Hoppas

Jag har varit tillsammans med en nära vän i hennes stuga i ett par dagar. Den ligger inte så långt hemifrån så jag tycker inte att den räknas till kategorin stockholmare-ska-stanna-hemma-över-påsken. Vi träffade inte en kotte heller. Eller, jo kottar träffade vi eftersom den ligger i skogen! Men inga människor.

Det var skönt att komma hemifrån ett tag. Jag hade med mig symaskinen och hade förberett tyg att sy och det var skönt att kunna ägna mig åt det i lugn och ro. Det blev ännu en väska av ett jättehäftigt tyg som jag ropat in på Tradera. Här syns båda sidorna:

Den har blixtlås också och ett orange foder. Den passar bra att frakta datorn i till och från jobbet.

Jag har tidigare sett tussilago från bilfönstret men nu såg jag dem på nära håll för första gången denna vår.

Jag har anmält mig till samma silverkurs som förra sommaren, men frågan är om det kommer att bli någon kurs under dessa coronatider. Jag fick ett mejl häromdagen från folkhögskolan där de skrev att de kommer att fatta beslut om sommarkurserna i maj. Jag hoppas innerligt att den blir av, men inser också att mitt problem är futtigt jämfört med alla som riskerar sin hälsa, sina jobb och sin ekonomi.

Om stavgång

Jag fick en fråga om det är något särskilt man ska tänka på när man går med stavar, och tänkte att jag skriver ett inlägg om det. Som jag skrev förut så fick jag ont i armarna när jag gick med stavar för några år sedan, men då hade jag nog fel teknik.

Stavarna ska vara så långa att du har armen i lite mer än 90 graders vinkel, och händerna ska sitta fast i öglan längst upp. Sätt i staven i jämnhöjd med din främre fots häl, och släpp staven med handen lite när armen förs bakåt. Staven följer med genom att den sitter fast i din hand. Hållningen är förstås också viktig, så att man inte går framåtböjd vilket man ser en del som gör. Gå i en sådan takt att du njuter av promenaden.

Det bästa för att öka på konditionen är intervallträning, med kortare stunder i hög hastighet och längre stunder i rask promenadtakt.

Idag blev det en tur utan stavar i skogen. Det är så skönt att gå omkring över stock och sten, över rötter och lövhögar. Och det är bra för kroppen med det där ojämna underlaget.

Jag måste ju titta till mina blåsippor också, nu när det blivit varmare. Och mycket riktigt så hade de tagit fart!

Hemmajobb i coronatider

Jag är ju van vid att jobba hemma en del så det var inte så stor omställning att göra det i stort sett alla dagar som det blivit nu. Det känns bra att ha ett sådant jobb som passar för det. Vi har precis börjar jobba mer i programmet Teams och använder det även till att ha möten. Igår satt jag i sängen och pratade med fyra kollegor i en timme, och det gick riktigt bra även om jag mot slutet av mötet blev väldigt trött och avvek i förtid.

Anledningen till att jag satt i sovrummet är att dottern går i gymnasiet och också jobbar hemma. Det går hyfsat att samsas om utrymmet, och det är framför allt när en av oss behöver kunna prata som vi får komma överens om vem som sitter var. Det är väl så det ser ut i många familjer nu.

Det funkar alltså någorlunda, men det kan man inte säga om mitt elände med WED/RLS. Sista par veckorna har det varit successivt sämre, och de två sista dagarna har varit väldigt jobbiga. Det har ännu så länge hållit sig till till benen med undantag för under naglarna (!). Bra dagar känner jag bara av det i fötterna och smalbenen, men nu har jag haft känningar i hela benen och betydligt starkare än vanligt. Det känns verkligen inte bra.

Sista gången hos fysioterapeuten på Stressmottagningen fick vi lära oss ett sätt att stretcha benen. Man ligger på rygg med benen rakt upp i vädret, och lindar ett band eller rep runt främre delen av foten och drar så att musklerna sträcks beroende på i vilken vinkel man håller benet. Jag stretchade så en lång stund igår kväll och det lindrade lite i alla fall. Men det får inte bli sämre nu!

Nytt läkarintyg

Idag var jag på Stressmottagningen för att träffa psykiatern som sjukskriver mig. Det är dags att skicka in ett nytt läkarintyg till Försäkringskassan. Hon är superbra och trevlig, och vi samtalade om hur jag mår nu och hur det går med rehabiliteringen. Vi var överens om att det är för tidigt att gå upp i arbetstid. Jag orkar med jobbet på ett helt annat sätt nu när jag jobbar 25 %, men jag måste ha mycket mer ork för livet utanför arbetet innan det är dags att jobba halvtid. Hon sjukskrev mig till 22 april, då behandlingen på Stressmottagningen är slut. Min förhoppning är förstås att Försäkringskassan fattar ett positivt beslut lite snabbare den här gången.

