och vi befarade att det var covid-19. Hon testade sig i måndags, och om hon inte fått negativt besked senast på fredag skulle jag inte kunna åka. Men hon fick besked redan igår kväll, och det var inte covid-19! Jätteskönt att veta, och nu kan jag åka. Jag behöver verkligen komma hemifrån litegrann.

Jag har broderat ännu en kudde i samma stil som den gula, men nu i blått. Jag älskar färgkombinationen blått, grått och brunt! Den gula är jag mer nöjd med men den här blev också bra tycker jag.

Jag har broderat med stoppgarn, som har en bra tjocklek för broderi. Många av dem har jag köpt på loppis eller fått av min mamma, men några är nyköpta. De gamla är virade runt så fina kort! När jag läser på dem är de gamla av ren ull medan de nyare är ull blandat med konstfiber. Det håller förmodligen bättre men känns lite tråkigt ändå.

En gul kudde

Jag köpte nyligen en bit lejongul vadmal att göra en kudde av, och blev så pepp av färgen. Mönstret var inte helt klart i mitt huvud innan jag satte igång, men stiliserade blad hade jag i alla fall tänkt. Jag återanvände några mallar av löv jag hade sedan tidigare och klippte till en ny. Det fick bli två nyanser av grå och så vita löv.

Jag provade mig fram till vilka färger som garnet skulle ha, och även vilka stygn jag skulle använda. Efter att ha provat rött och en ganska skarp grön nyans, och förkastat dem blev det till slut lejongult, mörkgrönt, blått, mörkgrått och ljusgrått garn som jag blev nöjd med.

När jag hade sytt fast baksidan av svart linnetyg, och hörntofsarna stoppade jag i en kudde och sydde igen alltihop. Men jag var inte helt nöjd. Den hade blivit för blå. Det blå garnet var för dominant. Jag klippte upp kudden och bytte det blå garnet på två av löven till mörkgrönt – sådär ja, nu blev det bra!

På kurs!

Ja, jag kände mig i form för en dags kurs i yllebroderi i morse, så jag åkte de 13 milen till Båvens spinnhus i Sparreholm i Sörmland. Det var Elisabet Jansson som var kursledare och vi var nog uppåt 16-17 deltagare. Kvinnor 50+ och 60+ – såklart! Det är alltid så inspirerande att sitta tillsammans med likasinnade och handarbeta var och en för sig men ändå tillsammans. Elisabet visade gamla yllebroderier och berättade om motiv och stygnval – väldigt intressant! Så var det dags att jobba. Vi fick varsin materialsats bestående av en bit svart kläde och yllegarn som Elisabet färgat. Hon hade gjort ett mönster på tyget som vi kunde förhålla oss till.

Hon hade med sig massor av färger på garn så det var fritt att byta om man ville, och det ville jag. Så jobbade vi på med korta avbrott för medhavd lunchmacka och fikastund. Vi fick förslag på olika stygn att använda. Jag gav mig på att brodera bottensöm vilket jag aldrig gjort förut. Ganska pilligt, jag tror kanske inte att det blir så mycket bottensöm för mig men vem vet. Väldigt roligt att ha testat, och som en annan kursdeltagare sa så vill man ju prova sådant man inte gjort förut när man är på kurs.

Vi bjöds på bröd med hemgjord ost, och hon som gjort osten hade även med ägg från egna höns som vi fick köpa. De var så vackra: blå, bruna och vita i lite olika storlekar. Jag köpte tio stycken, och vi åt upp hälften till kvällsmat.

Jag åkte hemåt när det var en timme kvar av kursen. Jag kände mig nöjd med dagen, men också trött och jag hade ju två timmars bilkörning framför mig också.

På vägen hem gjorde jag som jag ofta gör: jag fantiserade om en egen stuga på olika vackra ställen. När jag ser en skylt med något lustigt eller vackert namn brukar jag smaka på hur det skulle låta: ”i helgen åker vi till Vappa” eller ”ska ni hänga med till Björnkällan på lördag?”. Dessa två exempel kommer från dagens ortsnamnsskyltar – jag tror att det blir Vappa, strax söder om Enköping. Lagom avstånd hem.