Det blev en promenad i det vackra vädret på eftermiddagen. Jag gick till skogsgläntan där jag brukar hitta blåsippor, och där fanns redan en del blåsippsblad. Vintergäck såg jag på flera ställen. Så här såg det ut utanför grannarnas hus:

 

Tankar som trängs

Påskhelgen har fortsatt bra – jag är riktigt pigg. Men det är många tankar som trängs. Funderingar på hur det ska gå att jobba varvas med dagdrömmar om ett enklare liv och oro inför framtiden.

Idag promenerade jag med min goda vän E och vi hade som vanligt ett bra samtal. Vi har liknande anledning till varför vi båda drabbats av utmattningssyndrom och depression, och förstår varandra bra. Känslan av att jag inte har full kontroll över mitt liv förstår hon. Det vill säga att det finns osäkra och oförutsägbara faktorer som spelar alltför stor roll. Det är här mitt stora dilemma ligger, och jag tror inte att jag kommer att bli helt frisk så länge det ser ut så här. Det är frustrerande och sorgligt.

Idag såg jag vitsippor för första gången i år – alltid lika förunderligt underbart!

Jag har gett mig i kast med att sy på symaskin igen. Det är bara en som fungerar och den är inte så bra egentligen. Jag har också två Husqvarna zigzag som inte funkar. Den ena tror jag att motorn gått sönder på (utan att kunna nåt om motorer) men den andra tror jag kan funka om den får service och rengöring. Jag ska ta tag i att lämna in den nu. Jag är väldigt sugen på att sy. Efter många svordomar och en avbruten nål fick jag till slut ihop en liten necessär på min skruttmaskin.

Sista dagen?

Idag hoppas jag är sista dagen av sjukskrivningen på heltid. I morgon ska jag börja jobba 25 %. Det känns pirrigt men bra. Jag har ännu inte fått besked från Försäkringskassan om sjukpenningen, så jag vet inte hur de ställer sig till mina läkarintyg.

Jag ska träffa psykiatern idag och känner mig märkligt orolig inför mötet, men har svårt att riktigt förstå varför. Jag vet att jag kommer att få vara kvar som hans patient, det har han sagt. Om jag inte vill bli utskriven från psykiatrin blir jag inte det, och det känns tryggt. Eller rättare sagt så känns det väldigt viktigt. Jag hoppas att han tycker att det är lönt att prova att öka dosen av Mirtazapin ytterligare. Jag skulle väldigt gärna känna mig mer stabil. De plötsliga djupdykningarna kommer alltsom oftast, och tär hårt.

Vårvärmen kom av sig lite men verkar vara tillbaka inom kort. Jag har tittat efter backsipporna och igår såg jag äntligen att de första tittat upp i fjolårsgräset. Ännu ett ljuvligt vårtecken!

Jag har beställt tygetiktter att sy i mina textila alster, och de kom i måndags. Riktigt snygga tycker jag!

Broderat armband

Jag har gått förbi mitt blåsippställe ett par gånger och nu är de verkligen igång med blomningen!

Jag mår så himla bra av att det är varmare och att naturen vaknar! Igår kom jag på att jag faktiskt kan ett fågelläte till – bofinkens. Barnen hade en leksak med en inspelad bofinksdrill, det är därför jag minns och igår hörde jag det.

Idag har jag ägnat några timmar åt att brodera ett armband till mig. Jag är väldigt nöjd, även om dottern tyckte att det var lite väl brett för att kallas armband. 

 

Fortsatt ett snäpp bättre

Jag skrev sist att jag är lite piggare, även om jag inte riktigt vågade tro på att det var en egentlig förbättring. Men det har hållit i sig och jag är fortfarande ett snäpp piggare. Det ger hopp om livet!

Jag har till och med rensat bort det som vissnat ned i rabatterna sedan i somras, och legat och vilat i solen. Skönt att vara ute nu när vädret varit så fint. Det verkar hålla i sig de närmaste dagarna så jag får passa på.

På ett sätt är det här en riktigt underbar tid på året, med all förväntan på våren som är i antågande. Jag är urusel på fågelsång men känner i alla fall igen talgoxens cykelpump, och den har jag hört en del nu.

(Hm – jag tittar precis ut genom fönstret och ser att det snöar!)

Jag har stickat klart alla delar till min tröja, och den andra ärmen fick jag repa upp några centimeter eftersom jag stickat för långt. Nu ska jag göra en kraftansträngning och montera tröjan. Jag hoppas innerligt att den passar!

Jag har också broderat lite, och har gjort pulsvärmare med ett av mina favoritmönster och med gamla pärlemorknappar på baksidan. Jag har köpt många såna knappar på Tradera – jag tycker att de är så fina.